Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under januari 2008

Av Ulrika Pernler - 31 januari 2008 14:28

Hej! Idag blev det sjuktransport till djursjukhuset vid Ultuna. Det var Winston som matvägrade. Det började redan i går morse. Han vägrade äta över huvud taget. När inte ens Betfor som är hans absoluta favoriträtt gick ner så förstod vi att något verkligen var fel.

Vi kollade andning, puls och temp men allt var normalt. Inga som helst symptom på kolik, förutom matvägran förstås och inte heller några  symptom på luftvägsinfektion.

Det verkade vara lokaliserat till munhålan eller svalget. Dags för nästa instans att ta vid. Vi ringde Ambulatoriska kliniken som snart var på plats. De uteslöt också relativt snabbt magbesvär och infektion och koncentrerade sig istället på att besvären satt i munhålan. Veterinären gjode vad hon kunde med ficklampa och munrulle till hands men inga uppenbara saker fanns att se. För att se om matvägran var smärtutlöst så bestämde de sig för att ge smärtlindring och se vad som hände.

Bara en liten stund efter att Winston fått sprutan gick han in i boxen och började äta den där goda, goda betforen som låg i krubban. Då visste vi i alla fall att det var någon sorts smärta som låg bakom, men vad och var?

Det gick inte att göra något mer utan bättre instrument så vi fick avvakta för att åka till djursjukhuset i Uppsala nästkommande dag. Så blev det natt.

I morse lastade vi den hungriga men forfarande matvägrande hästen Winston och åkte till sjukan. Vi skulle börja med att göra en grundlig undersökning av munnen och svalget.

För att kunna titta in ordentligt så fick han en ordentlig dos med lugnande medel innan vi ledde in honom i tvångsspiltan. Men se det var inte tillräckligt för en sån stor häst. Efter ytterligare två hästdoser så började han sakta att slappna av.

Först tittade veterinären med endoskopet (en slags kamera) och vi kunde se hans svalg på en stor TV skärm. Det såg helt okej ut! Sedan var det dags för munstege, speglar, lampor och andra grejor för att undersöka tänderna. Men man hittade inget direkt förutom en liten rodnad på ett ställe i tandköttet.

Nästa steg var röntgen av munhålan. Eftersom Winston fortfarande var sederad ("sövd") så gick vi direkt dit. Winston släpade fötterna och gäspade stort. När vi väl baxat in honom i röntgensalen och ställt upp honom vid röntgenapparaten så blev han kissnödig. Det var bara tt leda tillbaka honom till boxen.

Efter att ha kissat i volym Niagarafallet så fick vi gå tillbaka till röntgen med en betydligt lättad häst på släp. Efter lite mer lugnande så gick röntgen som en dans eller vad man ska säga när man röntgar ett djur på nära åttahundra kilo som ska stå still med huvudet i en massa olika konstiga vinklar.

Röntgenbilderna visade inte heller på något speciellt vid första anblicken så man beslutade att Winston skulle bli kvar över natten och undersökas mer i morgon. Bland annat ska man då gå ner med en kamera i magen och titta efter magsår.

Vi får åka tillbaka i morgon bitti och vara med vid fortsatta undersökningen. Hoppas Winston kan sova fast han inte är hemma i sin egen box...

Av Ulrika Pernler - 30 januari 2008 17:40

Hej! Nu ska ni som vågat vara med på bloggens omröstning få det rätta svaret. Frågan var: Vilket av följande påståenden är INTE sant?

Påstående nummer ett: Hästens tänder slutar växa i tjugoårsåldern. 26,8% röstade för att svaret var fel. ...de hade fel! Hästens tänder växer ju lite grand hela tiden. Genom att hästen mal födan så slits tänderna. Men faktiskt, när hästen är runt tjugo år så sker det ingen ytterligare tillväxt.

Påstående nummer två: En häst producerar tio till trettio liter saliv per dygn. 2,4% trodde det var fel. ...de hade fel! Hästar tänker tydligen mycket på sura karameller med tanke på salivmängden.

Påstående nummer tre: En häst i vila andas åtta till sexton andetag per minut. 7,3% trodde det var fel. ...de hade fel. Vill du prova att vara en häst? Försök att andas åtta gånger på en minut. Du blir garanterat blå i ansiktet. Men det är ingen match för en häst!

Påstående nummer fyra: Hästens normaltemp ligger mellan 37,2 och 38,2 grader celcius. 0% trodde det var fel. Bra jobbat!

Påstående nummer fem: Hästens skelett består av över 200 ben. 0% trodde det var fel. Det stämmer utmärkt.

Påstående nummer sex: Hästens hovkapsel växer 10 centimeter på en månad. 24,4% trodde det var fel. ...och de hade rätt! Grattis till er! Hovkapseln växer cirka EN centimeter per månad. Annars skulle ju en ponny som är 145 cm i mankhöjd vara en häst på 155 cm i mankhöjd efter bara en månad...

Påstående nummer sju: Kolik är ett samlingsnamn för smärtor ifrån buken. 2,4% trodde det var fel ...de hade fel. Där gick det inte att lura så många. Kolik kan ha alla möjliga olika orsaker. Gaser, förstoppning, magsår, tarmvred och så vidare. Alltihop ger ont i magen= kolik.

Påstående nummer åtta: En växel är en stig där hästflocken går för att inte förstöra betet. 31,7% trodde att de var fel... de hade fel. I en stor hage kan man se många olika växlar(stigar). Där går hästarna försiktigt på rad. Hästar är väldigt noga med att ta tillvara på sitt bete och inte trampa sönder det. De får inte heller gödsla hur som helst utan avsätter speciella ställen ("hästtoaletter") för det.

Påstående nummer nio: Hästen har sju halskotor. 4,9% trodde det var fel. ...de hade fel. Hästen har sju halskotor, giraffen har det också. Det är bara att de är olika utformade.

Hoppas ni lärde er något nytt och bli inte ledsna om ni gissade fel. :)

Av Ulrika Pernler - 29 januari 2008 11:40

Hej! Hästar är individer. De ser olika ut och de fungerar olika. Dessutom har de olika konstiga saker för sig.

Som vi människor... Tänk bara vad knäppt att kolla strykjärnet sjutton gånger innan man låser dörren. Eller att äta pizzabitarna i en bestämd ordning. Eller att alltid gå på toa en extra gång innan ridlektionen ifall att.

Hästar har också olika konstiga grejor som dom bara måste göra. Annars kanske himlen faller ner eller skorna faller av eller så blir de anfallna av ett lejon. Vad vet jag?

Winston till exempel måste alltid få trava en liten stund på lång tygel. Kortar man tygeln för snabbt så gör han en konstig sak som vi har döpt till "borren". Han kör huvudet rakt ner i marken och vevar runt med hela skallen.

Det ser ut som när en hund just har kommit ur badet och skakar av sig vattnet. Bara att den här "hunden" väger 800 kilo och har en människa på ryggen. För att inte tala om hur det känns. Det är som att sitta på en levande jordbävning.

Lisas häst Mykella får varje morgon samma känsla av att  hon just har ätit sin sista måltid någonsin. Så för säkerhets skull så  måste hon dra ner huvudet och äta en hötuss i varje hög hon går förbi på väg genom stallet och till hagen. Ner, upp, ner, upp, ner...

Kalle har en liten tvångstanke som mynnar ut i huvdskakningar. Då och då måste han bara skaka på huvudet och låta bettet skallra runt i munnen. När han står still på meddelinjen är det ett speciellt bra tillfälle att utöva några huvudskakningar.

Chili vill helst att minst en decimeter av rumpan ska sticka ut ur spiltan både när han står och ligger. Han vänder på huvudet och tittar bakåt. Så där ja, tänker han. Precis på decimetern! Jag tror det handlar om kontroll...

Sen finns det säkert en massa andra ritualer som vi aldrig ser. Sju varv i vänster galopp runt stenen och så fyra varv till höger i trav i.

Tugga havren åtta gånger innan man sväljer och sen dricka lite vatten.

Måste bryta av från galopp innan  bokstaven B, annars blir det regn hela sommaren.

Eller vad tror ni?...

Av Ulrika Pernler - 28 januari 2008 12:29

Hej! För rätt så länge sen gick det en Deckarserie på TV som hette Mac Gywer. Jag tror vi är många som såg den på grund av det rätt så  snåla utbudet av program som rådde på den tiden.

Den här killen Mac Gywer kunde i alla fall bygga precis vad som helst av ingenting. Han brukade samla ihop ett gammalt tuggummi, en colaburk och en bit ståltråd. Sen tillverkade han en sprängladdning, en datacentral eller en rymdraket av ingredienserna.

Grejorna fungerade alltid och jag blev lika imponerad varje gång.

I stallet har vi vår egen Mac Gywer. Han heter Gunnar och behöver också bara  en rostig spik, en träplanka och en bit ståltråd. Sen går han i väg och lagar traktorn eller vattenpumpen.

Här hemma är det jag som är Mac Gywer. Titeln förtjänade jag för rätt så länge sedan. Jag hade nämligen lämnat in vår VHS på lagning (Det var på den tiden det fortfarande lönade sig, nu köper man en ny....) Efter någon dag så ringde dom från reparationsstället och sa att det var färdigt.

När jag kom dit så fick jag videon och en stor hög med pusselbitar som de hittat inuti. Undrar vem... Det kostade tvåhundra kronor.

Det var då jag började skruva isär grejorna här hemma på egen hand.

I dagsläget har jag hunnit plocka ur många pusselbitar, pärlor och gubbar ur maskinerna och det kostar ingenting.

Därifrån var steget inte långt till att börja göra egna reparationer.

Den gamla TV:n fungerade flera extra år om man satte en nagelklippare i hålet där AV och På knappen suttit. Träffade en kamrat som använde sig av en blyertspenna...

Playstation 2 fungerade utmärkt efter att jag plockat ut lite onödigt skrot. Sedan behövde man visserligen en bordskniv när man skulle byta skiva.

Igår lagade jag den trasiga fjärrkontrollen. Jag petade i lite ungsfolie i mekaniken och sedan böt den kanaler som aldrig förr.

Det här inlägget hade ju väldigt lite med hästar att göra så jag avslutar med ett hjärtligt gnägg och hoppas att ingen elektriker råkar läsa bloggen idag...

Av Ulrika Pernler - 26 januari 2008 20:24

Hej! Det är lördag morgon och jag gör rent i boxen åt den häst jag just ridit och sedan släppt ut i sin hage.Den här morgonen är luften hög och klar som en sen höstdag och ändå är det den 26 januari. Vi har en underlig vinter.

I det stora stallet råder lugn och ro. Hästarna har ätit klart sin frukost. Några av dem har lagt sig i den rena gula halmen och nu suckar de nöjt.

Några boxar längre bort står en särdeles vacker häst och det vet han om! Han vet också att eftersom de flesta hästarna står inne idag så är det lördag och arbetsdag på ridskolan. Han passar på att koppla av en stund.

Så kommer hon gående genom gången. Flickan som hälsar på varje lördag morgon. Hon som sköter om och gör i ordning honom till lektionen som börjar halv tio.

Han spetsar öronen, för han känner igen. Det ser man tydligt.Det är lördag morgon och han känner igen henne som kommer gående genom gången.

Flickan som är i fjortonårsåldern öppnar boxdörren och de två hälsar glatt på varandra på det vis som en häst och människa gör.

Så blir han uppbunden och flickan borstar honom lugnt och vant. Han tittar nöjd ut i stallgången. Hans öron är spetsade.

Hon kratsar hans hovar och sätter på hans senskydd. När det är dags för sadeln står han fint och stilla. Sadelgjorden spänns försiktigt åt. Han får en klapp och några berömmande ord.

Flickan har förstått precis vad det handlar om. Hur en häst och en människa kan finna varandra och förstå varandra utan att behöva säga ett enda ord. Den stora och särdeles vackra hästen tittar efter henne när hon går till uppropet. Det är en utmärkt start på dagen för en mycket klok häst.

Den bästa starten man kan få och det bådar gott för resten av en lång lördag.

Den stora hästen heter Big E och flickan heter Emma. Jag ser dem nästan varje lördag morgon. Jag ser hur han spetsar öronen. En ridskolehäst känner också igen och tycker om.

Av Ulrika Pernler - 25 januari 2008 14:15

Hej! I omröstningen på bloggen har frågan varit: Vad är det viktigaste kännetecknet för en hästmänniska?

Efter att 78 personer har röstat så är det klart populäraste svaret: Han/hon kan inte låta bli att galoppera när han/hon springer till bussen. Seger med  57,7 % av rösterna.

Jag kan erkänna att jag själv ofta faller över i galopp när jag ska springa och inte bara till bussen.

På andraplatsen med 12, 8 % kommer: Han/ hon har ett gnäggliknande skratt. Kan vara lite missvisande kanske eftersom vissa människor oturligt nog verkar födas med gnäggskrattet. Vare  sig man gillar hästar eller inte. Men visst, som hästmänniska så gnäggar man gärna som avslutning på ett fniss.

På fjärdeplats med 11,5 % av rösterna hittar vi: Han/hon käkar havregrynsgröt tre till fyra gånger per dag. Nu undrar jag bara. Finns det verkligen NÅGON därute som står ut med havregrynsgröt upp till fyra gånger på en dag?

Han/hon kallar sin cykel för Cyklon och ryktar den varje morgon och Han/hon sover på en madrass stoppad av gul och mjuk halm kommer på delad femteplats med 6,4%. Jag måste säga att jag trodde det var fler som hade en hemlig cykelhäst. Det där med madrassen förstår jag inte alls!

Så på sista plats och inte helt oväntat kommer: Han/hon använder broddar under skorna på vintern.Det vet väl alla att broddar är en ålders- och inte en hästfråga.

Därmed är den omröstningen avslutad. Jag ska försöka komma på något annat viktigt att rösta om. Håll utkik i omröstningsspalten.

Av Ulrika Pernler - 24 januari 2008 14:25

Hej! Jag är så där härligt brakförkyld. Har en ljuvlig frossa och huvudet känns som någon har trätt på en stor plåtburk och fyllt den med bomull. Jag är säker på att ni alla vet vad jag menar!

Pallrade mig ändå iväg till stallet på förmiddagen och tömkörde Ronaldhino så att han fick göra av med lite överskottsenergi.

Hästar, hundar och andra tamdjur har inget överseende med att husse eller matte är sjuka. De behöver och har rätt till sin motion och omvårdnad även om vi är nära på medvetslösa.

Tur att det inte är vilda djur vi sysslar med. De väljer ut och jagar ifatt den som är gammal och svag. Sen blir man uppäten...

"Lite frisk luft skadar aldrig" tänkte jag och satt mig i bilen. Insåg snart att inte ens underställ, dubbla tröjor, jacka och tumvantar kunde få mig att sluta frysa.

Det där uttrycket med friskluften är något man ärver av sin mamma. Generation efter generation. "Lite frisk luft skadar aldrig"-uttrycket sitter djupt inrotat precis som en del andra uttryck.

Ta det där med "Men dom därskorna var väl praktiska". Det är något man börjar säga runt trettioårsåldern. Plötsligt en dag hör man någon säga "Men dom där skorna var väl praktiska". Man svänger runt och tänker -Vem sa det där? Så inser man att det var man själv och känner en kall kåre efter ryggraden.

Nåväl, Ronaldhino sprang snällt runt i ridhuset och jag traskade efter med tömmarna. Måste ha varit som att ha en Michelingubbe på släp.

Två frusna timmar senare var jag hemma igen och bytte om till ett annat underställ, två icke hästluktande tröjor, gympabrallor och tjocka strumpor för att kunna fortsätta frysa i soffan.

Av Ulrika Pernler - 23 januari 2008 13:26

Hej! Vinterdag nummer två. Man går omkring och känner sig lycklig över snön och ljuset som kommer med på köpet. Hästarna kör rally ute i hagen. Fram och tillbaka.

Idag har jag lagt ut om teorikurser på sportlovet. Det är bara några veckor kvar... Kom ihåg att det är ridning precis som vanligt under hela lovet.

Ska ni resa bort och äventyra skelettet på någon skidresa så får ni avboka ridningen och försöka rida igen senare under terminen.

Marcato fortsätter med sina nattliga frihetsövningar. Han tuggar och tuggar på sitt grimskaft och så plötsligt så är han lös. Sedan roar han sig med att städa i stallgången efter kvällens utfodring. Mumsig tycker han.

Vi har tillverkat en bräda som vi sätter längst bak i spiltan innan vi släcker för natten. Några gånger har han lyckats peta ner den också... Han är pysslig!

Poppe har varit lite svår att tränsa de senaste veckorna. Det kan vara så att han har klämt eller nypt sig i samband med tränsningen för han vill inte att man ska komma upp med handen mot öronen.

Om man är två som hjälps åt så går det jättebra. En håller sin hand över hans mankam och nos och den andra tränsar. Lugnt och försiktigt. Om man är ensam kan man ta en pall att stå på så går det också fint. (Han är ju så stor...)

När man tränsar och det är svårt eller man känner sig osäker är det viktigt att man inte börjar fäkta med armarna mot hästens huvud. Hästar har ett begränsat synfält och kan uppleva det som obehagligt. Det är bättre att be om hjälp.

Ibland reagerar hästar på saker som har hänt, fast vi människor kanske inte ens har reflekterat  när det hände,och så sitter det i ett tag. Sedan går det jobbiga över lika fort som det uppstod. Man får vara lugn och konsekvent bara så går det mesta bra.

Hoppas ni njuter av snön och att den får ligga kvar nån dag till.



Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4
5
6
7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17 18
19
20
21 22 23 24 25 26
27
28 29 30 31
<<< Januari 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards