Hej! Ungefär femtiofem personer kom på clinicen igår. Det var bra med tanke på att vi är mitt i jul- och nyårsveckan! Tack för att ni kom och hoppas ni tyckte det var roligt.

Hästarna som visades upp märkte att det var något speciellt när de såg alla människor som satt i manegen. Vår unghäst Muskot var med. När han fick se alla sitta där så stannade han upp och stirrade. Kalle fick komma till undsättning och ta honom på släp. -Törs, Kalle så törs jag, tänkte Muskot och så var faran över.

Till våren kommer Muskot att skolas in lite lätt i verksamheten. Han är en klok och välbalanserad häst som ni kommer att gilla.

Idag är det den sista dagen på 2007. Klockan är 08.52 och jag är just hemkommer från stallet. Där  var det full fart som vanligt. Hästarna ville ha sin morgonmat och sedan var de ivriga att få komma ut i hagen och busa med varandra.

Jag tog in Ronaldhino i ridhuset för att longera honom en stund. Han hade en massa energi som behövde få komma ut, och det gjorde den också... Han hoppade och skuttade och sparkade bakut. Han har vilat i två veckor nu för att få tid att smälta allt som han har lärt sig under året.

Man märker att han känner sig pigg och glad i både kropp och själ så imorgon ska jag sitta upp på honom och börja trimma inför vårens tävlingar.

Hästar är duktiga på att tala om hur de mår, bara man är uppmärksam på deras signaler. Om hästen ändrar humör från pigg till trög eller glad till arg så bör man ta sig en funderare på vad som är fel.

Unga hästar som min kommer regelbundet in i tillväxtperioder. De kan bli ömma i kroppen, trötta och tröga. Då måste man ge dem tid att komma igen genom att ge dem vila eller åtminstone genom att rida kravlöst till exempel med skogspromenader. Annars kommer hästen i framtiden uppleva arbete som både jobbigt och trist.

Att hästar känner av hårfällning och andra omställningar är också välkänt. Höst och vår kommer ofta nedgångar i konditionen på grund av de hormonella omställningar som sker i kroppen då. Har man haft sin häst ett tag så vet man nästan exakt när det är dags. Det märks på både humör och arbetslust.

Tyvärr kommer dessa perioder mitt i tävlingssäsongerna och jag måste säga att det är dålig planering av oss människor.

Man kan hjälpa hästen igenom det jobbiga genom att ge olika tillskott av vitaminer, hålla dem varma i kroppen, ge massage och rida på rätt sätt.

Hästens allmäntillstånd påverkar prestationen. Vi ryttare kan inte förvänta oss att hästarna alltid ska kunna prestera på samma nivå. Det kan inte vi heller...

Nu är i alla fall Ronaldhino redo att börja jobba igen det visade han tydligt i morse.

Jag hoppas ni får en trevlig nyårsafton! I morgon är det 2008!

Hej! I morse red ett gäng av våra instruktörer på våra ridskolehästar. Det är något vi gör regelbundet under veckorna för att känna av hästarna, vidareutbilda och rida igenom dem.

Det är också mycket lättare att hjälpa er elever på lektionerna om men vet ungefär hur den hästen ni rider fungerar. Det kan ibland se ut på ett sätt och kännas på ett annat.

I morse kände vi igenom hästarna litegrand inför clinicen i morgon. Det är tacksamt att rida lektionshästarna eftersom de alltid är i god kondition och rids igenom ordentligt så regelbundet.

Jag hoppas ni är många som vill komma! Klockan 09.30 börjar vi. Det finns möjlighet att köpa enklare fika på plats. Kaffe, läsk och lite olika kakor. Men inte så mycket nyttigt... Det får ni ta med själva.

Vi "visar upp oss" i två gupper om cirka en timme vardera. Några instruktörer står på marken och pratar om vad som händer och sker. Vi ska  försöka visa lite av varje samt ta upp och visa saker som kan vara svåra att förklara. Det blir mer lättfattligt om man både ser och hör samtidigt.

Passa på och skriv ner alla frågor ni vill ställa på en lapp redan i kväll. Är det någon fråga som känns för pinsam kan ni ju alltid be den som sitter bredvid att ställa den åt er.

Ni som inte föranmält er till oss får gärna dyka upp ändå! Vi ses imorgon!

Hej! Idag verkar det vara en sån där mysko dag. Egentligen borde man hålla sig hemma... Jag har tandvärk. Det har man bara när det är storhelger och andra röda dagar. Som tur är har jag fått lite insiderhjälp med det hela och kan nog stå ut ett par dagar till.

Gabbi höll på att bränna ner sin lägenhet i morse. Eller åtminstone skaffa sig en ny annorlunda frisyr eftersom hennes hårtork började brinna när hon stod med huvudet upp och ner i badrummet.

Torka håret upp och ner är bra om man vill ha lite volym på det hela. Förr i tiden fanns det bra hårspray som skötte den saken. Dom finns inte längre. Förmodligen var dom inget vidare för ozonskiktet...

Gabbis hårtork ligger numer på balkongen och lägenheten doftar gott av bränt hår istället för av jul.

Trots att dessa saker borde ha varnat mig så tog jag bilen för att handla.

På IKEAS parkering var det plötsligt en bil som började åka av sig själv. Den rullade tvärs över hela parkeringen och stannade inte förrän den nådde en rabatt allra längst bort.

Det var inte min bil trots allt. Eftersom den inte heller träffade någon av alla de andra hundratals bilar som fanns där så kan man kanske säga att det här var den bilägarens lyckodag.

Jag gick in på Coop för att handla lite till nyår och lyckades med mina barns hjälp ramma en hylla med oliver. Några burkar ramlade naturligtvis i backen med ett kras och en rätt så trist butiksanställd stirrade på oss med svarta ögon.

-Kan jag hjälpa dig med något? frågade jag artig som jag är. Men jag fick naturligtvis inget svar utan bara en ännu svartare blick, så jag gick.

Det var hög tid att åka hem kände jag. Så det gjorde vi! Nu tänker jag hålla mig inne resten av dagen för säkerhets skull. Om det händer er något konstigt så säg inte att ni inte blivit varnade.

Hästar bryr sig inte om ifall det är ens olycksdag eller inte. Olycksdagar existerar inte i deras värld. Det vore skönt att var en häst!

Hej! När man är på tävling är det är inte alltid allt går som man har tänkt sig... En gång skulle jag tävla i dressyr med Picador. Tävlingen var på Lurbo och jag hade tillbringat timmar i stallet för att få honom fin. Han glänste och manen var perfekt flätad och knoppad.

Jag fick startsignal och sträckte lite extra på ryggen samtidigt som jag satte näsan i vädret. Nu skulle här ridas fint.

Jag travade in på medellinjen. Rakt och fint. Plötsligt fick Picador syn på min pappa som stod på läktaren och filmade med en videokamera. Han tvärvände och rusade i full fart ut ur ridhuset... Det var mina fem sekunder i rampljuset.

Jag var inte så nöjd då det hände men nu har jag en riktigt rolig film att titta på.

En annan gång tävlade vi i Enskede, också det dressyr. Man hade ställt upp en trailer vid staketet och i den satt domaren och skrivaren.

Det var bara ett litet problem. Då ryttarna kom upp mot kortsidan såg inte domaren dem längre och var tvungen att luta sig ut ur trailern.

Picador vart lika överraskad varje gång vi kom till kortsidan och domarens huvud plötsligt stack fram. Han tvärvände och sprang åt  fel håll.

När jag kom ut var jag först så arg att jag kunde ha hängt en skylt med "Till Salu för fem kronor" runt halsen på Picador. Men efter ett tag kunde jag se det roliga i det. Idag när vi pratar om den tävlingen så skrattar vi varje gång!

Det finns också tävlingar när det har gått över förväntan. Som när jag och Sirro var på Acka och skulle tävla i hoppning.

Sirro var inte speciellt snabb och inte heller så vig. Han valde helt enkelt ofta att stå över själva hoppmomentet. Det var som att han tänkte -Jag stannar på den här sidan hindret. Det tycker jag passar utmärkt. Vill du fortsätta över hindret själv så är det ditt val!"

Den här dagen hade jag trots allt anmält mig till en clear round. Sirro och jag kämpade oss runt banan och kom i mål med bara ett stopp och förmodligen en väldig massa tidstillägg. Men vi var mäkta nöjda över vår insats. Trots att det inte blev någon rosett så är det en runda som jag aldrig glömmer.

När man tävlar så vet man aldrig innan vilket resultatet blir. Det är mycket som spelar in. Nervositet, ny omgivning, dagsform och så vidare.

Ibland går det bra och ibland går det sämre.

De sämre tävlingarna kan efter ett tag ändå te sig ganska kul, vid en andra eftertanke!

Hej! Den sjätte januari är det lektionstävling. Våra träningselever får möjlighet att hoppa med och mot andra ridskolehästar och elever från vårt distrikt.

Vi har anordnat dessa tävlingar under ett stort antal år nu och vår förhoppning från början var att fler ridskolor skulle hoppa på idén.

Bälinge har gjort det och de brukar stadigt anordna ridskole DM i dressyr medan vi tar hoppningen.

I början på året kommer vi också att anordna en utbytestävling mot Säva vilket ska bli jätte kul!

Flera ridskolor vill vara med och delta vid våra tävlingar och det är jättekul! Det känns viktig med samarbete mellan ridskolorna i Uppland eftersom det är på ridskololan de flesta får sin första hästkontakt.

Vår ridskola på UPK är ganska unik eftersom det finns så pass stora möjligheter att få tävla på ridskolehästarna.

Dels har vi ett mycket stort utbud av klubbtävlingar i både dressyr och hoppning där man kan vara med.

På Blåbärstävlingar och skogsbärsdressyr kan man delta redan ganska tidigt i sin utbildning. Detta är mycket tack vare våra fantastiskt snälla och lugna hästar.

Steget från klubbtävlingarna är när träningseleverna får delta på lektionstävlingar och så småningom på tävling av lokal nivå.

När man har tävlat ett tag och samlat på sig tillräckligt med rutin finns det möjlighet att rida även på regional nivå med lektionshästar.

Vi har lag i Division Ett både i hoppning och dressyr där vi blandar privata ekipage med lektionsekipage.

Våra hästar uppskattar att få komma ut på tävlingar. Det är ett skönt avbrott i vardagen samtidigt som de tycker att det är roligt.

Tävlandet gör också att hästarna blir fint ridna och väl utbildade av instruktörer och våra duktiga träningselever

Det kommer ju alla elever tillgodo även om man inte har för avsikt att delta i några tävlingar alls då man får rida på hästar som kan mycket.

Kom gärna och titta på tävlingen den sjätte. Antingen kan du hjälpa oss som funktionär eller bara sätta sig på läktaren och heja på våra ekipage!

Hej! Idag är det dagen efter julaftonen. Hoppas alla hade det bra igår! Hästar gör ingen skillnad på dagar. De vill ha sin mat och gå ut i sin hage vare sig det är jul eller inte.

Igår var det Thereses och Annas tur att ha stalltjänst. Anna passade på att ta bilder av en helt vanlig julafton i stallet. Bilderna kan du hitta i vår pixbox.

Trots att man börjar stalltjänsten vid 06.15  så finns det en slags myskänsla att få komma till stallet så tidigt på morgonen.

Det är mörkt, tyst och stilla utomhus. I stallet står alla femtio hästarna och tittar nyfiket när man stiger in. Det är behagligt varmt och luktar häst.

Igår morse var det dessutom julafton och Agneta hade väntat med spänning på att få höra någon häst prata. Men precis som jag skrev så vet hästarna när det är dags att vara tysta och inte avslöja något.

Agneta var lite besviken... (Bättre lycka nästa år)

Själv tog jag sovmorgon och kom inte till stallet förrän strax efter 06.30 Jag hade dagen till ära tagit på mig mina illröda julmysbyxor. Man vill ju inte missa chansen att få lite extra julmys.

Så fort jag steg in genom dörren fyrade Anna av den första blixten. Sedan sprang hon runt som den värsta Paparazzi i stallet och det blixtrade än här än där.

Agneta jobbade på som vanligt när hon har stalltjänst. Hon var extra effektiv vid utsläppet av de stora hästarna. De gick ut genom mittendörren och sedan direkt in genom den bortre dörren vid privatdelen som råkade stå öppen... Jag såg hur "stallpersonalen" stod och kliade sig i huvudet eftersom antalet hästar i stallet aldrig tycktes minska.

Efter att de fått hjälp att stänga dörren löste sig dock problemet.

Vid halvåtta-tiden var det dags för julfrukost. Cirka femton personer hade slutit upp för att äta gröt, julvört och rödbetsallad. Oj ,vilken julstämning!

Efter frukosten red några av uppstallarna ut i skogen en sväng. Sedan försvann vi alla åt varsit håll för att fortsätta fira julen.

Hej! Visste ni att alla hästar kan prata på julnatten. Om man smyger in i stallet klockan tolv, tyst så att dom inte märker, så kan man få höra vad dom egentligen har att säga.

Fast om dom ser en så frustar och gnäggar dom bara som vanligt och låtsas som dom inte förstår varför man ligger där och lurar.

Tolv på natten, jag undrar vad hästar pratar om så dags. Rafael suckar nog och tittar snett på Chili som snarkar så att det knakar i väggarna.

-Tänk om man fick sova. Om inte den här väggen var emellan så skulle jag ge dig en ordentlig knuff så att du blev tyst.

Marcato är ute och går i stallgången. Han är ju så bra på att komma loss. Det finns en massa godsaker liggande i gången efter kvällsfodringen.

De andra hästarna tittar avundsjukt när han går och plockar bland höstråna.

-Snälla, kan du inte sträcka in några till mig, säger Bard, jag är jämt så hungrig.

-Näru, säger Marcato, dom här behåller jag själv. Så ser han en ännu större hög längre bort och skyndar sig dit.

Big står och skryter som vanligt. -Ni skulle sett mig när jag var tre. Redan en och sjuttio i manken och svart som natten. Vilken skönhet!

De andra hästarna suckar och tittar på varandra.

Så där håller dom på tills det är dags för havren på julaftons morgon. Då tystnar dom plötsligt och återgår till att frusta och gnägga.

Om någon av oss männsikor går förbi när en häst råkar gnägga så tror vi genast att det var menat till oss.

-Hörde du? säger vi. Han gnäggade åt mig, så sött. Så ger vi dem lite extra hö.

Hästarna tittar på varann och blinkar. Dom vet precis hur dom ska linda oss männsikor runt hoven.

Hej! Lena och Picador, om ni läser detta. Jag hinner inte komma hem till er innan jul. Men jag lovar att komma någon dag på lovet!

Picador, du kanske fortfarande är besviken för att du bara fick fyra kilo morötter på din födelsedag trots att Lena berättat för mig att du önskade dig en ny Jeep med hästsläp till. Får se om jag kan gottgöra dig med en extra fin julklapp!

Var försiktig med julpyntet även om du känner dig hungrig . Du kommer väl ihåg hur det blev när du åt upp blomlådan med röda blommor, Tre knippen med färsk gul lök, febertermometern och tofsen från min gula mössa.

Och om du måste slänga av Lena så gör det i snön där det är mjukt. Undvik diken med vatten i för det blir så kallt. Fast jag vet att du tycker det är kul...

Kommer du ihåg när du rev ner staketet i hagen och tog med dig hela flocken på en galopptur över fälten? Vilken frihetskänsla! De andra hästägarna försotd inte alls vad det var för kul med det hela och skällde på din matte.

Även om du känner dig äventyrslysten så är det inte speciellt smart att göra det nu när det är snö och frost på marken.

Man kan nämligen spåra er ganska lätt.Tips:  Vänta tills det är torrt ute!

Ha en riktigt God Jul båda två. Vi ses efter helgen!

Ps. Picador, om du får se en liten gubbe klädd i rött och med stort vitt skägg... ät inte upp hans tofs, han kanske blir arg... ds.