Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 7 oktober 2015

Det var helt enkelt dagen då vi lärde oss att hästar kan stå på permanentbädd

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag tidigt förstod att här fanns det massor av kunskap att få och saker att lära. Hästkarlarna var dåtidens Google för ämnet häst. Dom och morfars gamla Arméns ridhandbok som jag hade läst sönder och förvarade som ett löspapperssystem i en plastficka. Kanske var det också hästkarlarna som höll i säkerhetstänket i stallarna genom att sätta gränser även om man sällan berättade varför man inte fick göra si eller så och inte heller kallade det säkerhet. Det var inte så mycket pedagogik utan bara att lyda.


En av hästkarlarna som jag kände var särskilt duktig på exteriör och framförallt hur den påverkade hästen. Inte bara ridmässigt och hållbarsmässigt utan han lärde mig också att se om en unghäst skulle bli lättfödd eller svår att hålla i hull som vuxen. 

-Det där är en foderlada! sa han och så visade han med handen i hästens flank hur avståndet mellan sista revbenet och höftbenet talade om hur hästen skulle föda sig. Nästan alltid när jag tittar på en häst för köp så har jag med mig just det för det stämmer så bra. Till ridskolan är det extra viktigt med lättfödda hästar för de ser alltid runda och fina ut och det är så viktigt när det kommer besökare som inte kan så mycket om hästar. För även en amatör kan se om ett stall är rent och städat och om hästarna mår bra. Det säger mycket om platsen.


En annan hästkarl som vi hade mycket respekt för var Jan Fristedt som huserade på Strömsholm. Han var lite som en superhjälte. En vinter skulle vi göra rent boxarna i det röda stallet som låg nere vid nya ridhuset. Det stallet finns inte kvar där idag eftersom man byggt ett till ridhus på platsen. Men i alla fall tyckte vi att det var väldigt smutsigt i stallet och vi ville göra extra fint till alla hästarna och imponera på Janne. Så det kördes kärra efter kärra från stallarna den morgonen. Snö som knarrade och skottkärrehjul som rullade tungt under överlastande kärror med tonårstjejer bakom ratten.

Jag tror vi var helt slut och högröda i ansiktet när superman dök upp, gick in i stallet och sekunden efter utstötte ett urvrål. Ljudet var nog allra minst som när en blodtörstig Björn ryter vill jag minnas. Ut kom Jan och undrade vad det var för idioter som hade kört ut alla bäddarna i stallet. Det var inte roligt att räcka upp handen….

Ja, det var helt enkelt dagen då vi lärde oss om att hästar kan stå på permanentbädd. Något man ofta använde förr för att få ett varmare stall på vintern och spara arbete bland annat. 


En gång fick vi ett råd av en välrenommerad hästkarl som vi faktiskt vågade motsätta oss. Men enbart för att han var ungefär femton mil från platsen den dagen och rådet kom via telefon. En av hans hästar fick kolik och vi var tvungna att ringa och fråga om det var okej att vi tog ut veterinär. Vi berättade att vi gjort allt som man brukar göra. Kollat temp, slemhinnor, ev uttorkning, promenerat osv och att det  nog var dags för lite extra hjälp för att få igång systemet.

-Äsch, sa han, jag tar aldrig ut nån veterinär för kolik. Jag sätter vattenslangen rakt i rumpan på hästen och vrider på vattnet en stund. Sen longerar jag. 

Vet ni vad? Jag tror säkert att det hade kunnat fungera. Men jag har såklart aldrig testat och kommer aldrig göra det.


Jag hör fortfarande alla de här hästkarlarna jag stötte på prata i olika situationer. Den kunskap jag fått genom dem är ovärderlig. Man kan läsa om olika saker men att få höra direkt från den som varit med länge och upplevt mycket är värdefullt eller till och med ovärderligt.


Ända sen jag  var den där lilla hästtjejen har jag tänkt att jag ska bli en hästkarl nån dag. Jag brukar titta mig i spegeln och fundera om jag är på väg att bli en. Jag har ju hållit på med hästar ett bra tag nu. Men jag ser ingen hästkarl ännu. Jag tror faktiskt att jag har mycket, mycket kvar att lära.

En hel massa. 

 

 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Av Ulrika Pernler - 28 juli 2015 20:39

Sommarlovet går mot sitt slut och efter några veckor av riktigt lugn på ridskolan så är det åter full fart med läger på både dagar och kvällar. Hästarna går utomhus i sina sommarhagar och trivs utmärkt med det. Men man märker att de tycker det är skö...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards