Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under augusti 2011

Av Ulrika Pernler - 31 augusti 2011 20:23

Hej! Ikväll är jag just hemkommen från Strömsholms Ridskola och två väldigt roliga och givande dagar på Tränarutbildningen. Men om det berättar jag mer sen.


Idag när jag kom hem och hämtade hem mina mail så hade min kusin Helena spunnit vidare på temat 70-tal. Detta efter att ha läst mitt inlägg om ordstäv i stöv. Helena var och är en inbiten ponnyfantast av äkta sort. Jag har inte frågat om jag får lägga ut detta men eftersom Helena har ”hotat” att hacka min blogg för att skriva ett inlägg så vågar jag inget annat.


Så här skrev hon:


På temat nostalgibloggar tycker jag att det saknas ett avsnitt...! Det om de lindade pannbanden! Och nosgrimmorna! Som lindades med plastband i sicksackmönster i olika färger! Finns det nå´n mer än jag som ännu kan linda pannband!?!?! Skulle knappast tro det! Finns det ens plastband att köpa längre?! Tror att Sam var sista ponnyn i världen som hade lindat pannband + nosgrimma (ända in på 2000-talet)! Hur kunde detta hantverk dö ut?!

För att inte tala om mina Stockholms-kompisar som satt och VÄVDE pannband med
små, små glaspärlor. De vävde hästens namn mot lämplig färgad bakgrund och
sedan fäste man pärlväven på läderpannbandet! Hur avancerat var inte det! Min
kompis vävde världens finaste pannband till min ponny och det har jag ännu kvar
i någon gömma!

Och varje häst hade förstås alltid "sina" egna helt unika (?) färger på pannband och nosgrimma! Vart tog allt detta vägen?!? Där tycker jag nästan att till och med stöv-skrivandet ligger i lä!!!


 

På bilden för att visa lindade pannband ser ni min (Ulrikas) sköthäst Sirro i sitt pannband som dock inte var lindat med plastband utan lite mer exklusivt band i sammet.

 

Men 2011 års ridhjälmar ska vi allt behålla på.... För på min ridskola på Gotland fanns det hjälmar att låna om man inte hade någon egen... Så som det ska vara på ridskolor! För där ska man ju rida SÄKERT!

De äldsta hjälmarna var gjorda i kartong tror jag, och man kunde liksom klämma ihop dem så att de nästan blev platta genom att man tryckte på sidorna på hjälmen.



Man satte fast hjälmen enkelt på huvudet med ett gummiband under hakan. Ungefär som dagens kräftskive-hattar. Fast de såg förstås ut som ridhjälmar och
SJÄLVKLART hade de SAMMET utanpå!!! Det var helt enkelt ett MÅSTE med SAMMET på den tiden! Ja, det var tider det! Jag tror att de hjälmarna skyddade ungefär lika mycket som dagens pagefrisyrer! Eller t o m mindre, för den hårda skärmen lär visst ha kunnat slå av näsbenet på ryttaren om man föll av....

 

En liten blick på populära sjuttio- och åttiotalshjälmar. Gudrun, Matte, Eva och Susie om jag inte minns fel.  Ponnyn hette Misty.

Men viktigast av allt var ändå MÄRKET!!!!! För i pannan på hjälmen skulle man
ha märket från Wahlströms ponnyklubb!!! Det hade ALLA!!!

 
Jag tror faktiskt att det var därför som man hade hjälmen - för att ha någonstans att fästa MÄRKET!!! Och det var därför som det måste vara SAMMET på hjälmen - så man kunde fästa fast MÄRKET med nålen!!!

MÄRKET var liksom beviset för att man hörde till och kunde det här med hästar (även om man så bara var 7 år och red sin första termin)!!!

Jag tror att man fick MÄRKET genom att bli medlem i Wahlströms ponnyklubb. Då
fick man också tidningen Ponnyexpressen (?) flera ggr/ år och årsböckerna om Pytteliten och hans äventyr. Det var nästan bättre än julafton när man fick packa upp årsboken som kom på posten!!!

Ja jisses vad mycket alla stackars barn av i dag har missat!!! Dags att göra något åt det!!! In med retro-temat med föreläsningar och hela köret på landets alla ridskolor!!! :-)) ...och det bästa kusin - vore väl att få rida till retro-pris, i alla fall för en lektion eller två!!!

Själv minns jag när tidningen Min Häst kostade 1 krona och 75 öre!!! Och den var säkert inte ett dugg sämre då än nu!



Jag tycker att det är dags för en retrovåg inom ridsporten!!! Med kurser i stöv-skrift, pannbandslindning, barbackaridning i jeans och gummistövlar, praktiska övningar i hur man tar sig igenom ett taggtråds-staket, och allt annat som hörde -70 och -80 talet till!!!

Hästar från den tiden blir kanske svårt att få fram, men en eller annan ridfröken borde man kunna skaka fram tycker jag!!!

Och mig veterligen finns gamla ridhuset på Eke fortfarande kvar. Med stolparna i manegen och allt!!! Nog borde man kunna få hyra in sig där för en eller annan retroridlektion kan man tycka!?


Underskrivet Helena.


Ja ni, jag vet att det är en massa av er som läser här som var med på den tiden då vi lindade pannband och red i gummistövlar och utsvängda jeans. Kom gärna med mer nostalgi! ...Och lektioner till retropris det vore något. 1976 kostade en ridlektion 11 kronor. Fast å andra sidan fick man bara två kronor i veckopeng...


/Ulrika

Av Ulrika Pernler - 29 augusti 2011 15:35

Hej! Idag har vi haft besök av "Sadeldoktorn" som har provat sadlar och lagat lite sömmar. Våra nya ponnyer har fått varsin egen sadel och även några av våra "gamla" hästar har fått byta sadel. Men oftast ligger sadlarna fortfarande bra och man kanske gör någon liten justering i stoppningen eller så.


Imorgonbitti packar Gabbi och jag våra grejor och åker till Strömsholm några dagar på C-tränarutbildning. Det ska bli riktigt roligt. Föreläsare den här gången är bland annat Elisabeth Lundholm och Jens Fredricsson. Vi ska också prata om hälsa och kost förstås för det är oerhört viktigt att äta rätt om man ska träna hårt.


På söndag får vi lyssna till Johan Plate som pratar om prestationspsykologi och Lars Gösta Naucler som pratar om hästen, skatten och lagen. Två mycket duktiga föreläsare! Det ska bli extra roligt att träffa "Nocke" (Lars Gösta) som vi känner sedan tidigare då vi gått på affärsskolan. Det var "Nocke" som tyckte vi skulle skriva boken "Ponnyklubben och den långa resan".


Jag antar att vi kommer vara rätt så mosiga i huvudet på onsdagkväll när vi åker tillbaka mot Uppsala! Men till på torsdag ska vi nog ha hämtat oss igen.


Av helgens två lagtävlingar blev endast en genomförd. Division I Dressyr för häst på Lurbo. I laget denna gång red Anette Simson- Sun Maid, Sara Husén- Candy och Malin Aldahl- Remi. Ulla Johansson knep också sitt andra kval i dagens första klass. Så nu är Ulla och Helena kvalade och kan delta i laget vid nästa omgång. Laget kom fyra i den första omgången.


De två Division III lagen i Dressyr för Häst fick däremot stanna hemma då arrangören fick stänga sin anläggning på grund av misstänkt smitta. Så den omgången är framflyttad och kommer att ridas senare. Vi återkommer med nytt datum.


Vi hörs på torsdag igen!

Av Ulrika Pernler - 28 augusti 2011 18:28

Hej! Idag har vi haft städdag på anläggningen. Jag vill tacka alla som kom och hjälpte oss med att städa, beskära träd, putsa fönster och allt annat som blev gjort. Det såg inte speciellt lovande ut vid niotiden. Himlen var kolsvart och rätt vad det var brakade det loss i världens skyfall. Vi rustade för inomhusaktivitet. Men så vid halvelva sken det upp och dagen blev riktigt fin även om det blåste litegrand. Här kommer några "städbilder".

               Ja, fast Poppe hade visst missuppfattat vad det var som skulle städas. Han hade rullat sig grundligt. Gnidit in hela huvudet och avslutat med att låta lite lera rinna ner i öronen. Han fick minsann vänta med att bli städad tills dess stallet var klart.


Igår däremot var det väldigt vackert väder och varmt dessutom. Moki och Rafael åkte på barnridning. Det var Danmarks IF som höll sin årliga Daneliddag. Vi bestämde oss för att skänka alla intäkter från barnridningen till de svältande barnen på Afrikas horn. Tack vare det fina vädret ville barnen rida hela eftermiddagen så Moki och Rafael fick knata på med idel nya barn i sadeln.


Det hade de inget emot. Rafael hittade ett träd längs barnridningsslingan som han passade på att äta av varje gång han gick förbi. Moki som är lugnet själv hoppade till litegrand en enda gång under dagen. Då var det bara för att han blev träffad i sidan av en fotboll från den pågående fotbollsmatchen på planen intill.


Moki fnyste lite och tänkte säkert att de skulle bara veta hur bra han är på att spela fotboll. Ni minns väl julshowen för två år sedan? Nästa år tänker minsann
Moki ta med sin egen fotboll och köra en uppvisning för alla som är där.


 

                     


Av Ulrika Pernler - 27 augusti 2011 19:25

Hej! I stallet på Eke var stallgångarna lagda i grå cement. Det var lite gropigt på sina ställen men det hindrade oss inte från att rykta våra hästar noga och slå ut stövet i den uppblötta stallgången. Om vi använde den runda skrapan så lade vi den försiktigt mot golvet och knackade med ryktborsten ovanpå så att det blev en fin stöv-vit oval. Hade vi den fyrkantiga skrapan så knackade vi nogsamt ut stövet i fina fyrkanter. Det måste bli perfekt.


Sedan blötte vi fingret på en svamp och ritade bokstäver av stöv-ovalerna. Ju mer vi tränade desto finare bokstäver kunde vi forma.




Stallgången på ridanläggningen vid UPK Lunda  är fylld med sågspån för att dämpa ljudet. Men kanterna är av fin cement och där går det utmärkt att slå ut stöven när man har ryktat.


Först behöver man blöta golvet med en fuktig svamp och sedan är det bara att sätta igång!


Vi brukade skriva namnet på vår sköthäst i stövet. Alla hade sin egen stil och jag kommer ihåg att det fanns vissa som var väldigt duktiga och skrev med så fin stil. Jag stretade på för att förbättra min egen teknik.


Lina och jag började tävla om vem som kunde slå ut flest skrapor och till slut så skrev vi långa meningar i stöv där bokstäverna först var ljust grå och på slutet av meningen helt vita. Våra ponnys glänste ikapp i spiltorna!


"Bättre en ponny i stallet än tio i skogen" skrev jag och Lina kontrade med "som man sadlar får man rida".


När vi skrivit något riktigt långt brukade Sirro titta surt på mig som för att säga "nu får du väl ge dig, min hårrem är snart helt avnött".


Vi skrev våra ordstäv i stöv i stallgången ända till den sommaren ridskolan lade ner. Efter det antar jag att jag blev för gammal för att skriva i stöv... Dessutom var stallgången i mitt nya stall gjord av grova träplankor.


Jag saknar verkligen de fina stöv-konstverken och jag hoppas någon flitig hästskötare tar upp en gammal tradition någon gång.

Av Ulrika Pernler - 25 augusti 2011 16:25

”Ett stall är en plats där hästar och människor möts.

Man skulle kunna säga att ridskolan bereder vägen för det mötet.

Hästarna står där och väntar på människorna, på klappar och morötter.

På sina ryggar bär de genom åren hundratals barn, och barnens drömmar.

I luddiga öron viskas hemligheter som hästarna bevarar bättre än någon människa. Och om ridskolehästar kunde tala, skulle de berätta om våra barns förmåga till mod och kärlek.”

Kulturvetaren och författarinnan Moa Matthis

 

                                                 

Av Ulrika Pernler - 24 augusti 2011 22:52

Hej! Det har regnat en del i helgen och i början på veckan. I måndags regnade det utan uppehåll och när jag gick på mitt kvällspass tänkte jag på de "stackars" hästarna som skulle släppas ut och sova ute under natten. Samtidigt vet jag innerst inne att hästarna har det bra i hagarna. Det var varmt i luften och de hade varit inne och vilat hela eftermiddagen. Så plötsligt när klockan var runt åtta slutade det plötsligt regna och det blev skön sensommarluft. Hästarna fick gå ut och må gott av friskluften.


Det är inte första gången vi funderar inför om betessäsongen är slut eller om det är någon vecka kvar. Det är ju skönt för hästarna att få vara ute så mycket som möjligt och har man väl börjat stalla in dem så kan man inte bara släppa ut dem igen.


När jag tänker tillbaka så brukar det ofta komma någon regnvecka så här i slutet av augusti och så plötsligt är det som om sommaren gör ett sista ryck och kramar fram lite värme och sol ända in i september.


Idag var det väldigt vackert väder och den där känslan från i måndags var helt bortblåst. I morse när jag klev utanför dörren så låg hela flocken med kvigor precis utanför min ytterdörr i en stor, vad kallar man den nu, kohög. När jag såg hur kossorna njöt i solen så tänkte jag att det är precis detsamma för hästarna.


Jag fick till och med lite lust att rycka upp ogräs i grönsakslandet. Fast det gick över fort...


Ikväll hade jag dressyrträning uppe på dressyrbanan och det var underbart väder och så där perfekt ridunderlag som det bara kan bli på hösten. Ekipagen som var med var jätteduktiga vilket bådar gott inför helgens Allsvenska premiärer.


På lördag tävlar vi i Division I dressyr. Första omgången för hösten. Tävlingen rids hos Lurbo Ridklubb. På söndagen är det division III lagens tur att tävla på Jällaskolan. Även det dressyr. Ni ser att jag skrev lagen. Vi har nämligen två lag med i den divisionen vilket är jättekul! Jag hoppas ni har möjlighet att komma och titta . I annat fall får ni sitta hemma och hålla tummarna.


Glöm inte heller att vi har medlemsdag på Hööks Hästsport på lördag mellan 10.00 och 16.00 Rabatt på hela sortimentet. Ni ska ha med er medlemsbeviset som ni kan hämta i stallet hela denna veckan fram till lördag. Kan ni inte komma ut rill stallet så går det bra att maila kontoret och få det på det viset.


Passa på att vara utomhus!

Av Ulrika Pernler - 22 augusti 2011 16:04

Hej! När jag har köpt hästar så har jag oftast tagit kontakt med deras uppfödare på ett eller annat sätt.  Jag brukar tänka att det måste vara roligt för dem att veta vad det blev av den där fölungen som föddes hos dem för många år sedan.


Har man en uppfödning som är ute och tävlar mycket så går det ju till viss del att följa ekipagets framfart via tävlingsresultat. Men många hästar hamnar aldrig på tävlingsbanan utan blir världens bästa kamrat och följeslagare åt någon istället. Det kan nog vara roligt för deras uppfödare att höra historien om den hästen också. Så skriv några rader och stoppa i ett kort i ett kuvert. Det tar bara en liten, liten stund. Har man tur får man tillbaka ett gammalt fotografi på världens gladaste och sötaste föl med en stolt mamma i bakgrunden.


Hittills har de i alla fall uppfödarna blivit väldigt glada och vi har hållit kontakt då och då.


För ett år sedan skrev jag ett brev och skickade några bilder till Johann Peters någonstans i Tyskland därifrån Ronaldhino såldes. Jag hade en adress och förlitade mig på Google translate när jag skrev brevet. Det brukar gå rätt så bra med översättningen även om man får räkna med en del lustiga ordval. Men det lättar bara stämningen tänkte jag.


Mina barn brukar använda översättningsverktyget mer för att roa sig. De matar in sina spelmanualer och sedan läser de översättningen och skrattar så de gråter. Jag antar att det kan ha varit vad som hände när Johann Peters öppnade och läste mitt brev där borta i Tyskland. För något svar kom aldrig.


Jag tänkte att han kanske var glad i alla fall åt att ha fått bilderna på sin uppfödning men att han kanske inte hade möjlighet att svara.


Så förra veckan kom det plötsligt ett mail från Christiane Peters som visade sig vara Johanns dotter. Ett glatt brev med massor av frågor om Ronaldhino och så ett fotografi på hans mamma Mascha.


Ronaldhino har varit hos mig i drygt fyra år nu. Jag hade inga direkta krav på hur min nya häst skulle se ut när jag gav mig ut för att leta den gången. Med risk för att få alla skimmelägare efter mig så måste jag ändå få säga att skimmel var en av de färger som jag helst inte ville ha på min nya häst. Helt av praktiska skäl och där måste nog alla som har en skimmel hålla med. Det är lite mer rengöringsjobb med skimlar.  


Hur det än var så fick jag en skimmel visad för mig och bestämde mig direkt på plats att det var den jag ville ha. Det var Ronaldhino och bara en vecka senare så var han besiktigad och stod hemma i stallet.


Jag hade en skimmel! Nu stod min förhoppning till att behålla den grå färgen så länge som möjligt och jag gick helt in för att bara använda schampo med bevara färgerna effekt när han badades samt bara borsta bort vita hår ur hårremmen och låta de svarta sitta kvar. Det har gått så där…


Sista året har han börjat vitna. Även om bakdelen fortfarande är svart och sidorna är grå så börjar halsen och huvudet bli vita. Nu har jag lagt om taktik. Jag går runt och berättar för alla att under medeltiden så ansågs det minsann vara kungligt att äga en vit häst. Vita hästar var ovanliga och dyrbara. Jag försöker verka övertygande!


En liten oro gnagde dock. Tänk om han skulle bli flugskimmel dessutom… En flugskimmel är en vit häst som är överöst med svarta små fläckar i storlek av en fluga eller ännu värre en fluglort. En flugskimmel är en för alltid vit häst med hundra- eller tusentals svarta små prickar i hårremmen och hur jag än försöker så är det inte min favoritfärg. Jag är trots det säker på att världen vimlar av fantastiska flugskimlar så det är inget personligt.


Hur det än var så fanns det med en bild på Ronaldhinos mamma i mailet som kom och jag klickade förväntansfullt på bildikonen. Redan innan jag öppnat bilden så såg jag framför mig en vacker vit häst stående på en klippa med bergen i bakgrunden och den långa vita manen svallande för vinden.


Jag klickade en gång till och där var hon, Mascha. En liten skimmel med samma svanhals som sin son, samma busiga blick och överöst med flugprickar.


Nu löper jag troligen risk att bli jagad av alla ägare till en flugskimmel men jag är en av er! Jag jobbar nu med att vänja mig vid tanken på Ronaldhino som flugskimmel. En kunglig sådan! Låt de sista svarta håren falla!


Bilden: Mascha

 

Av Ulrika Pernler - 19 augusti 2011 13:19

Hej! Dutch körde sin "ridskolestrejk" ett par dagar sent den här höstterminen. Han lyckades nästan lura oss men råkade kika fram i fel sekund!


För er som inte vet så tycker Dutch att jobbet som ridskolehäst är toppen. Men en sak som ändock står lite högre i kurs är att vara på sommarbete. Det finns ingen häst som är så noga som Dutch med att det ska gås i hagen precis på tiden varje dag. Blir vi det minsta sena med utsläppet så talar han om det högt och ljudligt genom att gnägga så trumhinnorna spricker på alla oss andra som är i stallet.


Sommarbetet är ännu bättre. Trots att Dutch är på väg mot sitt tjugotredje år här på jorden så måste vi se till att det alltid är någon rutinerad person som släpper honom ut i hagen. För då blir det full fart på gubben.


Förra sommaren var det som att han kände på sig att det var terminsstart och han var minsann inte klar med sommarbetet. Så han gick helt enkelt inte att fånga på måndagen då lektionerna började. Att det ösregnade och att han var helt själv ute på betesvallen störde honom inte det minsta. Han gick där och strosade och åt medan regnet hällde ner från himlen. När vi gick för att hämta honom gick han precis lagom långt bort för att vi inte skulle få tag på honom. Så gör man om man äör häst och vill ha en extra semesterdag.


I måndags däremot när denna höstterminen startade så gick han snällt in med de andra hästarna. Han måste ha blivit överrumplad för i tisdags så gömde han sig bakom ett buskage i hagen när de andra gick in. Personalen lyckades missa att hans box var tom när de gick för att äta lunch. Det var inte förrän på eftermiddagen som en i personalen råkade få se en liten brun häst med bläs kika fram bakom en buske därborta i hagen. Fel tillfälle att kika fram! Dutck fick snällt gå till jobbet på tisdagkvällen. Men lite senare fick han förstås gå tillbaka ut på betet.


Hästarna går kvar ute på nätterna ett tag till och våra elever får hjälpa oss med utsläppen på kvällen. Vi brukar släppa ut hästarna när de gått sin sita lektion och vi följer alltid samma säkerhetsrutiner.


Det är kul att se hur säkerhetstänket vid utsläppsitter i ryggmärgen även på våra ridskoleelever som egentligen bara är med vid utsäppen under vår och höst.


Att släppa ut och ta in hästar från hagen är ett moment som kan vara väldigt farligt och det finns en klar olycksrisk där om man inte är väldigt uppmärksam och noggrann. Att alltid använda både grimma och grimskaft även om man ska gå bara en pytteliten bit är en del. Varken våra elever eller vi själva får någonsin slarva med det.


Vi är också noga med att alla hästar som ska släppas i samma hage går samtidigt från stallet på led i grimma och grimskaft med säkerhetsavstånd på minst tre meter. Man leder in samtliga hästar i hagen och vänder dem så de har huvudet mot grinden. Hästarna ska stå i bredd och med säkerhetsavstånd på tre meter här också. När alla hästar står stilla och deras ledare är redo så släpps hästarna lugnt och fint och ledarna går ut ur hagen.


Vi hoppas förstås att våra elever tar med sig den här viktiga rutinen när de köper egen häst eller skaffar foderhäst.


Hästarna fångar också upp rutiner snabbt. Att hästarna vet hur olika moment går till glör att de blir lugna och trygga att hantera.


Igårkväll när Gabbi hade utsläpp tillsammans med sina elever så fanns redan några hästar i hagen sedan tidigare. Gabbis grupp ledde in sina hästar i hagen och ställde upp dem i bredd precis som vi brukar. Vad tror ni hände då?


De hästarna som redan var i hagen kom och ställde upp sig i ledet med huvudet mot grinden och väntade på släppsignalen.


:) :) :) :)


Gabbi sa att det var en sån rolig syn och jag önskar att jag varit där. Men jag kan tänka mig. Så jag måste också berömma våra hästar som följer säkerhetsrutinerna utan att blinka!


               




Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20
21
22
23
24 25
26
27 28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards