Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under oktober 2012

Av Ulrika Pernler - 31 oktober 2012 19:31

 


Hej! Visste ni att gamla gröna Wolksvagen Polos tjänar en viktig uppgift som väderstationer? Åtminstone gör min det. Denna bil inköptes för att vara en "till-och-från-stallet-bil" och till det ändamålet är den så gott som utmärkt. 


Men den är också hjälpsam på andra sätt. 


När temperaturen kryper ner mot ett par plusgrader och det är lite höstfuktigt ute (eller vad man nu kan kalla denna höstens väder...) så blir imman på rutorna så tjock att man lika bra kan lämna bilen i carporten för det skulle ta minst ett par timmars tomgångskörning och fläkten på högsta fart innan man kunde köra iväg någonstans. Det är naturligtvis inte klimatsmart så vid detta väder gör man bäst i att ta cykeln helt enkelt. Och det är ju bra, man sparar både bensin och får lite motion en härlig råkall höstmorgon! När man upptäcker sig själv sittande på cykeln klockan sju på morgonen i oktober så kan man alltså konstatera att det är sisådär två grader utomhus!


När temperaturen kryper ner mot noll så går volymknappen på radion bara nedåt oberoende på åt vilket håll man vrider den. Då nyckeln vrids om i startlåset så startar radion på volym "32" och det är lite lågt när man samtidigt kör fläkten för fullt och skrapar is från insidan på rutorna med en gammal Christer Sjögren CD. För att kunna sjunga med i sin favoritlåt så vrider man på volymen och vips finns inget ljud alls. Ja, då vet man att temperaturen är sisådär 0 grader utomhus och det är ju bra att veta. Sen när isen ligger på golvet och i knät istället för att sitta på rutorna så åker man till jobbet sjungandes a capella. 


Så i morse kunde jag konstatera att temperaturen nog var nedåt fyra minusgrader. Jag gick ut till bilen och öppnade dörren, satte mig bakom ratten, konstaterade att ljudet på radion var noll, skrapade is med Christer Sjögren och åkte till jobbet. Där parkerade jag och konstaterade några sekunder senare att dörren inte gick att öppna alls. Aha! Två minusgrader, tänkte jag då. Kröp över till passagerarsätet och kunde inte öppna den dörren heller. Aha, tre minusgrader! Tog mig snyggt (...) över i baksätet och lyckades med lite kraft och vilja öppna höger bakdörr. Hm, fyra minusgrader var det visst! Bra att veta!


Jag kom ut ur bilen och stängde dörren. Kunde inte motstå att försöka öppna dörren igen bara för att se om det gick... Det gick inte. Inte andra bakdörren, inte någon av framdörrarna... Vinter, konstaterade jag då och mindes den där kvällen ståendes på en parkering vid ett stort köpcenter med matkassarna i händerna och en inbrottsäker bil, även för bilägaren. Tur då att man hade en duktig granne som kunde komma med "ståltråden" och hjälpa till. Det gick på ett kick det, när han väl var där. En del har användbara förmågor. 


Nåja, jag brydde mig inte om dörrarna något mer i morse utan gick för att motionera hästarna. Senare på förmiddagen kunde man ana lite varmare temperatur och jag skulle bara åka hem för att förbereda en kurs jag skulle hålla på en annan ridskola mitt på dagen. Förardörren öppnades på första försöket! Nollgradigt? tänkte jag för mig själv men såg ingen is eller imma på rutorna. Hoppade in och rullade hemåt, fortfarande utan musik. (Det får bli till våren!)


Jag körde in i carporten, stängde av motorn och upptäckte att det inte gick att öppna någon av dörrarna... Efter att ha kravlat mellan framsätet och baksätet ett par gånger så fick jag upp höger bakdörr. Lättnad och vetskapen om att vintern nog är nära förestående i alla fall. 


Med alla dessa små tecken på vinter så gjorde jag rätt i att byta till vinterdäck för några dagar sedan. För även om jag inte kommer ut ur bilen så rullar den säkrare på vägarna. 


Dagens lärdom; Släng inte era pengar på dyra väderstationer när ni kan köpa en gammal Polo billigt! Jag vet förresten en som skulle kunna vara till salu för rätt pris! 


ANNONS
Av Ulrika Pernler - 29 oktober 2012 14:33


 


Hej! Då i tidernas begynnelse när jag själv var i de yngre tonåren och också skötare till min "alldeles egna" ridskolehäst så fanns det inte mycket annat  som liver kretsade runt än just hästarna. Om jag öppnade min plånbok så ramlade en hel drös hästkort ut på marken, jag hade ridkläderna nedpackade i väskan för att kunna åka till stallet direkt efter skolan och jag hade en tofs med Sirros tagel uppnålad på anslagstavlan i mitt rum. 


Jag tillbringade en del tid på biblioteket och läste stamböcker för att kunna färdigställa flera led i Sirros stamtavla. När alla leden slutade med "Forest Mare" eller Forest Stallion" så fanns det inte mer att söka och jag slog igen böckerna och satte tillbaka dem i hyllan.


Precis som nu så fanns det då olika typer av skötare i stallet. Det fanns dem som skötte ett kort tag och sedan inte riktigt tyckte det var något för dem. Det fanns de som bytte sköthäst så fort en ny häst anlände till ridskolan. Det fanns de som mest drog runt och träffade kompisar och satt i matbaracken och spelade kort. Så fanns det de som tillbringade varenda ledig minut med att borsta sin sköthäst eller putsa dess utrustning och som satt klistrad på läktaren medan hästen gick lektion. 


Jag vill absolut påstå att jag var den senare typen, den som tillbringade all tid med att lägga varenda strå i manen rätt och putsa och rykta till hårremen glänste och avsluta med hovfett som lades på med tandborste. Det fanns så klart plats för alla typer i stallet på ridskolan och vi var ett härligt gäng, tyckte vi själva! 

 

När skolan började så började också höstterminen på ridskolan. Vi skötare träffades igen efter sommarlovet och alla hade massor att berätta. Ibland hade någon häst försvunnit under sommaren eller en annan kommit. Det var alltid lite spännande. Nya skötare dök upp och anslöt till gänget. Hästarna var tjocka och lite trötta efter betet och sommarvärmen fanns fortfarande kvar. Det var härligt att få sitta på en hästrygg igen! Snart blev höstkvällarna kyligare men vi fortsatte att rida på utevolten så länge vi kunde och det var mörkt och lite mysigt. 

 

När vintern slog till så fick vi klä på oss tjocka tröjor mössa och en jacka över. Det blåste kallt i de djupa fönstren där vi brukade sitta och putsa tränsen. Men vi bäddade med några filtar och så satt vi där ändå. Hästarna hade tjock mjuk vinterpäls som man kunde gömma fingrarna i och värma sig. Det rykte när vi andades och solen lyste utan värme. Vi tog härliga långa skrittturer i skogen när det var skötarridning och när vi kom tillbaka så var fingrarna och tår stelfrusna men själen var alldeles varm.


När våren kom så satt vi skötare ofta längs med ladugårdsväggen på baksidan med gödselstacken som utsikt. Vi putsade träns och njöt av de där första solstrålarna. Snön smälte allt snabbare och man kunde höra det där behagliga ljudet av droppande från taket. Hästarna hårade och vi strök över deras ryggar med våra gummiskrapor och tävlade om vem som fick ihop mest hår. När underlaget mjuknat kunde vi rida ute igen och vi ledde hästarna ner till volten när det var dags för dem att arbeta. 


Så blev det sommar. Allt blev grönt och hästarna började sova ute på nätterna. Vi badade dem med flugavvisande medel och hade stora gummihandskar på. Ögonen tårades och jag är inte säker på att det medlet skulle kunna användas idag... Efter ridlektionen fick vi hjälpa till att släppa ut vår häst i hagen och det var en speciell känsla att se dem sticka ner mularna i gräset och äta. Vi hängde grimman över axeln och promenerade tillbaka mot stallet. 



ANNONS
Av Ulrika Pernler - 28 oktober 2012 15:28

Hej! Idag höll vi årets klubbmästerskap. Det är alltid en rolig och trevlig tillställning. I år fick man tänka till lite extra eftersom vi bytte från sommartid till vintertid under natten. Nu är ju det bytet mycket bättre i det avseende att man går upp för tidigt om man inte ställt om klockan. Vid motstående byta på våren så kommer man en timme för sent och det är värre. Ändå infann sig den där oron att omställningen av klockan inte skulle fungera och jag vaknade åtskilliga gånger under natten för att kolla vad klockan var egentligen...


För att göra historien kort så reds dressyr KM först och hopp KM sedan och här kommer årets medaljörer!


 

Klubbmästarna i hoppning, fr v, Guld kat D till Tova Gustavsson och Duke of Earl, Silver kat D till Elinor Eriksson och Munsboro Clover, Guld kat C till Therese Lindström och Shanaville Lad, Guld Häst till Kristina Karlsson och Beauty.


 

Klubbmästarna i Dressyr, fr v, Guld Häst Senior Lisa Öfverström- Viking, Silver kat D Tova Gustavsson- Duke of Earl, Guld kat C Elinor Eriksson- Tiffy, Guld kat D Linda Bergman- Queens Clou samt Guld Junior Häst Linda Bergman- Goliath


Tack till alla som var med och kämpade! 



Av Ulrika Pernler - 24 oktober 2012 20:25

 


Tänk, så kom den äntligen! Dagen för att få göra dressyrtränarexamen. Trots att man tillbringat sisådär tjugosju år med fötterna ståendes på en ridhusbotten så var det lite pirrigt ska jag erkänna. Det var också länge sedan jag gjorde något ridrelaterat examensprov. Sista gången var nog 1995 och hur många år sedan det var tänker jag inte ens räkna efter! 


Det bästa med dagen var att bilen inte gick sönder på vägen dit den här gången och att det inte snöade! 


Idag skulle det hållas lektioner och skrivas prov. Någon oro för hur jag ska lägga upp min lektion känner jag annars aldrig. Det kommer naturligt och med sina egna elever vet man var man står och vad man har att jobba vidare med. Men här sätts man i en ny situation i och med att man får gå ut och ställa sig mitt i ridhuset framför en elev och häst som man aldrig träffat, blir tilldelad ett ämne att jobba med, ståendes inför hela kursen och ett gäng rutinerade och namnkunniga examinatorer som sitter på varsin stol och granskar och antecknar. 


Ganska svettigt men samtidigt en rolig utmaning!  Det blir att man väger varje ord som kommer ut ur munnen för man vill ju inte göra fel. :)


Bara vi inte får hålla lektionerna sist, sa Gabbi och jag i bilen på väg mot Strömsholm. Det blir en lång dag  och det kommer att vara svårt att hålla koncentrationen på topp i slutet på dagen.

På plats delades dagens schema ut och sista tiden för lektionshållande, klockan 16.00 tilldelades... Gabbi och sedan mig :D . Men så tänkte jag att det spelar väl ingen som helst roll. Nu är de så och det är inget jag kan göra. Så jag förlikade mig med det och lade ingen energi på att vara nervös innan.


Det gick rätt så bra fram till tjugo i fyra sisådär då det började krypa obehagligt i kroppen. Men lite lagom nervositet är  bara bra för då blir man skärpt! Jag tryckte också i mig en jättegod kanelbulle med massor av socker på precis innan så jag tror att jag led av en smärre sockerchock där i mitten. Men jag lyckades hålla mig på plats för en av de värsta sakerna jag tycker man kan göra som instruktör är att jaga efter sin elev i manegen och skrika ut instruktioner samtidigt. Stå på plats! Gestikulera gärna, men spring inte runt! 


Innan klockan 16.00 då vi klev in i eldens hetta i ridhusspånet så hade vi förstås klarat av ett par andra delprov. Ett var att skriva något som kallas nutidsanalys på ett ekipage. Man får beskriva saker som exteriören på hästen, förutsättningar och svårigheter, takt, lösgjordehet, schvung, ryttarens sits och inverkan och ekipagets utbildningsståndpunkt och framåtgripande mål. Det är rätt så tufft när man aldrig sett ekipaget förut. 


Ett två timmar långt teoriprov ingick också. Tio frågor kan tyckas lite men mina  svar upptog fem A4 sidor och fyra trubbiga blyertspennor samt ett halvt suddigum. Gabbi var lite mer noggrann och klämde i med sju A4 sidor och nästan tre fjärdedels suddigum. Hur mycket blyerts hon gjorde av med vet jag inte för hon hade lite lyxigare stiftpennor med sig. Fint ska det vara! 


Mitt i någon gång hade vi lunchpaus och då passade vi på att äta på Gula Hästen. Vi beställde inte dagens rätt som var fisk vilket som vanligt gjorde den stackars kassörskan lite stressad. Sedan hann vi också börja frysa, så vi skakade fram Gabbis gamla dödskallefilt till den tiden vi skulle sitta i ridhuset, analysera och vänta på vår tur att ha lektioner. 


Upplysningsvis gick det också åt nästan tre (små!) flaskor Cola Zero och en halv chokladrulle samt litegrand i en Gott och Blandat påse för att göra dressyrtränarexamen. Tänkte att det kan vara bra att veta om någon annan står på tur för att göra en sådan. 


Sammanfattningsvis kändes dagen bra. Vi fick bra feedback och åt lagom mycket godis. Nu återstår bara en veckas väntan på svaret som ska komma per post. Får vi våra Dressyrtränarlicenser eller inte? Håll tummar och tår! 

Av Ulrika Pernler - 22 oktober 2012 13:00

Hej! På lördag kör vi terminens sista utomhuslektion i Working Equitation. Det blir två timmar, 9.30 och 10.30 Anmälan till kontoret på upk@telia.com. Ni som muntligt sagt till att ni vill vara med får gärna maila till kontoret och få bekräftat att det kommit fram!


Efter lördagen tar jag in redskapen och hindren och så hoppas jag att det blir lite luckor under vintern där vi kan hålla extra träningar. Men datum för dessa kommer jag lägga ut fortlöpande på hemsidan (uppsalaponnyklubb.se )under rubriken Working Equitation förstås. 


På jullovet blir det dessutom WE kurs och ännu en Pay&Ride! 


Förförra lördagen hade vi sådan tur med vädret! Precis när lektionen skkulle börja så drog det ihop sig och kom en riktig skur men sen så sken det upp och var riktigt vacker höstväder resten av träningen. Alla hästar och ryttare var glada och jätteduktiga. Ella tog lite bilder och dem ser ni nedanför. 


I onsdags var jag på en ridskola som heter Vendelsö Ridskola för att introducera WE hos dem. Vi hade teori först och sedan praktiserade vi med deras lektionshästar vilka skötte sig strålande. Det var som vanligt jättekul att få besöka en ridskola där jag aldrig varit förut. Tänk så många ridkskolor det finns i Sveriges avlånga land. Och på alla dessa finns ett gäng underbara ridskolehästar som ger oss människor möjligheten att få lära oss att rida och möjligheten för oss att få kontakt med dessa fantastiska djur. Den Svenska modellen av ridskola är unik och jag undrar om det är så många av oss som vet om det egentligen. 


Det är i vilket fall så kul att ridskolorna mer och mer får in WE i sin undervisning. WE gör ridskolehästar och ridskoleelever glada och ger omväxling till den traditionella ridundervisningen. Nu har jag träffat Dalarna, Stockholm och varit i Sundsvall. Här i Uppsala har vi också haft WE-träffar och jag vet att flera av de större ridskolorna har WE i sin undervisning. 


Jag har också läst att Ridskolorna ännu längre norrut nappat på idén och nedåt i landet är grenen redan idag mer etablerad verkar det som. 


Efter detta är det dags att få igång mer tävlingstillfällen här i landets mellersta delar så vi som har tävlingshuvud kan få praktisera det vi lärt oss på träningarna. 


Så länge tränar vi på härhemma, hoppas ni vill komma på lördag!


                       

Av Ulrika Pernler - 19 oktober 2012 15:49

 


Dag efter dag får jag bekräftat 

vilken roll hästarna spelar i människors liv.

Något som jag egentligen redan vet 

då jag får uppleva det själv varendaste dag. 


-Jag tror Putte känner igen mig. Han såg så glad ut när jag kom!

-Jag har längtat till stallet hela dagen.

-Nu mår jag bra igen, den här veckan har varit så jobbig.

-Det här är en lisa för själen!


Min del i det hela är liten. 

Jag står bara i mitten och styr upp.

Det är hästarna som gör jobbet!

Jag är tacksam att få vara en del i det hela. 


Ibland tänker jag på hur livet skulle varit utan djuren.

Säkert hade jag hittat något annat som fyllde min tid.

Men hade det varit lika värdefullt?


I kväll kommer någon till stallet efter en jobbig dag

och går hem med ny energi och ro i själen.


I stallet står hästarna och tuggar sitt hö 

motionerade, klappade, nöjda och mätta.

Jag släcker lampan för natten och längtar redan till i morgon.

Av Ulrika Pernler - 17 oktober 2012 21:49

Hej! Igår fick ni ju ett litet referat från helgens dressyrtävling. Missade ni det får ni leta upp gårdagens inlägg. Nu har Emilie skickat över bilder från tävlingen och som jag alltid säger. Bilder ljuger inte!... 


Först några bilder som Emilie hann med att ta på ett par av oss ryttare med hästar. De bilder som Emilie figurerar på har Ullis tagit. Inte jag utan en annan. Det finns många av oss! 


 

Emilie och Kalle E


 

Ulrika och Lusen


Linda och Goliath


 

Birgitta och "Svarten" 


 

Tina och Zynthan. 


...och så bildbevisen på att prisutdelningar tar fram det bästa i alla människor! 

Egentligen syns det redan på bilderna vad vi säger och tänker. Men jag har förtydligat det för säkerhets skull. 

Och återigen, en bild säger mer än tusen ord! Eller...


Tack Ullis för ditt snabba avknäpparfinger! 


               


Av Ulrika Pernler - 16 oktober 2012 17:27

Hej! I söndags var det så finaldags för dressyrlagen i division III. Tävlingen arrangerades av Lagga (som för övrigt gjorde det mycket bra!) vid Jällas anläggning. Så vi UPK:are tyckte det var väldigt nära och bekvämt. Speciellt alla vi som hade med oss hästar från ridskolan på andra sidan gatan. Det kan kännas lite löjligt att lasta sin häst och åka 300 meter och sedan lasta ur. Fast när det är dressyrtävling och dagarna gärna blir tio- tolv timmar långa så är det rätt så skönt för både hästar och folk att ha den där lådan att koppla av i en stund. Stå där och käka lite hö och sova medan människorna "trängs" på läktaren och tuggar i sig sina naglar av nervositet och klämmer en och anna toast från kafeterian.


Vädret var regnigt. Inte så överraskande kanske med tanke på den gångna hösten. Men vi hade alla bestämt oss för att inte sura över väder utan försöka göra vårt bästa (Fast Birgitta var liiiite sur över vädret ändå...men det gick över så fort hon kom in i ridhuset!). Under hösten har lagkonstilationerna varierat något så totalt sett är vi många som tillsammans hjälpts åt på de allsvenska banorna. Men ett lag är ett team och vår policy är att alla som varit med och ridit en omgång, eller varit med i framridningsklass eller tänkt att rida men sedan råkade ut för en halt häst har varit med i lagen! 


Vi var många som kunde tänka oss att vara med i år så vi fick gott och väl ihop två lag i serien viket känns jättekul. Eftersom vi strävar vidare så har vi tänkt att anmäla två lag till division II i vår så jag hoppas det är många som vill hänga på då också!  


I det åldersstigna Team Tant föll ju oturligt nog Gabbi och Skywalker bort denna gång på grund av en bacill i ett sår. Därmed föll medelåldern avsevärt. Men som tur var så är ju Emilie lite dålig i sina knän så hon kunde ändå uppvisa samma haltande gång som de övriga i laget. Kalle däremot var såklart ohalt. För i dressyr är det förstås ett krav att hästen ska vara frisk men ryttarna kan få vara lite halta. Övriga i Team Tant var Birgitta- Poli Oreo, Tina- Zynthan och Ulrika- Unico (det är jag det).


I det betydligt yngre laget "Ungdomarna" (Där för övrigt samtliga har gått ut grundskolan åtminstone) red denna sväng Lisa- Viking, Anna- Kotten, Johanna- Wilson och Linda-Goliath. 


Emilie och Kalle klämde i med en ritt på 68% redan i framridningklassen. Så de fick hämta rosett. Linda och Goliath gjorde också en start i förklassen och fick fina 65%. Fina, fina ridskolehästarna! 


Övriga ryttare och hästar gjorde entré till lagklassen. Tanterna behöver ju lite tid för att lägga håret på morgonen och ungdomar har ju så svårt för att komma upp!


Nio lag var det till start denna sista gång. Ett lag hade fallit bort då vi i tidigare omgångar varit tio lag. Lagom till lagklassen kom också regnet. Ett sånt där härligt jämngrått väder där det inte blir några uppehåll i droppandet. Emilie inledde för Team Tant med en fin och prydlig ritt på Kalle, 61,5% och alla hoppade upp och ner på läktaren. För ungdomarna var det Johanna och Wilson som var först ut. Första gången Johanna tävlar Wilson och första gången på lång bana för Johanna som gjorde stora ögon. Men en jättefin ritt och 57,3%. 


Jag och Lusen var tvåa ut bland tanterna. Lusen var jättetaggad och dessutom öste det verkligen ner när vi red fram så vi var genomblöta. Det belv lite "My little pony" stuk över oss då Lusen liksom blir rosa när han är blöt. Men det var bara klädsamt och Lusen var jätteglad inne på banan och sprang ihop 69,1% och jag var också jätteglad! Ungdomarnas andraryttare var Anna och La Crewell (Kotten). Kotten har inte värst många tävlingar i bakfickan men förra tävlingen på Lurbo klämde han ju i med 71%-ritt. Denna gång var det mer spännande med duvor och annat. Trots det så lyckades Anna och Kotten tillsammans få med sig 56,4%. 


Tredje varvet bland lagen och Birgitta och Kakans tur. Birgitta hade ju som sagt liiiite svårt att bli kompis med regnet men så snart hon kom in i ridhuset så sken hon upp och blev sitt glada fnissiga jag. Kakan och Biggan var som ett solsken och det resulterade i 70,9% och där gick tantlaget upp i ledningen. Men Björklinges och Laggas lag var hack i häl så vi vågade inte andas ut ännu... Ungdomarna kontrade med Linda och Goliat vilka världsvant red igenom programmet och erhöll 60,6%. 


Till sist var det dags för fjärderyttarna. Mörkret hade sänkt sig och regnet forsade fortfarande. Tina och Zythariena plumsade runt därute. Tina med ett leende på läpparna och Zynthan med nöjda spretande öron. Det här ekipaget hade verkligen bestämt sig för att ha roligt! Så kom de in på banan och jag tror nog att både Tina och Zynthan gjorde ett av sina bästa program. Denna rödhåriga dam (hästen) gäller det att ha med sig! 67,6% löd domarsiffrorna. Sista ryttare ut för ungdomarna var Lisa Öfverström och Viking som har startat sist i detta lag alla tre omgångarna och numera är experter på mörkerridning! Jämn och fin uppvisning och 57,9%.


Först var det individuell prisutdelning och UPK hade tre pristagare i klassen. Birgitta och Poli Oreo som kom trea, Ulrika och Unico som kom femma och Tina och Zythariena som kom sexa.


Denna dag hade vi även marginalerna på vår sida och Tantlaget fick ta emot förstapriset i sista omgången. Blågula rosetter och en fantastisk picknickväska! Den ska vi använda,  men det får bli när vädret bestämmer sig för att vara lite trevligare! 


Att vi dessutom kom tvåa totalt i serien gjorde inte saken sämre så vi fick också motta blå rosetter och plaketter från distriktet. 


Överdomaren Jeanette hade varit så snäll och låtit hästarna stå kvar i sina trailers under prisutdelningen. Det uppskattade vi alla! Sadlar, träns och allt annat  var så blött så det var nog skönt för hästarna att slippa gå ut en extra gång. Istället så sprang alla tre lagen ärevarvet till fots och det var så roligt. Mycket roligare än att springa till häst faktiskt. Så tack för det Jeanette! 


Nu har det ju efterfrågats bilder på tantlaget eftersom vi blivit mer eller mindre kända för att se så roliga ut på bild. Och visst finns det roliga bilder. Men de ligger fortfarande i Emilies kamera och kommer inte ut därifrån förrän framåt osndag. Så istället har jag snickrat lite på en gammal bild eftersom Emilie också måste vara med. Tur att jag hade en fin bild på henne i lager! 

 

OBS! Denna bild är ett montage, tro det eller ej! 


Ett stort kämpatack till alla som funnits på plats vid de olika tävlingarna Anna och Tristan, Jenny och Disa, Lisa och Viking, Emilie och Lola/Kalle, Birgitta och "Kakan", Tina och Zynthan, Gabbi och Skywalker, Linda och Goliath, Anna och "Kotten", Johanna och Wilson, Jenny och Utopia, Ullis och "Roffe" , Malin och Miramis, Frida (som bröt benet...) och Goliath och inte minst jag själv och "Lusen" och så alla ovärderliga människor i teamet runt ekipagen.. (Hoppas, hoppas att jag inte glömde någon...i så fall får jag skylla på att jag är tant!)


Tack till alla domare också som har jobbat hårt och orkat döma så många ekipage under långa dagar i serien! 


Tina har förresten jobbat på en slogan till vårens division II. Vad tycker ni om "Team Tant- Grått hår glänser!"

Fast det gäller ju att alla i det laget har lite gråa hår förstås. Ja, vi får fila vidare!


Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se