Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 6 mars 2015

En livslång hopptävling

Av Ulrika Pernler - 6 mars 2015 14:49

Idag vill jag vädra några väl valda tankar om hoppning. Först vill jag bara säga att hoppning är en färskvara och just idag är inte min hoppförmåga speciellt färsk. Men jag hoppar då och då, mest på sommarhalvåret och det är av ren lathet eftersom vi alltid har hinder uppställda på hoppbanan under utesäsongen. Det är roligt att hoppa men otroligt jobbigt att plocka fram hinder. Nästan i klass med att vika tvätt eller rensa ogräs. 


Jag har ju om jag  får säga det själv en gedigen meritlista vad det gäller hoppning och hopptävling. Jag har till exempel hoppat hinder på både längden och höjden både med och utan häst och ibland har jag inte hoppat dem alls. Jag tror faktiskt också att jag kan vara en av få som varit en hel dag till häst på en fälttävlansträning utan att komma över ett enda hinder. Rätta mig om jag har fel. Inte angående om jag kom över något hinder eller inte utan om det finns någon mer som varit i samma sits. 


Ni som känner oss vet att Gabbi och jag alltid tävlar mot varandra oavsett det är ridning, matlagning eller att ligga först på lunchpromenaden. Men när det kommer till hoppningen så måste jag nog säga att vi har turats om att  ha ledningen. 


I tidig ålder så var det hoppning som gällde. Hoppning var roligt och att galoppera var roligt. Resten var sånt man gjorde enbart för att man inte vågade säga nej till sin ridlärare. Vi längtade till hopplektionerna och ville gärna ha en av de nya  hästarna som man dessutom aldrig ridit på. Jag undrar vad man tänkte på… ? Fast å andra sidan har jag inget minne av att det någonsin gjorde ont att ramla av förr.


 


Jag ska väl inte säga att jag var någon stor hopptalang för jag har klara minnen av hur ridläraren gång efter annan sprang efter mig och hästen med ett långt spö för att liksom fösa oss över hindret. Jag hoppas ändå hon kände det som en ynnest att både få jobba och motionera på en och samma gång. I vilket fall så kunde hon med tiden sluta jaga mig och jag tog mig både mot och över hindren av egen maskin. Detsamma gällde för Gabbi men hon hade under en kvarstående tid vanan att sitta av på huvudet precis i landningarna eller ibland redan före hindren. Men hon blev väl omhändertagen och brukade avsluta sin hopplektion på sidan av ridbanan istället inlindad i en filt och med en kopp choklad i handen. 


 



Pappa brukade filma våra bravader på hoppbanan. En sån där tre minuters smalfilm räckte nästan alltid till både min hopprunda och till Gabbis också eftersom hon ändå ramlade av på första eller andra hindret. Det sparade nog en hel del pengar åt mina föräldrar för film var dyrt på den tiden.

 

Jag har en idé om att sätta mig och redigera alla de där filmerna och klippa ihop alla Gabbis vurpor och lägga på nån bra musik. Det finns ett TV-program dit man kan skicka in roliga videos och vinna pengar. Ni kanske har hört talas om det. I vilket fall är jag säker på att min film skulle ha en stor chans att kamma hem högsta vinsten! 

 

 

 

Sen plötsligt en dag hände något. Jag halkade liksom in på dressyrbanan. Jag vann en tävling och tänkte att det var rätt skoj och så fortsatte det. Jag hade äntligen försått att dressyr var mer än att rida runt i ett ridhus. Samtidigt satt Gabbi plötsligt  som klistrad i sadeln (nåja, en del undantag fanns) och började med fälttävlan. Mamma sydde en otroligt snygg rödvit dräkt åt henne och sen den dagen for hon runt som ett skållat troll i vattengravar, jordkällare och över stora stockar.

 

Kontrasten blev precis så stor som ni ser på bilderna nedan. Gabbi flög genom vattenhindret och min häst stannade för att dricka istället… Fast även om det såg ut som hon just då ledde över mig i ämnet hoppning så fick hon sig några rejäla blötor. Inte att förglömma den gången i Vetlanda när hon i överljudshastighet dök utan häst i vattengraven med sina nya läderridstövlar och landade på betongbotten inför en stor publik. 


 


 

Efter det tävlade jag hoppning mer sporadiskt. Jag tyckte absolut att mina hästar skulle kunna både gå dressyr och hoppning så jag hoppade unghästarna under utbildningen även om de snart fick inrikta sig mer på dressyren. Gabbi däremot fortsatte tävla hoppning och fälttävlan mer regelbundet även om hon också börjat svänga in mer på dressyrspåret. Även hon råkade nämligen vinna några tävlingar och upptäckte att här fanns mer att hämta. 


Ja och då kan man ju fundera vem av oss som var i  ledningen när det gällde ämnet hoppning under de åren. Om jag bara skulle titta på bilderna nedan så vet jag vad jag skulle svara. Men det är ju dock så att det fanns mer bakom än vad som syns nedan. Så vi får väl säga att Gabbi var i  knapp ledning under denna period även om jag själv tycker att jag hade mer stil! 


 


 



På sista tiden har det väl börjat sjunka in att jag inte kommer bli någon ny Malin Baryard även om hoppet inte lämnat mig alldeles. Den interna hopptävlingen mellan Gabbi och mig pågår såklart fortfarande och just nu är jag i klar ledning. Speciellt sedan mitt minnesvärda framträdande förra sommaren. Jag är dessutom den enda i familjen eller till och med den enda i släkten som hoppat en hel bana i Spindelmannendräkt. Än så länge ska jag väl tillägga.

 

 



 
 
Ingen bild

Jackie

6 mars 2015 16:56

Underbar bild på Gabbi och plockepinn😀

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards