Hej! Under hela våren har vi varit på jakt efter en varuautomat och en kaffeautomat till vårt fikarum/ teorisal på ridskolan. Detta för att elever och andra besökare ska kunna ta sig en kopp kaffe eller choklad och någonting till när de blir sugna.

När vi började leta trodde vi aldrig att det skulle bli så svårt att få automaterna på plats. Kaffe- /Chokladautomaten kom på plats undervårterminen och i dagsläget tror jag till och med att jag förstår mig på hur den fungerar.

Jakten på en varuatuomat har varit desto svårare och styrelsen har verkligen jobbat hårt! Så en dag för en dryg vecka sedan knallade plötsligt två varuautomatsleverantörer in på ridskolan. Med sig hade dom ett gigantiskt åbäke av karuselltyp.

Det skulle snart visa sig att våra dörröppningar inte alls var byggda för att släppa in några karuseller. Så färden från lastbilsflaket till fikarummet kom att kantas av en hel del repade lister, färgflagor, svett och svordomar från leverantörerna och ett lite manglat hörn på apparaten. Men voila så stod den på plats även om dörren var en aning sned!

Då vi var helt oförberedda på leveransen (leverantörer kommer lite när de vill och har lust och tid, men vi är såklart väldigt glada ATT dom kommer) så var vi alla upptagna med olika saker i anläggningen. Även Gabbi var uppbokad i ett möte men det blev ändå hon som fick vara med på snabbgenomgången.

Snabbgenomgången var den korta och intensiva lektion hon fick i hur man fyller på, ändrar priser och sköter karusellen. Då hon var mycket stressad och stod med ena foten på mötet och dessutom är något svag i sin tekniska läggning (ursäkta Gabbi) så kan ni ju tänka er vilken katastrof detta skulle kunna mynna ut i.

Som tur var så lade hon märke till det allra viktigaste vilket var att "Vad du än gör stoppa aldrig och jag menar ALDRIG något i det högra facket! För då blir det G-R-A-T-I-S, gratis! Det är aldrig bra när det gäller automater.

Idag, en dryg vecka senare skulle Gabbi och jag göra en manual till karusellåbäket. Gabbi skulle stå för informationen och jag skulle anteckna för att göra manualen. Jag är väldigt bra på att göra manualer och gör dem gärna till det mesta som kan behövas mekas med.

Gabbi stod med nyckeln i handen och kliade sig i huvudet. Så satte hon igång och jag skrev så pennan glödde. Jag kan väl inte säga att jag är säker på att hon mindes speciellt mycket av vad leverantörerna sagt den där dagen.

Men hon drog i lite spakar, tryckte på de röda knapparna och tappade några delar på golvet och faktum är att hon lyckades få facken att röra sig, ändra priset på hyllorna och inte minst ställa om den inbyggda datorn med digitaldisplayen med hjälp av spetsen på en brevkniv.

Jag antecknade och var djupt imponerad!

Nu ska vi börja fylla automaten. I början blir det lite dricka och choklad och liknande men till hösten ska det in lite smörgåsar och annat också. Har ni bra förslag på vad man kan ha däri så är det bara att maila till upk@telia.com .

Jag tyckte vi skulle ha Guldhamstrar för 39 kronor på hylla sju men blev nedröstad innan jag ens hunnit tala för saken...

Nåja, hästarna går i hagen och myser. Här kommer några bilder:

En annan viktig händelse idag var att min mamma och pappa åkte till botaniska trädgården med ett fotografi för att få reda på vad den vackra liljan på baksidan av mitt hus heter. Det var så att jag grävde i en syrénrabatt får ett par år sedan när jag fick upp en lerig stor knöl ur jorden. Jag slängde ned den i en av rabatterna på baksidan och sedan kom denna fantastiskt vackra växt upp.

Nu vet jag att den heter "Krollilja". Tack mamma och pappa för hjälpen!        

Jag har också varit på jakt efter en humla i trädgården. Bara för att jag tycker humlor är så söta och luddiga. Men det har varit totalt humlefritt... Så igår kom en mycket hungrig humla surrande genom luften och landade i en buske. Där satt den och samlade käk länge och väl. Så nu har jag änstligen fått några humlebilder! Nu ska jag jaga en fjäril istället!

Hej! Vackert väder från morgon till kväll. Just nu känns de där trettio minusgraderna i januari avlägsna. Tänk att det kan skilja sextio grader mellan iskall vinter och smällhet sommar...

Massor av roligt tjejer och killar är på läger i veckan. Hoppas ni kommer ihåg att dricka ordentligt för man blir ännu varmare av att rida.

För hästarna är det lite jobbigt just nu. Värmen har gjort att bromsarna "vaknat till liv". De blir tydligen extra blodtörstiga i sånt här väder. Som tur är kan hästarna få komma in och stå i stallet under de allra hetaste timmarna om de har det jobbigt.

Det är väldigt olika hur hästarna reagerar på insekter. En del besväras mycket medan andra klarar sig bra. Det är så skönt att vi har våra betesmarker alldeles intill anläggningen så att vi kan kontrollera att hästarna mår bra varje dag.

Min egen häst Ronaldhino har tio dagars vila för tillfället. Det har gått ungefär fyra dagar på vilan och jag börjar känna mig väldigt rastlös och ridsugen. Det är verkligen en utmaning att inte få kliva upp i sadeln som jag brukar.

Men jag ska härda ut för Rolle har förtjänat en paus!

Angående spindelbilden igår så vill jag bara säga att här hemma hos mig är det inte bara hemska spindlar som huserar utan även hemska katter. Idag smög Tudor omkring i buskarna och vips hade han fångat en kopparödla. Han käkade upp den ungefär som när man suger i sig en spaghetti. Sedan la han sig i skuggan och mös med magen i vädret...

Hej!  Det värsta jag vet är när man sätter handen på bordskanten eller poolkanten när man är ute och känner hur något rör sig under fingrarna. Självklart är det en läskig spindel som inte har gjort något annat i hela sitt liv än väntat på att just jag ska komma och sätta handen på den.

På senare tid har min spindelskräck dock börjat avta en del och jag kan numera dela sommaren med spindlar som kilar mellan brädorna i altanen eller som hänger i en tråd ovanför mitt huvud.

Idag ropade Rasmus att jag skulle ta kameran och skynda mig. Han hade hittat en spindelmamma med sina ungar! Jag rös lite men grabbade kameran och knäppte ett kort.

Det såg inte så farligt ut tänkte jag när jag tittade i den lilla förvisningsrutan på kameran. Fast när jag fick upp monstret på datorn så rös jag både länge och väl. Vilken best! Nu måste jag nog hissa upp benen på en stol ett tag framöver när jag sitter barfota därute...

Nu blommar det höga gräset på vallarna. Så här års hinner inte hästarna beta av allt gräs som finns på markerna trots att de jobbar hårt för att sätta i sig så mycket ätbart som möjligt. Hur länge betet räcker vet man aldrig. Blir det en torr sommar så blir återväxten dålig och då får man stödutfodra hästarna i slutet av betessäsongen. Andra år så regnar det mycket och gräset växer snabbare än hästarna äter.

Det är naturligtvis bra för ekonomin om hästarna klarar sig på betet länge. Speciellt i ett så stort stall som vårat. Vi gör av med drygt 400 kilo hösilage per dag till våra femtio hästar.

En som inte får äta gräs är Calippo. Trots att vi ransonerat maten hårt åt honom så har han fått en lätt fångkänning. Det innebär att han måste stå på bantning och antiinflammatorisk medicin ett tag framöver.

Vi har ändå gott hopp om att fångkänningen ska hävas relativt snabbt då vi kunde börja behandla den från samma dag som den allra första symptomen märktes.

Det blir lite trist för Calippo att inte få vara med kompisarna i hagen på ett tag

så ni får gärna borsta och pyssla lite extra med honom när ni kommer till stallet.

En så söt tjugoettåring tål att skämmas bort!

Hej! Det är lugnt på hästfronten just nu. Hästarna har haft en långhelg ute i hagarna över midsommar. I veckan som kommer blir det ridläger igen. Efter det så blir det uppehåll i lägerverksamheten fram till vecka 31.

Det innebär dock inte att vi kommer att lata oss. Stallarna ska skuras klart och decinficeras. Det blir uthyrningsveckor och strölektioner för de hästar som behöver röra på sig. Vi skaq också beta av en dal av vår meterlånga "projektlista".

Vi ska fortsätta att fylla upp höstens lektionsverksamhet och redan i början av veckan kommer info om var det finns lediga platser ut på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se

Jag ska göra klart LOK-stöden för vårens verksamhet och sedan ska jag ägna mig åt att börja färdigställa vår monter till Eventet den 22 augusti tillsammans med vår idérika "utställningsgrupp".

Men resten av den här dagen funderar jag på att sitta ensam i ett mörkt rum och försöka smälta dagens prövning. Jag anser att man ska försöka hitta något positivt i alla prövningar man utsätts för. Men ibland är det svårt.

Dagens prövning var inte att sitta i en varm bil med två barn i fyra timmar. Det var inte heller att tvingas äta tolv olika sorters kakor hos gammelmormor (även om det är närapå en prövning).

Dagens prövning var att behöva höra ljudet från Rasmus portabla DVD (han tyckte hörlurarna skavde i öronen) . Och nej, jag är inte ljudkänslig men han älskar DVD:n "Vilse i pannkakan" och han tittade på den hela vägen till Hedemora och tillbaka. Som om det inte vore nog så sjöng han med i alla låtar och kunde alla fraser i DVD:n.

Jag ska sätta mig i ett mörkt rum och försöka starta om hjärnan. Det kanske går, kanske inte...

"Oh, nej nu dillar han med maten igen. Det finns inga röster i pannkakan. Ät så du blir stor, säger far och mor..."

Hej!

Idag har vi haft avslutning på ridlägervecka två.

Tror att det var nitton ryttare allt som allt.

Utefter husväggen satt många, många föräldrar och syskon,

andaktig stämning och kamerorna höjda

Jag mötte en flicka i trappan från cafeterian

Har du ridit klart, frågade jag?

Ja, sa hon, och det var roligt och spännande

och läskigt också.

Jag var alldeles ensam på banan!

Det är modigt! tänkte jag

Modigt att rida in alldeles själv

och styra sin häst runt  koner och över hinder.

Medan alla tittar på.

Och även om man missar något hinder

eller om man råkat rida lite fel

så tror jag nog att man imponerat stort

på alla mammor och pappor som satt och tittade

Och inte minst på oss instruktörer

som vet hur svårt det är att rida en bana

Efter avslutad ritt fick ryttare och hästar en prisrosett

För fin prestation och inte minst för stort mod!

Hej! Igår läste jag i UNT om Sven som haft ett svårt och trasigt liv. Artikeln handlade om "hästen som läkare" och om hur Sven efter att ha mött hästarna kunnat sluta med sina mediciner,  börjat leva och startar i en fälttävlanstävling som 62-åring.

"Hästar har lärt mig att ha tålamod och att det är nuet som gäller. För att kunna hantera en häst måste man tro på det man gör." Sven Frostenson

En jättebra artikel! Har ni inte läst den så läs den här:

http://www.unt.se/leva/hastarna-blev-hans-terapi-980853.aspx

Idag kom del två i serien, "Hästen som ledare". En artikel späckad med klokheter! Eller vad sägs om föjande citat av Catarina Espmark hämtade ur dagens artikel;

" Hästar speglar dina svag och starka sidor som ledare. De gör  bara som du vill om du är tydlig i din kommunikation."

" Hästar bryr sig inte om det talande ordet men de är experter på kroppspråk. De lyssnar mer på vårt beteende än på vad vi säger."

" Hästar struntar i vad det står på ert visitkort, de ger ärlig feedback eftersom de skanar förmågan att vara subjektiva. De talar om vad som är sant när det gäller era sociala färdigheter utifrån de signaler ni skickar med kroppspråket"

Läs hela artikeln här;

http://www.unt.se/leva/hasten-testar-ledarstilen-981480.aspx

Ett stort tack till UNT för de fantastiska artiklarna!

Och en uppmaning till alla ryttare att ta sig tid att vara mer med hästarna på marken. Våga bli avslöjade!!! En av de viktigaste lärdomarna som hästar har lärt mig är att man i hög grad kan bestämma själv över sin inställning till saker och ting.

För att fungera tillsammans med hästar är man tvungen att lägga bort känslor som stress, frustration, rädsla och ilska och det går utmärkt och gör dessutom att man mår bra! Eller som Sven uttrycker sig  "-Man måste leva i nuet!"

Igår kväll var jag runt i trädgården för att föreviga några av sommarens underbara blommor. Lite senare satt jag utanför huset och såg på en rådjursmamma med två små helt bedårande kid. Bruna med vita fläckar över hela ryggen. De sprang fram och tillbaka över ängen framför huset och hoppade och lekte.

I morse när jag kom ut upptäckte jag att de bedårande rådjuren haft en brakmåltid i min trädgård. Rester av gröna blomstjälkar stack upp ur jorden...

Ja, jag tycker fortfarande att rådjurskiden var bedårande och att mamman var vacker. Men jag har också en annan känsla...

Här kommer iallafall några bilder tagna innan måltiden till er som fortfarande sitter på kontoret och inväntar semester.

Hej! Sommarlovet vecka 2. Drygt tjugo nya barn/ ungdomar på ridläger. Glada och förväntansfulla. Det är härligt att höra deras skratt och prat i stallet och korridorerna. Det smittar!

Idag har Gabbi och jag varit på det gigantiskt stora och nya varuhuset för data- teve- och hushållsmojänger. Åskan slog ju ner i fredags mitt under tiden vi veterinärbesiktade hästar. Det smällde till och luften luktade elektricitet och bränt. Naturligtvis så stack modemet till datorn.

I helgen rekade jag tillsammans med Niclas och fick förklarat för mig vilka sladdar och moduler som behövde köpas.

Det är väldigt många sladdar mellan de två datorerna och skrivaren. Dessutom har ventilationsbolaget kopplat in sitt larm och så är det en del andra dosor och sådant på kontoret. 

En del sladdar är blåa och andra är röda. Några har platta kontakter andra fyrkantiga och så vidare. När vi körde rekningen i söndags så låg jag på golvet och följde sladdar medan Niclas gav order och drog i sladdändarna uppifrån skrivborden.

Han pratade en massa som vanligt och jag låg där under bordet och försökte lista ut vad som var viktigt och borde läggas på minnet. Direkt när jag kom hem gjorde jag min egen ritning av situationen och kluddade ner lite om sladdarna och det andra.

Idag åkte Gabbi och jag som sagt till affären. I handen hade jag min skrynkliga lapp med streck och konstiga ord. Vi letade runt ett tag i butiken men var sedan tvugna att fråga om hjälp. Naturligtvis fick vi tag i en mycket ung man som fortfarande hade tonårshy. Jag visade min lapp och förökte förklara kopplingsschemat som jag ritat.

Två sekunder senare hade han pekat ut det vi skulle ha och vi gick till kassan .

Sedan var det bara resten kvar. Det finns inget som skapar så mycket handsvett som när man drar ur alla sladdar som uppenbarligen har fungerat ur datorn. Paniken ligger i hur man någonsin ska kunna sätta tillbaka dem och få allt att fungera igen.

Men det ligger också en slag utmaning i detta och jag dök sporrad ner på golvet för att sätta igång.

Efter att ha tillbringat ännu en liten stund under skrivborden fungerade stordatorns internet och skrivare och jag var mäkta stolt. Det bästa var att vi fick flera mojänger och sladdar över när vi var klara och betydligt mer plats på skrivbordet.

Dessa överblivna saker sparade vi i en låda i bokhyllan. Man vet aldrig när man får användnign får en bra och blå sladd!