Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 12 juni 2016

Dyrbara tips från en världsmästare i vilsekörningar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17

  


I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar. 


Jag vill egentligen inte bli tjatig i ämnet köra vilse. Men jag skulle vilja ge några tips till likasinnade. Så vitt jag vet finns ingen stödgrupp för såna som oss så därför tänker jag att det kan vara värdefullt om bara en enda person finner tröst i att känna att den inte är ensam. Det kan till exempel vara Åsa Tinnerholm. Eller nån annan.


Först och främst har jag en GPS som jag alltid använder när jag ska åka längre än två kilometer hemifrån. Jag brukar glömma att uppdatera den och det är bra på det viset att man alltid kan skylla vilsekörningen på att GPS:en inte var uppdaterad. För övrigt är det rätt dåligt att inte uppdatera sin GPS…


För den som inte visste så finns det en funktion för att spara adresser i en GPS. Jag brukar döpa mina destinationer vartefter jag har kört vilse. Det gäller att ha ett bra system för att döpa platserna så man väljer rätt om man ska åka dit en gång till. 


Den första gången jag kör till en plats brukar jag ge den ett  enkelt namn, ett exempel är ”hem till Ida”. När jag har virrat runt i två timmar så brukar jag fatta att jag inte kört till Ida utan till nåt helt annat ställe. Då ringer jag pappa. Han brukar lotsa mig rätt över telefonen och med en vanlig gammal kartbok till hjälp. 


Nästa gång jag ska till Ida så knappar jag in adressen igen och döper den till ”hem till Ida ny”

Ja, och så kör jag fel, ringer pappa och allt det där upprepar sig. 

Tredje gången får den heta ”hem till Ida nyast” och den fjärde får heta ”hem till Ida nyare än nyast”.  Så där får man ju hålla på tills man kommer rätt helt enkelt. Det gör att jag har rätt många adresser sparade i min GPS och jag tänker att det är ju bra för det ser ut som jag har varit på himla många platser. Ja, ifall nån är intresserad av det vill säga. 


Det finns en annan funktion i GPS:en, den gör att man kan spara från den plats man är på. Det vill säga att jag teoretiskt skulle kunna spara destinationen när jag väl har hittat dit och så finns den kvar nästa gång jag ska till platsen. Så här långt har jag aldrig kommit ihåg att man kan göra det förrän jag varit halvvägs hem. 


Om vi lämnar GPS:en så finns det ytterligare en sak som är livsviktig för alla världsmästare i att köra fel. Matsäcken! En vilsekörning kan bli riktigt mysig om man bara har nåt att äta med sig. 

Som förra året när jag fick hjälp av motorcykelklubben efter att just ha kört vilse på väg till Lovisedal. 


MC-knuttarna var så hjälpsamma och hade stora skägg och lädervästar. De hjälpte mig till och med att köra ännu mer vilse och till sist tog vägen slut på ett kalhygge. Där var så fridfullt och med en liten känsla av att  vilja ge upp så satte jag mig på en stubbe, lyssnade på tystnaden och åt lite choklad. Det var en fin stund. 

Naturligtvis kom jag fram till Lovisedal till slut, jag åkte åt fel håll en gång till på vägen, kom till en stad där man aldrig hört talas om nåt som hette Lovisedal och sen ringde jag pappa. 


Men idag gott folk körde jag på min sparade adress ”Lovisedal nyare än den nyaste och till och med nyare än så” och jag kom rätt på en gång! Närapå historiskt faktiskt! 


Dagen gick geschwint och solen sken och det blåste nästan bara lite. Kan det bli bättre? 

På hemvägen inträdde dock en stor besvikelse när jag kom på att jag inte skulle kunna koppla upp radion mot Spotify. Fel bil och fel radio… Det är bra mycket tråkigare att sjunga random låtar som dyker upp än att vråla till sin egen spotifylista. 

Kenny Rogers och Dolly Parton när man har förväntat sig nåt lite annat. Enda utmaningen i det är att försöka sjunga duett med sig själv. Men ingenting är omöjligt för mig! 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Av Ulrika Pernler - 28 juli 2015 20:39

Sommarlovet går mot sitt slut och efter några veckor av riktigt lugn på ridskolan så är det åter full fart med läger på både dagar och kvällar. Hästarna går utomhus i sina sommarhagar och trivs utmärkt med det. Men man märker att de tycker det är skö...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se