Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under augusti 2013

Av Ulrika Pernler - 28 augusti 2013 14:44


 Idag får ni hålla tillgodo med bilderna från PUFF!



ANNONS
Av Ulrika Pernler - 27 augusti 2013 16:47

 


Hej! Jag gillar verkligen Cornelis Vreeswijk's Turistens klagan med alla glada ungar i bakgrunden. Skratt, lite stoj och massor av glada ungar gillar jag också, skarpt! Jag tycker det finns en tendens till att  barn blir vuxna alldeles för fort nu för tiden. 


I lördags var det Kick off för vårt "PUFF projekt" som är tänkt att få barn och ungdomar attt vilja tillbringa mer tid i stallet, lära sig mer och få möjlighet att umgås mellan olika åldersgrupper. Varje vecka träffar jag på hundratals barn och ungdomar i olika åldrar på ridskolan och iklädda ridbyxor så suddas gränser och invanda roller ut och alla kan träffas på lite mer lika villkor. 


Den här första gången på PUFF var det samarbetsövningar i lekform, ansiktsmålning och korvgrillning som gällde. Det var inte så hästrelaterat förutom att alla höll till på hoppbanan, använde hästskor, havresäckar och hinder då förstås. Framöver kommer det att dyka upp tillfällen med olika inriktningar. Håll ögonen öppna genom att klicka på PUFF loggon på hemsidan eller vår facebookgrupp så du kan delta p åde aktiviteter du tycker verkar roliga. 


För den som vill vara med men missade första träffen så är det bara att hoppa på vartefter. Vi har T-shirtar så det räcker och själva projektet är helt gratis! 


Själv kunde jag inte vara med för jag var ju på domarkursen. Så jag fick sitta inomhus och det blev varken ansiktsmålning eller säckhoppning för min del. Men vi kommer att ses på flera av de kommande träffarna! 


Domarkursen var över på söndagen sent på eftermiddagen och vi domare hade en mycket intensiv,nyttig, krävande och rolig helg som startat på fredag eftermiddag. Claudia reste de 3400 kilometrarna hem till sig. De andra domarna reste tillbaka till Piteå, Göteborg och andra delar av Sverige. Själv hade jag 400 meter hem så denna gången var det jag som hade turen på min sida då kursen var förlagd till hemmaplan. 


Efter den tre dagar långa grillningen med teori varvat med bedömning av dressyr och teknikmomenten så fick jag mitt diplom. Jag har nu tillåtelse att döma till och med svår klass i WE vilket känns som en jättespännande utmaning.


 


Kursen gav mig nytta även på andra sätt då vi tittade på timtals av ritter på olika nivåer. Jag hann verkligen studera hur toppryttarna använde sin vikt och blick i de olika hindren för att klara ut dem på smidigaste sätt. Så nu har jag några olika grejor som jag ska prova mig fram med för att se om det ändrar på något till det bättre. 


Lusen och jag red att dressyrpass som kändes jättebra för Jill på förmiddagen. Sedan tog vi lunch och efter lunchen så klippte sig Lusen, med min hjälp. Han gillar att bli klippt och stod helt stilla och mös medan klippmaskinen jobbade sig fram. Lite senare på eftermiddagen blev det ännu ett pass men nu på WE banan. Vi fick möjlighet till ett kortare träningspass med WE hindren samtidigt som vi hade en förevisning av grenen för runt tjugofem ungdomar från grundskolans ridprofil. Lusen tyckte det var "all in" eftersom han hade publik. Han vet när det är läge för show! 


Ridprofilerna startar upp igen nu och rider varje fredag hos oss under terminerna. Även de andra större ridskolorna i Uppsala erbjuder ridprofil. 


Till sist tänkte jag bjuda på en liten kort film från ett träningspass till häst som ägde rum i armén för en tid sedan. En ganska lång tid tror jag. Undrar bara om det är något vi skulle införa på ridskolorna eller om sånt här bara gick att genomföra på den tiden folk fick ta ansvar för sin egen överlevnad?... ;)  (Obs att detta var ett skämt) 




 

ANNONS
Av Ulrika Pernler - 27 augusti 2013 16:13

 


Hej! Jag gillar verkligen Cornelis Vreeswijk's Turistens klagan med alla glada ungar i bakgrunden. Skratt, lite stoj och massor av glada ungar gillar jag också, skarpt! Jag tycker det finns en tendens till att  barn blir vuxna alldeles för fort nu för tiden. 


I lördags var det Kick off för vårt "PUFF projekt" som är tänkt att få barn och ungdomar attt vilja tillbringa mer tid i stallet, lära sig mer och få möjlighet att umgås mellan olika åldersgrupper. Varje vecka träffar jag på hundratals barn och ungdomar i olika åldrar på ridskolan och iklädda ridbyxor så suddas gränser och invanda roller ut och alla kan träffas på lika villkor. 


Den här första gången på PUFF var det samarbetsövningar i lekform, ansiktsmålning och korvgrillning som gällde. Det var inte så hästrelaterat förutom att alla höll till på hoppbanan, använde hästskor, havresäckar och hinder då förstås. Framöver kommer det att dyka upp tillfällen med olika inriktningar. Håll ögonen öppna genom att klicka på PUFF loggon på hemsidan eller vår facebookgrupp så du kan delta p åde aktiviteter du tycker verkar roliga. 


För den som vill vara med men missade första träffen så är det bara att hoppa på vartefter. Vi har T-shirtar så det räcker och själva projektet är helt gratis! 


Själv kunde jag inte vara med för jag var ju på domarkursen. Så jag fick sitta inomhus och det blev varken ansiktsmålning eller säckhoppning för min del. Men vi kommer att ses på flera av de kommande träffarna! 


Domarkursen var över på söndagen sent på eftermiddagen och vi domare hade en mycket intensiv,nyttig, krävande och rolig helg som startat på fredag eftermiddag. Claudia reste de 3400 kilometrarna hem till sig. De andra domarna reste tillbaka till Piteå, Göteborg och andra delar av Sverige. Själv hade jag 400 meter hem så denna gången var det jag som hade turen på min sida då kursen var förlagd till hemmaplan. 


Efter den tre dagar långa grillningen med teori varvat med bedömning av dressyr och teknikmomenten så fick jag mitt diplom. Jag har nu tillåtelse att döma till och med svår klass i WE vilket känns som en jättespännande utmaning.


 


Kursen gav mig nytta även på andra sätt då vi tittade på timtals av ritter på olika nivåer. Jag hann verkligen studera hur toppryttarna använde sin vikt och blick i de olika hindren för att klara ut dem på smidigaste sätt. Så nu har jag några olika grejor som jag ska prova mig fram med för att se om det ändrar på något till det bättre. 


Lusen och jag red att dressyrpass som kändes jättebra för Jill på förmiddagen. Sedan tog vi lunch och efter lunchen så klippte sig Lusen, med min hjälp. Han gillar att bli klippt och stod helt stilla och mös medan klippmaskinen jobbade sig fram. Lite senare på eftermiddagen blev det ännu ett pass men nu på WE banan. Vi fick möjlighet till ett kortare träningspass med WE hindren samtidigt som vi hade en förevisning av grenen för runt tjugofem ungdomar från grundskolans ridprofil. Lusen tyckte det var "all in" eftersom han hade publik. Han vet när det är läge för show! 


Ridprofilerna startar upp igen nu och rider varje fredag hos oss under terminerna. Även de andra större ridskolorna i Uppsala erbjuder ridprofil. 


Till sist tänkte jag bjuda på en liten kort film från ett träningspass till häst som ägde rum i armén för en tid sedan. En ganska lång tid tror jag. Undrar bara om det är något vi skulle införa på ridskolorna eller om sånt här bara gick att genomföra på den tiden folk fick ta ansvar för sin egen överlevnad?... ;)  (Obs att detta var ett skämt) 



 

Av Ulrika Pernler - 24 augusti 2013 22:15

 

Hej eller godkväll! Dag två av tre på WE-domarkursen är till ända. En mycket trevlig och väldigt lång dag som började med att jag  laddade de första kaffebryggarna vid sju i morse och steg innanför dörren här hemma vid tio i kväll. 


Det är fantastiskt roligt men jag undrar om min hjärna inte har smält bort till en del. Det känns i alla fall lite skvalpigt därinne. Hoppas det stelnar till i morgonbitti då dag tre drar igång... Jag läste i någon artikel att det inte alls är sant att hjärnan slutar producera nya hjärnceller efter tjugofemårsåldern -det har jag tagit fasta på. Det sista som lämnar en är hoppet (om man inte rider för då lämnar hoppet de flesta vid fyrtioårsåldern och man börjar rida dressyr istället) och dessutom var det inte direkt länge sedan jag fyllde tjugofem...


Idag har hela dagen gått åt till att bedöma dressyr och teknikmomenten. Det är riktigt tufft att sitta inför en hel grupp och döma högt och direkt få reda på om man sett rätt eller om man fått det hela om bakfoten. Det som slår mig är att mina kamrater har sån fantastisk koll på de engelska termerna. Jag menar det är inte bara "Hello Mike- Hello Mary" som i mellanstadiet utan en fruktansvärd massa häst- och ridrelaterade termer. 


Att både hinna titta på ekipaget, sätta en siffra och hitta de rätta orden för att framföra sina kommentarer på rätt sätt är inte lätt. Jag tror det kan vara därför min hjärna delvis verkar ha smält. Jag kanske ska sova med huvudet i frysen... 


I vilket fall så försöker jag utöka mitt engelska ordförråd under kursernas gång och en hel del har äntligen fått fäste. Detta trots att jag under hela högstadiet drogs med en mindre pedagogisk engelskafröken som ihärdigt påstod att det inte var någon idé att försöka lära mig något på engelska då min invecklade tandställning ändå skulle göra att jag inte kunde uttala orden än mindre lagra dem i hjärnan. Som att trådarna var dragna även inuti huvudet?


Idag är jag väldigt glad att jag hade tandställning trots att engelskan blev lidande (Inte på grund av rälsen utan av fröken.) Tack vare den så fick jag mitt filmstjärneleende till sist.

   

Om ni för den delen någon gång har funderingar angående tandställningar så kan ni fråga mig för jag har nog provat alla varianter. En sort som jag undrar lite om den finns kvar idag är den där utanpåvarianten som man fäste i två hållare längst bak i munnen och sedan med ett tjockt gummiband i nacken. Nu hittade jag bara en lite äldre variant av bild (se nedan) och min var något modifierad. Jag och min bror hade våra nattandstälningar samtidigt. Jag kommer ihåg att vi fick sätta på oss dem direkt efter kvällsmaten och sedan hade vi dem framför TV:n när vi tittade på Drutten och Gena. Jo ni barn, det var bara en kvarts barnteve på den tiden! Sedan skulle man sova med den där tingesten och det var inte det lättaste. Det var ryggläge som gällde.  

 

Efter att ha uthärdat ovanstående fick man sin räls. Idag upplever jag att det till och med kan vara lite status i just rälsen och den kommer i många olika utföranden vad de gäller modeller, fäger och material. Rälsen var en befrielse i jämförelse med nattandställningen . Fast kanske inte om man frågade engelskafröken... Hon måste ha haft en dålig upplevelse av en sån där urtida modell... Eller bara någon slags fobi. 


 

Till sist så var det plastgomens tur. Den var helt okej då den var i stort sett osynlig. Den gav ett något släpigt, sluddrande tal men inte värre än för andra tonåringar tycker jag. Ett aber var när man skulle äta eftersom hälften av maten letade sig in mellan plastgomen och den riktiga gomen om man inte tog ut den. Det är inte trevligt när det trillar ut lite mat från lunchen framåt tre. Bäst före datumet har gått ut då. 


Det andra alternativet var att ta ut gomen och försöka smussla undan den i en servett eftersom man inte ville lägga den öppet på brickan. Många av mina kära vänner har råkat tippa ner sin lösgom i matkvarnen.... Tandläkaren gillar det inte! 


Smyga ner den i fickan var också ett alternativ. Men då måste man ha bra fickor för annars fanns en risk att den ramlade ut på skolgården när man gick från matan. Det hände en gång, inte för mig men för min bästis. Det var inte jätteskoj när det sprakade till i högtalaren på eftermiddagen och rektorn förkunnade att en lösgom var upphittad och fanns att hämta på rektorsexpeditionen... 


Med det känner jag att jag  kommit så långt det går från enegleska ridtermer och  nog borde gå och plugga i stället. Så sov gott så återkommer jag under morgondagen med slutrapport. 



Av Ulrika Pernler - 23 augusti 2013 13:06

Hej! Nu på eftermiddagen så anländer ett gäng på sjutton personer till UPK. Det är dressyrdomare och WE- fantaster från landets alla hörn som ska gå på domarkurs i Working Equitation. Längst resa har Claudia Matos gjort. Hon har åkt ända från Portugal och ska vara kursledare. Då detta är det tredje steget i utbildningen så har jag således träffat henne vid två tillfällen förut. 


Tänk egentligen så många olika vägar livet kan ta beroende på vilka beslut man fattar. WE såg jag för första gången 2010 då Upplands Ridsportförbund anordnade Ridsportens Dag. det evenemanget i sig var så himla roligt. Vi stod mest inne i vår monter. Men vi gick också i det stora tåget för Ridsporten där vi avslutade med att prata med Uppsalas politiker om att ridsporten måste lyftas fram och få jämlika möjligheter med andra sporter. 


Ute på den stora ridbanan så var det uppvisningar av alla möjliga olika grenar under hela dagen. I en paus så var jag ute och fotograferade litegrand och då fick jag se de här ekipagen rida WE. Det här är något för ridskolan, våra hästar och våra elever, tänkte jag direkt. 


 


                                                                                                                          (På bilden Åsa Tinnerholm)


Så gick jag hem och slog upp på nätet allt jag kunde hitta om grenen och därefter så provade jag på lite själv och sedan så introducerade jag elever och hästar. Hela personalstyrkan och ett gäng ridskolehästar åkte till Kulla Vreta och fick en kurs av Lotta dessutom. 


Vi övade på under året och det märktes att hästar och elever trivdes med de nya uppgifterna. 


I september 2011 så fick jag nys om en introduktionskurs i WE för blivande domare. Jag hoppade på förstås och hamnade i Strängnäs på den där cowboyranchen om ni minns :) Där träffade jag Addi och hon och jag fick sova över på ranchen. Vi snodde några hästfiltar och kuddar från salonen och så somnade vi som riktiga cowboys. Det var väldigt spartanskt och roligt! Jag glömmer det aldrig. Jag fick en bättre inblick i hela grenen och träffade på väldigt många människor med mycket erfarenhet. 


På ranchen bodde också en väldigt söt liten vit lusitano  som sågs knalla lite fram och tillbaka mellan stall och hagar. . 


   


Efter kursen var det bara att åka hem och öva vidare med ännu mer kunskap i bagaget. 2012 kom och i slutet av mars så var det dags för delkurs två och jag fick återse många av dem jag träffat i Strängnäs. Caludia reste åter till Sverige för att lära oss ännu mer. Jag slogs av hennes fantastiska utbildningsmaterial som hon till största del utformat själv. Den här gången höll vi till hos ID horses på Antuna gård vid Upplands Väsby. 


 


En av deltagarna på domarkursen tipsade mig om en häst som var till salu och i maj var jag tillbaka i strängnäs för att rida på en lilla vita Lusitanon som jag sett där året innan. Tänk hur det kan slumpa sig. I juni hämtade jag Unico.

 

 

Under hösten hade vi vår första Pay and Ride i WE på ridskolan och det kom inte mindre än 29 ekipage och deltog.

Därför anordnade vi ett par välbesökta tillfällen till under vintern. För att utöka vår hinderpark och göra den än mer attraktiv så tillverkades tjuren och han fyller faktiskt ett år just denna månad. Hästarna vande sig snabbt vid sin nya kompis och tjuren verkar trivas. 

 

 

Så blev det 2013. Pay and Ride i januaris kyla med nästan trettio startande. I maj åkte Unico eller om ni hellre vill "Lusen" och jag på vår första WE-tävling. Han hade artat sig så fint under vintern och vi startade en Medelsvår klass och jag red fel i speeden och blev utesluten :) Men det var en bra erfarenhet.  I juni anrodnade vi en tävling på hemmaplan också den med många startande. Vi kunde vara mycket stolta över våra hemmaekipage som tränat så flitigt och som placerade sig i topp i flera av klasserna. Lusen och jag vann och kvalificerade oss med vår procent därmed för att delta vid Riksmästerskapen som kommer att ridas i september i år. 

 

För att få lite mer rutin så hann jag starta två tävlingar till. En i Enköping och en på Kulla vreta. En andraplats och en vinst blev det. 

 

Och nu idag är vi framme vid den tredje delkursen för oss WE domare och jag får träffa allihop igen. Claudia har anländt till Sverige nu på förmiddagen och stannar tills på söndag så vi hoppas på att kunna klämma ur henne så mycket bra grejor att kunna som möjligt. 

 

Så i helgen kommer ni att kunna möta på en hel hop med hålögda dressyrtanter och gubbar på anläggningen. För det är jobbigt att lära sig saker "i vår ålder". Speciellt på engelska, spanska och portugisiska. Men jag har läst på lite ord för att hänga med och det  ska som sagt bli jätteskoj! 

 

Ni kan vänta er en rapport! Denna gång har i alla fall jag nära till hemma och får sova i min egen säng. För hur charmigt det än är att ligga och huttra under en hästfilt så är det lättare att hänga med när man är utsövd. Övriga kommer att bo på hotell så det går nog ingen nöd på dem heller. 

 

Mina elever ikväll, ni har vikarie. Uppför er väl och rid extra fint så ni imponerar! 

 




Av Ulrika Pernler - 19 augusti 2013 16:43

Hej! De här första veckorna på terminen är alltid intensiva. Allt ska liksom rulla igång och fungera. Vi är trots allt ute i mycket god tid med att ta emot våra anmälningar till hösten och kan ägna en stor del av sommaren åt att pussla med tidsbyten, nivåer på grupperna och schemat i sin helhet. Speciellt den där allra första måndagen (som vi hade förra veckan) så finns det inte ens en tanke på att slå ner rumpan någonstans. Idag är det måndag vecka två :) och vi känner att vi har bra koll på läget. Fast det förstås... idag börjar skolorna och barnen får sina nya scheman och så plötsligt funkar inte någons ridtid. Men såna saker brukar vi nästan alltid kunna lösa till det bästa. Så bara hör av er om skolan inte riktigt tagit hänsyn till ridtiden! ;)


Hur mycket man än planerar och håller ordning så händer det ändå att man får en sån där helt hysterisk dag när man tittar sig omkring och undrar om man är med i dolda kameran eller nåt liknande. Jag tror ni vet vad jag menar...


Den mest ”helt hysteriska” dag som jag någonsin upplevt på jobbet var för ett par år sedan. Den började som en helt vanligt dag i stallet. Men sen...


Vi skulle ta emot veterinären för tandkoll och besiktning samt ha en träff med en hästleverantör från Irland som vi eventuellt skulle starta ett samarbete med framöver. Gabbi hade bokat något möte som hon måste åka iväg på. Men jag och ett par av de andra stalltjejerna tänkte att  vi hade det hela under kontroll. 


Så kom veterinären. Vi började med att fixa tänderna på några hästar som vi ser över regelbundet. Bland annat Goliath och Rikki som saknar varsin tand. Då måste man hålla efter tanden som är mittemot eftersom den inte har något att nötas mot. Moki skulle också kollas då han har en gammal tandfraktur där det gärna blir foderinpackning. För att hästarna inte skulle ha obehag av undersökningen så fick de varsin liten dos med lugnande medel. När de var kollade och klara så fick de gå in i sina boxar för att ”sova ruset av sig”. För att de inte skulle plocka i sig halm och sätta i halsen när de var så trötta så fick de stå uppbundna med grimskaft tills de piggnat till. Så där stod ett gäng sovande hästar på rad. 


Så tog vi fram ett par hästar som skulle göra en besiktningskontroll. Så två av stalltjejerna fick ta över jobbet med att visa hästarna och springa fram och tillbaka på stallplanen. 


I samma veva som de började med detta så dök det som en överraskning upp en person från SLU som ville ta jordprover i våra hästhagar i forskningssyfte. Man ville helt enkelt se vad jord på ett bete som användts flitigt innehöll. Med sig hade hon en lång rad utbytesstudenter från Kina. Dessa tyckte nog att stallmiljön var väldigt exotisk. de hade alla varsin kamera på magen och satte igång med att fotografera. Efter några minuter så tog de varsin hink och spade och stegade ut i hästhagen och satte sig för att gräva upp små portioner jord som de skulle ta med sig. 


Så på stallplanen sprang stalltjejerna och veterinären stod och utvärderade och i hästhagen satt ett helt gäng vuxna personer med hink och spade och kamera på magen. 


Det var i den vevan som ett dagis kom på spontanbesök så plötsligt var det vad om kändes som hundratals små personer i gula västar med jagande dagisfröknar efter. Dessa gjorde entré i stallet och tittade med stora ögom på raddan av sovande hästar som såg mer eller mindre döda ut efter sin tandkontroll... -Är hästarna sjuka? frågade en av dagisfröknarna.


Precis som jag skulle förklara läget så körde en gigantisk hästbuss in på stallplanen. Det var den Irländska hästkarlen som dök upp med några anställda i släptåg. 


Stalltjejerna sprang fram och tillbaka med hästarna, veterinären kliade sig på hakan, i stallet stod hästarna och sov medan de hundra dagisbarnen i gula västar sprang omkring och i hästhagen satt ett gäng vuxna med hink och spade och kamera på magen och nu traskade jag ut där med den Irländska hästkarlen och hans släptåg för att visa vår verksamhet samtidigt som jag försökte förstå hans hästsnack på Irländska. 


Jag tittade mig misstänksamt omkring. Det var ett av de där tillfällena när man är säker på att ens liv är en film. Brukar inte ni känna det också? För mig händer det ganska ofta... 


Nåja, vi måste ha gjort ett gott intryck i alla fall för vi fick börja handla ponnys av Munsboromannen efter besöket. Fina ponnys! De besiktade hästarna var friska och de tandraspade hästarna vaknade. Dagisbarnen gick hem för sovvila, de var nog lika slut som hästarna. Och besökarna från Kina tig med sin jord och åkte för att titta på den i mikroskop skulle jag tro. 


Själv gick jag hem och sov middag för jag var en liten aning utmattad efter ”en helt vanlig dag på jobbet”.

 

 

Av Ulrika Pernler - 16 augusti 2013 12:51

 

Hej! För någon vecka sedan kunde man i flera av de stora dagstidningarna läsa ett reportage om ett ridhjälmstest som konsumentverket hade gjort där flera hjälmar blev underkända på vissa punkter. En av våra elever ville att jag skulle skriva något om testet på hemsidan så jag tänkte att bloggen kunde vara en bra plats. 


Lika viktig som en väl avpassad utrustning är för hästen så är den det för ryttaren. Det går inte att köpa kläder ”att växa i” för den unga ryttaren och vi som har vuxit färdigt behöver också se till att hålla efter våra riddon så att inte ”bäst före datumet” går ut. 


Denna gång var det ridhjälmar som var på tapeten. Idag finns det ju hundratals olika hjälmar att välja på och de säljs ju också lite överallt och inte bara på de rena ridsportbutikerna. 


Som köpare av en ny hjälm tycker jag man ska vända sig till en butik där man känner att man kan få kunnig hjälp när man ska välja rätt modell för sitt huvud. I testet som hade gjorts nyligen återfanns både några märken som jag känner igen och flertalet var sådana som jag aldrig hade hört talas om. Men hur som helst så finns det av dessa märken dessutom en uppsjö av olika modeller och det var bara ett fåtal av dem som var testade denna gång så jag kan inte uttala mig alls om ett speciellt märke. 


Idag har merparten av ridhjälmarna på marknaden ventilationsfunktion plus att de är väldigt lätta. Jaghar själv en lättviktshjälm med ställbar passform. Lättviktshjälmarna är bekväma att ha på sig. Förutom den låga vikten så håller man sig sval och de är ofta ställbara för bästa passform. 


En negativ sak som har visat sig i tester är att ventilationshålen kan vara en svag punkt om hjälmen penetreras till exempel av en trädgren vid uteritt. 


Mitt råd angående hjälmköp är att ta kunnig hjälp i valet av modell. Det kan säkerligen också vara så att man får bättre kvalitet om man köper en hjälm som kostar lite till. 


Sedan ett antal år tillbaka så lånar vi inte ut ridhjälmar på ridskolan. Anledningen är att varje ridhjälm måste vara köpt och avpassad till just den person som ska använda den för att fungera fullt ut. En annan anledning är att vi inte kan garantera att hjälmen inte utsatts för någon åverkan. Det kan vara så enkelt att man hänger sin hjälm lite slarvig på kroken utanför boxen och att den ramlar ner och slår i betonggolvet. I såna fall eller om man fallit av och slagit i huvudet så rekommenderas alltid att man byter ut hjälmen mot en ny. Så att var och en köper sin egen hjälm är av rena säkerhetsskäl. Jag kan personligen också tycka att det känns lite mer hygieniskt att ha sin egen ridhjälm.


Ett tips angående ”bäst före datum” till er som har ridit länge men bara rider någon gång i veckan och alltid har lyckas klamra er kvar på hästryggen år efter år. Ni har säkert tagit fram er hjälm efter sommaren, dammat av den och tänkt att den duger en termin till. Men säkerhetsutrustning bör bytas ut ibland eftersom den åldras. Så ta en tripp till ridsportaffären och investera i en ny hjälm. Det är en bra försäkring om man skulle råka falla av trots allt. 


Om tester av hjälmar och annat ( maracas, personliga tränare, solglasögon och persiennsnören bla. ) kan man läsa på http://www.konsumentverket.se

Av Ulrika Pernler - 15 augusti 2013 12:30

Hej! Så var den första ridskoleveckan igång. Det känns jätteksönt för de sista veckorna på sommarlovet är alltid lika hektiska med ridläger (vädligt roligt dock!), planering av hösttermin och LOK-stödsredovisning (mindre kul...) .Så när ridskolan startar igen så känns nästan det som semester istället :) Denna termin började vi på en måndag vilket känns väldigt bra då jag tycker att veckor oftast börjar med måndagar. Det blir liksom lättare för mig att hålla räkningen då. Ni vet vecka 1 hoppfri vecka, vecka 2 hoppning ojämna dagar och vecka 3 hoppning jämna dagar. Så slipper jag boka in någon stackars ”dressyrtant” på en hopplektion när de vill rida igen. 


Det var så roligt att träffa eleverna i måndags. Så fort de ”hoppat” i sadlarna och kommit igång så var det som om det aldrig varit något uppehåll. Hästarna verkade också må gott av att gå på lektion som vanligt igen om än något lugnare. Vi tar det som alltid lite mjukt i början av terminen så att hästar och människor får känna in sig ordentligt. Dessutom behöver vi ridlärare också få lite tid att lära känna nya elever på gruppen och ibland också nya hästar. 


Apropå de nya hästarna så kommer de att gå lektion två dagar i veckan, en lektion vardera dag på sin inskolning så här i början av terminen. De andra dagarna fortsätter vi i personalstyrkan att utbilda och rida dem. Så småningom får de öka på arbetet med en lektion i taget tills de går ca sex dagar. Så får det vara ett tag innan vi bygger på utöver det. Jag fick en fråga häromdagen när Humle och Dumle får börja gå på P4 och det är klart att ni är sugna på att prova dess två fina ponnys. Sä här långt har de varit väldigt okomplicerade, lugna och nyfikna så ni ska se att det inte dröjer alltför länge. 


En ponny har lämnat oss under sommaren och det är Munsboro Clover. Tanken i våras var att kunna sälja honom till lättare arbete då han inte riktigt trivdes eller fungerade hos oss. Men tyvärr så har han dragits med en skevhet som vi försökt att jobba med under våren och sommaren men som vi till slut fick inse inte var behandlingsbar. Så därför togs beslutet att inte sälja utan han togs bort för en tid sedan. På bilden nedanför så ser ni när Elinor och Tova var på  maskeradhoppning med ridskoleponnyerna Munsboro Clover och Doughmoore Grey.


 


Igår kväll åkte jag och Lusen iväg på kvällstävling i WE hos Kulla Vreta. Det var en sent anmäld tävling så startfältet var litet men det blev en hemtrevlig känsla istället. Vädret var så där opålitligt som det varit de senaste dagarna. Tunga moln omväxlande med sol, blixtar och åskknallar i fjärran. Men som tur var så höll vädret upp under alla tre ridmomenten. Den enda skuren som kom var då vi skulle gå banan till tekniken. Men det var varmt väder så det gjorde inget. Lusen och jag vann klassen som var en Msv vilket är detsamma som vi ska rida om några veckor på Sparreholm. Jag har trots det en hel del små detaljer som jag vet att jag kan göra ännu bättre så det finns att slipa vidare på. Men det var ett bra genrep. 


Den 25/8 så är det dags för första omgången i division II ponnydressyr som i år äntligen blir av efter att ha ställts in i många år. Så det blir kul att våra ekipage äntligen får rida serien då vi haft anmält lag alla inställda omgångar. Serien rids i LA och det är Frösåkers Ryttare som står för arrangemanget omgång ett. 


Dagen före så rids omgång ett för vårt hästlag i hoppning. Lurbo/Katrinedal samarrangerar. Vi har lag i division II ponnyhoppning också. De rider sin första omgång den 8/9 på Säva. Division 1 för häst dressyr blir tyvärr inställd på grund av för få anmälda lag detta år Synd då vi har lag anmält där också. Men tanterna får väl åka tillsammans på tävlingar ändå.  


Som  ni ser så börjar det röra sig på tävlingsfronten igen efter sommarens lite lugnare period. Så håll ögonen öppna då jag lägger ut referat så ofta jag kan på www.uppsalaponnyklubb.se under nyheter. 


Vi hade tänkt ha ett möte för alla våra medlemmar med egen eller foderhäst igår kväll. Men då det verkade vara en svår dag så provar vi med ett nytt datum. Nu blir det Onsdagen den 23 oktober, kl 18 – 19 30 i UPKs cafeteria. Preliminär föranmälan senast fredagen den 11 oktober via upk@telia.com

 

Från personalens håll hoppas vi att många kan komma det här datumet i stället så att vi både lär känna varandra men också får givande och inspirerande samtal och idéer för vår fortsatta verksamhet. Det vi hoppas få ut av de här träffarna, som förhoppningsvis kan bli återkommande om intresse finns är bland annat:

 

- ännu bättre sammanhållning och gemenskap genom att vi lär känna och känna igen varandra

- mer engagemang från våra privatmedlemmar när det gäller att utveckla klubbens verksamhet, hjälpa till vid tävlingar, mm

- kunna informera om hur vi jobbar och hur föreningen drivs, vilka mål som finns för ridskola/förening/tävlingsverksamheten

- att några av er kanske kan hjälpa till att hålla i en del av de aktiviteter vi kommer fram till att vi ska anordna, såväl avsutten som uppsutten verksamhet

- idéer på hur vi kan inspirera våra medlemmar med egen häst tex att delta vid lagtävlingar mm

- vi kommer under vintern anordna 3 st föreläsningar i cafeterian, här tar vi gärna emot hjälp att ansvara vid själva föreläsningskvällen.

- några kanske är intresserade av att dra ihop träningar ett par gånger per termin, hur/vem ansvarar för detta, info, bokningar mm

- vilka tävlingar vill ni att klubben arrangerar och är ni intresserade att hjälpa till i tävlingssektionen alt vid tävlingarna

- klubbkläder till såväl ryttare, hästar och groomar

- fb-grupp, någon som vill ansvara för det

- aktiviteter/träningar för de som har egen häst men inte tävlar

- säkerhet

- förebild

- tränare/ryttare/förälder

 

Det vore roligt om några av er som var anmälda till mötet i onsdags skulle vilja vara med i en “arbetsgrupp” tillsammans med ett par av oss i personalen, där vi inför träffen den 23 oktober gemensamt kan sammanställa lite diskussionspunkter och idéer som vi kan utgå ifrån så vi får en givande träff.


Ha det fint, nu blir det planering av kvällens lektioner för min del.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se