Hej! Globen horseshow har pågått hela helgen och alla jag har pratat med tyckte att årets show var suveränt bra! Vi instruktörer åkte naturligtvis tillsammans i fredags till Ridinstruktörernas dag. Precis som vi alltid gör. Traditioner är till för att hållas på!

Vi hade väldigt trevligt och det var få missöden. Gabbi körde över en refug och gick senare med huvudet rätt in i en glasruta. Både rutan och huvudet höll!  Erica ramlade raklång över ett cementfundament och fick lite ont i ena benet. Men betongfundamentet höll också!

Så i år blir vi inte skadeståndsskyldiga till att ha pajat något på hela Globen. Vi har inte glömt att betala parkeringen. Vi har inte kört in i någon cementpelare i garaget. Vi har inte tappat bort någon av våra anställda. Det enda vi verkligen HAR gjort är att vi länsade annexet på bra hästgrejor redan på fredagen… Så därför vill jag säga till er stackare som kom på lördagen för att fynda… Sorry!

På lördagen fyllde ungdomssektionen en hel Globenbuss med ungdomar och föräldrar och var borta till sena natten. Vad jag har hört så hade alla jätteroligt och alla kom med bussen hem också!

Tänk vilken fantastisk första advent vi fick med snö och allt. Det är man inte bortskämd med. Förra året vill jag minnas att det regnade. I morse var det hiskligt kallt men fantastiskt vackert. Det var som att kliva in i en juvelbutik!

En bra dag att släppa in vår nyaste stjärna Strawberry Bob i ponnyflocken. Jag hämtade honom från den nykomlingshage han gått i hitills. De stora hästarna stod och njöt av solen i sin hage när jag ledde förbi Bob. Han gick med pigga steg mot ponnyhagen precis som att han hade på känn att det här skulle bli skoj!

Jag släppte in honom genom grinden och stannade kvar för att se efter så allt gick lugnt till. Flockens ledare Moki var förstås först framme för att kolla vem det var som kom. Moki och Bob hälsade lugnt och fint på varandra och sedan spatserade Bob rakt in i flocken. Alla tittade med spetsade öron på nykomlingen.  

Så bestämde sig Bob för att det behövde springas litegrand. I en bra flock är det inte fel med lite fart. Så han vände sig om och travade iväg. Det tog några sekunder innan resten av hästarna förstod att det var skoj på gång. Men när de väl fattat grejen så hängde de gärna på.

Så sprangs det en del i ponnyhagen. Från vänster till höger och sedan från höger till vänster. Sedan sprangs det bortåt och jag såg bara rumporna på ponnyerna när de försvann bakom kröken på hagen.

De lämnade ett moln av snörök bakom sig.

Hej! Nu börjar det verkligen dra ihop sig och symaskinen är framme! Årets färg ser ni här ovan med lite tillbehör. Naturligtvis pratar jag om årets julshow och det framträdande jag har lovat att göra.

En ljum sommarkväll i augusti slog jag vad med ett gäng elever om att jag skulle ha en voltigeuppvisning vid årets julshow i utbyte mot att de lovade att lära sig lite mer om hästar.

Vadet blev egentligen större än den där gruppen eftersom mitt mål var att få 100 personer i min närhet att läsa Mats Mellbergs bok "Hästhållning i praktiken". En bra bok om vettigt vetande runt hästar och deras skötsel som varenda människa som befinner sig i en hästs närhet ska kunna utan och innan!

Idag är det den 28 november och målet är inte nått. Men jag är långt ifrån missnöjd för hela tjugosex personer har hittills rapporterat till mig att de läst ut hela boken. Och tjugosex hästkloka personer det är inte dåligt! Dessutom vet jag att några fortfarande sitter med näsan mellan bokbladen i denna stund. Så naturligtvis kommer jag att fullfölja mitt vad!

Den nittonde december äger årets julshow rum på Uppsala Ponnyklubbs anläggning. 600 personer får plats på läktaren och kom ihåg att ni måste komma i tid eftersom det gärna blir långa köer! Showen börjar 13.00 men insläppet börjar redan 12.00

Framöver kommer ni att kunna följa mina framsteg här i bloggen. Både vid symaskinen och på hästryggen. Sara och jag ska strax börja öva.

Ett litet frågetecken är dock vilken häst jag ska använda... Ungdomssektionen har valt hästar till sina nummer och jag har liksom ingen koll på vilka hästar de ska ha. Jag har bett dem plocka ut en liten och snäll häst gärna med rund rygg. De tittade konstigt på mig och lovade att jag skulle få en häst som blivit över... 

Jag hoppas jag får en som är inriden iallafall...

Hjälpsamma elever finns det i min närhet har jag märkt. Marianne gav mig en väldigt bra låt som heter "sockiplast" och som jag har lyssnat  mycket till för att finna inspiration. Mita gav mig en DVD med voltigeuppvisningarna från OS och jag har studerat den noga! Ni kommer att få se och höra lite glimtar från dessa framöver.

Som ni alla vet så saknar jag inte krämpor och mitt huvudsakliga mål i detta nu är att kunna komma ur sängen utan hjälp och att ta på mig strumporna själv på morgonen. Men jag ska nog hinna i form!

Att Sara är i form tvivlar jag dessvärre inte på. Jag ska erkänna att jag känner mig lätt oroad av att låta henne hålla linan. Men rutinerad som jag är så har jag en plan B. Jag tänker gömma en sekatör i overallen. Då kan jag bara kapa linan och dra om hon blir för jobbig.

Vad gör jag just nu? Jag visualiserar för fullt om mig själv på hästryggen. Vig och vacker iklädd en lila skimrande dress! Jag är dock inte helt säker på om jag tänker realistiskt... eller om detta är vad man kan kalla "grön potatismos"...

Hej! Jag kan villigt erkänna att jag är född med en stor portion fantasi. En mycket stor portion. När jag var liten ställde det till med en del problem. Bland annat tvingades min pappa att jaga varulvar under sängen och leta efter indianer bakom gardinerna. Nuförtiden vet jag att varulvar trivs bäst utomhus och att indianer inte tycker det är nåt vidare att stå och hänga bakom en gardin.

Att visualisera har alltid varit enkelt för mig och det har jag dagligen stor nytta av i min ridning och träning.

Visualisering var också ett av huvudämnena i kvällens föreläsning i Mental Träning på ridskolan. Vi var en skara på drygt tjugo personer som samlades för att lära oss lite mer om oss själva.

Föreläsare var Mikael Wallsbeck vilken har en gedigen utbildning i idrottspsykologi bland annat har skrivit en kanditat och en magisteruppsats inom ämnet visualisering vid Högskolan i Halmstad.

Vi pratade en del om att kunna ta med sig de moment som varit bra efter en träning eller tävling. Att föra riddagbok eller träningsdagbok där man skriver ner tre bra saker efter varje pass var en idé för att lära sig tänka positivt.

Det är bra att bestämma sig innan en tävling eller träning för vad som är en bra prestation. Det kan vara att komma ihåg banan, att lyckas göra tre galoppfattningar, rida ett dressyrprogram på 60 % eller att koncentrera sig på handställningen. Om man uppnår det målet har man all rätt att tillägna sig äran för det man gjort!

När man väl vinner på tävlingen är det också viktigt att se vad det var som gjorde att man vann- Inte minst alla de där timmarna som vi la ner på att träna!

Så till visualiseringen- Vi fick frågan om vi brukade visualisera till exempel innan en tävling. I vilka situationer visualisering kan vara till hjälp och hur man kan träna på att bli bättre på att visualisera.

Själv använder jag mig jättemycket av visualisering inför mina tävlingar. Jag brukar tänka igenom programmet minutiöst i tanken. Jag sitter till häst och rider igenom varje moment. Jag tänker på hur jag ska utföra momentet, hur det ska kännas, hur jag ska sitta och så vidare. Jag kan tänka igenom ett program tio gånger kvällen innan och så ett par gånger till i bilen på väg till tävlingen.

Genom att tänka igenom programmet så noga så har man med sig en säkerhet in på banan som jag upplever är till stor hjälp för att lyckas. Det bästa med visualisering är att man kan öva sin ridning var som helst utan att ens ha med sig någon häst. Det går lika bra att omsätta till att öva galoppfattningarna eller rida ut i hörnen. Eller som Mikael sa, Hjärnan vet inte vad som är på riktigt eller vad som är i tanken.

Om man är ovan att använda sig av visualisering så måste man öva. Mikael gav oss lite tips om hur vi kunde öva upp oss. Vi fick tänka oss ett kök, ett runt bord, hur stolen såg ut. En röd tallrik med potatismos.

Och sen... Tänk er att er mamma står och steker köttbullar och köttbullarna är jättestora och er mamma är jätteliten...

Vad fick han det ifrån?

När han hade sagt det där om mamma kunde jag inte sluta tänka på min jättelilla mamma som stod där med en jättestor köttbulle och det var väldigt komiskt!

Tova och Elinor tränade på att tänka sig en apelsin som de fick att rulla med tankens kraft. Det fnissades en hel del.

Öva er mycket på att visualisera så kommer ni kunna ha nytta av det i er träning sa Mikael. Men det är också viktigt att öva på att hålla tankarna realistiska! Då kan man tillexempel tänka sig en tallrik potatismos som först är som vanligt och sedan blir grön och till sist vanlig igen.

Själv tänkte jag fortfarande på min jättelilla mamma i köket med den där stora köttbullen... Men så bestämde jag mig för att tänka på potatismoset och då började känna mig lite hungrig...

Mikael berättade om en bra blogg som handlar om "tankens kraft" och finns på www.idrottspsykologi.wordpress.com

VAd tar ni med er härifrån idag? frågade Mikael. Tova sa; Innan jag satte mig här idag så visste jag inte ens vad ordet visualisering betydde- men nu vet jag och det ska jag ta med mig hem och träna på.

Efter det tackade Mikael för sig och vi applåderade. Jag började samla ihop stolarna samtidigt som jag tänkte på mamma och köttbullen...

Underbara, fantastiska hästar

Kanske är de gestaltningen av folks drömmar om sig själva

Starka, kraftfulla och vackra 

Sannerligen har de förmågan att ge oss en flykt från vår jordiska existens.

Att få träffa hästar, att få rida är en sådan fantastisk boost för själen och vi är en halv miljon svenskar som rider regelbundet och lika många till som på ett eller annat sätt får möta hästen.

Så förra veckan händer en fruktansvärd olycka på en ridskola i södra Sverige. Det smäller till någonstans utanför ridhuset och tre hästar som går på knatteridning blir rädda. En sjuårig flicka faller av sin häst och i tumultet råkar en häst trampa på henne. Hon reser sig upp, pratar  och verkar okej men ganska snart blir hon sämre och hon avlider senare av sina skador.

En av de stora kvällstidningarna har idag slagit upp stora rubriker på sin förstasida- Alva 7, ihjältrampad på ridskolan! och det är därför jag vill skriva om detta.

Ridsportförbundet kallar olyckan för unik- ensam i sitt slag. Unik- för att ingen av oss någonsin hört talas om en liknande olycka under en ridlektion på ridskola. Unik- för att man önskar att det aldrig mer ska behöva hända.

Ordet unik betyder i ordlistan också enastående och för mig har ordet alltid haft en positiv klang. Från och med idag kommer jag för alltid att relatera till att ensam i sitt slag också kan vara något verkligt olyckligt.

Det finns naturligtvis statistik över detta med olyckor. Varje år sker 13 000 hästrelaterade olyckor. Av dem är 6 000 av de drabbade under 18 år. Olyckorna orsakar 8 000 vårddygn på sjukhus per år. Det kan jämföras med 4 200 vårddygn orsakade av fotboll, 18 000 orsakade av cykling och 48 000 orsakade av att gå eller promenera. 

Göran Dahlin som är ordförande i säkerhetsutskottet på ridsportförbundet säger följande i medierna: I förra veckan föll en sjuårig flicka av en ponny och blev så illa trampad så att hon avled. Flcikan bar hjälm och säkerhetsväst, ponnyn hade ledare och så vitt man förstår var allt så säkert det kunde vara. Ändå inträffade det! Göran Dahlin betecknar händelsen som extremt ovanlig.

Enligt ridsportförbundet  är de mest olycksdrabbade aktiviteterna dels tävling och hoppträning, dels ridning i terräng utan ledare.

Utbildning och rätt utrustning är självklara metoder att undvika olyckor. Men det hanldar också om att tänka rätt. Viktigast av allt är att matcha ryttare och häst så att man inte sätter en oerfaren ryttare ung, outbildad häst, säger Göran Dahlin.

På de SVRF anslutna ridskolorna genomsyras vårt dagliga arbete av säkerhetstänkande, varenda minut. Vi som arbetar på ridskola har ett ansvar att alltid hantera hästarna på ett säkert sätt, lära ut till våra elever hur man gör. Sätta rätt ryttare på rätt häst. Inte gå utanför säkerhetsramarna. Välja lugna och trygga hästar för eleverna att lära sig rida på. Vi måste bromsa elever som vill gå för fort fram eller som vill rida på hästar de inte är mogna för.

På ridskolorna måste vi våga vara lite "tråkiga" för att lära våra elever rätt sätt att umgås med hästar. När eleverna sedan "går vidare" till att skaffa foderhäst eller till och med egen häst så ska vi ha gjort allt för att  ha "bankat" in tillräckligt mycket kunskaper för att de ska välja "rätt" häst och rida på rätt sätt.

Jag ridit på ridskola sedan skiftet mellan sjuttio- och åttiotal. Jag  har arbetat på ridskola sedan jag var sexton år. Idag är jag fyrtiotvå. Jag har aldrig hört talas om en liknande olycka.

Men jag har haft det i tankarna. Det har vi alla som arbetar i stall och det måste vi ha. För trots allt arbete vi lägger ner på säkerheten så vet vi att en olycka kan inträffa eftersom vi hanterar levande djur med flyktinstinkt och en vikt på mellan 450 och 600 kilo. Därför har vi väl utarbetade rutiner om det skulle hända en svår olycka. Men vi önskar naturligtvis att vi inte ska behöva tillämpa dem.

Olyckan som hände Alva kallas för unik. Jag vet fortfarande inte om jag gillar att använda just det ordet. Men jag hoppas den får fortsätta att vara "ensam i sitt slag" och jag hoppas detta får oss alla att tänka lite extra på hur viktigt det är att följa alla de regler som vi har i stallarna och ridhusen och framförallt när det gäller hästar och ridning att alltid hålla oss inom våra ramar!

Hej! Igår hölls årets klubbmästerskap för Uppsala Ponnyklubbs ryttare. Vid åtta på morgonen körde dressyrklasserna igång. Domare var Yvonne Sjödin och ryttarna kunde välja att rida LB:1, LA:1 eller MsvB:1.

Guldet i kategori C gick till Maria Vesterberg och Lille John som dock på bilden nedan är i full färd med att hitta ett bra hinder att hoppa.

Guldet i kategori D gick till Rebecca Angeldahl och O'boy som har tävlat tillsammans under flera år och deltagit flitigt i klubbens olika dressyrlag.

Detta är Rebeccas sista år på ponny.

Silver i kategori D blev det för Tova Gustavsson och hennes ponny Duke of Earl. På bilden nedan rider hon Peperoni vilken var hennes trogna tävlingspolare innan hon fick egen häst.

Guldet i kategori Häst med Junior på ryggen gick till Anna Jernlund och Lotos.

Guldet i kategori Häst med Senior på ryggen snoddes av Linnea Widegren och Clandestino.

Silvret i samma kategori gick till Sara Husén och Candy.

Vid lunch var det dags för hoppryttarna att ta över manegen och nu byggdes det bana. Jag tror nog att de lyckades hitta vartenda titthiinder som fanns att finna i hinderboden... Grindar, plank och sponsorhinder. Färgglatt blev det!

Guldet i kategori B+C+D togs av duktiga Jennifer Palm och Amadeus (kat B).

Jennifer knep även Silver i samma kategori med C-ponnyn Munsboro Poker Face.

Brons blev det till Sara Östros och Monarch!

I kategori Häst med Junmiorryttare gick guldet till Maria Wennerholm och Vicki Ask.

Guldet för kategori Häst med Seniorryttare togs av Ulrica Falk och Lord Em som varit ute och hoppat en hel del under året. (Ursäkta Ulrica men jag hittade endast en tomtebild från förra årets julshow...)

Så var årets Mästerskap avklarat. De fullständiga resultatlistorna hittar ni på

http://www.uppsalaponnyklubb.se/resultatlista%20KM%202010.html 

Hej! Vilken vit och fin snö som har lagt sig på marken idag. Visserligen har den gömt en och annan isfläck därunder så man får vara lite försiktig när man leder ut hästarna i hagen. annars kan man få en riktigt öm svanskota och det har vi ju alla provat på en och annan gång.

Halka och slå i svanskotan är inte att leka med! Fast ett annan ont som inte heller är kul är när man ska skynda sig upp för trappen och halkar och slår i smalbenet. AJ, det har jag gjort massor av gånger!

För tre vintrar sedan halkade jag ute när jag hade lämnat min häst i hagen och var på väg tillbaka till stallet. Den vintern var det gott om mjuk snö men jag ramlade förstås på den enda stenen som stack upp ur snön den vintern... Så istället för att vara med på Julshowen så fick jag sy ihop knät på sjukhusets akutmottagning.

Imorse när jag skulle ta Rolle till hagen så fick han lite livsglädje i kroppen och gjorde han en liten och alldeles lagom saltomortal och så en rolig min med öppen mun och fladdrande öron. Och på nåt sätt när jag sträckte mig mot grimskaftet så stängde han munnen med min tumme i...

Han blev alldeles förskräckt när han kände något mellan tänderna och släppte förstås direkt. Jag menar, han gillar ju bara gräs och grönsaker.

Men min tumme fick sig en omgång trots allt och kändes lite platt och så. Nu ikväll känns det som när man slagit sig hårt med hammaren vilket jag också gör då och då eftersom jag tycker om att bygga saker fast jag inte är så bra på det.

Det gör lite ont att leva... och så kan jag konstatera att jag gör mig oftare illa när jag försöker gå själv till och från hagen än när jag leder en häst och när jag försöker vara hemmafixare!

Snart är det förresten dags för årets Julshow på ridskolan. Närmare bestämt den 19 december klockan 13.00 Men man brukar behöva komma tidigt eftersom läktarna fylls snabbt.

US har redan börjat öva på sina nummer och ni elever kan också vara med. I år blir det ett "hemligt Shownummer med luciainslag". Där kan alla som vill delta och lappen för anmälan sitter uppe i stallet nu!

I torsdags hade Gabbi och jag lite "premiärkväll". På min lektion var Bingo med och han skötte sig jättefint och tyckte det var kul att få jobba. Det har tagit tid för honom att komma igång efter att en liten benflisa slogs lös i hans ena bakben tidigare i år. Men nu verkar det peppear, peppar som att det är bra.

Gabbi hade med nya ponnyn Strawberry Bob på sin hopplektion och han skötte sig också jättefint och var med på hoppövningen med de andra hästarna.

Erica jobbar på med utbildningen av Wallie och de ska börja hoppa lite hinder nu. För Wallies del blir det lagom att börja känna på lektionerna efter jullovet. Han är jätteduktig och framförallt väldigt positiv att jobba med.

Ha en fortsatt bra kväll så ses vi kanske vid KM imorgon. Själv ska jag leta upp ett par "ohala" skor, hålla mina fingrar i styr och bara försöka att inte få ont någonmerstans.

Hej! I helgen som kommer arrangerar vi årets Klubbmästerskap. På morgonen rider vi dressyrdelen som går i LB:1, LA:1 och Medelsvår B:1och efter det rids hoppdelen.

Tjugotvå ryttare gör upp om Mästerskapstitlarna i dressyr. Där finns det fyra olika klasser att vinna guld i. Kategori C och D för ponny samt Juniorryttare på stor häst och Seniorryttare på stor häst.

Direkt efter att dressyren ridits så byggs banan inför hoppningensom rids i LC. Där tävlas det i Kategori B+C+D samt Junior Häst och Senior Häst. Arton ryttare är anmälda dit.

Ni är alla såklart välkomna att komma och titta! Det är ju ändå ett Mästerskap! :)

När jag red ponny på ridskolan vid Eke så hölls klubbmästerskapen vid Brantshamars Ridhus i Knivsta eftersom ridskolans ridhus var för litet att arrangera tävling i.

Jag kommer ihåg mitt allra första Klubbmästerskap. Jag hade fått lov att rida ponnyn Arino och klubbmästerskapet reds alltid i LB:1 som på den tiden innehöll både framdelsvändningar och ryggning. Naturligtvis var det smällkall vinter viket verkar vara brukligt när det rids KM. (Vi håller ju fortfarande fast vid det...)

Jag kom iallafall trea och fick en bronsmedalj som jag fortfarande har liggande i mitt "prisskåp" härhemma. Jag  vidhåller att det var Arino och den där bronsmedaljens förtjänst att jag övergav hoppningen och ville satsa på dressyren istället.

Arino och jag tävlade flitigt under nästa säsong och tog många fina placeringar bland annat i division 1 dressyren. Efter det började jag tävla på ponnyn Victor istället och  fick ingå i klubbens elitlag. Nästa KM så vann Victor och jag guldmedalj och den ligger naturligtvis jämte bronsmedaljen i skåpet. Men bronsmedaljen ´liger nog lite närmare hjärtat ändå.

Förresten så var Gabbi också med på det där första KM:et. Hon envisades ju alltid med att göra lika som mig, liten som hon var. Hon fick rida på den söta vita  welshponnyn Bestman vilken hade ett litet problem med hård mage.

Gabbi och Bestman sprang fint fram till den andra travökningen då han var tvungen att stanna för att bajsa. Alla som kände honom visste att det skulle ta tid... Men domaren var snäll och medan publiken gick för att ta en fika så stod Gabbi och Bestman stilla en lång stund mitt i den ökade traven innan de kunde slutföra sitt program.

Det blev ingen medalj för Gabbi den gången men ett kämpa bra pris hade de varit värda tycker jag nog...