Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under juni 2009

Av Ulrika Pernler - 30 juni 2009 20:26

Hej! Nemo har fått ett alldeles eget sol- och insektstäcke eftersom han är så känslig för knott. Då han är en sådan utomordentligt fin ponny så fick han ett figursytt täcke. Man vill ju att kläderna ska ha bra passform. Jag ska försöka ta mig ut i hagen och fotografera honom i morgon. Nemo i helkroppstäcke är en syn för gudar. En vandrande kub. Han ser faktiskt en aning rolig ut. Fast själv tar han det hela med ro och verkar tycka det är skönt att slippa de små blodsugarna.

 

Värmen har fortsatt idag och ingen kan väl längre klaga på sommarvädret. Jag har tillbringat kvällen på altanen med telefonen i ena örat för att ringa elever som vill byta tid till hösten och elever som står på kö för att börja rida, och så barnens prat i det andra. Men vi mammor har ju som känt en väl utvecklad simultanförmåga!

 

Telefonledningarna i Jälla har inte velat fungera under dagen så det är säkert många som upplevt att det inte har gått att komma fram till kontoret. Jag såg de stackars reparatörerna stå mest hela dagen i en nygrävd grop för att försöka pussla ihop linjen igen. Hoppas de lyckades så att ni får tag på oss eller att vi kan ringa tillbaka till er imorgon. Tack och lov så verkar mailen ha fungerat i alla fall.

 

Till sist tror jag att jag har fått mig en rejäl överdos sol idag. Möjligtvis åt solstingshållet.

Hur vet man då att man har solsting?

Jo, man tycker att följande historia är rolig:

 

-          Vad heter Elvis brorsa?

-          - ???

-          - Tolvis!

 

Jag skrattar hysteriskt varje gång jag hör den. Det är inte bra alls! Jag måste nog lägga en blöt handduk i nacken och dricka massvis av vatten!

ANNONS
Av Ulrika Pernler - 29 juni 2009 16:10

KAN DU VARA MED OCH JOBBA SOM BANPERSONAL

PÅ LÖRDAG OCH SÖNDAG??


Tyvärr är det några stycken som skulle ha jobbat på tävlingen lördag 4/7 och söndag 5/7 som har lämnat sent återbud och vi skulle lite behöva förstärkning. Du behöver inte ha varit med och jobbat på tävling tidigare. Tävlingen startar kl. 8 på lördag och banpers. behöver vara på banan 15 minuter innan. På söndagen startar tävlingen kl. 9. Hör gärna av dej via UPK:s tävlingsmail upk_tavling@telia.com


Välkommen! Hälsningar UPK:s tävlingskommitté gm E-B

ANNONS
Av Ulrika Pernler - 29 juni 2009 11:43

Hej! Oj, så varmt det var att tävla igår. 30 grader stod det på termometern då vi klev ur bilen. Tack och lov verkade det vara så varmt att till och med flugorna höll sig undan. Framridningsbanan låg intill ett stort fält där klubbens hästar gick i sina hagar. Naturligtvis var det sol på hela banan förutom längst ned i hörnet där en buske och ett träd skymde solen precis när man red ner i hörnan.

 

Det blev att man red längst spåret, suktande efter det där hörnet. ”skuggan, skuggan, skuggan, ekade det i huvudet. Rätt som det var så var man där. Några ljuva sekunder, åh! Och så ut i solen igen.

 

Redan i bilen insåg jag att det inte skulle bli någon lång framridning utan att det var förenat med livsfara eller i alla fall värmeslag. En halvtimme fick räcka. Sedan blev jag uppropad till ridhuset som låg en fem minuters skrittpromenad bort.

 

Där utanför var det dags för den ultimata plågan. Ta på sig ridkavajen. Egentligen är det inte klokt att man först ska rida fram och vara helt genomsvettig och sedan klä på sig ytterligare i form av en tjock, fodrad och osmidig kavaj för att genomföra sin ritt. Det borde räcka med en snygg, vit och eventuellt figursydd blus när det är så varmt som igår. Men där lämnar inte Tävlingsreglementet något utrymme för egna beslut tyvärr. Kanske något att motionera om.

 

In genom ridhusdörren och rakt in i en ”vägg”. Där var det nog närmare femtio grader. Oisolerat plåtridhus med sol på taket brukar ha den effekten. Jag tog ett djupt andetag i dörren och gick in. Hoppades samtidigt att Rolle skulle ha andats in tillräckligt för att ha syre till ett helt program.

 

Det hade han tydligen för han genomförde programmet jättefint och med bra bjudning trots värmen och jag var mycket nöjd med honom när jag kom ut igen. När jag fick protokollet visade det sig att vi hade tre poäng upp till placering och därmed kunde vi lasta och nöjda åka hemåt.

 

Från det att jag satt av tills jag gick och lade mig på kvällen drack jag konstant för att försöka återställa vätskebalansen i kroppen. Till slut kände jag mig som en sprängfylld vattenballong och ändå hade jag den karakteristiska huvudvärken som man får när man varit uttorkad.

 

Sara och Candy var och tävlade på sitt håll, närmare bestämt i Enköping. Via SMS-kontakt fick jag veta att det blev seger i båda klasserna. Starkt jobbat men inte oväntat! Hur man klarar av att rida två klasser i gårdagens väder är däremot ett mysterium.

 

Jag funderar om man skulle kunna montera in ett kylaggregat i ridkavajen. Det borde gå att driva med en sådan där dynamo som man kan ha på cykellyset. Fast vi ryttare kan ha den på insidan av stövlarna istället. Förutom kylaggregatet skulle man kunna montera på olika tillbehör efter tycke och smak. En fläkt på skärmen på ridhjälmen och en annan som blåser torrt under armarna till exempel.

 

Idag börjar ridläger omgång tre. Sedan blir det uppehåll med läger fram till vecka 32.

Ha det bra i värmen idag!

Av Ulrika Pernler - 27 juni 2009 20:08

Hej! Nu är det varmt och skönt och sommar. När jag åkte med bilen mot Rasbo tidigare på dagen så såg jag våra hästar stå allra längst bort i sommarhagen och bara sola, mysa och vifta flugor åt varandra.


Så här års väljer nog de flesta av oss hästägare att rida antingen tidigt på morgonen eller också sent på kvällen om vi har möjlighet. Själv föredrar jag morgnarna runt sjutiden. Det är lugnt och stilla i stallet och man behöver inte ha bråttom eftersom de sommarlovslediga barnen därhemma inte har något emot att ligga kvar i sängarna om de får.


I morgon blir det däremot ridning mitt på dagen eftersom jag och Rolle-Racer ska iväg på tävling. Det har förutspåtts att bli uppåt trettio grader i solen så därför har jag övat mig att svettas hela dagen idag.

Vi "dressyrnissar" drar åt lite olika håll har jag sett i startlistorna. Mälardalen, Enköping och Högbo bland annat. Det är bra det för så täcker vi upp lite överallt. Vi får peppa varandra via SMS i stället.


När jag kommer hem i morgon lovar jag att tala om ifall tävlingen var den varmaste jag varit på i mannaminne. Det kan nog bli så.


Vissa tävlingar minns man bättre än andra. Inte för att man vann eller så utan för att det var något speciellt som hände.


Jag minns till exempel en sommartävling med Picador på UVFK:s stora utebana vid den gamla anläggningen i stan. Det var nog runt 1989-90. Det var mycket hett och det var en låååång dag. Jag startade dessutom sist av alla ekipage och det var rätt så ödsligt och tyst på tävlingsplatsen.


Så blev det äntligen min tur och jag red in på banan. Rakt fram på medellinjen och halt vid X. Så släppte jag ena armen för att nicka mot domaren.


I samma ögonblick som jag gjorde detta så brakade helvetet lös. Ett otroligt dånande, brölande och dunka dunka.


Picador hoppade rakt upp i luften och jag han preecis fundera över om det blivit krig eller om någon närliggande fabrik sprängts i luften. Så kände jag igen "olåten". Det var den omåttligt populäre Magnus Uggla som sjöng IQ, en av 80-talets största svenska dängor. Han hade konsert på S1:s gamla kaserngård alldeles intill.


IQ, kan räkna upp till hundra...


Volymen var öronbedövande. Tusentals fans stod förmodligen i detta nu och hoppade upp och ned i takt med musiken och fick marken att skaka ända upp på ridbanan där jag försökte genomföra mitt vackra och uttrycksfulla program.


Hur det gick på den tävlingen har jag inget minne av men jag minns klart och tydligt den där sekunden då allt brakade lös och vi hade ganska roligt åt det efteråt.

Av Ulrika Pernler - 26 juni 2009 15:25

Hej! Nu drar det ihop sig till våra hopptävlingar den 4-5 juli. Det blir hästar på lördagen och ponnyer på söndagen. Intresset för tävlingarna har varit stort. Det är bland annat över trehundra starter på hästarnas tävling på lördagen.


Funktionärslistor, startlistor och så vidare ligger på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se . Välkomna till en förhoppningsvis lagom varm tävling!


Alla ni som var stallvärdinnor under våren,kan mejla Gabbi så fort som möjligt

och meddela om ni vill fortsätta till hösten eller ej!

Är det någon som är intresserad av att bli stallvärdinna om det blir en plats ledig så får du också gärna mejla! upk@telia.com



Sovvakter sökes till träningslägren

Fre 7 aug – lör 8 augusti kl 19 00 - 07 00

Lör 8 aug -lör 9 augusti kl 19 00 - 07 00

Mån 10 aug – tis 11 aug kl 19 00 - 07 00

Tis 11 aug – ons 12 aug kl 19 00 - 07 00

Vi behöver en sovvakt per lager och det vore super om någon förälder kan hjälpa till! Hör av dig om du kan sova en natt, självklart får du middag och frukost!


kontoret; 018-317103

upk@telia.com

Av Ulrika Pernler - 25 juni 2009 14:23

Hej! Jag skulle ju berätta om den där resan till gotland. Så jag satte mig ner och räknade bakåt på fingrarna. 2009. 2008. 2007...1994, femton år sedan, det kunde inta vara sant!


Men så var det. Gotlandsresan tog sin början den 9:e mars 1994. Det var Gabbi som satt vid ratten i den gigantiska ljusblå Mazdan och jag var bisittare.


Redan när vi vred om nyckeln på stallplanen så hörde vi ett ilsket tjutande från vad vi antog vara fläktremmen. Detta oljud skulle sedan komma att följa oss hela vägen till Gotland. Men det visste vi inte då.


Efter tio minuters intensiv färd svängde vi in för att göra vårt första stopp. Mariannes Grill. (Femton år sedan och ändå höjde Gabbi och jag på ögonbrynen för ett par veckor sedan när vi åt på Mariannes. De visste precis vad vi ville ha innan vi ens hade beställt...)Det visade sig till vår stora besvikelse vara stängt och nästa stopp blev inte förrän vid Eurostop och då restaurang "Gyllene Måsen". (För dem som inte v et; Mc Donalds.)


Hamburgarna satt fint inför båtresan och vi tjöt iväg med Mazdan mot Nynäshamn. Färjan skulle avgå klockan 24 och vi var framme vid luckan för att köra på i god tid.


Det var då vi fick påpekat för oss att man måste ha biljett för att få åka med. Till biljettkontoret med gasen i botten och fläktremmens ilskna tjutande. Efter fyra varvs körande runt hamnområdet hittade vi ett "hål" i staketet och svängde in. En något snurrig förklaring för tanten i biljettluckan och sedan tillbaka till båten med biljetten i högsta hugg. Se där, nu gick allt som på räls och vi kom in genom grindarna.


Hela bilkön stirrade avundsjukt på vår gigantiska bil som lät likt värsta amerikanaren. Med en häftig inbromsning stannade vi bakom en orange Saab med en liten nervös dam bakom ratten.


Framför bilkön tornade en jättelik ramp upp sig och högst däruppe syntes ett litet svart hål som vi skulle pricka med bilen. Jag kände handsvetten tränga fram...


Med minst 90 graders stigning började vi köra uppåt. G-kraften pressade våra kinder bakåt och jag höll hårt i sätet. Då hände det! Med ett sista puttrande stön stannade Saaben. Den lilla damen vred frenetiskt på nyckeln men ingenting hände. Vi pressade Mazdan till max för att inte störta ner i avgrunden igen. Svetten lackade!

 Så med en jättelik prutt, ett svart rökmoln och en stor suck startade Saaben och resan uppför rampen slutade lyckligt. Nu var vi inne i fartyget.


Vi parkerade och gick för att hämta nyckeln till vår svit på c-däck. Med rynkade ögonbryn ställde vi oss framför informationstavlan. Tio våningar tornade upp sig.


C-däck återfann vi längst ned i skrovet, under lastbilsdäck...

In i hissen. Gabbi tryckte på knappen och hissen började stiga UPPÅT? Hjälp! Till slut stannade vi. Nytt försök och det gick nedåt. Hissen stannade där vi börjat och efter "ole dole doff" valde vi en ny knapp. När dörranran öppnades steg vi ur med varsin väska i handen. Hissdörrarna gled igen bakom oss och hissen åkte iväg. Där stod vi på lastbilsdäck bland alla tora långtradare och däckpersonal som stirrade. Panik!

Efter hundra nya tryck på knappen kom hissen äntligen tillbaka och till slut kunde vi svettiga stiga ur på C-däck.


Nästkommande halvtimme ägnade vi oss åt att inspektera brandutgångarna, man kan aldrig veta... Till slut ramlade vi utmattade i varsin koj och somnade till skrovets knarrande mot is.


06.00 avstigning! Att köra nedför rampen var betydligt lättare. Gotland i mars var kallt, blött och blåsigt. Det passade fint i harmoni till vår tjutande fläktrem. Första anhalten blev hos tjocka släkten som bjöd på mastodontfrukost. Mätta och belåtna åkte vi sedan vidare till nästa station. Fläktremmen tjöt som den vore galen och vi väckte förmodligen varenda kotte som vi körde förbi.


Mot Boge för att hämta en barndomskamrat, Jens som skulle agera smakråd (till ponnyerna). Sedan 7 mils färd mot Klinte och Jan Johannessons gård. Gotlands slingrande vägar slet hårt på Mazdans fläktrem som fortsatte att protestera högljutt. Ljudet hade nu övergått till ett uppgivet skri.


Efter att ha rådfrågat diverse Gotländska bönder om vägen så svängde vi till sist ned på rätt gård. Jan kom ut och tog emot oss. Han tittade snett mot bilen. Sedan gick vi i samlad tropp ut i den stora och för årstiden leriga hagen som sträckte sig upp mot skogen. Där gick 85 ponnyer mellan två och fem år på lösdrift. Vi kunde skymta dem långt, långt bort i skogsbrynet.


Jan visslade och plötsligt kände vi hur marken började skälva och 85 ponnyer kom galopperande rakt mot oss.


-Gabbi, spring för livet! skrek jag.

Det var hästar överallt. Mitt i alltihop stod Jan helt lugn. Vi slutade springa och gick tillbaka in i den stora hästmassan. Nu skulle här väljas. Jan hade god ordning på alla sina hästar och kunde ålder och härstamning på var och en. Vi pekade och Jan berättade. Vi antecknade allt som verkade intressant.


När vi hade en lagom lång lista blev vi inbjudna i Jans kök för att äta choklad och bullar. När vi passerade stallplanen stod bågra av Jans gårdskarlar med näsorna i vår bilmotor och mekade. Efter det var den tjutadne fläktremmen ett minne blott.


Några timmar senare satt vi åter på båten. Hemresan hade tagit sin början. Efter att ha disskuterat ihop oss så köpte vi sex ponnyer och hästar. Dutch, Canon, Kilroy, Pajas, Mitch och Calippo tror jag att det var. Men det är en annan historia.

Av Ulrika Pernler - 24 juni 2009 21:06

Hej! Ikväll har jag haft programridning på ridskolan. Sex ekipage var änmälda och fick rida varsitt program, träna på vissa delar som kunde förbättras och sedan rida programmet igen.


Det var riktigt roligt men också intensivt att vara bedömare. Jag hoppas att ni som red kände att ni fick något bra med er på vägen mot nästa tävling.


I morgon är det sex nya ryttares tur. Kom ihåg att träna in era program ordentligt.


Själv har jag haft en intensiv vecka och farit runt lite hit och dit med lite för lite hästar i bilden enligt eget tycke. Men jag har haft kul och jag har lärt mig mycket!


Det började med några bekantas bröllop på midsommaraftonen. Den dagen fick jag lära mig att man inte låter sina barn äta Non-stop i bilen. Vi hade nämligen låtit den yngsta sonen köpa en påse nonstop. Allt verkade vara fird och fröjd i bilen till vi hörde en liten röst från baksätet:
- Mamma, åt jag verkligen upp alla mina nonstop?
- Jag har ingen aning, svarade jag.
- Nej mamma, jag hade många kvar…
Jag vred huvudet mot baksätet med en konstig känsla av visshet i magtrakten.
- Lyft lite på rumpan, sa jag.
- Där är dom ju, sa sonen.
Halva påsens innehåll satt fast i bilens klädsel och den andra halvan av innehållet i byxbaken.

-Det där var ju … färglatt! Tänkte jag för mig själv medan jag letade efter hushållspappret.


En annan lärdom fick jag under de nästkommande två dagarna som vi tillbringade på midsommarracet i Hedemora. Då bilen var fullpackad av familjemedlemmar, verktygslådor, matsäckar och extrakläder så var vi tvugna att stuva in äldste sonens Gokart i husvagnen...


Vi trixade en stund och plötsligt gled den genom dörrhålet med ett dovt plopp. Vi parkerade den i dubbelsängen i husvagnens bakre del. Där stod den fint. Tills den skulle ut...


Jag  har allt på film och tror att vi kommer tycka det är skojigt om tjugo år sisådär. Än värre blev det när vi skulle hem. Då hade dörren krymt och vi var tvugna att montera ned Karten för att få in den överhuvudtaget.

Den dagen lärde jag mig att man måste ta med i beräkningen att husvagnar faktiskt kan krympa.


Direkt då vi kom hem från Hedemora packade familjen om och vi gav oss iväg på kryssning till Tallin. Där gick jag runt en hel dag och sa "Tervää toula" till alla som jag mötte. Fast jag har ingen aning om vad det betyder utan ville bara vara artig.

Det var mycket kullersten i Tallin och mycket backar... Men det var en vacker stad.


På hemvägen insåg jag att det gått många dagar sedan jag fick vara i stallet och framförallt sedan jag red sist. Efter det så var det det enda jag kunde prata om och de andra tyckte nog att jag var en pina.


Jag satt ibussen hem och drömde om hur det kändes att fatta galopp och galoppera längs långsidan i ridhuset.


Så blev det inte...


Jag sprang direkt till stallet när jag kom hem för att hinna rida en stund innan jag skulle ha programridningen. Jag sadlade Rolle och ledde in honom i ridhuset. Så ställde jag upp honom och drog ner stigbygeln.


Här skulle det ridas!


Då hördes ett pip och sedan såg jag bara en grå kanonkula som hoppade runt med mig i tygeländen.

Jag ställde upp Rolle fint på medlelinjen igen och satt ena foten på pallen.


Piiip! Kanonkulan var i luften, igen.


Det var bara att hämta longerlinan och släppa ut vilddjuret på linan för en stunds rastning.


Efter tjugofem minuter såg han fortfarande ut som en rodeotjur och jag förstod att det var lika bra att lägga ner ridplanerna.


Nåja jag har lärt mig att man kommer långt med tålamod och det får bli ett nytt försök i morgon bitti.


Imorgon hoppas jag hinna uppdatera lite på hemsidan. Men nu ska jag sova. Godnatt!

Av Ulrika Pernler - 22 juni 2009 12:23

Hej! Nu känns det som att sommaren har kommit, äntligen. Solen skiner och om någon dag har vi förmodligen glömt bort allt det där regnandet och börjar förfasa oss över mygg, torra gräsmattor och att vi svettas istället.


Idag startade vi upp två nya ridläger och jag hoppas att alla kommer att ha jättekul under den här veckan!


Jag reser bort två dagar och kommer tillbaka lagom till programridningen på onsdagkväll.


Ha det bra!

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19
20
21
22
23
24 25 26 27
28
29 30
<<< Juni 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se