Hej! Idag har vi haft sommarmöte i stallet. Då sätter sig dagpersonalen ner och går i genom sommarens planering. Alla listor och lappar är klara nu och det vill inte säga lite.

Ridlägerplaneringar, hästarnas viloveckor, gångtid, tillridning, matlagningslistor, sommarscheman, skurscheman, hagscheman och så vidare.

Vi fyller vårat presonalrum med färglada lappar för även om sommarlov betyder en viss vilotid för hästarna så betyder det också en massa saker att göra för oss som jobbar.

Varje sommar desinficeras till exempel varenda vrå av stallet. Vi målar och fejar. Så ska alla grupper till hösten planeras också. Drygt sexhundra ridplatser ska delas ut efter allas önskemål om dagar och tider.

Som ni kanske har sett på hemsidan så är våra sommaraktiviteter fyllda. Bara på ridläger fyra så finns det några platser lediga. Har ni frågor om sommaren så kan ni ringa eller maila till oss på kontoret.

En massa barn och ungdomar kommer och deltar vid våra ridläger. Det är jättekul! Men det går åt en hel del mat eftersom man blir hungrig av stalluften!

Nu har vi ju haft ridläger under  väldigt många år så vi har fått bra rutin i hur vi ska handla. Men jag mins en gång för en del år sedan...

Gabbi, Erica och jag själv skulle åka för att handla mat och annat till ridlägren som skulle börja samma vecka. Vi packade in oss i bilen och åkte till Gränby Centrum.

Då vi ville vara så där effektiva som bara vi kan så tog vi varsin kundvagn och stormade in på köpcentrat. Gabbi läste högt och militäriskt från inköpslistan och vi hivade ner varor i vagnarna som strax var fulla.

Så stegade vi mot kassorna med våra varuberg. Kassörskan gjorde stora ögon när vi började lassa upp varorna på bandet. En lassade upp och två packade i. Efter vad som verkade som en evighet var den sista varan scannad och vi betalade.

Så rullade vi våra knarrande vagnar mot parkeringen för att åka tillbaka mot stallet.

Gabbi låste upp bilen. Så tittade hon på mig och så på Erica och så mot vagnarna och till sist mot bilen. Hur i allsin dar skulle vi få in alltsammans och oss själva? Nog för att gamla Volvos slukar det mesta men nu undrade vi om vi inte tagit oss vatten över huvudet.

Vi började med att stuva skuffen full. Så fyllde vi ena halvan av baksätet. Men trots det hade vi en hel massa kassar kvar. Gabbi tittade på mig och sen på Erica.

Så gav hon order!

Erica fick sätta sig i baksätet och spänna fast bältet. Sedan lassade vi in resten av kassarna.

Jag mins att man kunde se lite av översta delen av hennes huvud sticka upp bland ICa kassarna där bak. Ena handen stack fram och hon vinkade lite ibland. I övrigt gav hon inte ifrån sig några ljud och vi körde så snabbt vi kunde inom lagens gränser för att hon skulle slippa ut ur sitt fängelse.

Hemma i stallet så lassade vi snabbt ur kassarna ur baksätet och fick ut Erica som allt var lite blå om läpparna men vid medvetande. Phu!

Efter den gången så handlar vi torrvaror ena dagen och förskvaror en annan. Man lär så länge man lever!