Hej! Oj så fel jag hade igår. När jag sa att vi hade tur som har tak över huvudet… Bara några minuter efter att jag skrivit det så fick vi strömavbrott.

Det blev kolsvart helt enkelt. Som tur är så har v i nödbelysning i ridhuset så några lysrör lyser på batteri i ungefär 20 minuter trots att strömmen går. Lektionerna som hade börjat i ridhuset fick lov att rida ut i regnet och avsluta lektionen där. Nästkommande två lektioner fick också rida ute.

Kvart över fem och endast en kvart innan uppropet till min första lektion så surrade elen igång igen. Till min stora lycka! Fast mina elever han ändå bli lite nervösa över att de kanske skulle tvingas rida i regnet, hihi!

Nåja, resten av kvällen kunde vi vara inne och höra regnet smattra på plåttaket. Vi är så bortskämda!

Framåt sena kvällen så hade regnet givit med sig och hästarna fick få ut på betet över natten. Vilket de mer än gärna gjorde.

På förmiddagen idag så fick de gå in lite tidigare än de brukar och äta ordentligt med hösilage och sova i halmen.

Fast två hästar ville inte komma in…

Akilles och Dutch ”rymde” allra längst bort i den stora vallhagen. Detta var dessutom inte första gången de två tjugoåringarna gäckade oss. Så här har de hållit på hela veckan!

De kommer upp till grinden med de andra hästarna när det börjar närma sig intag. Vi stänger för alla trådar och släpper hästarna till stalldörren.

Det är då man ser en brun rumpa och en fuxfärgad rumpa som smyger sig iväg bortåt horisonten och försvinner runt hörnet där borta och ut på vallen.

Stallets gula halm, goda hösilage och havren i krubban lockar inte de två äldre herrarna. De har tydligen redan ”gått på semester”.

Jag tror dom skrattar rått åt oss när vi tvingas gå den långa vägen till sommarhagen för att hämta dem.