Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under juli 2012

Av Ulrika Pernler - 31 juli 2012 21:11

 


Hej! Tänk att det blev Silvermedalj till Sara Algotsson och fin Wega. Tänk att en ryttare och en häst tog Sveriges första OS medalj 2012. Och tänk att SVT till sist fick lov att ändra på sina tablåer och visa lite ridsport trots allt!

ANNONS
Av Ulrika Pernler - 29 juli 2012 14:31

Hej! Jag är just hemkommen från en kortare semester och i morse satt jag i sadeln kvart över sju i vanlig ordning. Kul  att vara borta förstås men oj så fort man saknar hästarna. Jag förstår att jag fostrat min omgivning väl för alla hovar var minutiöst kratsade och vattenhinkarna fulla. Båda hästarna mådde toppen trots att de varit utan mig! Tänka sig. 


I torsdags fick Gabbis fina ”Cludden” Clandestino somna in efter att ha kämpat mot en mystisk blodsjukdom sedan tidig höst. Tänk vad ens förhoppningar kan ändras med tiden. Från att ena dagen ha en fin unghäst med hopp om en framtid på tävlingsbanan till att kämpa för att ens fina häst bara ska få lite ork till att vara häst. 


Vi saknar dig Cludden.

 

 


Igår hade Poppe lyckats få ett sår nedtill vid hoven. Veterinären fick komma ut till oss för att ta sig en titt. Poppe tycker det är sådär med veterinärer. Inte för att han har några dåliga erfarenheter utan mer för att han är en ganska känslig typ. 


Det slutade med att veterinären ordinerade resa till Ultuna för att göra rent och bandagera i lugn och ro. Stackars Poppe tycker inte om att åka transport heller och han brukar slippa det eftersom vi vet att det gör honom så orolig. Men ibland finns det inga alternativ. Så Poppe fick kliva på trailern med rätt så mycket övertalning och sedan fick han träffa veterinärerna på djursjukhuset för rengöring och bandagering av såret. 


Ännu värre var att klockan han bli så mycket att han fick sova över. 


I morse ringdes det från djursjukhuset och meddelades att Poppe var väldigt redo att åka hem. Sova borta hade inte varit så populärt. Så Gabbi, Niklas och jag tog trailern och åkte för att hämta Poppe med fingrarna korsade i hopp om att han skulle vilja kliva på. 


Poppe blev nöjd när han fick se oss och försökte gå ur boxen så fort vi öppnade den. Med tränset på huvudet så tågade han med stora steg mot trailern och gick så gott som rakt på för att åka hem. 


Några dagar i liten hage får det bli nu. Såret var inte så farligt efter att det blivit rengjort och upprensat och Poppe verkar inte vara bekymrad över det alls. Men eftersom det är rötmånad så fick han lite medicin för att förhindra infektion. Snart är han på banan igen och förhoppningsvis behöver han inte åka hemifrån igen på väldigt länge. 


Sommarlovet börjar gå mot sitt slut. Men några sköna veckor är kvar ännu. I morgon drar vi igång med några läger på ridskolan efter uppehållet i juli. Det blir ”Prova på läger” för den som är nyfiken på hur det är att rida och så blir det ”Egen häst läger” för den som har egen häst eller den som vill prova på allt som ingår i ha-häst-livet. 


Dessutom har jag Dressyrläger varje kväll under veckan och det ska bli så  svettigt! För dom som rider i vilket fall. Jag skulle tro att de alla är hemma och övar på plankan också eftersom de borde veta vid det här laget att det blir noggrann koll av magmusklerna.


För allas info så är detta plankan och har ni inte övat ännu så är det bäst att köra några pass redan ikväll!

 

 

Nästa vecka kör vi Kom igång läger och Kick Off läger. Det blir en Clinic med Nathalie Adelborg där alla som vill får komma. Kick Off gäster går gratis. Info om den lägger jag på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se imorgon. 


Det finns fortfarande möjlighet att vara med på några av ovanstående aktiviteter. För mer info hör av er til kontoret på upk@telia.com 



ANNONS
Av Ulrika Pernler - 26 juli 2012 16:15

 

 

Hej! Igår när jag tittade runt bland lite olika tävlingar så dök Vetlandaortens Ryttarförening upp. Jag klickade in på sidan och fick se kartan över anläggningen. Jag tittade länge och kände igen mig. Till och med vattengraven på gräsbanan var utmärkt på kartan. I den var det en och annan som fick bada under Ponnyridinstruktörskursen som jag gick där sommaren 1985.

 

Ponnyridinstruktörskurserna var en kopia av Ridinstruktörskursen som gick på Strömsholm men den arrangerades av Svenska Ponnyföreningen som var ett eget organ på den tiden. Yngve Björling som jobbade för SPF  var en av ledarna på kursen och red gjorde vi för bland annat Hans Olof Ottosson och Ingalill Utter så vi fick en fin utbildning. 

 

Att åka till Vetlanda var däremot inget man gjorde i en handvändning. Det är ungefär fyrtioen mil dit. Förutom jag själv så skulle min klubbkompis Anette följa med. Hennes häst skulle vi hämta hos familjen Gelinder i Nässjö. Tur att man har så fantastiskt snälla föräldrar som på något sätt lastade in ponnyn Victor, all hans mat och utrustning och två damcyklar i en trailer. I den gamla Volvon fick vi in all min och Anettes  packning. Sängkläder, ridhjälmar, stövlar, diverse kläder för sol, regn och storm och så studiematerial förstås. 

 

Victor var van att åka på resa så han stod så fint. Han brukade alltid trampa lite i vänstersvängar kommer jag ihåg. Men pappa svängde försiktigt. Det var ungefär fem timmars resa med bil och hästsläp. Vi lastade ur Victor en gång på en rastplats ifall han var kissnödig. Men han hade förstås ingen lust att kissa. Tidig eftermiddag kom vi fram till Vetlanda och kunde lasta ur Victor i tävlingsstallarna där han skulle bo under kursen. 

 

Jag har för mig att vi var nästan först på plats och så fort vi ställt iordning boxen och vattnat hästen så satte vi oss i bilen igen. 

 

Nu skulle vi hämta Anettes häst hos familjen Gelinder, gamla UPK:are  som hade ridverksamhet i Nässjö. Dit var det fyra mil ungefär och efter resan vi gjort på morgonen kändes åtta mil till som ingenting. Lånehästen hette Zesana och var nog näst intill renrasig arab. 

 

Tillbaka på anläggningen lastade Anette ur sin häst och när hon var installerad så skjutsades vi till Stadshotellet där vi skulle bo. Det var därför vi hade cyklar med oss. Det var nämligen runt tre kilometer mellan hotellet och hästanläggningen. Så varje morgon cyklade vi till anläggningen för att äta frukost och sedan drog dagens aktiviteter igång. 

 

Mina stackars föräldrar åkte hela vägen tillbaka till Uppsala efter det. De hade nog åkt runt etthundra mil på en och samma dag. 

 

Så började äventyret i Vetlanda. Vi cyklade, vi hade stalltjänst, vi hade teorilektioner och ridlektioner. Både för våra lärare men också elevledda förstås eftersom det var vi som var på utbildning. Vi red dressyr, hoppning och terrängridning och vad jag kan minnas var vädret varmt och soligt hela tiden. Det är det ju alltid när man tänker tillbaka. Det var med andra ord hårda men lärorika veckor. 

 

Sista dagen hade vi programridning och hopptävling. Dessutom tvingade vi våra lärare att göra en barbacka höjdhoppning och de ställde upp! 

 

Mina föräldrar anlände på den sista dagen och så började hela resan om fast baklänges. Först skjutsades Zesana hem till Nässjö och sedan packade vi in allt från hotellet och därefter från stallet. Sist in i transporten var Victor och så började resan hemåt mot Uppsala. 

 

Vi hade gjort oss förtjänta av lite vila!

 

Ett par år senare var det Gabbis tur att gå Ponnyridinstruktörskurs i Vetlanda. Hon följde upp med ponnyridinstruktörskurs II i Mjölby året efter. Så mina föräldrar fick göra den häsrliga resan ännu två gånger. 

I vetlanda gjorde Gabbi den klassiska vattengravsdykningen med sina nya läderrridstövlar på. Eftersom hon tävlade mycket fälttävlan så skulle hon få förevisa för sin grupp hur man hoppar vattengrav. Man ska aldrig göra sådant! Hon dök rakt ner i betongen och rörde sig som någon som blivit överkörd av en ångvält under två veckor framåt. Stövlarna torkade heller inte så varje morgon fick hon dra på sig blöta läderstövlar och välkomna en ny dag på utbildningen.

 

Själv gick jag Ridinstruktörskursen på Strömsholm. Resan dit var en bråkdel så lång men kursen var minst lika hård och det fälldes en del tårar och användes en hel del skavsårsplåster för trasiga hälar och trampade tår. Men vi härdades och lärde oss massor!

Av Ulrika Pernler - 24 juli 2012 19:47

 


Hej! Idag är det tisdag och på tisdagar är det hovslagardag på Uppsala Ponnyklubb. Då kommer Tina som har jobbat med oss i en väldans massa år nu. Det är väldigt behagligt och lyxigt att ha tillgång till hovslagare så regelbundet som man får på en ridskola. Att dessutom få ha samma hovslagare under så många år i rad är ovärderligt då det verkligen blir ett långsiktigt arbete med varje hästs hovar. 


Idag var det förstås en drös ridskolehästar som skulle verkas och skos. Vi har ju ungefär fyrtio ridskolehästar i stallet och varje häst behöver ses över ungefär var sjätte till sjunde vecka. Det gör ett snitt på drygt fem hästar per vecka för Tina. Nästan alla våra ridskolehästar är framskodda och går barfota i bak. Några av de kallblodiga hästarna går helt barfota och några av halvblodshästarna behöver skor runtom. Varje häst har ju naturligtvis sina alldeles egna behov. 


Första gången som jag träffade Tina var i en lite tråkig situation. Jag fick åka till Veterinärhögskolan med en häst jag hade som under en tid visade en lätt markering på ett framben. När veterinärerna hade uteslutit hälta i någon av benets leder så blev det hovslagarens tur att ta över. Tina jobbade i veterinärhögskolans smedja då och där träffade hon på en hel del hästar med olika hovsjukdomar. Det var hon som upptäckte att min häst hade hovkräfta, en tumörsjukdom och det var också hon som skötte om och gjorde sitt bästa för att rädda min häst under en lång tid framåt. Tyvärr blev den hästen aldrig bra men jag fick ett väldigt stort förtroende för Tina och sedan dess har hon skött om hovarna på alla mina hästar. 


Förtroende och ett  bra samarbete är jätteviktigt mellan hästägare och hovslagare. Jag tror att hästen också mår bra av att känna till sin hovslagare och rutinerna runtomkring. En duktig hovslagare har öga för vad som ska göras och inte. De flesta  hästar har olikheter i hovarna. det kan vara olika storlek eller olika felställningar. Sådana saker får hovslagaren jobba försiktigt och långsiktigt med. 


Andra saker som påverkar vad som ska göras är hur hästen är byggd, hovarnas kvalitet och vad hästen används till. Ska hoven till exempel rulla över snabbare eller långsammare. Hovslagaren har nytta av att se hur hästen rör sig för att ta beslut om hur den ska verkas och skos. 


Jag som har haft egen häst i dryga tjugosex år har också en bestämd uppfattning om var och en av mina hästar. Inte så att jag är besvärlig tror jag, fast det är jag väl fel person att säga något om.. ;) Små detaljer som behövs för att förbättra våra förutsättningar i ridningen. Jag tycker att jag har en jättebra dialog med hovslagaren och det känns väldigt viktigt och tryggt. 


Förra veckan var det Rolles skovecka och även om han är av den lite otåligare typen så vet han precis vad som ska göras när han leds ner till skospiltan. Det sista benet brukar det förstås börja krypa lite i kroppen på honom och han börjar skruva på sig och titta sig omkring. Just nu har han haft det lugnt och därför har han också fått vara barfota i bak och bara haft skor i fram. Han har väldigt bra hornkvalitet så det har passat honom utmärkt. Vi bestämde att han får gå utan bakskor en skoperiod till. 


Idag var det Lusens tur att få pedikyr. Detta är den andra gången Tina skor honom sedan jag köpte honom. Hjälp vad tiden går fort. Lusen är en gentleman och står blickstilla hela skoningen. Bara man fyller hönätet som vi har på väggen så står han där och tuggar förnöjt. Han har väldigt små och fina hovar men nästan trånga i trakterna. Så den första skoningen frågade jag Tina om man skulle försöka lägga på lite vidare skor och få hovarna att vidga sig och framförallt för att  få igång hovmekanismen bättre. Det är ju väldigt viktigt att hovarna i största möjliga mån får arbeta som de är gjorda för. 


Så första skoningen lade Tina ut skorna litegrand och det gav resultat för idag kunde vi gå upp en hel storlek i skor! Hovarna såg verkligen jättefina ut och Lusen verkade stolt över sina nya ”stora” fötter. I morgon ska vi prova att rida med de nya skorna och känna om han gillar dem. Jag är nästan säker på det! 


Hovslagaren är en väldigt viktig person för hästen. Hovslageri är ett hantverk och ett yrke som jag har stor respekt för! Så idag vill jag höja ett gällt gnägg för alla hovslagare! Gnägg!

Av Ulrika Pernler - 22 juli 2012 19:33

 

 

Hej! Det var på den tiden man fortfarande hade sommarlov och klev upp bekymmerslös varje morgon, såg på sommarmorgon och sedan lekte utomhus mest hela dagen. Det hade blivit augusti och terminsstarten på ridskolan närmade sig. Oj ,vad vi längtade! 


Detta var dagen för anmälan till de tio första ridlektionerna på hösten. Jag minns inte riktigt men jag tror kanske att det brukade komma ut någon liten annons i UNT. Gabbi och jag satte oss i alla fall i bilen och så åkte vi till ridskolan. Det var inte  bara anmälan som skulle göras utan vi fick också en chans att gå genom stallet och klappa lite på de hästar som stod i sina spiltor. 


Vi parkerade på stallplanen framför stallet på Eke och pappa ställde sig sist i kön som redan ringlade sig över i stort hela planen. Gabbi och jag ställde oss bredvid och trampade otåligt. Kön sniglade sig framåt och tiden kändes så där långsam som den kan göra för ett barn som känner otålighet.


Efter en evighet var det vår tur att stiga in på det lilla kontoret som låg precis i ingången till den gamla ladugård som var inredd till stall. Dörren var låg och pappa fick huka för att inte slå huvudet i dörrkarmen. Den bekanta lukten av häst smög in från stallarna som låg precis intill. Gertie som ägde ridskolan satt bakom ett skrivbord belamrat av papper och pärmar. Det pirrade i magen av förväntan.


Pappa talade om vad vi hette och vilken grupp vi ridit på terminen innan. Gertie bläddrade fram våra namn i ett litet kartotek och tog ut korten med våra namn på. Vi blev inskrivna i en pärm med ridgrupperna och så antecknade hon något på våra kort. Pappa tog upp plånboken för att betala kursen. Jag tror en kurs på tio gånger kostade runt 250 kronor och det var mycket pengar då. 


Så fick vi kvitto på kursen och lite av oron som jag känt på morgonen i bilen och i kön släppte. Snart, snart var det dags för ridning igen och vi skulle sätta på oss hjälmarna redan hemma i hallen och åka till ridskolan i vår gröna Volvo. Men först var det några veckor av sommarlov kvar. 


Innan vi lämnade gården gick vi ner i stallet för att se efter om några hästar var inne. De flesta hästarna gick ute på bete i de närbelägna hagarna men ett par stycken var inne av olika anledningar och vi stack in handen genom gallret och strök dem försiktigt över nosryggen. 


Sedan satte vi oss i bilen för att åka hemåt. På ett sätt längtade jag till att skolan skulle börja så att jag fick rida och på ett annat ville jag att sommarlovet skulle fortsätta länge till. Jag tittade ut genom fönstret och såg gröna böljande fält som hade börjat gå mot gult. Jag satte handen till näsan och kände lukten av häst. Jag längtade.

Av Ulrika Pernler - 20 juli 2012 21:55

Hej! Nu blir det snart ännu svårare att vara dressyrdomare. Under FEI:s vårmöte bestämdes det nämligen att det ska vara fritt fram att tävla med klonade hästar på internationella banor. Tänk själv att sitta i en klass och döma 40 stycken Totilas... Hur i all världen ska man kunna komma ihåg vilken Totilas som gjorde det ena eller det andra. Får man klona hästar så borde man kanske få klona ryttare också. 40 stycken Briar och 40 stycken Jan Brink. Det blir inte så värst mycket variation... Gäsp!


Klonade hästar ska naturligtvis få användas i de andra grenarna också. I hoppning kanske lag Flippan tävlar mot lag Milton och lag Ratina Z. På travbanan får vi se ett pärlband av Victory Tilly alla körda av stjärnkusken Stig H Johansson.


Jag kan bara se en enda nytta i det framtidstänket. Det är den morgonen som jag stiger upp tidigt för att åka på tävling och ser att det ösregnar ute. Då går jag helt enkelt och väcker en annna Ulrika och så lägger jag mig igen och sover tills solen kommer fram.


 


Redan idag har man klonat vissa hästar och då främst till avel. Jag ryser faktiskt lite av tanken på kloning. Det känns inte rätt även om det i vissa fall säkert finns bra skäl. Fast det där är ju min personliga åsikt.


Vem bestämmer egentligen vad som är bra egenskaper och vad som är dåliga? 

Av Ulrika Pernler - 18 juli 2012 15:25

Hej! Igår kväll var jag och ”Lusen” på Kulla Vreta och tränade Working Equitation för Lotta. Det var så roligt. Semestertider som det är så var vi bara två stycken ekipage på träningen så det blev väl inte direkt någon tid att stå och slappa i ett hörn... 


I vilket fall så fick vi bra hjälp med hur traven ska stärkas mer framöver för att inte bli för snabb och ”Lusitanolik”. Så nu är det rida långsamt och runt som gäller. Det visste jag väl egentligen men det är bra att få nya ögon på sig och veta att man är på rätt spår.


Efter framridningen så gav vi oss på hinderparken! Åttvolt och enkelslalom, fortfarande i den långsamma traven med bra steglängd och så eftergift i sidorna förstås. Jag kan ju avslöja att jag var rätt så svettig redan tjugo minuter in i passet. Men jag avslöjade det inte en enda gång! Förutom möjligtvis med min ansiktsfärg.


Efter det så utökade vi med parallellslalom och det var bra att få nöta på den några gånger så att man hittar vägarna och tempot. 


Sen tyckte Lotta att vi lika bra kunde rida en bana så hon rabblade upp ett tiotal hinder i en följd och sen var det bara att sätta igång. Jag erbjöd mig snällt att vara tvåa. Så då blev det ändå några minuters vila. Fast ”Lusen” hade nog gärna varit etta för när den andra hästen började banan så skrittade han snabbt med spetsade öron och visade att han var redo! 


Så blev det min tur. Vi red åttvolt, grind, enkelslalom, lans, enkelslalom igen, ring, tunna, paralellslalom, klocka, bom och bord. Så fort jag fick upp lansen ur tunnan så dundrade ”Lusen” på som om det var värsta tävlingen. Men jag lyckades svänga mellan alla pinnar och även fånga ringen! 


Vi red banan ett par gånger och sedan var vi väldigt nöjda. Jag tycker faktiskt att det gick hyfsat bra! 


”Lusen” och jag fick hemläxa också! Eftersom han är lite ”stram” över sin bakdel så ska vi jobba med att rygga i uppförsbacke, till häst eller till fots. Nu ska jag bara hitta en bra uppförsbacke att öva i och sen ska jag övertala ”Lusen” om att det är en bra idé att gå baklänges uppför backar. Jag undrar om vi inte ska göra det till fots, för jag kan också känna mig lite stram över bakdelen ibland. Då blir det ju dubbel effekt! 


Ja, så träningen gick fint. Men det bästa av allt är att ”Lusen” är en häst som man kan lasta ur trailern och sedan lämna över åt sin pappa som egentligen är väldigt hästvan men inte lika snabb i benen som för tjugo år sedan. (Ursäkta pappa!) Ronalhino brukar alltid spinna loss, visa upp sig och befinna sig någonstans halvvägs upp bland molnen så fort han får chansen. Men Lusen han bara parkerar och står där tills han får direktiv om att röra sig. Känns väldigt tryggt! 


I augusti ska vi ut på dressyrtävling och det ser jag fram emot mycket! Även om jag nog får försöka ta mig tid att träna på att göra en snygg fläta av alla den där manen.

 

I morse hade jag hopplektion för åtta ekipage på UPK. Vi hade sån tur med vädret och även om det var blött i marken så var det härligt att kunna vara ute. Dessa dagar har man ju inte riktigt kunnat lita på om det ska  vara sol eller regn. 


Den här sommaren har det varit en väldigt bra uppslutning på våra sommarkurser. Det är verkligen roligt och jag hoppas ni passar på att var med på de strölektioner som återstår innan terminen börjar. 


De sommaraktiviteter som det fortfarande finns enstaka platser på är strölektioner vecka 30, Prova på läger vecka 31, Egen häst läger vecka 31 och Kom igång lektioner vecka 32. 

Pay and Jump blir det den 8 augusti och den 9 augusti. Pay and Ride WE blir det den 9 september.  Ni kan läsa mer på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se Fler datum för WE träningar kommer strax. 


Vilka lediga platser vi har på ridskolan under höstterminen kan ni också läsa under ”Lediga platser”. 


Alla ungdomar som rider på ridskolan men inte har någon egen häst har nu möjlighet att anmäla sig till ett nytt projekt; Team STIL. Ni kan läsa mer om det här: Team STIL- vill du vara med?


Vi ses säkert i stallet! 

 

 

Av Ulrika Pernler - 16 juli 2012 20:36

Hej! På kurserna för WE domare så har vi ju undervisats av Claudia Elsner Matos och João Ralão Duarte som är från Portugal. Detta har gjorts på Engelska i huvudsak men i vissa fall också på Portugisiska då vissa uttryck kan vara svåra att översätta. 


I vilket fall så kan jag inte ett enda ord portugisiska men jag har fångat upp ett och annat uttryck. För att svänga mig lite extra här i bloggen så har jag översatt en och annan rad i Google translate, detta fantastiska påfund bara för att imponera på er läsare. 


Tänk bara att få skriva; Acho que vou dar uma banana para, muito obrigado! vilket skulle kunna betyda; Jag tror jag tar en banan till, tack! 


Men det där Google translate... det är inte helt pålitligt... Som tur är så är det inte så många som kan tala flytande Portugisiska så jag har kommit undan rätt så väl med mina översättningar. Så här långt. 


Det är inte bara jag som använder Google för att visa min språkkunnighet. Jag satt och ögnade igenom lite hästannonser på nätet idag och hittade några roliga felöversättningar. 


Såg till exempel någon som sålde en ”fjärdedelshäst” och funderade först om det var något slags delägarskap som menades men så kom jag på att i Google translate så är naturligtvis en fjärdedelshäst detsamma som en Quarterhäst. 


Eller stoet som beskrevs så här: Hon har utmärkta mark sätt och är en bra besättningsmedlemmen samt är tyst i närheten av barn! Jag antar att det skulle stå att hon hade fina gångarter och var en bra kompis och lugn i barns sällskap eller något sådant. 


Jag tänker också på de Google-translate-brev jag skickat till Rolles uppfödare i Tyskland för att berätta om hans framfart i Sverige. Jag kan nämligen inte ett ord tyska heller men brev, det har jag lyckats skriva ihop och svar har jag fått också. Nåja, var och en för skämmas för sig! 


I morse hade jag WE lektion och vi hade än en gång tur med vädret. Sju ekipage och jag hade en riktigt rolig timme och alla var så duktiga. Nu kör vi WE två måndagar till och sedan får det bli spridda kvälls- och helgträningar igen så länge vädret tillåter. Datum för dessa kommer på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se


Imorgon är det min egen tur att åka iväg på träning och då på Kulla Vreta. Hoppas bara den lilla vita prinsen kan hålla sig hyggligt ren... Det är ju liksom perfekt väder att rulla sig i när det regnar så här på kvällen och sedan blir sol på dagen. 


Förra veckan bytte vi underlag i ridhuset. Så nu ligger den gamla ridhusbotten som utfyllnad ute i en sänka på våra marker och den nya botten har börjat köras in i ridhuset. Vi brukar ju fylla på underlag ungefär en till två gånger om året men vart tionde år ungefär så måste man byta hela botten så det har vi gjort nu. 


När jag skriver att den nya botten börjat köras in så är det för att vi kör in lite i taget. Först lade vi grus och nu har vi börjat blanda upp det med spån. Det gäller att inte lägga för mycket av det nya för då kan det bli tungt och djupt att rida i. Hästben mår bäst av fast underlag. Ett riktmärke för ett bra underlag är att hästhoven efterlämnar en märke som är ca 10 millimeter djupt.


Det tar alltid lite tid innan allt det nya blandats och packat sig som det ska. Så än återstår det en del jobb innan det är färdigt. Men ridhuset är fullt ridbart.


Själv försöker jag rida på olika underlag för att variera för hästarna. Bortskämd som jag är med ridhus och fyra utebanor och skogen på det så är det lätt att få variation. Men har man bara tillgång till en enda bana så kan det vara bra att åka iväg ibland och rida på andra underlag. Då blir häst och ryttare heller inte så känsliga när de kommer ut på olika tävlingsplatser vilket annars kan ställa till med problem. 


Snart kommer höstens tävlingar igång förresten. Det ska bli så roligt! 

 

Tenha uma boa noite e não comer muito salsicha Natal, porque depois que você começa uma dor de estômago!

 

(Ha en trevlig kväll och ät inte för mycket julkorv för då kan ni få ont i magen!)

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se