Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under september 2007

Av Ulrika Pernler - 29 september 2007 18:20

Hej! Imorgon är det hemmatävling på UPK. Andra omgången av ponny Division II hoppning. Idag får man väl säga att väderleken har varit svajande. Bara grått omväxlat med grått och en del skurar och så bara grått igen. Men banan har sett fin ut och enligt väderkartorna på Internet så ska vädret sköta sig imorgon. Så nu är hindren uppbyggda ute!

Vi har två anmälda lag. dessvärre har det varit ett väldigt manfall bland våra privatryttare på ponny under de senaste veckorna på grund av hältor (på hästarna...). Men det ser trots allt ut som om vi ska kunna skrapa ihop två lag, så håll tummarna.

Har ni inget bättre för er är ni välkomna ut för att titta på. Vill man förena nytta med nöje kan man ju alltid anmäla sig i sekretariatet och bli springsjas eller något annat. Hjälp är alltid välkommet!

Här nedanför en bild på Hanna Kaponen och Felix som tränade dressyr i höstmörkret under veckan som gick.

ANNONS
Av Ulrika Pernler - 27 september 2007 14:43

Hej! Tittade på alla hästarna när de rasade av sig i hagen i morse. Det är så kul att bara  stå och se på när de leker. Vi har tur som kan låta våra nästan fyrtio hästar gå i två flockar i stora hagar och få bete sig som hästar gör.

Saffran stod och kliade marcato på manken. Några andra turades om att rulla sig på den bästa platsen som till slut var alldeles tillplattad. Poppe stod och drog i Bards grimma. Plötsligt tog ponnyerna sig en galopp några vändor fram och till baka i sin hage.

Alla hästarna är otroligt schyssta mot varandra. De står gärna och äter ur samma hög när de fodras ute. Både våra "Gotlands-hästar" och våra "E-hästar" är uppfödda i lösdrift och vana att umgås tätt intill och dela med sig. Det beteendet smittar också av sig på de andra enstaka hästar som slussas in i flockarna.

Därför tycker inte jag att rangorsningen är så tydlig hos våra hästar. Kanske beror det på lösdriften eller på att hästarna har så stora ytor att röra sig på. Det är i alla fall mycket sällsynt att man ser hästarna göra upp med varandra.

Den enda gången man ser någon slags ordning är vid insläppet då alla hästarna prydligt radar upp sig i ordning utanför dörren. Ibland kan någon av de nya hästarna få för sig att prova en annan plats. Men då rättas de snabbt in i ledet igen.

Några hästar är inte intresserade alls av någon slags rangordning utan väntar gärna kvar i hagen och tuggar i sig lite extra gräs och rötter. Sen kommer de lunkande när det är tomt utanför dörren.

Lady och Mysak finns ännu kvar i stallet även om det nu närmar sig avfärd. Jag har inte fått exakt datum ännu, men snart. I övrigt är vi glada att alla våra hästar är friska och just nu också lite extra pigga på grund av höstluften.

Hoppas ni njuter av hösten. Själv tycker jag den är super. Vackra färger, skön luft och bra ridunderlag.

Rid fint!

ANNONS
Av Ulrika Pernler - 26 september 2007 12:38

Hej! Nu är det den sjätte veckan på terminen och vardagen är här. Rätt så skönt med rutiner faktiskt. Det har varit fint höstväder och jag försöker vara ute så mycket som möjligt med hästar och elever. Det är så mycket lättare att hitta på övningar utomhus på de stora fina banorna och man kan se hur hästarna uppskattar att få vara ute. Utomhus får varje häst plats  att vara sig själv, brukar jag säga.

Apropå vardag så pratade vi häromdagen om den gången jag fick något obehagligt i skon. De flesta har väl hört den förut men för den oinvigde så kommer här en repris.

Det har gått några år nu sedan detta hände men jag kan fortfarande känna känslan... Jag hade morgonpass i stallet och skulle åka hemifrån strax före sex. Det var mörkt och jag famlade efter ett par rena strumpor. Naturligtvis fick jag tag på ett par som var alldeles för stora och hela tiden hasade ner i skorna.

Strax efter sex klev jag av cykeln i stallet klev i ett par gamla Graningekängor och började arbeta. Vi jobbade på för att göra rent åt alla hästarna och jag gick runt med strumporna i en hög längst fram i stöveln.

Framåt förmiddagen var vi i alla fall klara och jag gick till omklädningsrummet för att byta om till andra ridkläder. När jag tog av mig mina graningekängor upptäckte jag att den ena strumpan var alldeles röd av blod. Jag blev inte helt förvånad eftersom jag även vid tidigare tillfällen råkat hugga mig i foten med grepen.

Jag tog av mig strumpan och satte foten i handfatet för att skölja rent och leta efter såret. Märkligt, foten var hel...

Då återstod bara att vända stöveln upp och ned för att se vad som var källan. Och till min fasa, ut ur stöveln ramlar tre små musungar. Ve och fasa! En stackars musmamma hade precis blivit av med sin familj och jag var en musplågare. Efter detta håller jag alltid stövlarna upp och ned en stund innan jag tar på mig dem.

Hoppas detta var första och sista gången!

Av Ulrika Pernler - 25 september 2007 17:00

Hej alla glada medlemmar, elever och privatryttare! När man jobbar på ridskola får man mycket frågor. Många som kommer hit har ingen eller lite tidigare hästvana och de flesta vågar ställa även de "dumma" frågorna till oss som jobbar här. Det tycker vi är jättebra. På ridskolan ska man ju inte bara lära sig att rida utan även förberedas för att till slut kanske kunna ta hand om sin första egna häst.

Vem har inte varit med om att sätta senskydden upp och ner, spänna remmarna på tränset men glömma att stoppa in bettet i munnen, sadla för långt bak och sen inte få igen sadelgjorden. Man gör det en gång, får hjälp att rätta till det, och kommer sen ihåg hur det ska vara (för det mesta).

En fråga som kommer upp då och då är om hästen har tröttnat på att vara på ridskola när den lägger öronen bakåt vid sadling.  Nej; hästen har inte tröttnat på att vara på ridskolan. Sanningen är att de flesta hästar protesterar i olika grad när man drar åt sadelgjorden, vare sig de bor på ridskola, i ett privatstall eller någon annanstans. Det beror på att sadeln läggs över en del av hästens bogblad på ovansidan och sadelgjorden dras sedan åt över bröstbenet. Det är lite obehagligt och det är just obehaget som hästen visar. Dra alltid sadelgjorden i omgångar. Bara något hål till att börja med. Sedan några hål i taget med lite andrum mellan. Man kan ju sätta på senskydden under tiden. Att hästen reagerar på sadling har ingen koppling till själva ridningen. Det är just sadelmomentet som skapar obehaget.

Hästen är i vissa avseenden ganska lik oss. En unghäst är ofta full av energi, tycker om att utforska världen och är nyfiken på alla nya saker som händer. Därför uppfattar man ofta den unga hästen som glad och kontaktsökande. Allt eftersom hästen blir äldre så mognar den. Den utvecklar sin egen personlighet och visar tydligare vad den tycker om och inte. Det tycker jag är en del av tjusningen med hästar, att inte alla är likadana. Gamla hästar har lång erfarenhet av livet och utstrålar ofta ett slags extra lugn och klokhet. De brukar vara mycket noggranna med sina rutiner och talar tydligt om vad som är bra och inte.

Ju duktigare man blir som ryttare desto lättare har man att läsa av hästarnas språk. Om man bara lyssnar och tittar så kan man förutse hästens reaktioner på ett tidigt stadium men det krävs träning. Hur hästen reagerar har mycket att göra med vårat eget kroppspråk. Vad vi utstrålar. Är man osäker i hanteringen av djur så ska man ha med sig någon som är mer erfaren till hjälp. Osäkerhet smittar av sig!

En bra tumregel när man hanterar hästar är att man uppmuntrar bra beteende och ignorerar det dåliga.

Fortsätt att fråga, lyssna och titta så upptäcker du en dag att du faktiskt ganska lätt kan se vad din häst vill.

Av Ulrika Pernler - 24 september 2007 08:07

Hej! Så var en späckad tävlingshelg över. Vid lagtävlingen i Tierp i lördags kom vi på tredje plats. I laget red Sofia Bruun- Chabrol E, Anna Wärvik- Kalle E, Emelie Widenberg- Luky Flower och Therese Blom- Upside Down. Tillsammans med förstaplatsen den första omgången ligger laget kvar på första plats i serien. Starkt jobbat. Det var ju lagtävling härhemma också. Hästryttarna red sin andra omgång i division II. Första gången kom laget på en tredje plats. Dilemmat i år är att vi saknar en juniorryttare. Med en junior räknas poängen upp med en viss procent. Lagklassen rids i regional LA så man kan inte slänga in vem som helst. Hur som helst så kämpade ryttarna på. Allra bäst för dagen gick det för Sara Husén och Lola E som gjorde två jättefina ritter. Varav den första ritten gav dem segern. Emilie Wass och Karin är också ett jämnt och säkert ekipage. Emilie var placerad som fyra i första klassen och som sjua i lagklassen. I laget red också Helene Rick på Canabina en jämn och fin ritt samt Anette Simson på sin unga häst Rioja som gjorde sin fjärde start någonsin. Laget slutade på en fjärde plats. På söndagen var ponnyerna iväg och tävlade i Tierp. Flera av ridskolans hästar fanns på plats. Våra yngre hästar har nu hunnit med att tävla litegrand och det har gått jättebra. Det roligaste är att de är så okomplicerade att ha med sig på tävling vad det gäller lastning och hantering. Att ridskolehästarna får åka på tävling ibland är en win-win situation. Hästarna får en bra utbildning vilket gagnar ridskolans elever, de får också ett roligt miljöombyte, ryttarna får möjligheten att tävla trots att de inte har egen häst och våra äldre elever stannar kvar på ridskolan eftersom de kan fortsätta utvecklas.

Själv var jag ute och luftade min unghäst Ronaldhino. Det var första gången han såg en tävlingsplats så det var naturligtvis väldigt spännande. Massor av nya intryck. Man vet aldrig hur det kommer att fungera på tävling med den unga hästen. En del blir så tagna av resan att de inte orkar prestera någonting alls. En del blir okontaktbara och bara busar runt. Ronaldhino var spänd men tyckte det var ganska roligt. När vi kom in på banan så tittade han knappt på staketen fastän han aldrig sett deressyrstaket förr. Däremot så var det en häst på parkeringen som gnäggade precis i början på programmet så då var han naturligtvis tvungen att svara. Sedan turades han och den andra hästen om att gnägga till varandra genom hela ritten. Det blev väldigt svårt att gå och gnägga samtidigt så man kan säga att programmet blev lite ojämnt... Poängen svävade mellan sjuor och tvåor. På sjuorna stod "bra bjudning" och på tvåorna stod "hästen hoppar upp och ner". I det stora hela så skötte han sig jättefint, över förväntan eftersom han kan vara rejält busig även på hemmaplan. Hela familjen var mycket nöjda med debuten.

Ps. Fick höra att mitt inlägg om markkänningar var lite skrytsamt. Det var meningen också... :)

Av Ulrika Pernler - 22 september 2007 18:16

Hej! Massor av tävlingar på gång nu i helgen också. Det är verkligen tävlingarnas högsäsong. Idag, lördag är hästarna iväg och rider andra omgången i division två hoppning. De vann förra gången så jag håller tummarna för att flaggan får stanna i topp. I morgon är det ponnyernas tur att tävla i Tierp. Tyvärr har några av de privata ekipagen fallit bort på grund av hältor men det ska nog gå bra i alla fall. De stora hästarna i division två dressyr gör sin andra omgång på hemmaplan. De var trea förra gången och kämpar nu för en ännu bättre placering. Vi håller alla tummar och tår! Det går snabbt upp och ner när man tävlar. En liten rivning vid hinderhoppningen eller en spänd häst på dressyrbanan så är man borta. Nästa gång flyter allt på och man vinner. Lagtävlan är extra kul eftersom man peppar och hejar på varandra. Ofta vet man inte vilket lag som vinner förrän den allra sista ryttaren har ridit. På vår sida "på gång" ligger tävlingsdatumen för höstens allsvenskaomgångar och klubbtävlingar. Övriga tävlingar hittar man på upplands ridsportförbunds hemsida under tävlingstermin. Det är både kul och lärorikt att åka på tävling som publik. Så har ni inte något särkilt för er, packa matsäcken, sätt på er varma kläder och ta en tur ut i länet. Vi ses!


Av Ulrika Pernler - 20 september 2007 14:29

Hej! För många år sedan hade vi instruktörer en avfallarliga. Vi tävlade under året om vem som ramlade av flest gånger. Men eftersom det alltid var Therese som vann blev det lite ensidigt och vi la ner. Nu i somras var det några av våra träningselever som ville ta upp tråden. Det blev en träningselevernas avfallarliga, eftersom de är yngre och har bättre läkkött.

När man rider så ramlar man av. Det är bara att konstatera. Däremot är det inte någon stor risk att man ska ramla av och göra sig illa då man rider under ordnade former som på lektion. Vi har över trettiotusen uppsittningar under ett år på vår ridskola och ett armbrott vartannat år. Övriga avfallningar som är få, klarar sig bra. Något blåmärke eller en sträckning och ibland en lätt stukning i själen.

En avfallning beror i nittionio procent av fallen på att man tappat balansen. Att en häst slänger av sin ryttare är ytterst ovanligt. När man väl har ramlat av så brukar hästen vända på huvudet och blänga på en som om han sa; -Jasså är det där du är. Jag undrade just vart du tog vägen.

Själv är jag begåvad med en utomordentligt god  balans och sitter för det mesta kvar. Jag har dock haft två markkänningar under de senaste två åren. Den ena var när jag red min förra häst John Smith. Han tappade balansen och snubblade omkull i ett hörn i ridhuset. Med mig på ryggen blev han liggande och kunde inte komma upp. Så jag blev tvungen att kliva av. Den andra gången var på min häst Ronaldhino som är under utbildning. Han kände sig väldigt glad en dag och bestämde sig för att galoppera ett ärevarv i ridhuset. Med huvudet mellan benen och svansen i topp. När vi stannade satt sadeln på halsen och jag var tvungen att sitta av och sadla om. Själv vill jag inte räkna dessa två tillfällen som avsittningar men mina kollegor (som förmodligen bara är avundsjuka på min ypperliga balans) säger att det är så.

En av mina ordentligaste avåkningar skedde vid en uteritt. Min häst gjorde ett jättebocksprång och jag flög som en katapult upp i skyn. Jag minns att jag hade huvudet neråt och fötterna uppåt när Gabbi som satt på en annan häst frågade; -Gjorde du dig illa? -Jag vet inte, jag har inte landat än, svarade jag innan jag landade på marken med fötterna först.

Just uteridning, med ryttare som kanske inte har erfoderlig utbildning och hästar som de inte känner riktigt är en större olycksrisk. Hästar är flyktdjur och kan reagera kraftigt på ljud och lukter. Det är också lätt att slå sig på stenar och rötter i skogen. Vid tävling är också olycksrisken något större. Ofta är nervositet inblandat. Hästarna lägger dessutom gärna i en extra växel på tävling och även den lugnaste hästen kan hitta på bus. Rätt häst till rätt ryttare är viktigt för att minimera riskerna samt att man aldrig överskattar sin förmåga. Rid med huvudet!

Av Ulrika Pernler - 19 september 2007 13:13

Hej! Oj vad skönt det är med fina höstdagar. Det där med regn och rusk glömmer man direkt när solen skiner. Alla våra hästar mår oföskämt bra ute i hagarna. Den här åstiden är det annars inte ovanligt att hästarna går ner i kondition på grund av pälssättning och omställning för vintern. Det kan man märka på att hästen blir trött, känslig över ryggen och ibland lite grinig. Då gäller det att ta hand om sin häst lite extra.

Har man haft en häst i flera år så kan man börja se ett mönster på de här perioderna och då kan man också hjälpa till i tid genom att ge extra vitaminer, främst vitamin B. Vi tillsätter foderjäst i maten till de hästar som vi vet har det jobbigt. Man kan också se till att hästen hålls varm över ryggen av ett täcke eller kosta på sin häst massage. Lättare vardagsmassage är något som man kan lära sig att utföra själv. Men man måste vara lyhörd för hur hästen reagerar på massagen.

Som ryttare måste man ta med i beräkningen att hästar också har olika dagar precis som vi själva. Det är något vi glömmer bort ibland tror jag. Det går inte att prestera på topp varje dag. Det går inte heller att bestämma i förväg exakt vad man ska uppnå med ridpasset. Hästar kan också ha en urusel dag, vara på dåligt humör, känna sig trötta i kroppen, ha ont i musklerna eller bara vilja vara i fred. Då gäller det att göra ridpasset enkelt och avslappnande. En sådan här period då det är pälssättning får man vara beredd att  lägga upp sina ridpass efter dagsformen.

När man håller en ridlektion med nio eller tio elever är det en utmaning att läsa av hästarna rätt och lägga nivån därefter. Det är lika viktigt med nöjda hästar som nöjda elever.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20
21
22
23
24 25 26 27
28
29
30
<<< September 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se