Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under juli 2011

Av Ulrika Pernler - 31 juli 2011 14:08

Vad blir resultatet av ett gäng hästar, ett badkar och soliga dagar?

Ingen aning? Svaret finns i klippet!


Av Ulrika Pernler - 29 juli 2011 15:45

Hej! Tidigt i måndags morse lastade Rebecka och Ingrid in tre hästar och ett par ton packning i sina bilar för att åka till Hudiksvall på Instruktörsutbildning. Kalle och Viking fick åka i lastbil och Goliath fick åka själv i vanlig transport. Det tyckte han nog var skönt med tanke på att det var så tidigt på morgonen. Då kunde han ju stå där och sova i lugn och ro de första tjugo milen.


På min tid hette den här typen av utbildning "RIK 0" och vi gick den på Strömsholm. Jämfört med utbildningen "PRIK 1" som jag hade gått året innan i Vetlanda så var "nollan" rena rama arbetslägret.


Vi startade morgnarna med stalltjänst vilket innebar fodring och rengöring av inte bara våra hästars spiltor utan även övriga hästar boende i röda stallet på Strömsholm. Så åt vi frukost i Totska Villan och gjorde oss därefter i ordning för dagens första ridpass.


Hästarna skulle vara klanderfritt ryktade och friserade, munderingen i perfekt skick och våra stövlar blänkande. Vi fick ställa upp i bredd på stallplanen och därefter inspekterades vartenda ekipage uppifrån och ner av vår kritiska ridlärare. Hittade han något halmstrå eller annat smuts  så blev det avhyvling inför resten av gruppen .


Efter inspektionen fick vi veta vem av oss som skulle ha lektion och då var det bara för den personen att leda in sin häst i stallet igen. Det var bra för på det viset så var vi tvugna att vara lika pålästa inför varje rid- eller teoripass. Efter ridningen var det teori, stalltjänst, lunch och så började det om igen. Det gick i ett fram till kvällningen. Efter kvällsmaten pluggade vi tills ögonen föll ihop av sig själva och sen sov vi hårt till nästa morgon.


Jag hoppas verkligen att Ingrid och Rebecka har det lika jobbigt!


I vilket fall har det kommit ett par små rapporteringar i form av SMS från Hudik...

Hästarna verkar veta precis hur viktigt det är att hålla enad front när man är på okänd mark. Små saker blir viktiga. Som att dricka alla tre ur samma hink till exempel!


Sen blir man mer fundersam...

Idag kom det här, med texten; Nu har vi bytt ut hästarna mot dessa...

 


Jag tycker precis att jag känner har sett det förr...

 


...och hur är det egentligen med handställningen där tjejer?


Av Ulrika Pernler - 28 juli 2011 13:59

Hej! Nu börjar äppelkarten få färg på träden framför stallet. Just nu är det fortfarande lugnt men snart kommer barnen tillbaka och då brukar äpplena ta slut rätt så fort. Det är hästarna som får dem naturligtvis. Varför har man annars äppelträd vid ett stall?

Sommaren går i vanlig ordning förbi i en rasande fart men ännu är det några sköna sommarlovsveckor kvar innan skolorna börjar igen.


Den här sommaren har varit lite annorlunda för hästarna och oss som jobbar här på UPK i och med att man har börjat avverka skogen här bakom där alla husen ska byggas. Det gjorde att vi var tvugna att lämna ifrån oss en stor del av de beten vi brukar ha under sommarhalvåret. I sin tur har det gjort att vi måste stödutfodra våra hästar med hö en gång varje dag.


Tack och lov har vi ändå kvar så mycket mark att våra hästar kan få vara ute i stora flockar dygnet runt som de är vana och de lär sig snabbt vilken tid det är utfdoring. Då kommer de allihopa upp till grindarna för att äta och vila en stund.


Under vintern kommer ni se ännu en del förändringar utomhus eftersom avlopp och vatten till det nya borstadområdet kommer att behöva dras rakt över våra marker. Därför måste vi ge ifrån oss ännu mer hagmark, men bara tillfälligt.

Vi ska få hjälp att flytta om våra stängsel så att det fungerar med hästarnas hagvistelse under den tid det tar att gräva och fylla igen.


Det blir lite pyssel men ska nog gå bra. Jag berättar mer sedan när det kommer närmare.


I morse gick jag ut i hagarna för att se vad ponnyerna sysslade med. Rolle tittade nyfiket efter mig när jag gick iväg.


 


Jag hade gissat på att de skulle äta när jag kom. Men de gjorde det som de är näst bäst på, nämligen hade sovstund. Rafael tittade lite ointresserat på mig men återgick snabbt till att sova igen.

                    Jag gäspade när jag gick därifrån. Det smittade visst.... Skönt ändå att de tar lovet på allvar! 

Av Ulrika Pernler - 26 juli 2011 22:05

Hej! Ibland funderar jag över om B-ponnyerna var större förr eller om det var vi som var mindre… Jag har ingen aning men jag tror helt enkelt att B-ponnyerna var lika små då och vi var lika stora men att man kanske tilläts vara längre när man red. För visst kunde fötterna få hänga halvvägs nedanför ponnyns mage utan att det spelade någon roll.


När UPK startade upp ridskolan på Lunda så hade vi många B-ponnyer, jag kommer inte ihåg exakt hur många men det var långt fler än den enda vi har idag. Under slutet på åttiotalet och en bit in på nittiotalet hade vi alla dessa B-ponnyer. Så rätt vad det var en dag märkte vi att vi behövde ponnys av lite större storlek. Så vi fick inrikta oss på att köpa C och D-ponnys istället.


Det i sin tur ledde till att vi plötsligt hade en hel hög med små söta B-ponnysadlar till övers. Dem fick vi sälja i andra hand och så fick vi köpa nya med större säte. Sadelhandlaren gjorde stora ögon när vi lämnade in ett berg av svarta och bruna stubbensadlar i hans affär.


Ja, sadlar förresten. För någon vecka sedan när jag skrev om galoppturen på min kusins gotlandsruss sa jag ju att hon förmodligen skulle läsa historien och skratta i mjugg. Det gjorde hon också. Med kommentaren ”Vi var mest förvånade över att du ville ha sadel när du red!”


En gång berättade hon för mig att på hennes ridskola på Gotland hade de inte några sadlar. Man red barbacka. Sadlar var hårdvaluta och det fanns bara ett par stycken som man fick lov att låna någon sällsynt gång. I alla fall är det vad jag minns att hon sa. Men det var väldigt länge sedan och jag är medveten om att saker förvrängs i hjärnkontoret.


HU! Utan sadel betyder att man rider barbacka… Jag själv har pensionerat mig från barbacka ridning för all framtid. Men jag har ett svagt minne av att jag tyckte det var skoj att rida barbacka för runt trettio år sedan eller förmodligen mer.


Kanske var hästarna mjukare då…


Även en pensionär kan förstås göra undantag. På julshowen förra året red jag ju barbacka under min voltigeuppvisning. Men jag bestämde mig rätt så snabbt efteråt för att det var sista gången. Speciellt iklädd lila velourdress.


Trodde jag…


För en månad sedan fick jag en fantastisk förfrågan. Som ni säkert vet så arrangerades SM i voltige i Uppsala i år. I ett mail fick jag frågan om jag kunde tänkas utföra min uppvisning än en gång under deras invigning. Oj, vad sugen jag blev. För att inte tala om min linförare Sara. Tänk på att det här med all säkerhet är den enda chans vi får i livet att uppträda på ett voltige SM, sa hon.


Men jag tog till sist beslutet att hålla fast vid att jag är pensionerad från liknande upptåg. Dessutom var min velourdress så tajt att vi var tvungna att klippa upp den när den skulle av efter showen… Och den lilla fuxponnyn som utförde den största prestationen i numret är just för tillfället mer intresserad av att rymma ur hagen än att springa runt med mig och en uppstoppad docka på ryggen. Dockan i sin tur tillbringar sin tid i vårt julshowsförråd. Hans huvud sitter lite löst efter uppvisningen och bör sys fast med lite grövre tråd.


Så det blev ett nej och shettis-agilityn fick rycka in på SM i stället. Det var förmodligen aningen mer sevärt! När det gäller rymmare så läste jag någonstans om att man kan fästa en stålantenn på grimman. När hästen kryper under staketet tar antennen i eltråden. Det brukar tydligen fungera hyffsat på shettisrymmare.


Huruvida en New Forest är medveten om han är en New Forest eller en Shettis vet jag däremot inte.

 

Av Ulrika Pernler - 24 juli 2011 21:58

Hej! Alldeles snart ska vi få en bevattningsanläggning i vårt ridhus!
Eller få och få, vi har naturligtvis beställt den och betalar för den. För
några månader sedan fick jag fotografera varenda vinkel och vrå i ridhustaket
för att firman som tillverkar bevattningssystemet skulle kunna göra ett som passar
till just vårt ridhus. Det kan inte vara det lättaste.


Det var inte det lättaste att fotografera heller. Jag hängde
ut över staketet på läktaren i de mest konstiga vinklar. Men jag överlevde!


Jag vet inte om ni har brytt er om att snegla upp i taket
när ni suttit på hästryggen även om ni borde ha gjort det. För man ska ju inte
titta ner när man rider! Däruppe är i alla fall ett virrvarr av lysarmaturer,
takstolar och stålvajrar. Mitt i allt detta ska bevattningsanläggningen passa
in och någon klipsk person har suttit och filat på en lösning som ska fungera.


Den första veckan på terminen sätter firman upp alltihop och
sedan kan vi förhoppningsvis njuta av att trycka på någon slags brytare och så
blir det regn i ridhuset. Precis så mycket som vi vill.


Ibland kan det få regna litegrand och ibland lite mer. Och när
mina ”tanter” inte vill rida utomhus så kan det hända att det blir regn i
ridhuset under lektionstid. Jag säger bara ”ett ögonblick”, smiter in bakom
dörren och slår på ett milt regn, fast tillräckligt mycket för att det ska vara
trevligare att rida utomhus.


Men att blöta ner elever är förstås inte det viktigaste.
Vattningen ska vi sköta på morgonen precis som vi alltid har gjort. Skillnaden
nu blir bara att vi slipper släpa runt på en vattenslang i över en timme för
att blöta upp underlaget. Vi kan slå på knappen, låta det strila och gå och äta
frukost.


Underbart!


Tidigt i morgon bitti åker Viking, Kalle och Goliath till
Hudiksvall för att gå på Instruktörsutbildning. Med sig har de Ingrid och
Rebecca eftersom det är de som ska gå kursen. Jag hoppas att kursen blir jobbig
och svettig för tjejerna, att de får lära sig mycket och samtidigt ha riktigt
roligt.


Lycka till!

Av Ulrika Pernler - 21 juli 2011 14:01


Hej! Den bruna pratglada halvblodshästen Bingo finns inte längre kvar i stallet på ridskolan. I morse fick han avsluta sin tid hos oss efter att ha varit konvalecent i över ett år efter en komplicerad fraktur på ena bakbenet. För Bingos skull var det bäst så eftersom han snarare blivit sämre på sista tiden.


När jag var liten så var en fraktur på ett hästben i stort sett detsamma som omedelbar avlivning. Men sjukvården för hästar går såklart också framåt och idag är det många hästar som klarar av att läka ut och bli helt friska efter att ha råkat ut för benbrott av olika sorter. Så därför var det självklart att även Bingo skulle få den chansen.


Vila i första skedet och sedan lång rehabilitering har stått på schemat. Som vi har lagt jobb på att få det att fungera.


Vid en fraktur så har man täta besök och konsultationer med sin veterinär. I början på kliniken förstås så vi kunde ta de viktiga röntgenplåtarna för att se hur läkningen fortskred och därefter på hemmaplan. Men ibland går det inte ändå.


Och hur det än är så har jag sett hur Bingo har längtat efter att få busa och springa som de andra hästarna men han har inte riktigt kunnat följa i deras takt. Det blir nog lättare för honom att hänga med i buset och springet i hästarnas himmel!


I stallet rullar förstås livet vidare. En kompis ur flocken är borta. Den som brukade vifta svans tillsammans med den hästen som försvann letar reda på en annan och nya band knyts. Den lilla fuxen fortsätter dessvärre krypa under staketet och äta från gräset på andra sidan. Det lär gå åt skogen med hans midjemått...

 


Av Ulrika Pernler - 20 juli 2011 14:21


Hej! Förra veckan och dennna vecka är det mycket lugnt i stallet. Vi har i princip ingen verksamhet förutom en och annan strölektion. Men det är ingen fara för att personalen ska gå "arbetslös". Anläggningen är stor och det städas, putsas och fejas i alla vrår.


Hästarna går ute i hagarna och njuter. I år har vi ju tyvärr blivit av med en hel del av våra betesmarker då det inom kort ska byggas fyrahundra villor där vi brukade ha hästarna på sommaren. Men ännu har ingenting hänt där på marken och det känns lite synd att vi inte kunde fått låta hästarna beta av gräset där denna sommaren också. Nu använder vi istället de ursprungliga markerna som funnits runt anläggningen sedan den byggdes. Det går också bra och hästarna har gott om plats att gå på bete men då det vuxit rätt så lite gräs denna sommaren så har vi börjat stödutfodra lektionshästarna en gång per dag.


När personalen lägger ut hö i hagarna så får de också gott om tid att visitera och checka av hästarna medans de äter.


Så här långt under sommaren har det inte varit sepeciellt mycket flugor och broms vilket är skönt för hästarna. De får ändå komma in ett par gånger i veckan för att vila i det svala stallet.


Hästarna går just nu i tre olika flockar.


Först har vi "tjockisflocken" som består av ett gäng mindre ponnys med stort magomfång. Dessa behöver hållas efter så att de inte blir så överviktiga att de får problem med sjukdomar. I den flocken går bland annat "rymmaren"  Monarch som jag berättade om häromdagen. Nu har vi satt upp en låg tråd invid det dike där han kröp under staketet flera gånger förra veckan. Det har fungerat så till vida att han istället kryper under staketet på den andra sidan av hagen. Håhåjaja, igår morse gick han utanför stallet och höll efter gräsmattorna som värsta gräsklipparen.


Sedan har vi en flock som går på lite mer bete och består av ponnys som tål att äta samt våra ston.


Daffe däremot har blivit "förvisad" från ponny/stoflocken till hästflocken då han blev alltför förtjust i stona. I hästflocken går våra valacker av halvblodstyp och så en och annan ponny som inte passar in i ponnyflocken. I hästflocken är det lugn och ro. Det blir gärna så med valacker. Behändigt!


På nätterna är lektionsstallet tomt så när som på Calippo som alltid får fira sommaren på sitt eget lilla vis eftersom han är känslig för att få fång vilket i hans fall är helt och hållet matrelaterat. För att han inte ska bli sjuk så måste vi vänja honom mycket långsamt vid gräs. Varje vår får vi börja med att ta bort alla möjligheter till gräsätning för att lite senare under säsongen börja vänja honom vid att beta. Först fem minuter om dagen och så lägger vi på lite allteftersom. Just nu tror jag han går i beteshage ungefär en timme per dag och då i en hage där gräset är kortare än på en golfgreen. Resten av tiden går Calippo i gruspaddock. Men han är nöjd och glad med det och vi är också nöjda och glada då vi får ha honom frisk och sund.


Under denna veckan har han haft sällskap av Amber som varit öm i en framhov. Men hon är åtgärdad av hovslagaren och ska snart få gå ute igen.


Redan nästa vecka blir det lite mer livat då det rullar igång med lite mer störlektioner, hyrverksamhet och sedan dressyrläger och träningsläger bland annat.


Vi kommer också anordna ett "provapåläger". Det finns platser kvar på det lägret och det är perfekt för barn som är nyfinka på hur det är att rida och vara tillsammans med hästarna i ett stall. Läger pågår under tre dagar och är förlagt till förmiddagar. Man rider ett pass per dag. Eleverna får prova på hur det är att sitta till häst och lära sig de första momenten i ridningen. Sedan har man ett teoripass per dag där man får lära sig att sköta om sin häst och göra den klar för ridningen. Kostnad 600 kronor. Mer info finns på http://www.uppsalaponnyklubb.s​e/slutspurtsommar.html


För dig som redan rider hos oss eller som kanske ska börja till hösten erbjuder vi ett "Komma igång läger" vecka 32. Där blir det 5 dagars ridning måndag- fredag förlagt till eftermiddag/ kväll. Vi varvar dressyr, hoppning och en uteritt.
Det är ett bra sätt att komma igång med ridningen efter sommaruppehållet.
Lägret är både för vuxna och barn och vi delar in grupperna efter nivå.
Kostnad 600 kronor för junior och 700 kronor flr senior. Mer info finns på http://www.uppsalaponnyklubb.s​e/slutspurtsommar.html

För dig som är intresserad av vår lektionsverksamhet så finns det info om lediga platser till höstterminen på denna länk: http://www.uppsalaponnyklubb.se/ledigtht10.html

Av Ulrika Pernler - 17 juli 2011 23:58

En alldeles särskilt söt liten ponny

med fuxfärg och omfattande midjemått

har hittat ett framgångsrikt sätt att

rulla...

krypa...

åla...

under eltrådarna på staketet

för att nå paradiset av gräs på den andra sidan.

Kvar i hagen står hans vänner med stora ögon

och undrar allihop

Hur gjorde han nu då?

Där går han nöjt och mumsar i kanten

och fyller magen med gott

tills de som jobbar i stallet kommer på morgonen

och hittar honom där han inte ska vara.

Så blir det hemgång igen.

Men det gör inget för han är redan så mätt

och behöver ta igen sig en stund liggandes

mot den ljumma sommarjorden

fortfarande tuggandes på lite av det gröna

goda.

 

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards