Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under juli 2009

Av Ulrika Pernler - 31 juli 2009 20:33

Hej! Just nu försöker jag uppdatera hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se inför hösten. Lite i taget. Just nu ligger ungefär 2100 stycken olika objekt ute på sidan. Det är bilder, texter och annat. Så det är en del att gå igenom… Uppifrån och ned…

 

Bilder ska flyttas, sidor ska bort och läggas till. Det är inte utan att man blir snurrig… Jag ska erkänna att jag dessutom inte förstår ett skvatt av vad som egentligen händer därinne i datorn… Men jag är glad att det händer!

 

Ridskolehästarnas och ponnyernas sidor har jag precis klarat av. Det finns fler bilder på varje sida nu. De flesta bilderna har jag knäppt själv men några är sådana som ni medlemmar själva skickat till vår Pixbox. I de fallen har jag låtit hänvisningarna till era fotosidor ligga kvar.

 

Ni vet väl att ”gamla” artiklar flyttas till artikelarkivet. Där ligger de bara och väntar på att läsas igen. Längst ned i artikelarkivet ligger sångerna… US och TK:s julshowsnummer 2008. Dem brukar jag lyssna på då och då. ”Det gör en glad!”

 

Lagbilder ligger också i artikelarkivet. Jag har inte hunnit flytta över alla årets bilder ännu. Men det kommer. Ni som har varit ute på lagtävlingar under våren och har fina lagbilder får gärna sända över dem till mig. 018500749@telia.com

 

Under rubriken nyheter har du möjlighet att följa med i vad som händer på ridskolan, tävlingsbanorna och andra aktiviteter i klubben. http://www.uppsalaponnyklubb.se/news.html

 

På sidan för klubben ekipage finns plats för dig som vill presentera dig, din häst och era planer. Gå in och titta vad alla andra skrivit på http://www.uppsalaponnyklubb.se/ekipage.html . Skriv sedan ihop någonting eget och skicka till mig.

 

Nu är det också dags att boka söndagen den 6 september i almanackan.

ANLÄGGNINGSDAG FÖRUPPSALA PONNYKLUBBS MEDLEMMAR


Söndagen den 6 september träffas vi för att tillsammans fixa i ordning i och runtanläggningen. Det finns uppgifter som passar alla!


Vi hjälps åt att röja sly runt hagarna, spänna trådar, putsa fönster, skura läktare, städastallet, osv


Vi börjar kl 10 00 och håller på till 14 00,självklart bjuder vi på korv till alla som hjälper till


Ta gärna med arbetshandskar och övriga verktyg som kan komma till nytta!


För att veta ungefär hur många som kommer så tar vi gärna emot en preliminäranmälan på lista i stallet eller via mejl upk@telia.com men självklart är du välkommen även om du inte föranmält!


Frågor?! KontaktaGabbi på 018-317103

Carina Widegren 0706-416421


VÄLKOMNA!hälsar UPKs styrelsegenom Carina Widegren


Hela dokumentet hittar du på  http://www.uppsalaponnyklubb.se/ANLAGGNINGSDAG.pdf

Av Ulrika Pernler - 30 juli 2009 15:43

Hej! Två veckor och tre dagar kvar på sommarlovet. Jag har redan börjat fundera så smått på olika övningar jag ska kunna ”plåga” er elever med när terminen börjar!

 

Nästa vecka har vi dagridläger för barn måndag till torsdag. Där finns det platser kvar för den som känner att den inte kan vänta till terminsstarten. Även ryttare som inte rider hos oss i vanliga fall är välkomna att delta!

 

Mer info om detta finner ni på http://www.uppsalaponnyklubb.se/ridlv32.pdf

 

Även på igångsättningskursen vecka 33 finns ett fåtal platser lediga. Denna kurs är kvällstid måndag till fredag och öppen för både juniorer och seniorer.

 

Mer info om den kursen hittar ni också på http://www.uppsalaponnyklubb.se/ridlv32.pdf

 

Själv var jag svindlande nära att hoppa över ett hinder imorse. Jag misstänker att Rolle fick en geting eller broms i baken för rätt vad det var for han iväg som en pil över hoppbanan. Sekunden innan hade vi kryssat fram mellan hindren i ljuva dressyrövningar.

 

Som tur var missade vi hindret med en hårsmån, for vidare över två block och en bom som låg i en hög på marken och stannade till sist ute i gräsmattan.

 

Så kan det gå!

 

Tack vare det gynnsamma vädret den här sommaren så har våra hästar fortfarande bete så det räcker och blir över. De är så runda och fina om magen. Som jag sagt tidigare, den ultimata sommarfiguren för en häst och en människa stämmer inte så väl överens.

 

Önskar man var en häst…

Av Ulrika Pernler - 28 juli 2009 10:16

Hej! När vi var små red vi i ridkask som det kallades då eller också så hade vi Jofas ”moderna” plasthjälmar. Jofahjälmen var naturligtvis svart. Men kasken fanns med sammet i lite olika utföranden.

 

På något sätt så kom det sig redan från början att Gabbi hade en kask med blå sammet och jag hade en med svart sammet.

 

Så där fortsatte det. Kasken blev så småningom utdömd i säkerhetssyfte (som väl var..) och nya, snygga och framförallt säkra modeller av hjälmar kom ut på marknaden.  Gabbi och jag fortsatte i alla år att hålla stenhårt på färguppdelningen. Gabbi i blå hjälm och blå kavaj och jag i svart hjälm och svart kavaj. Så var det då och så är det än idag.

 

För tre veckor sedan frågade min alltid så omtänksamma mamma mig om hon skulle kunna tvätta ur våra hjälmar så själva innandömet blev fräscht igen. Mamma är en hejare på att fräscha upp ridhjälmar så jag sa naturligtvis ja!

 

Gabbi var på semester och behövde inte ha sin blå ridhjälm på huvudet överhuvudtaget och jag plockade fram en äldre hjälm som jag hade på min hylla i sadelkammaren. Den var som ni förstår svart!

 

Mamma fick med sig hjälmarna hem.

-          Har ni samma storlek på hjälmarna? Frågade hon.

-          Nej, jag tror inte det, sa jag.

 

Dagen efter berättade hon något roligt.

-          Ni hade samma storlek på hjälmarna. Men jag kom på en bra idé! Jag tog en klädnypa och fäste i hakbandet på den Gabbis hjälm och sedan började jag tvätta dem.

 

Där hemma låg båda hjälmarna i tvätthon, storlek 57 och den ena med en klädnypa i hakbandet. Bäst hon stod där och tvättade och var nöjd över sin finurliga uppfinning med klädnypan så såg hon en sak.

 

Kanske var det aningens onödigt med klädnypan för att skilja de båda hjälmarna åt. En hjälm var ju blå och den andra svart!

 

Vi skrattade åt det där när mamma lämnade över hjälmarna till mig i stallet igen. Gabbi var fortfarande på semester så hennes hjälm fick ligga kvar i hjälmpåsen medan jag kunde börja använda min direkt.

 

Hjälmen var som ny och det bästa var att ett veck i fodret i pannan som irriterat mig nu var som bortblåst.

 

Efter några dagar kom Gabbi hem och vi skulle rida tillsammans på en av utebanorna.

-          Mamma har tvättat våra hjälmar och vecket som jag hade i pannan är borta! Sa jag.

Vi stod bredvid varandra i sadelkammaren när jag tog på mig hjälmen.

-          Varför tar du på dig min hjälm? Frågade Gabbi.

 

Jag tog av hjälmen, tittade på den och såg direkt, den var ju blå! Jag hade haft blå hjälm hela veckan.  Kanske borde mamma ha låtit klädnypan sitta kvar ändå…

Av Ulrika Pernler - 26 juli 2009 20:43

Jag fick svar på mitt inlägg om ärtor som jag gjorde häromdagen. Det var katten Mi-u som ville påtala att det inte är alla katter som ”hatar” ärtor. (Nu ska ni veta att katten Mi-u tillhör en kusin till mig så han är inte helt okänd.) 


”Mi-u har läst din blogg och hälsar att han älskar gröna ärtor! MEN det ska vara den djupfrysta sorten, nätt och jämt upptinade, och så ska man få jaga dem över köksgolvet innan man äter upp dem! Kanske kul även för kaniner? ” 


Jag tänkte att det var värt att pröva. Så jag fyllde ett litet glas med djupfrysta ärtor och hällde sedan några på golvet. Katten tittade snett på mig. Gick fram och nosade på en ärta. Så spatserade hon i vanlig ordning majestätiskt över golvet. Hoppade upp i soffan och la sig att sova hängandes över armstödet. 


Kaninen skuttade omkring som vanligt. Gömde sig bakom skorna i skohyllan, drog en repa in under sängen och sträckte till sist ut sig på sin lilla filt framför TV:n i vardagsrummet.


 Ärtorna? Dom brydde han sig inte om överhuvudtaget.


Den kaninen föredrar tvättade och skalade minimorötter! Helst ska han väl ha dem serverade på ett litet silverfat. Fast där går gränsen.. 


Det var framåt eftermiddagen ärtproblemet började… 


Vid tvåtiden skulle jag gå ut i köket och hämta ett glas vatten. Plötsligt fick jag något blött och mosigt mellan stortån och den tån som sitter bredvid (undrar vad den heter?) Jag lyfte på foten och plockade fram en mosad ärta. Den var inte längre frusen som ni förstår.  


Jag fyllde glaset med vatten och gick tillbaka mot datarummet där jag satt och jobbade. Det var då jag klev på den andra och inte heller den längre frusna ärtan…  


Nä du kusinen! Ska man hälla frysta ärtor på golvet så lär man först veta att katten eller kaninen tänker äta upp dem. Annars blir det inte vidare trevligt. 


Jag tror jag fortsätter att stoppa mina torkade ärtor i fodralet till min saccosäck. Åtminstone tills jag skaffar en ärt-ätande katt eller kanin.

Av Ulrika Pernler - 25 juli 2009 14:42

Hej! Idag kommer jag verkligen inte på något hästligt att skriva om...  Det är en  sådan där dag när glödlampan har gått sönder, rullgardinen är nere eller bensinen är slut.


Har man inget hästligt att bjuda på så kan man ju alltid bjuda på något festligt istället.


Jag läste häromdagen att man lever längre än genomsnittsmänniskan om man bara vågar vara lite barnslig och framförallt ha roligt.


Det verkar dom ha i den här videon:


Av Ulrika Pernler - 23 juli 2009 15:52

Hej! Jag undrar vem det är som gör blandningarna av torrfoder för smådjur. Att han gillar ärtor på ett eller annat sätt har jag för länge sedan förstått.

 

När jag tar fram kaninens paket med torrfoder och skakar det litegrand så där så det rasslar av morotsbitar, majsflak, allsköns olika små frön och ….ärtor så kommer kaninen skuttande i hundranittio och dyker med huvudet före i sin matskål.

 

Sedan sitter han där en lång stund och knaprar och väljer. Att han är nöjd går inte att ta fel på.

 

Efter måltiden skuttar han glatt iväg och fortsätter med vad det nu var han höll på med. Sitta längst in under sängen, sitta bakom skorna i skohyllan eller försiktigt sticka fram nosen bakom gardinen i vardagsrummet. Så vida han inte ligger utsträckt på mattan och tittar på TV.

 

En stund senare tar jag fram kattens paket med torrfoder och skakar det litegrand. Det rasslar skönt av bruna bitar kött och fisk, orangea morotsbitar och så gröna små torkade …ärtor.

Jag häller ut en lagom portion i matskålen och bitarna sjunger sin lov där de landar med ett svagt klingande i den rostfria matskålen.

 

Genast hör jag ett ”Mjau” och katten kommer majestätiskt spatserande in i köket. Hon böjer huvudet över matskålen och börjar äta.

 

Efter måltiden spatserar hon i väg för att sova en stund på den röda mattan i barnens lekrum eller hängandes över armstödet på soffan.

 

Jag går ut i köket för att göra rent djurens skålar.

 

Kvar i botten på både kattens och kaninens skålar ligger …ärtor. Massvis av små gröna, rynkiga och snustorra ärtor. Varenda bit av majs, frön och morot är borta. Av de bruna bitarna fisk och kött syns inte ett spår. Några få morotsbitar gör visserligen ärtorna sällskap i kattens skål. I övrigt är det bara ärtor!

 

Okej, man kan tycka att en kanin borde kunna klämma i sig en och annan ärta. Men min gör det inte och jag kan förstå honom. De torra ärtorna skulle förmodligen hålla sin form även om man la dem på rälsen och lät tåget köra över dem.

 

Och katten sen då. Katter är faktiskt rovdjur. Att äta fisk eller köttbitar är coolt. Men hur coolt är det för en katt att äta en … ärta?

 

På kattens foderpaket läser jag ”innehåller 4% ärtor”.

 

In your dreams!  Jag tar en näve foder. Där finns tre olika sorters bruna bitar. En sexkantig, en som ser ut som en bowlingkägla och en som ser ut som ett ”E” eller något sånt. Det finns också runda morotsbitar. Så är det de där ärtorna… massvis. Fler i ett paket än vad en cool katt under motstånd skulle vilja klämma i sig under en livstid.

 

Istället för att slänga bort dessa mängder med ärtor så har jag funderat på att sy mig en egen saccosäck. Någon som har mönster?

Av Ulrika Pernler - 22 juli 2009 17:27

Hej! Det är en riktigt bra sommar i år vad det gäller väder och återväxt av gräs i hagarna. Den riktigt stora mygginvasionen som man läst om i tidningarna har också uteblivit så här långt.


Flera av ponnyerna har antagit en högst fyrkantig form och jag är rädd för att vi får införa barbackaridning under höstterminen för att inte spräcka bommarna på deras sadlar.


Rafael är värst. Han brukar vanligtvis ha celluliter även på vintrarna men nu är han så utfylld av gräs att celluliterna liksom har poppat utåt istället för inåt. Man får öppna båda dörrarna när man ska ta in honom i stallet för att inte riskera att han brakar in i dörrposterna.


Fast Rafael själv är så nöjd, så nöjd med semesterlivet. Han vänder huvudet mot en när man kommer och tittar med dimmiga ögon under luggen och jag kan svära på att jag ser ett leende i hans mungipor.


Lola, Kalle och Goliath trimmar den här veckan inför den kommande ridledarutbildningen i Hudiksvall som börjar nästa vecka. De första ridpassen var jag osäker på om Lola verkligen hade ätit sig så fet eller om hon var på väg att föla...


Nu börjar de tre dock komma i form. Tjejerna som ska iväg på kurs berättade att de hoppat dem igår och det hade uppskattats.


Hästarna vilar så gott som helt från att hoppa under sommaren och det är skönt för dem. Man märker verkligen att de blir hoppsugna och uppskattar när de så småningom får börja skutta över hinder igen.


Det är bra att få längta lite ibland!

Av Ulrika Pernler - 20 juli 2009 12:21

Hej! Det var någon gång den första hälften på 80-talet. Sommaren var så där varm som man vill minnas att den alltid var då. Att det var sommarlov och att de flesta hästarna var ute på bete hindrade inte Gabbi och mig från att be pappa att skjutsa oss till ridskolestallet vid Eke.

 

Lektionsstallet som brukade vara fullt av ponnyer och människor under terminerna var fullständigt tomt och tyst. De tjocka stenväggarna gjorde att det var behagligt svalt inomhus trots att det var mitt på dagen och solen gassade.

 

Vi vandrade ner mot utevolten där privata hästar gick och betade i hagarna runt omkring. Jag hade min kamera med mig och knäppte några kort. Vi satt en stund i gräset på den lilla kullen och tittade på hästarna och drömde.

 

Så gick vi upp på den lilla läktaren som låg på höskullen ovanför stall och ridhus. Där hade man plats att förvara sina ryktsaker i lådor. Vi passade på att hälla ut hela innehållet och städa ur allt gammal hö och damm som hade samlats i botten under vintern.

 

Vi tog våra kardor, vilka vi använde för att borsta ur och rugga upp våra sköthästars vojlockar med, och gick ner till sadelkammaren. Alla hästarna hade vojlockar av teddy och istället för att tvätta dem så piskade vi skötare ur dem på stallplanen. Sedan borstade dem omsorgsfullt med kardorna och fluffade till dem igen.

 

I den bortre delen av stallet höll sommarpersonalen på att skura stallinredningen. Det var skurhink och rotborste som gällde. Gabbi och jag frågade om vi fick hjälpa till och det gick bra. Det var roligt att göra fint i stallet. Vi skurade varje bräda för sig och skarvarna mellan brädorna. Gallren skulle också göras rent från gammalt damm, flugskit och matrester.

 

I krubborna som var gjorda av järn fick vi lägga citronsyra och vatten. Efter att det fått bubbla och fräsa en stund så skurades krubbor och vattenkopp ur. Det luktade rent och fräscht i hela boxen.

 

Som tack för hjälpen fick vi lov att skritta ut i skogen på två ponnyer som varit konvalescenter men nu skulle sättas i gång. De bägge hästarna var så tjocka av betet att det inte fanns en tanke på att få runt en sadelgjord. Så vi red barbacka ut i skogen.

 

Det var varmt och hästarna var lata och ”sommartröga”. Vi red runt stigarna i ”älgskogen” och sjöng lite på någon sommarvisa sittandes så gott som i spagat på varsin sommarfet ponny.

 

Bättre betalning för arbetet kunde vi inte ha fått!

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30 31
<<< Juli 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards