Hej! När vi var små red vi i ridkask som det kallades då eller också så hade vi Jofas ”moderna” plasthjälmar. Jofahjälmen var naturligtvis svart. Men kasken fanns med sammet i lite olika utföranden.

På något sätt så kom det sig redan från början att Gabbi hade en kask med blå sammet och jag hade en med svart sammet.

Så där fortsatte det. Kasken blev så småningom utdömd i säkerhetssyfte (som väl var..) och nya, snygga och framförallt säkra modeller av hjälmar kom ut på marknaden.  Gabbi och jag fortsatte i alla år att hålla stenhårt på färguppdelningen. Gabbi i blå hjälm och blå kavaj och jag i svart hjälm och svart kavaj. Så var det då och så är det än idag.

För tre veckor sedan frågade min alltid så omtänksamma mamma mig om hon skulle kunna tvätta ur våra hjälmar så själva innandömet blev fräscht igen. Mamma är en hejare på att fräscha upp ridhjälmar så jag sa naturligtvis ja!

Gabbi var på semester och behövde inte ha sin blå ridhjälm på huvudet överhuvudtaget och jag plockade fram en äldre hjälm som jag hade på min hylla i sadelkammaren. Den var som ni förstår svart!

Mamma fick med sig hjälmarna hem.

-          Har ni samma storlek på hjälmarna? Frågade hon.

-          Nej, jag tror inte det, sa jag.

Dagen efter berättade hon något roligt.

-          Ni hade samma storlek på hjälmarna. Men jag kom på en bra idé! Jag tog en klädnypa och fäste i hakbandet på den Gabbis hjälm och sedan började jag tvätta dem.

Där hemma låg båda hjälmarna i tvätthon, storlek 57 och den ena med en klädnypa i hakbandet. Bäst hon stod där och tvättade och var nöjd över sin finurliga uppfinning med klädnypan så såg hon en sak.

Kanske var det aningens onödigt med klädnypan för att skilja de båda hjälmarna åt. En hjälm var ju blå och den andra svart!

Vi skrattade åt det där när mamma lämnade över hjälmarna till mig i stallet igen. Gabbi var fortfarande på semester så hennes hjälm fick ligga kvar i hjälmpåsen medan jag kunde börja använda min direkt.

Hjälmen var som ny och det bästa var att ett veck i fodret i pannan som irriterat mig nu var som bortblåst.

Efter några dagar kom Gabbi hem och vi skulle rida tillsammans på en av utebanorna.

-          Mamma har tvättat våra hjälmar och vecket som jag hade i pannan är borta! Sa jag.

Vi stod bredvid varandra i sadelkammaren när jag tog på mig hjälmen.

-          Varför tar du på dig min hjälm? Frågade Gabbi.

Jag tog av hjälmen, tittade på den och såg direkt, den var ju blå! Jag hade haft blå hjälm hela veckan.  Kanske borde mamma ha låtit klädnypan sitta kvar ändå…