Hej! När jag och Gabbi var yngre och inte hade egna hästar ännu så brukade vi hyra varsin ridskolehäst på sommaren.

Jag ville förstås alltid hyra Sirro min "föralltidbästasköthäst" medan Gabbi som inte var mer än nio-tio år blev tilldelad lugna och snälla hästar av ridskolans ägare de första åren.

Hästarna stationerade vi på en gård på gångavstånd från där vi bodde. På så vis kunde vi springa fram och tillbaka till stallet mest hela dagen. Även om vi inte skulle rida så kunde vi sitta i gräset utanför hagen och titta på våra hästar.

Jag hade med mig en liten kamera som jag fått när jag fyllde år. Med den kameran knäpptes det många, många hästbilder under åren. Tyvärr tappade jag en burk Cola över kameran en dag och efter det så kladdade maskineriet ihop.

Sirro blev redan första dagen iklädd en röd vojlock med frottéfodring som jag sytt på syslöjden. Passformen var väl inte den bästa men han klädde utmärkt i rött!

Jag kommer inte ihåg om vi hyrde hästar tre eller fyra somrar innan vi skaffade egna hästar. Men det var härliga och efterlängtade veckor med våra "alldeles egna" hyrhästar och vad jag minns så var det alltid solsken.

Gabbi och jag brukade rida hem till vårt hus där pappa och mamma gav ponnyerna morötter på gräsmattan på husets baksida. Hästarna lärde sig snabbt var huset låg och varje gång vi red förbi på vägen nedanför tomten så svängde hästarna självmant in på gräsmattan.

En gång hände en liten olycka. Gabbis kissnödiga ponny Martini kunde som vanligt inte hålla sig utan kissade en jättelik pöl precis vid verandan. Efter några timmar hade gräset dött och resten av den sommaren var det en stor gul fläck på mina föräldrars annars så välskötta gräsmatta. Fast jag antar att vi bara tyckte det var gulligt!

Jag minns också en sommar när vi var tre stycken tjejer som hyrde hästar tillsammans. Man umgicks tätt under hyrveckorna och en dag vart vi lite osams med varandra. Vi bestämde oss för att rida åt varsitt håll för att få vara ifred.

Det var lättare sagt än gjort på tre ridskoleponnyer som var vana att gå tillsammans med tre ännu inte så duktiga ridtjejer på ryggen.

Vad jag minns så utgick vi från stallplanen. Vi blängde lite surt på varandra och vände hästarna åt olika håll för att rida iväg. Så tryckte vi till med skänklarna…. Ingen av hästarna rörde sig ur fläcken…

Jag tror nog att vi satt till häst hela den där ridtimmen men den som kom längst från stallplanen av oss förflyttade sig högst motvilligt cirka hundra meter.

Efter det tyckte vi nog att det var både bättre och roligare att hålla sams så därefter gjorde vi det!  

Det blev mycket barbackaridning, håriga ridbyxbakar och svettiga rihjälmar under de där härliga somrarna då vi hyrde häst och det blev mycket drömmar om en egen häst.

Nedanför en bild på Lina och Olivia, Gabbi och Vallrum Gogo, Jag och Sirro