Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under oktober 2014

Av Ulrika Pernler - 29 oktober 2014 12:34

 

Hej! 


För tio dagar sedan var Lusen och jag på Landslagsmönstring i Working Equitation. Man kan säga att mönstringen är ett sätt att samla upp alla intressanta ekipage som finns i ett land och också en chans för ekipagen att visa upp sin nivå för att kunna ansöka om en plats i en landslagstrupp. 


Det veckoslutet gjorde mönstringsnämnden en turné mellan tre platser i Sverige, Nyboda i Skåne, Ellesta i Nyköping och Kulla Vreta utanför Örsundsbro, dit vi WE-ryttare fick resa med våra hästar efter att vi fått besked om att vi fått en plats. Jag var med på Kulla Vreta. Det passade jättebra eftersom det är dit jag åker och tränar varje vecka. Så det känns lite som vår hemmaarena. Många av de andra ekipagen hade en betydligt längre resa. Längst bortifrån kom ett ekipage som åkt från Kalix. 


Mönstringen varade över två dagar. Hästarna och vi ryttare sov över på anläggningen och vi hade både ridpass i Dressyr och Teknik och avsuttna pass i lektionssal. Ridpassen tog det en hel del energi eftersom man verkligen vill göra sitt bästa när man får en sån chans. Så det var inte svårt att somna på kvällarna :) 


Innan mönstringen så hade vi fått fylla i dokument om bland annat vår ridnivå, tränings- och tävlingsdisciplin, tävlingsmentalitet, fysisk status, hästens hälsostatus, kondition, prestationsnivå på tävling och mycket annat. Vi fick beskriva våra styrkor och svagheter i olika situationer och våra tränare fick gradera var vi ligger i utbildningen. 


Under och efter ridpassen bedömdes vår prestation och förmåga i ett protokoll. Där det skrevs ner både våra styrkor och svagheter. Protokollen från dressyrpass och Teknikpass fick vi ta del av i efterhand. Jag tycker jag fick nedskrivet det som jag vet med mig att vi behöver stärka och som vi jobbar med redan idag. Det känns alltid bra att veta att man är på rätt spår. Konstruktiv kritik är värdefullt och precis vad man behöver för att komma vidare framåt i sin träning. 


Till sist sattes också ett nyckeltal på var och en av oss deltagare enligt samma skala som våra tränare gjort innan mönstringen. Lusen och jag fick 5/6 vilket översatt betyder ”Topp tre Svår Klass/ Internationell Klass”. 


I slutet på november ska alla papper vara genomgångna och då vet vi förhoppningsvis också hur långt vårt resultat räcker. Oavsett vad som händer så fick vi ännu en bra erfarenhet med oss för framtiden. Det är nyttigt att utsätta sig för situationer där man blir blir pressad för att öva sig på att hantera det och kunna prestera under olika förhållanden. 


Lusen och jag har haft en bra säsong. Vi har gjort sex starter i WE Svår Klass och Medelsvår Klass med fem segrar och en fjärdeplats. Vi har bara hunnit med några få starter i dressyr i år (hoppas jag hinner några fler nästa säsong) men de vi har gjort har gått bra med flera fina placeringar.  


Vi hade en dipp under säsongen och det var i augusti då Lusen råkade ut för en olycka i stallet. Han fastnade med bettet i boxdörren och gjorde sig illa i munnen när han kastade sig bakåt. Sviterna av det höll i sig längre än jag först förstod och var egentligen först i månadsskiftet till oktober som jag kände igen att det var helt ok. 


Vi hade så klart klartecken från veterinär att träna och tävla efter att han blivit undersökt och fått gå bettlöst ett par veckor. Men ibland sitter saker i hjärnan också. Bland annat blev  han rädd för att gå i trånga passager och det gjorde att han blev stressad vid vissa situationer som att gå ut och in i boxen och på banan bland annat vid grinden och mellan räckena på bron. Han blev också mer försiktigt i munnen och var under en period lite ostadig i stödet. Men sedan några veckor tillbaka känns det som de här sakerna gått över helt och han är precis som vanligt. Fina Lusen! 


En sak angående det här med att bli bedömd, vare sig det gäller en mönstring eller ett dressyrprogram är att komma ihåg att pappret man får med sig hem består av konstruktiv kritik som ger ekipaget en möjlighet till utveckling. Så läs protokollen noga. Kanske dyker samma sak upp vid flera tillfällen och då får man en hint om att man behöver jobba vidare på det. Det som står i kommentarsfältet är egentligen mer intressant än siffran. 


När jag är ute och dömer så är det lite synd om min skrivare för jag försöker verkligen få ner något i nästan varje kommentarsfält. Det känns viktigt att ryttarna får veta varför de fick en femma. Det finns väl inget så tråkigt som att  få ett nästan tomt protokoll. 


Just nu kör vi klubbtävlingar och Pay and Jump/ Pay and Ride på ridskolan i stort sett varje helg. Jättebra tillfällen att komma ut och öva på att tävla.  


För mig är tävling på ett sätt en avstämning eller ett kvitto på att vi övar på rätt saker på träningen och att det går framåt. 



Nedanför så finns det en massa bilder som Frida tog medan jag red. Massor av fina bilder, fast några var jag tvungen att sortera bort och får använda senare i en bildserie om fula miner till häst! 


                                                       



ANNONS
Av Ulrika Pernler - 25 oktober 2014 15:58

Jag öppnade en extern hårddisk där jag har lite mer än trettiotusen hästbilder som jag har tagit.

Jag skulle använda en  speciell bild som jag visste lite någorlunda i vilken mapp den låg.

Jag tror att jag har koll på alla bilder jag har tagit.

 

Men det har jag förstås inte.

 

Jag hittar alltid nya bilder som jag tänker att jag aldrig sett.

Det värsta är att jag har fyra hårddiskar till med bilder.

Jag tänker att jag ska sortera dem lite bättre någongång.

 

Men jag behöver nog ytterligare ett helt liv till det.

Så de får nog fortsätta vara lite lätt osorterade... 

 

Eftersom det är grått och regnigt idag så passar det bra att återupptäcka några av sina egna bilder.

Hästar blir man aldrig trött på :) 

 

                                               

           

 

ANNONS
Av Ulrika Pernler - 21 oktober 2014 17:38

 

FOTO: Frida Engvall

 

 

Hi! 


Well, the short version of this is that I'm a riding instructor by profession. My colleagues often tease me because I jump around, waving my arms and legs and either shouts or whisper to my students.


During my education, I was taught that one should stand still in a corner with the hands folded behind ones back. Hands in your pockets or in the air, touching your nose or ears or go around was forbidden.


But I think movement it's a great way to keep my students interested and awake. I also believe that it makes it easier for them to understand what I mean. If nothing else, it amuses them…


This weekend I trained for Bruno Rodrigues da Silva from Portugal. 

He is truly a energetic teacher and I got him on tape this monday.


In the film you will see a one-hour movement compressed to two and a half minutes.


Here you are!



Dancing with horses from Ulrika Pernler on Vimeo.

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2014 21:45

Hej! Egentligen är skitstövel ett för fult ord för att skrivas här. Men idag gör jag det ändå. I dagens inlägg vill jag avhandla min ridklädespanik. Det är viktigt att möta sina rädslor för att bli kvitt dem och jag vet dessutom att det finns fler därute som är precis som jag. 


Till er vill jag säga; Ni är inte ensamma!


När jag säger ridklädespanik så tror ni direkt att ni vet vad jag syftar på. Den där känslan av att stå framför garderoben och inte veta vad man ska ta på sig. Men det här är något helt annat. Det här handlar om rädslan att fastna i sina kläder och det är inte alls så ovanligt när det kommer till de plagg och tillbehör som vi använder i vår sport. 

 

Jag antar att jag har en liten släng av klaustrofobi. Jag antar att jag också vet när det startade. Mina syskon och jag brukade turas om att rulla in varandra i den stora gröna vardagsrumsmattan hemma med armarna liggandes efter sidorna. Sen tog vi tid på varandra för att se hur länge vi kunde hålla undan paniken. Det var inte länge… Vad som däremot tog lång tid var att övertyga syskonen som stod och vred sig i skratt om att man verkligen, verkligen behövde bli ”upprullad NU” för att inte trilla helt över gränsen till kvarstående galenskap. Sånt där sätter taggar i själen. 


De där helt knäppa lekarna är förresten sånt som man inte gärna berättar för någon om. Typ som att gräva ner lillasyrran i sandlådan så bara huvudet och fötterna stack upp och sen gå hem och käka middag och glömma bort att hon behövde ett handtag. Eller spadtag kanske  det ska stå. 


Okej, tillbaka till paniken. Ibland får jag helt enkelt panik i ridkläderna. Befogad sådan om jag får säga det själv. 


Något som ofta händer mig är att mina dragkedjor går sönder. Antingen på tröjorna eller på jackorna. Det finns förmodligen en gräns för hur mycket halm, hö och annat smuts en dragkedja tål. I vilket fall går dragkedjorna alltid sönder i ett sånt läge att det varken går att dra dragkedjemojen uppåt eller nedåt. Plagget med den pajade dragkedjan är med hundra procents säkerhet figursytt för den perfekta passformen. 


Plötsligt har jag hamnat i en tvångströja istället för en snygg ”dagens outfit” och där slår det direkt om till panik för mig. Jag springer till omklädningsrummet medan jag drar och sliter i tröjan för att få den över huvudet. Ofta får jag också en del av den över huvudet medan den resterande tröjan fastnar någonstans under armarna och runt bröstkorgen. 


Så då är jag tillfälligt blind med panik zon röd. Jag springer rakt in i dörrkarmen och hyperventilerar samtidigt. Gabbi brukar springa efter mig och skratta så hon gråter. Precis som hon gjorde när jag som barn låg i vardagsrumsmattan och bönade om att få bli upprullad. Eller ska det stå utrullad?


I vilket fall så brukar jag till sist få hjälp att dra tröjan den sista skälvande biten innan friheten åter är min. Alltså varför är det så läskigt att fastna i tröjan?


Nästa panik är också dragkedjerelaterad och rör ridstövlarna. Just det här problemet existerade inte innan dragkejdestövlarna gjorde det. Eller på sätt och vis gjorde det det när jag tänker efter. 


Förr hade vi stenhårda, trånga, höga, skavsårsframkallande stövlar i kraftigt läder som man drog på med stövelpådragare. Blodstopp i benen var en vardagssak. Inte sällan svullnade benen en aning  under varma dagar och man var tvungen att kalla samman alla sina kamrater i stallet för stövelavtagning. Det innebar att man själv låg på golvet och höll i sig i något väggfast föremål medan de andra bildade kedja och under högljutt ”hej och hå” drog för allt de var värda. Till slut brukade stövlarna lossna med ett svettigt plopp och alla kunde andas ut. Inte minst den som låg på golvet. 

 

Nåja, nu för tiden har vi dragkedjor på stövlarna. Dessa brukar gå sönder vi olämpliga tillfällen. Precis innan en viktig träning eller på tävlingsplatsen. När en stöveldragkedja går sönder innebär det att den delar på sig på vadens bredaste del och att dragkedjemojen blir kvar precis ovanför där stövlarna smalnar av. Detta verkar vara det enda möjliga haveriet för denna typ av kedja. 


Det innebär att man inte har någon möjlighet att lirka av stöveln eftersom den muskulösa vaden inte går igenom den smala delen av stöveln. Surt och dyrt, javisst! Men vad som är värre är att även denna typ av instängdhet får mig att löpa amok. Trots att armarna är fria och jag inte har stöveln över ögonen. Det vore ju verkligen läskigt förresten. 


Svetten bryter fram och jag sliter som en besatt för att  tvinga benet ur stöveln. Gabbi brukar höra mig och kommer till undsättning. Givetvis under skratt och tårar. Att det här alltid händer under tidspress ökar givetvis panikkänslan. Det brukar sluta med att jag sliter itu dragkedjan och får skämmas när jag lämnar stövlarna till skomakaren för lagning. 


När detta händer på tävling är man tvungen att ta till silvertejpen. Jag har sett många silvertejpade stövlar på tävlingsplatser så jag vet att vi är flera med samma erfarenhet. 


Min sista skräck är att fastna i ridhjälmen. 

Jag har fog för rädslan eftersom det har hänt! 


Jag hade köpt en ny hjälm med ett lite underligt spänne som jag lyckades stänga innan jag lärt mig att öppna det. Big misstake! Jag hade helt enkelt inte en chans att komma ur hjälmen och det stora  lugnet som normalt kännetecknar mig briserade totalt och jag minns hur jag sprang mot omklädningsrummen för att hitta en spegel. Ni kan ju gissa vem som skrattande sprang efter…


Med lite hjälp så löste det sig. Vi behövde inte ens ta till sax eller skruvmejsel. Men det var några fruktansvärda minuter. De kommande dagarna av mitt liv passerade i revy med den ena bilden värre än den andra. Tänk er själva att gå runt i ridhjälm för kanske resten av sitt liv. Ridhjälm till jeans och skjorta eller ännu värre sommarklänning…. 


Så nu för tiden öppnar jag alltid spännet innan jag stänger det.

Man lär så länge man lever. 

 

 

Apropå kläder...

Den 31 oktober är det Halloweenfest på ridskolan förrresten.

Anmälningslistor sitter uppe i stallet. 

 

Av Ulrika Pernler - 1 oktober 2014 20:15

Igår var 24.UNT ute hos oss och filmade en "dabatt" mellan vår ordförande Lars Pernler och kommunalrådet Erik Pelling.

Ämnet var den ojämna bidragsfördelningen mellan olika sporter. Ett ämne som berör ridsporten i hög grad. 

Nu håller vi tummarna ännu en gång för att "långtidsutredningen" ska gå i mål. 


TV-sändningen är länkad här


 

Lars Pernler har under de senaste fem åren skrivit många artiklar i ämnet.


Lars tidigare artiklar i pressen kan ni läsa här:

20110121 Ridsporten är missgynnad

http://www.unt.se/debattspecial/ridsporten-ar-missgynnad-1211743.aspx

20110321 Rättvisa åt ridande ungdomar

http://www.unt.se/debattspecial/rattvisa-at-ridande-ungdomar-1294213.aspx

20111108 Fortsatt orättvisa mot ridsporten

http://www.unt.se/debattspecial/fortsatt-orattvisa-mot-ridsporten-1524641.aspx

20120221 Ridsporten missgynnas

http://www.unt.se/debatt/ridsporten-missgynnas-1671523.aspx

20120224 Uppsala Kommun satsar på ridsport

http://www.unt.se/debattspecial/uppsala-kommun-satsar-pa-ridsport-1675732.aspx

20120301 Kommunen smiter undan

http://www.unt.se/debatt/kommunen-smiter-undan-1681323.aspx

20120309 Ridsport granskar Ridklubbarna vill ha lika villkor!

Artikel i Tidningen Ridsport

 


 

Erik Leijonhufvud påade gårdagens inslag från hästryggen. 

 


Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se