Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under november 2007

Av Ulrika Pernler - 29 november 2007 13:59

Hej! Vi har planerat inför Globenresan idag. Planen är att Gabbi, jag, Emilie och Karoline åker i en bil. Erica och Elin åker i den andra (ska bli spännande att se om dom hittar fram).

I år ska vi försöka hitta till instruktörernas samlingsplats på något kortare tid än föregående år då vi irrade runt som äggsjuka hönor. Vi hade ju dessutom som vanligt haft problem med parkeringen...

Vid samlingen ska vi klämma i oss så många gratis mackor och dricka så mycket gratis dricka vi kan. Så vi står oss till lunch. (Det blir ju bara en frukost på morgonen och en frukost när vi samlas)

Sedan ska vi titta på showen. Men framför allt ska vi gå i annexet och köpa en massa onödiga grejor. Värst förra året var Malin från Aka. Hon köpte ett lila hinder med stöd till. För det hade hon alltid önskat sig.

Alla ska köpa varsit extra långt ridspö som vi kan gå runt och vispa till folk med.

Vi måste tyvärr in på Börjes i år också för att köpa fårskinnsunderlägg till ridskolehästarna. De har ju så bra pris på dem.

Börjes är en mardröm. De har vakter både vid in- och utgångarna. När man väl kommit in är det så mycket folk att man kan lyfta upp fötterna och åka med strömmen.

Har man tur så får man ut en arm och kan plocka åt sig något från en hylla. Att få rätt sort och storlek är inte att tänka på.

Till slut är man vid utgången och där vill dom ha betalt. Det är bara att langa upp plånboken och betala för det man råkat få med sig.

Förra året skickade vi in Karoline. (Så blir det i år också, men säg inget till henne för då kanske hon stannar hemma...)

Så blir det lunch med ståplats på Mc Donalds. MUMS!

Efter att ha kollat klart på showen åker vi hem glada och nöjda!

På söndagen åker vi tillbaka igen... (Kan ju ha missat att köpa något)

Av Ulrika Pernler - 28 november 2007 14:10

Hej! Ni kommer väl ihåg när jag berättade om mössen i min stövel? Eller när praoeleverna träffade på en råtta i foderladan?

Råttor och möss blir ens följeslagare när man jobbar i stall. Vare sig man gillar dem eller inte. Själv har jag inget emot varken råttor eller möss förutom när de bygger bo i mina stövlar.

Små möss kilar gärna runt i halmen och letar efter något gott att äta. Hästarna brukar inte ens titta åt dem utan tänker bara lugnt att det räcker väl åt båda. Råttor har jag knappt sett i vår anläggning.

Däremot när ridskolan låg vid Eke kunde man träffa på riktigt stora och svarta råttor med långa rosa svansar.

Ibland hittade man en platt råtta när man gjorde rent åt någon häst. Förmodligen hade den krupit intill en häst som låg och sov för att ta för sig av värmen. Sedan hade nog hästen vaknat och gjort som hästar gör. Rullat sig i halmen och sedan rest sig. Döden torde för råttan ha varit ögonblicklig!

Gabbi pratade häromdagen med Lisa Pettersson som jobbade hos oss förut. Lisa jobbar just nu som hästskötare och har bostaden intill stallet.

En dag förra veckan hittade Lisa musbajs i sin bil...

Det visade sig att en musfamilj flyttat in i värmen och förmodligen i detta nu satt och kalasade på bilens inredning. I värsta fall någon smaskig elkabel som förr eller senare skulle komma att orsaka kortslutning och bilbrand.

Hemska tanke!

Lisa hade inget annat val än att sätta råttfällor i bilen. En i framsätet och en i bagageluckan.

Det dröjde inte länge förrän den första musen sprang i fällan. Inom det första dygnet fångade hon två möss i sin bil.

Lisa hade ingen aning om hur många möss den här familjen bestod av. Men en musfamilj kan ju vara rätt så stor... så för säkerhets skull lät hon fällorna vara kvar.

Därmed vill jag sända ut en varning till alla er som känner Lisa Pettersson. Om ni ska åka i hennes bil, se för guds skull efter var ni sätter er!!!


Av Ulrika Pernler - 27 november 2007 14:33

Ni skulle ha varit med igår. Dressyrgruppen red kadrilj och efter att jag hade sprungit och luskat fram en förlängningssladd så kunde vi höra julmusiken strömma ur högtalarna. Hästarna tyckte det var jätteskoj och sprang med spetsade öron.

Det var serpentiner och snett igenom. Skänkelvikning och på mittvolten.

Hästarna möttes och skildes i olika formationer och alla ryttare var djupt koncentrerade.

Vi tränade i skritt en gång först och sedan red vi programmet i trav två gånger. Den sista gången kunde alla programmet och jag fick stå bredvid och titta på.

Det är alltid lika skoj med kadrilj.

Innan lektionen satt jag en stund med mamma på läktaren och tittade på gruppen som red innan och pratade samtidigt med några andra elever som också satt där.

Vi kom in på ämnet galopp. Galopp är något som tycks vara mycket intressant och förmodligen är den gångart som de flesta elever tycker är roligast att rida men också svårast.

Man måste lära sig att förbereda galopp, att fatta galopp och att underhålla och rida galopp.

Det krävs timing, balans, följsamhet och känsla för takt från ryttarens sida. Hästen behöver bland annat ha styrka och bra balans.

Ryttaren kan ibland känna frustration över att inte klara av att vara så konsekvent och vältajmad i sin ridning som det behövs för att underhålla gångarten.

Men min mamma hade som vanligt en bra syn på det hela och sa till de andra på läktaren:

- Ibland känner jag inte något behov av att galoppera och ibland är det hästen som inte känner något behov. Då får det vara helt enkelt.

Tack för den förklaringen!

Av Ulrika Pernler - 26 november 2007 11:54

Hej! En vecka kvar till första advent och snön har kommit! Förmodligen tillfälligt. Men ändå, några dagars vila från lerbad. Underbart!

Veterinären var och kollade på Barichello i söndags. Det visade sig att han inte bara sträckt rumpan utan också att senskidan i ena kotan fått sig en törn. Så han får jullov redan nu för att vila bort sin skada.

Tre veckor kvar på terminen från och med idag. Tänkte  att mina grupper ska få rida kadrilj ikväll. Vi brukar göra det då och då under terminen och det är så roligt! Både hästar och elever blir glada av kadrilj.

Det är dock inte så lätt att rida kadrilj som man kan tro. Hästar och folk ska vända åt rätt håll och i rätt gångart i rätt tid för att det ska bli sevärt. Annars kan det mest se ut som något slags kaos.

Vi burkar öva i skritt några gånger först och därefter i trav. Till sist lägger vi på någon fantastisk musik, gärna med jultema. Oj, vad snyggt det blir!

På fredag åker vi instruktörer till Globen på "instruktörernas dag". Det gör vi varje år så det kan man kalla för en tradition. Det är så kul! Vi brukar börja med att misslyckas redan i parekringsgaraget.

Det kan vara lite olika teman för instruktörer från hela Sverige. Sen tittar vi på Showen, köper godis i den lilla godisbutiken i gallerian, äter på Mac Donalds och shoppar loss något helt hysteriskt i annexet.

Same procedure every year...

Av Ulrika Pernler - 24 november 2007 18:31

Hej ! Jag pratade med min kusin Helena angående inlägget om den där sommaren på Gotland hos hennes familj och hästar.

- Men det där var ju långtifrån hela historien, sa hon. – Ja jag vet, svarade jag, men det är en hästblogg. Så jag skriver inte om allt som händer där. De som läser bloggen är intresserade av ridskolan och klubben. Och så hästar förstås. Så vissa saker utelämnar jag helt enkelt.

En sådan sak var att Helenas mamma var otroligt fixerad vid hälsosam mat medan jag själv mest år makaroner och ketchup. Så istället för gula bönor, röda bönor, svarta bönor, linser och groddar så levde jag de där veckorna på vatten och hårt bröd. Det funkade hyfsat men visst kurrade magen...

En annan sak var när vi efter mycket tjat fick med oss farmor till stranden. Hon var född tidigt på 1900-talet och hade tagit med sig sitt eget mode in på 1980-talet.

Det var en otroligt het dag och vi låg bland sanddynerna och solade, Farmor blev varmare och varmare. Men hon hade ingen baddräkt med sig eftersom hon förmodligen aldrig hade ägt någon.

Till slut fick vi henne att ta av plagg efter plagg. Det var klänningar, underklänningar, underkjolar, livstycken, korsetter, mamelucker och så vidare. Även när högen med kläder blivit så hög att den närapå skymde solen så hade hon ansenligt med kläder kvar på kroppen.

Men jag tror att hon njöt av den där dagen på stranden.

Så var det förstås hemresan. Det var jag, farmor, farfar, Helena och hennes syster Birgitta. Det blåste upp till storm. Vågorna slog in över skorstenen på översta däck och alla butiker och restauranger stängde. Det låg illamående människor överallt på båten.

Pappa hämtade oss i hamnen när vi kommit till fastlandet. Hemresan blev lång eftersom han fick stanna var och varannan minut för att någon av oss i bilen behövde gå ut och kräkas.

Ja det där och en massa andra grejor hände den sommaren. Men jag förklarade för Helena att ni som läser bloggen inte är speciellt intresserade av sådant utan hellre läser om våra hästar. Så det här onödiga vetandet besparar jag er!

Av Ulrika Pernler - 23 november 2007 10:10

Hej! Barichello har fått en muskelbristning i "Gluteus Maximus" (stora rumpmuskeln) efter att ha busat till det i hagen. Så den här veckan har han fått tillbringa i rasthage vilket han själv tycker är helt onödigt.

Han hoppar och far och gör glada bakutsprång närhelst han får chansen. Sedan tittar han längtansfullt mot sina kompisar som springer glatt i de stora hagarna.

Livet är orättvist...

Hösten har tenderat att vara lång, mörk och lerig i år. Ibland får man lite hopp när man läser vädret i någon tidning och det ser ut som det ska bli kallare. Men sen tittar man ut genom fönstret och ser bara regn och tung grå himmel.

Kenneth tillbringar dagarna i traktorn då han skrapar av leran runt ridanläggningen med skopan. Bara någon dag senare så har det kommit lika mycket ny lera från ingenstans.

Hästarna kommer in från hagen som lermonster. Skönt att vissa har täcken på sig eftersom det begränsar leran till att bara sitta på halsen och benen.

De allra värsta monstren får gå direkt till spolspiltan för ett bad som förvandlar dem till någon som man känner igen.

Om några veckor skulle jag tro att det ändå har börjat frysa på utomhus och då kommer den här perioden förmodligen att kännas ganska avlägsen.


Av Ulrika Pernler - 22 november 2007 13:59

Hej! På söndag är det dags för klubbhoppning igen. Uppemot 120 anmälda ekipage kommer att delta. Ungefär 120 personer kommer förmodligen också att känna sig lite extra pirriga när de vaknar på söndag morgon. Men bara lugn, vi åkte och handlade extra myckett toapapper idag.

Från 50 centimeter och upp till 110 centimeter höga hinder ska hoppas.

Ungdomssektionen arrangerar och någon av oss instruktörer ritar och bygger banorna. Det är inga små arrangemang!

Hoppas ni elever som är med och tävlar kan tillgodogöra er allt det ni fått lära er och förmodligen tycker att ni hört till leda under lektionerna vad det gäller att rida sin häst i takt och balans samt att använda huvudet medans man rider banan så att upplevelsen blir optimal inte bara för er ryttare utan också för hästarna.

Skulle ni komma till omhoppning, vilket jag hoppas, så är det lika viktigt att fortsätta sätta takten och balansen i centrum. Ännu viktigare är det om man har för avsikt att korta ner vägarna för att vinna tid.

Att spränga iväg i ett övertempo och dessutom svänga hästen genom att dra i ena tygeln vill man slippa se eftersom det kan sluta i katastrof.

Språng där hästen får hoppa konstigt medans ryttaren inte hänger med sätter sina spår i känsliga hästars själar och måste till varje pris undvikas. Ännu värre är det om hästen skulle gå omkull för att ryttarens slarvat med sin ridning.

Så rid lika fint som ni alltid gör på lektionerna. Om ni lyssnar inåt så kan ni säkert höra de välbekanta råden (tjatet) från er instruktör.

Lycka till!

Av Ulrika Pernler - 21 november 2007 14:15

Hej! En sommar när jag var liten så följde jag med min farmor och farfar till Gotland där mina kusiner bodde.

Mina kusiner hade tre stycken gotlandsruss som alla hade blivit infångade på Lojsta hed och fortfarande hade det där lite vilda i sig. Jag själv hade ridit i ungefär ett år på ridskola och kände mig rätt så duktig.

Russen hade de gående i en hage en bra bit ifrån där de bodde. Så jag och min kusin Helena satte  sadlarna på cykelstyret och hängde tränsen runt halsen när vi cyklade dit.

Helena kallade till sig hästarna. De kom inte fram hur som helst men efter en stunds lirkande hade vi fångat in de två som vi skulle rida på.

Vi sadlade och tränsade där i skogen och hoppade upp. Sedan red vi iväg längs en skogsstig. Det var en varm och vacker sommardag och jag kände mig trygg i sadeln på min ponny Samantha, iklädd ridhjälm och jeans.

-Har du galopperat mycket? frågade Helena plötsligt. -Jovars, svarade jag som hade fått prova galoppfattning ett par gånger i ridhuset hemma i Uppsala.

Sedan bar det av genom skogen i flygande fläng. Trädgrenarna vispade mig i ansiktet och ögonen tårades av farten. (Det är så det känns när man inte ännu är van...)

Och jeansen, det var nog det värsta, skavde i sömmarna på insidan av benen när jag skräckslagen klamrade mig fast.

-Går det bra? ropade Helena och jag pep ett litet ja tillbaka.

Det var en lång  galopp i ett högt tempo värdigt ett gotlandsruss med vildponnyblod i ådrorna vill jag minnas. Jag trasslade in fingrarna i den långa manen för att hålla mig fast. När vi till slut saktade av var jag alldeles skakig i benen. Men jag höll god min och klämde fram ett litet leende.

Då jag kom hem till mitt lånerum den eftermiddagen och äntligen fick kränga av mig jeansen så fanns det inte mycket till skinn kvar på mina stackars ben.

Jag var helt skavd från insidan av låren och ner till anklarna. Såren skulle komma att sava och svida ett bra tag efter vår ridtur.

Nu trettio år senare så kan jag ändå konstatera att det blev en minnesvärd ridtur på en liten ponny med vildhästen kvar i sitt hjärta.

Samantha fick ett långt liv. Hon fanns med Helena in på 2000-talet. Varje gång hon skulle hämtas in från hagen så slängde hon med huvudet för att visa att hon minsann fortfarande var vild i själen.


Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5 6 7 8 9 10
11
12 13 14
15
16 17
18
19 20 21 22 23 24
25
26 27 28 29
30
<<< November 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards