Hej! Igår var det dags för mig att vara hästskötare igen. Tävling på Lurbo för division II laget. Och inte vilken tävling som helst utan FINAL! (det är att jämställa med ett VM, minst). Finalen rids i LA:5. Ett program där man visar öppna, sluta, förvänd galopp, bakdelsvändningar, samling och ökning bland annat. Programmet får ridas på träns eller kandar.

Började värma upp fingrarna inför knoppningen redan på förmiddagen. Final betyder extra  fina knoppar förstås. Extra poäng kan man plocka lite varstans inte minst på hästens finish.

Det var betydligt bättre förutsättningar för den här tävlingshelgen.

Bland annat behövde jag inte gå upp klockan 04.30 Vilket jag var tacksam för efter min försovning dagen innan.

Dessutom var det lag vilket betyder att man är fyra stycken som kämpar tillsammans varav en kan få misslyckas kapitalt eftersom man bara räknar de tre bästa poängen.

En tredje sak som vi var glada för var att vi bara skulle till Lurbo. Så trots att Gabbi och jag körde fel och hamnade på psykakutens parkering så hann vi i tid till tävlingen.

Lagklassen började vid ettiden. Sara var först ut med Lola E. Det var första gången de skulle visa ett program av denna svårighetsgrad. Lola gjorde ett helt strålande travprogram med fina ökningar och skolor. I galoppen fick de lite problem med de förvända bågarna men redde ut det på ett bra  sätt. Vi var så stolta på läktaren!

Emilie och Karin var andra ekipage ut i laget. Ekipaget känns säkert och de presterade så bra  att det räckte till en fjärdeplats totalt i klassen.

Gabbi och Winston var tredje ekipage på banan. Winston var laddad och fin även om hans fokus just nu ligger på galoppombyten som han tränar flitigt på här hemma. Detta ville han gärna visa även på tävlingen så han gjorde ett okänt men stort antal byten i galoppen. Vi applåderade glatt på läktaren. Alla byten var rena! Hans prestation (trots alla bytena) skulle visa sig räcka till att komma precis utanför placeringsstrecket.

Sist ut i laget var Anette och Russin. Anette har inte tävlat henne på hela året på grund av en sträckning i rumpmuskeln (hästens alltså) så alla vi som känner Russin och hennes humör var lite nervösa.

Men inte hade vi behövt det. Anette matchade alla glädjeutbrott som var på väg och red ett jättefint program som också det räckte till placering i klassen.

I klassen red också Helene Rick på Canabina och Elvira Dahlén på Goliath individuellt. Jag vill höja upp våra underbara lektionshästar Lola E och Goliath som kan starta i en så pass svår klass och genomföra så fina program med välridande piloter på ryggen. Jag hörde att det viskades på läktaren: -Det där är faktiskt ridskolehästar...

Summan av detta blev seger för dagen och en totalseger i serien. Alla i laget fick rosett och plakett. Hederspriset var denna dag varsit shabrak och alla utom Sara var nöjda med det. -Jag hade nog hellre velat ha en stekpanna för min är så dålig, sa Sara. Hon syftade på förra årets seger i Håbo då laget vann två stekpannor, en grytlapp och en grillvante. Man kan inte göra alla nöjda jämt... En lång tävlingsdag var till ända.

Bilen höll, mamma la inte hönätet under trailern och jag ramlade inte en enda gång fastän det var halt och snö.