Hej! I morse var det tävlingsdags. Gabbi skulle rida och jag sköta markservicen. Börjar kännas som rutin vid det här laget.

Klockan 04.30 ringer klockan. Gabbi har naturligtvis dragit på sig startnummer ett så sovmorgon kan vi glömma. Den inte helt oväntade snön ligger decimeterhög utanför dörren. Men vår omtänksamma pappa har lagt på vinterdäck på både trailer och bil dagen innan.

Som vanligt kommer allt flyta utan bekymmer denna morgon.

05.00 stiger jag innanför stalldörrarna. Hästarna tittar yrvaket upp över boxkanterna. -Är det redan morgon? Men sen bestämmer de sig snabbt att det aldrig är för tidigt för lite frukost. Utfodringen till femtio hästar går på ett litet kick...

Så den sista touchen på Winston som plågats med att behöva bära både knoppar och glansspray över natten. På med transportskydd och täcke. Winston som går helt in för tävling så fort man kör fram trailern har knappt rört sin frukost så den får ligga kvar till hemkomsten, tänker vi.

Ut i mörkret och in i trailern. Klart för avfärd!

Gabbi startar bilen och börjar rulla. Då ser vi att instrumentpanelen är helt svart. -Vi har inga lysen ute heller, säger Gabbi.

Av med motorn och ett nytt försök. Kolsvart!

Av med motorn igen och ett nytt försök. Då händer ingenting= stendött!!!

Så efter att ha åkt tio meter på stallplanen får vi lasta ur. Winston ser yr ut när han kliver ner från rampen. -Redan klart? tänker han och går snällt in i stallet. -Nu blir det gott med lite frukost! Han sätter igång att äta.

På stallplanen kämpar Gabbi, mamma och jag med att koppla loss trailern, rulla den från bilen. Det är en stor boogie så vi får ta i ordentligt.

Sedan är det dags att rulla undan bilen som står mitt på stallplanen.

-Åhej, åhå! hörs ropen skalla i den mörka natten. Plötsligt rullar bilen och jag ramlar pladask i snön med ansiktet nedåt. Årets första snöängel, minsann!

På med annan bil och in för att hämta hästen som åtminstone är mätt nu även om vi börjar känna oss lite sena. Som tur är har snön övergått till regn vid det här laget så vägbanan är fin och vi kan köra problemfritt.

Vi änländer till tävlingsplatsen en timme innan start och nu löper faktiskt resten utan problem.

-Vilken tur vi hade att bilen pajade redan på stallplanen och inte på vägen hit eller när vi skulle hem, tänker vi.

Tävlingen går bra och efter en stund har vi  glömt den lite tröga starten.