Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under maj 2015

Av Ulrika Pernler - 25 maj 2015 15:56


Den här årstiden känns det alltid som en befrielse att få vara ute med skolhästarna och slippa ha dem i ridhuset. Ibland funderar jag över hur många varv en ridskolehäst tålmodigt knallar runt spåret på en vinter. De är verkligen värda den variation som ridning utomhus ger. Stora banor, olika underlag och ridning i skogen. Eleverna är också värda att komma ur ridhuset och dessutom ingår det i läroplanen att lära sig rida både inne och ute. Till sist behöver vi ridlärare slippa stå och ropa mellan fyra väggar och få höra fåglar och se himmel för att må bra :)

 


Med uteridningen kommer en del ändrade rutiner för våra elever och det är som alltid viktigt att alla gör likadant för att hästarna ska känna igen sig och för att minimera risken för att det ska inträffa saker.

Så många gånger har jag fått höra att det är mycket regler kring hästarna och att att jag är tjatig. Men bakom  varje regel finns ett säkerhetstänk och en anledning.

Många regler finns det och ni skulle bara veta hur svårt det kan vara att få gehör och förståelse för att man alltid måste hålla avstånd mellan hästarna när man leder dem, att ställa upp med stora luckor när man sitter upp, att alla ska stå lika långt fram på linjen för att ingen ska ”komma bakom” och så vidare när eleverna så gott som aldrig får uppleva anledningarna till att man ska göra så.

Samtidigt är jag så oerhört glad över att tillbuden är så få. För elevernas skull men också för hästarnas. Skolhästarna är utvalda för att vara lugna och trygga att lära sig på. Men ibland kan jag tycka att skolhästarna väl tillåtande till att man gör fel”. Det blir svårt att tjata om något som nästan aldrig händer.


 

En av mina uppgifter som ridlärare är att lära eleverna att alltid, alltid göra rätt och förhoppningsvis när de köper sin egen häst, blir medryttare eller fodervärdar så tar de med sig det mesta av säkerhetstänket i hanteringen av sin häst. Det är iallafall vad jag önskar.

Det är så oerhört viktigt att aldrig göra avsteg från hanteringen. Jag har tyvärr under årens lopp sett ett par riktigt otrevliga hästhanteringsolyckor som skulle kunnat undvikas.


 


Så till anledningen till varför jag måste ösa ur mig det här precis idag är att jag vill uppmana er elever och såklart alla med egen häst också till att hålla uppmärksamheten på hästen. Så fort man går in till en häst i boxen och vidare framåt tills att man är klar och stänger boxdörren efter avslutat pass eller efter skötsel så ska uppmärksamheten vara på hästen.

Förra veckan så hände nästan exakt samma och helt onödiga tillbud två gånger på två olika dagar när jag hade lektion. Den här gången var det vid uppställning på stallplanen som uppmärksamheten brast i och med att man lät hästen ta ner huvudet och beta i väntan på uppsittning/efter avsittning. Vid det ena tillfället hade jag hade precis förklarat att hästarna kan trampa på tyglarna, bli rädda och kasta sig när det hände. Den andra gången var det efter avsittning som en häst fick tygeln under framhoven, trasslade in sig och kastade sig bakåt och drog omkull sin ryttare.

Såna saker kan absolut undvikas och är därför helt onödiga. Att två träns går sönder känns som en bisak. Det går att köpa nya. Men människor kan göra sig illa när det händer.

Hästarna kan också göra sig illa. Vid en ”trampa på tygelns incident” kan de skada slemhinnorna i munhålan, de kan få  frakturer på tänderna och på underkäken och de kan göra illa sig och andra när de kastar sig. Hästar ska aldrig behöva skada sig för att vi människor är oaktsamma. Saker kan hända ändå.

Så att stå bredvid din häst, ha koll på tyglarna, inte prata med varandra så man tappar fokus på hästen och inte låta hästarna beta gräs i väntan på att man får instruktion att sitta upp känns som något som borde vara självklart.

Och framförallt lyssna på din ridlärares tjat om säkerhet. Det finns en god anledning!

Jag kommer aldrig sluta tjata på er!


 



ANNONS
Av Ulrika Pernler - 1 maj 2015 11:55

Att sitta till häst kan på grund av yttre eller inre omständigheter kännas som att man sitter på en bomb som är sekunder från att brisera. Jag tror många känner igen känslan. Ibland briserar bomben och det är om det handlar dagens funderingar eller ska man kanske säga att det är påståenden.


 

Fakta är att hästar är flyktdjur och skapta för att vara uppmärksamma på sin omgivning. Det är helt enkelt deras strategi för att överleva. Om hästen aldrig någonsin reagerar så bör man nog ta pulsen på den och se efter så att man inte har fått ett exemplar med hjul eller medar  istället för hovar eller en sån där hålighet på manken som man stoppar en femkrona i och som man får en två minuters stillsam åktur för. Saknar hästen allt av ovanstående så är det förmodligen en riktig häst och att hästar reagerar är naturligt.

Den större frågan är HUR de reagerar. Om det pratade jag och Gabbi en morgon när vi red och våra hästar varit lite extra reaktiva.

Hästar kommer i ”paket”. Det kan vara lite som att köpa en sån där färdigblandad godispåse. Det finns säkert en massa godisar där i som man gillar. Men det finns alltid några riktigt äckliga också. Om det är en godispåse vi pratar om kan man alltid ge de äckliga godisarna till brorsan. Men så funkar det ju inte med en häst.
Det där kanske  var en dålig liknelse…? Fattar inte varför jag drog in brorsan, han rider ju inte ens och hästar är ju inte äckliga som en äcklig godis. Vad jag menar är att om man gillar pigga, vakna hästar som reagerar kvickt på hjälperna så får man oftast lite andra reaktioner på köpet.

Efter ponnytiden gick både Gabbi och jag vidare upp på stor häst. De flesta hästar vi haft har varit Svenska Halvblod men sedan några år tillbaka svängde jag om och köpte en Lusitano som är en hästras härstammande från från Portugal. I februari fick jag hem min andra Lusitano i raden och Gabbi köpte sin första i december förra året. Förutom de karakteristiska långa manarna så är dessa hästar också annorlunda i sitt temperament och alltihop har varit en ny, rolig och annorlunda resa. Med ett larvigt leende så säger jag numera som de flesta andra Lusitanoägare att jag aldrig mer byter hästras igen.

Okej, tillbaka till ämnet. Med Gabbis medhåll vill jag hävda att Halvblodshästar och Lusitanohästar briserar på olika sätt. Idag drar jag alla över en kam trots att det säkert retar upp någon. Det kan vara bra att få ut sin ilska då och då så varsågod!


 


Hur en Halvblodsbomb briserar kan enligt min erfarenhet vara som den gången Ronaldhino och jag var på tävling och den stackars funktionären som skulle bära upp ett flak med läskburkar till cafeterian råkade tappa hela flaket på översta läktarsteget. Burkarna rullade och flög nerför hela läktaren med en inledande stor plåtskräll i fallet, pysljud när burkarna sprängdes av kolsyreövertryck och skrammel och mer pys varje gång de landade på nästa läktarsteg. Många läktarsteg var det på den läktaren och ännu fler steg  eller snarare okontrollerade galoppsprång blev det för mig i ridhuset.

Det är konstigt när man far runt däruppe på hästryggen så mycket man hinner uppfatta. En lite surrealistisk känsla var det iallafall att iaktta publiken mellan vändorna fram och tillbaka genom ridhuset. De tittade ömsom åt höger och ömsom åt vänster och deras huvuden vändes helt i takt. Jag tänkte med lite ironi att de mer såg ut att vara på en tennismatch än en dressyrtävling. Sen kom jag på att jag också var på dressyrtävling, att det var jag som var inne på banan och att domaren förmodligen inte var lika road som jag själv.

Känslan var typ som att befinna sig i ett flipperspel förutom att det inte kom något sånt där pling varje gång vi stötte mot något och slutpoängen vart ju dessutom klart sämre än det brukar bli i en omgång flipper.


 


Eller varför inte beskrvia det som med Picador som helt oväntat kunde explodera med sån kraft att man for halvvägs till månen. Jag kommer ihåg en gång när jag hann ha huvudet nedåt två gånger och fötterna nedåt två gånger innan jag landade. Hade jag haft fallskärm så hade det funnits gott om tid att dra i snöret och veckla ut den innan jag nådde marken.


Eller som när man ofrivilligt galopperade om en grön stadsbuss och hann vinka till passagerarna av nån konstig anledning som jag fortfarande inte förstår.

Hur som helst. efter att jag skrev på Facebook om att Gabbi och jag haft ett lite mer än energiskt ridpass så var det någon (som lite på skoj) svarade att hon trodde  att Lusitanos var tanthästar som mer piafferade på stället än exploderade. Nja, så långt som att kalla dem tanthäst vill jag faktiskt inte gå för jag upplever att det är massor av energi, power, uppmärksamhet och känslighet i Lusitanon. (Så klart finns det tanthästlusitanos likaväl som det finns tanthästhalvblod, så gå inte i taket nu) Men så rätt hon hade på samma gång.


Sen vill jag påmonna om också att tant är ett tillstånd och inte en ålder!

Första gången Lusen blev en Lusitanobomb var på en uteritt. En hel flock hästar kom galopperande genom sommarhagen mot oss samtidigt som en färggrann joggare utan avsikter att sakta ner på farten dök upp från bakom en buske bredvid stigen. Vilken power (inte joggaren utan hästen)! Det kändes som att vi var bara sekunder från att förvandlas till en Supernova! Jag lindade in båda händerna hårt i manen, trampade ner hälarna lite extra och väntade på en ”takeoff” i ljusets hastighet.

…Men takeoff uteblev...

Istället presterade vi nån slags luftig piaff på stället medan han blåste hårt ut näsborrarna och sen red vi piaff hela vägen tillbaka till stallet och så var det inte mer med det. Jag funderade en lång stund över vad som hänt eller rättare sagt vad som inte hade hänt.

Efter den här gången så skulle jag få uppleva precis samma sak många gånger. För reaktionerna finns och är nog ännu snabbare än hos halvblodet. Men självbehärskningen eller uppmärksamheten på ryttaren finns där också och den är jag så otroligt tacksam över. Hellre en spänd piaff än entrehundrasextiogradersvänding, hellre en spänd piaff än en femhundrameters bockserie, hellre en spänd piaff än en flygtur över trädtopparna. Så visst är det skillnad på hästexplosioner. Det hävdar jag bestämt.


ANNONS

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se