Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under november 2008

Av Ulrika Pernler - 30 november 2008 18:12

Hej! Är just hemkommen efter att ha varit på Globen och sett Grand Prix küren. Det var en väldigt bra dag med en lagom blandning av dressyr, shopping och mat.


På UPK har Klubbmästerskapet i både dressyr och hoppning avgjorts. Jag har inte fått resultaten ännu men väl en del bilder från Helena. Tack så mycket för dem. Bilderna får ett eget album i vår Pixbox samt att jag lägger ut dem tillsammans med resultaten imorgon.


Visste ni att Rolf-Göran Bengtsson är en av kandidaterna till Jerringpriset.

Jerringpriset delas ut för årets största idrottshändelse och det är svenska folket som röstar fram vinnaren.


Självklart är det dags att hästsporten får en Jerringprisvinnare. Men då måste vi alla gå in och rösta (och läs mer om priset) på:

https://www.questback.com/sr/jerring08/


Dagens julvisa kommer från skivan med kockarna Werner och Werner som var populära på min storhetstid. Det vill säga under 80-talet. Det är en mycket bra låt om en stackars gris som flyr julen. Har man en gång lärt sig låten så sitter den för resten av livet!


sov gott!

Av Ulrika Pernler - 29 november 2008 09:28

Hej! Igår var vi instruktörer på Globen. Några var tvugna att vara hemma och jobba förstås. Den första bilen fullastad med instruktörer anlände till garaget och parkerade utan problem (förutom en ganska kraftig sammanstötnig med en stolpe...).


Bilen tömdes på en sekund och sedan löpte vi gatlopp mot mässan i annexet. Den andra fullastade bilen fastnade i långa bilköer och missade premiäröppningen av annexet men kom ändå lagom till den första föerställningen(Stackars dom!).


Efter den första shoppingrundan tog vi vägen runt kiosken, fyllde på godis och läskförråden och bänkade oss sedan.


Dagen fortlöpte som den brukar. Vi turades om att springa upp och ner för trapporna och in och ut på mässan. För varje gång någon ville resa sig blev det lite svårare på grund av att antalet kassar blev fler och fler.


Vi såg på hoppning, dressyr, clinic och lite showinslag.


Hemresan vid sextiden skulle gå i endast en bil då vissa av oss stannade kvar längre. Tyvärr hade vår chaufför försvunnit i vimlet på mässan och vi vart lite oroliga. Tur att det är mobilernas tid så vi kunde ringa.


Vi bestämde mötesplats, och missade varandra. Vi bestämde ny mötesplats och kunde till slut återförenas. Så började jakten på bilen. Av de som åkte med denna chaufför till Globen återstod endast två. Chauffören och en person till. För att dessa personer inte ska känna sig dumma så nämner jag inte deras namn. Jag kan dock avslöja att den ena instruktören började jobba hos oss i höstas och den andra är hovslagare.


Ingen av dessa hade någon aning om var de parkerat. De visst inte vilket plan, vilken färg eller vilket nummer. Hovslagaren mindes dock svagt ngot om stålrör som hon krupit under...???


Vi fick börja om från början. Upp i köpcentrat igen för att sedan tänka alltihop baklänges. Först hittade vi en affär som de kände igen och sedan en rulltrappa. Vi tog oss förvirrade neråt i parkeringshuset. Gissa om lyckan var stor då vi plötsligt fick krypa under ett staket gjort av stålrör. Vi var hemma!


Hemresan gick bra...


Idag har jag lyckats hitta en mycket stämningsfull julvideo. Lyssna och njut länge eftersom videon är över 6 minuter lång! Tips; det går att stänga av på den lilla pilen nere i vänstra hörnet.

Av Ulrika Pernler - 27 november 2008 14:13

Hej! Nu blir det halt! Snön smälter i rask takt och till kvällen blir det kallare och isgata. Inte enbart hästar har nytta utav broddar utan även folk i min ålder. Fast vad det gäller människobroddar finns det någon sorts skämsstämpel på det hela. Att ha broddar är lika med att vara urgammal. Nä, vi far hellre runt som Bambi på hal is. Vurpar stort och slår halvt ihjäl oss. Bara ingen såg…

 

För hästar är det status med broddar. Ju fler desto bättre. Fyra på varje fot är det ultimata för en tuff häst på vintern! Det finns runda broddar, spetsiga broddar, fyrkantiga broddar och sexkantiga broddar. Höga och låga. De spetsiga är bäst om man vill trampa en människa på foten…

 

Men nu ska ni få ett tips! På Coop har jag sett att de säljer världens tuffaste snowjoggers med inbyggda broddar i! Själva skorna går inte av för hackor. Svarta och fluffiga med lite blank yta. Fast det allra bästa ser man först när man lyfter på dem och kikar in under skorna.

 

Där sitter inbyggda broddar!!! Det enda man behöver är en handfull väl utväxta naglar för att pilla ut själva mekanismen. En handfull naglar behöver man därför att de första fyra naglarna går av då själva fjädern sitter rätt så hårt. Fast det blir nog bättre när man fällt ut och in sina broddar ett tag. Jag gjorde i alla fall av med fyra av mina ”disoputationsnaglar” redan i affären. Men det var det värt. Vilka broddar! Det gnisslade högt på golvet inne på Coop när jag provspatserade runt i stövlarna.

 

Tänk er själva, med de stövlarna kan man fälla in och ut sina broddar efter behov och gärna lite i smyg för att slippa översittarblickar. Man kan till exempel sitta vid busshållplatsen och låtsas peta bort något gammal tuggummi från sulan och vips så är man broddad!

 

Det borde bli Nobelpriset för de där stövlarna. Priset? 179 pix! Jag antar att ni vill ha sådana allihop. Kom ihåg att det var jag som kom med tipset. Ni behöver inte tacka mig med några dyra gåvor. Någonting för runt 200 spänn räcker.

 

Nu ska jag skicka en varning till Coop så de hinner sätta in extrapersonal till eftermiddagen!


Här kommer dagens julstämning. Inte någon sång men väl sagan om det tre små grisarna och vargen fast i jultappning. Håll till godo!

Av Ulrika Pernler - 26 november 2008 12:00

Hej! Rikki Tikki Tawi är nu på väg. Han lastas idag och ankommer imorgon eftersom han ska övernatta i ett stall på vägen. Han får stå på isoleringen med Nero som sällskap i ett par veckor i vanlig ordning. Vill ni ha en titt får ni trycka näsan mot fönstret i isoleringsstallet eller så får ni lägga er i bakhåll bakom en gran och kika på honom när han är ute i hagen.

 

Veterinär Peter var ut en sväng i morse för att kolla våra ”sjuklingar”. Susi visade sig vara frisk och fräsch och ska sättas igång. Calippo var nästan bra i sin vrickade bakkota. Han fick en behandling till och ska kollas upp om ett par veckor. Nero har vi ridit under en tid redan. Han ska få gå ut i större hage med den nya hästen för att få komma igång och röra sig ännu mer.  Så det ser verkligt bra ut på ”sjukfronten”.

 

Goliath och Tiffy fick sina tänder raspade. Hästtänder växer ju hela tiden men genom att hästarna mal sönder fodret så slits tänderna samtidigt. Så normalt ska tänderna sköta sig själva. Annat blir det om hästen har en avvikelse i bettet. Till exempel överbett eller korsbett. Då får man ta till hjälp av sin veterinär. Både Goliath och Tiffy saknar varsin tand. Det gör att motsvarande tand i den undre käken växer upp i hålet som blir. Så båda hästarna hålls efter regelbundet med tre till sex månaders mellanrum. Eftersom de är vana vid att få tänderna raspade så sköter de sig jättefint under tiden.

 

Viking passade på att ta sin andra vaccinationsspruta när vi ändå var igång. Han ska få tre sprutor under det första året hos oss för att få ett lika bra skydd mot hästens A2 virus som våra övriga hästar har.

 

Till helgen är det Stockholm International Horse Show på Globen. Själv ska jag dit två svängar. Först på fredagen med mina arbetskamrater. Det är viktigt att vara där redan på fredagen eftersom man har chans att sno åt sig de bästa grejorna på mässan.

På söndagen åker jag igen fast då med familjen, för att titta på dressyr och se om det finns några reafynd på mässans sista dag.

 

Ungdomssektionens buss avgår på lördagen och är så vitt jag förstår fylld till bredden. Jag vill uppmana alla som ska åka bussen att öva in några väl valda sånger att sjunga under resans gång. Det blir så bra stämning då. Kom ihåg att bussen inte stannar vid stallet då den kommer tillbaka på kvällen!

 

Till sist vill jag bjuda på ännu en jullåt. Vilket jag ska föröka göra nästan dagligen ända fram till jul.

Av Ulrika Pernler - 25 november 2008 20:55

Hej! Det är så vackert ute med snö och allt. Det är inte utan att man får lite julkänsla. Tänkte därför bjuda på lite stämningsfull julmusik. Var så goda!

Av Ulrika Pernler - 25 november 2008 13:54

Hej! Gårdagens snöfall fortsatte att göra livet händelserikt. Efter att vi dragit loss min bil ur diket, tömt stövlarna på tio liter snövatten, borstat av tre kilo snö från jackan och fått loss Gabbis bil ut snövallen på andra sidan gatan så var det meningen att resten av dagen skulle fortsätta i sitt vanliga lunk.

 

Inte för Erica förstås för hon kom inte till jobbet alls. Så går det när man bor längst ute i skogen där vägen tar slut. Erica kunde inte ens se sin bil under snön så det fick bli en innedag med tända stearinljus och drömmar om våren.

 

Hästarna kom in efter en glad förmiddag i hagen. Snöstorm är tydligen det ultimata lekvädret. Felix öron var helt igenproppade av snö, Figaro hade täcket på sned och Poppe var fortfarande alldeles yr av lek.

 

Att ridskoleelever är ett segt släkte visste vi redan. Vid halvfyratiden droppade de första eleverna in och under kvällen var grupperna fyllda som vanligt. Under tiden körde traktorn sin tredje plogvända för dagen ute på stallplan, parkeringar och på infartsvägen.

 

Vid halvsjutiden var det någon som körde fast i en snövall och ett gäng glada och hjälpsamma elever såg till att knuffa ut bilen på körbart underlag igen. I stallet är vi alla en enda stor familj ;)

 

Halvnio slutade min sista lektion och det var dags för kvällsfodring. Therese skulle ha sin sista lektion under tiden. Min mamma och pappa var på plats och hjälpte till. Mamma hade ridit sin lektion och pappa hade plogat. Hästarna var lika hungriga som alltid.

 

Så hände det! Bara någon minut efter att vi slängt in den sista högivan så blev det becksvart och alldeles tyst och stilla. Strömavbrott!

 

Jag gick tillbaka mot ridhuset där Therese hade sin lektion. Efter att ha krockat med ett tiotal sadelhängare och ramlat dubbelvikt över den röda avspärrningen vid privatstallet så stack jag in huvudet i ridhuset. Nödbelysningen gav ett svagt och hemtrevligt sken därinne och hästarna var alldeles lugna.

 

Med tanke på dagens väder så hade Therese redan tagit beslut om att avsluta dagens lektion. Nödbelysningen räcker i tjugo minuter efter att strömmen gått så eleverna han gott och väl sitta av och leda ut sina hästar.

 

Pappa hade redan gått mot bilen för att köra fram den till stalldörren och lysa upp inne i stallet så att elever och hästar skulle komma säkert in i rätt boxar. Han har varit med förr!

 

Naturligtvis hade pappas bil fastnat i en snödriva och jag fick rycka in och agera tyngd på motorhuven. Jag har också varit med förr!

 

Så parkerade vi bilen vid dörren och stallet ljusnade. Eva Britt körde till den andra änden av vårt långa stall och lös från det hållet. Perfekt! Hästar och elever kunde sadla och tränsa av till skenet från bilarnas lyktor.

 

Eleverna gav sig hemåt och Therese trevade sig runt i becksvarta mörkret för att låsa alla dörrar. När vi åkte ner mot stora vägen insåg vi att hela Jälla badade i mörker. Här och där kunde man se det fladdrande skenet från stearinljus inne i husen.

 

Själv åkte jag rakt över gatan och hem till mig. Det blev en tyst avslutning på kvällen. Ingen TV inga ljud och bara mörkt. Ganska skönt faktiskt.

 

Någon gång efter midnatt vaknade jag av att huset stönade igång. Maskinerna knäppte och surrade, både kyl och frys började larma och allt blev ljust. Det var bara att springa upp och larma av och släcka lamporna.

 

Under natten kom och gick strömmen med jämna mellanrum och vi vaknade till en kylig morgon. Vi har haft några kortare strömavbrott under morgonen och förmiddagen även idag. Just nu lyser solen över ett helt fantastiskt vinterlandskap och det är underbart vackert!

Av Ulrika Pernler - 24 november 2008 13:09

Minst en gång vartenda år

Faller snön så det förslår

Vägen från mitt hus försvinner

Bilen står på snön och spinner…

 

Längre bort på grannens led

En traktor, en buss och tre bilar åkt ned

Styr försiktigt, tar det kallt

Kör på vägen framförallt…

 

Men snön är djup och snart omsider

Bilen ner i diket glider

Ungarna hurrar och skrattar där bak

Som detta är dagens roligaste sak…

 

Bilen stannar skarpt i lut

Med stånk och stön vi klättrar ut

Jo vi sitter minsann fast

Just där diket är som brantast…



Bo på landet det är toppen!

Snö och storm får fart på kroppen!

Hämtar traktor och chaufför

På diken är jag amatör


Upp i traktorn sitter far

Gabbi styr och traktorn drar

Pust och stånk och linan spänner

Tack för hjälpen mina vänner


För rätt vad är far bilen opp

Och lämnar diket med ett plopp

Hurra jag ropar glatt i skyn

Ty bilen står på avenyn


Snön den faller ännu vit

Tänk att vintern kommit hit

Ner i diket i november

Brukar hända i december…


Juleljus och vinterfröjd

Snö i massor gör mig nöjd

Nu så ska jag grabba spaden

Ty jag har jobb för hela dagen


Av Ulrika Pernler - 23 november 2008 11:58

Hej! Igår var jag en hårsmån från att ramla av. Jag tänkte bara att ”Nu är det dags!”. Men så tänkte jag på eftermiddagens stundande Ålandsresa och julbord. Vem vill gå runt finklädd på båten med skrapmärken under näsan? Så i sista sekunden lyckades jag hamna i sadeln igen med stoltheten i behåll.

 

Till och från brukar jag ju skryta med min överdådiga balans här på bloggen men sanningen är att under utbildningen av unghästen så ramlar man förr eller senare av. Det ingår!

 

Igår inträffade ett sådant där tillfälle då man liksom inte har något val.  Det låg nämligen en bom kvar på marken ifrån fredagskvällens lektioner. Ronaldhino innesitter mycket dålig känsla för att ta sig över bommar. Han tror fortfarande att det bästa sättet att ta sig över en bom är att ställa sig på den och liksom rulla med.

 

Igår lyckades han dock ta sig över bommen och ville fira det hela med ett skutt. Så själva klivet över bommen var inget problem det var själva skuttet som blev misslyckat. Rolles framben slog nämligen en kärringknut på sig själva, eller om det var en råbandsknop…

 

Utan framben att landa på så går man omkull och strax därefter försvann hela hästen under mig.  Rolle och jag landade på marken. Han, platt som en pannkaka och jag längst fram på halsen med överkroppen framför hans huvud. Det måste ha varit en snygg syn för de övriga i ridhuset stod bara och gapade.

 

Ronaldhino tänkte mitt i allt att han ville ta sig ur situationen på bästa sätt och lyckades på bara någon sekund häva sig upp igen. Han slängde upp halsen och jag hasade bak några decimeter vilket gjorde att jag satt ungefär mitt på mankammen. Så galopperade vi i väg en bit under vilken jag sakta tog mig bakåt mot sadeln och tryggheten. Ungefär mitt på långsidan lyckades vi stanna och jag hoppade den sista biten tillbaka över manken och ner i sadeln. Hemma!

 

Rolle och jag ruskade lite på oss och båda tittade sig omkring för att se efter om någon hade sett. Ni vet hur det är när man är mitt inne i ett köpcentrum och så druttar man omkull utan anledning och ligger där på golvet med kassarna utspridda och en stor reva i själen. I nästa sekund så kastar man sig upp trots benbrott, blåmärken och hjärnskakning. För det värsta av alltihop är ju om någon såg…

 

Igår såg de…

 

Vad förväntar man sig då av sin släkt och sina vänner efter ett trauma? Kanske en gnutta omtanke, förståelse och medkänsla. Vad får man? Ett stort skratt och spridda applåder förstås! Hmpf! Vänta ni bara!

 

Rolle och jag satte näsan i vädret och fortsatte passet som om inget hade hänt.

 

På eftermiddagen åkte lite hästfolk och deras män till Åland för att äta julbord på båten. Alla var civilklädda förstås och vi var tvungna att bära namnskyltar för att känna igen varandra.

 

Carina var reseledare och för dagen iklädd en knallgul reflexväst. En reseledare behövs verkligen när hästfolk tar sig ut på okänt vatten och Carina var fullt sysselsatt med att hålla ordning på oss under resans gång.

 

Jag fick den stora äran att hålla reda på nyckeln till klädskåpet. Tack för förtroendet!

 

Kvällens ätrekord sattes av ”Patrik” som klämde hela fem fulla tallrikar med mat. Han kunde resten av kvällen bara röra sig under stora begränsningar.

 

Hemresan kantades av sång från några medresenärer som haft kul på båten. Tyvärr kunde de bara två olika sånger. Men i övrigt var kvällen mycket lyckad!

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7
8
9
10 11 12 13 14 15
16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26 27
28
29 30
<<< November 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards