Hej! Det är så vackert ute med snö och allt. Det är inte utan att man får lite julkänsla. Tänkte därför bjuda på lite stämningsfull julmusik. Var så goda!

Hej! Gårdagens snöfall fortsatte att göra livet händelserikt. Efter att vi dragit loss min bil ur diket, tömt stövlarna på tio liter snövatten, borstat av tre kilo snö från jackan och fått loss Gabbis bil ut snövallen på andra sidan gatan så var det meningen att resten av dagen skulle fortsätta i sitt vanliga lunk.

Inte för Erica förstås för hon kom inte till jobbet alls. Så går det när man bor längst ute i skogen där vägen tar slut. Erica kunde inte ens se sin bil under snön så det fick bli en innedag med tända stearinljus och drömmar om våren.

Hästarna kom in efter en glad förmiddag i hagen. Snöstorm är tydligen det ultimata lekvädret. Felix öron var helt igenproppade av snö, Figaro hade täcket på sned och Poppe var fortfarande alldeles yr av lek.

Att ridskoleelever är ett segt släkte visste vi redan. Vid halvfyratiden droppade de första eleverna in och under kvällen var grupperna fyllda som vanligt. Under tiden körde traktorn sin tredje plogvända för dagen ute på stallplan, parkeringar och på infartsvägen.

Vid halvsjutiden var det någon som körde fast i en snövall och ett gäng glada och hjälpsamma elever såg till att knuffa ut bilen på körbart underlag igen. I stallet är vi alla en enda stor familj ;)

Halvnio slutade min sista lektion och det var dags för kvällsfodring. Therese skulle ha sin sista lektion under tiden. Min mamma och pappa var på plats och hjälpte till. Mamma hade ridit sin lektion och pappa hade plogat. Hästarna var lika hungriga som alltid.

Så hände det! Bara någon minut efter att vi slängt in den sista högivan så blev det becksvart och alldeles tyst och stilla. Strömavbrott!

Jag gick tillbaka mot ridhuset där Therese hade sin lektion. Efter att ha krockat med ett tiotal sadelhängare och ramlat dubbelvikt över den röda avspärrningen vid privatstallet så stack jag in huvudet i ridhuset. Nödbelysningen gav ett svagt och hemtrevligt sken därinne och hästarna var alldeles lugna.

Med tanke på dagens väder så hade Therese redan tagit beslut om att avsluta dagens lektion. Nödbelysningen räcker i tjugo minuter efter att strömmen gått så eleverna han gott och väl sitta av och leda ut sina hästar.

Pappa hade redan gått mot bilen för att köra fram den till stalldörren och lysa upp inne i stallet så att elever och hästar skulle komma säkert in i rätt boxar. Han har varit med förr!

Naturligtvis hade pappas bil fastnat i en snödriva och jag fick rycka in och agera tyngd på motorhuven. Jag har också varit med förr!

Så parkerade vi bilen vid dörren och stallet ljusnade. Eva Britt körde till den andra änden av vårt långa stall och lös från det hållet. Perfekt! Hästar och elever kunde sadla och tränsa av till skenet från bilarnas lyktor.

Eleverna gav sig hemåt och Therese trevade sig runt i becksvarta mörkret för att låsa alla dörrar. När vi åkte ner mot stora vägen insåg vi att hela Jälla badade i mörker. Här och där kunde man se det fladdrande skenet från stearinljus inne i husen.

Själv åkte jag rakt över gatan och hem till mig. Det blev en tyst avslutning på kvällen. Ingen TV inga ljud och bara mörkt. Ganska skönt faktiskt.

Någon gång efter midnatt vaknade jag av att huset stönade igång. Maskinerna knäppte och surrade, både kyl och frys började larma och allt blev ljust. Det var bara att springa upp och larma av och släcka lamporna.

Under natten kom och gick strömmen med jämna mellanrum och vi vaknade till en kylig morgon. Vi har haft några kortare strömavbrott under morgonen och förmiddagen även idag. Just nu lyser solen över ett helt fantastiskt vinterlandskap och det är underbart vackert!