Hej! Igår var det bal på slottet. Ja, eller nästan. Disputationsmiddagen hölls vid Ekelundshov vilket också är väldig trevligt och festligt. Gabbi hade höga klackar på sig redan hemifrån och lyckades snava en gång på parkeringen vilket gav en lätt hälta och indikerar på en eventuellt begynnande kotledsinflammation.

Jag körde den mer mogna varianten och hade mina skor i en påse tills jag kom fram. Tanken var att vi skulle öva att gå i våra skor under veckan innan (det hade behövts). Gabbi hade helt låtit bli och jag hade använt mina en stund när jag satt framför datorn.

Klockan fem i sex stod vi utanför porten vid palatset, ensamma. – Undrar om det var sex eller sju… började Gabbi i samma veva som de första regndropparna föll och landade i mitt plattångade hår. Vi såg oss oroligt omkring. Strax hörde vi dock röster och självaste doktorn kom gående. Vi hade kommit rätt tid!(Det händer inte jämt…)

Vi hängde av oss och vissa av oss lite vuxnare bytte även skor. Vi lämnade över våra medhavda presenter till doktorn och erbjöd oss sedan att dela ut sånghäftena vid borden för att på så sätt tjuvtitta var alla 93 inbjudna personer skulle sitta. Jag hade fortfarande ont i magen i den händelse att jag skulle bli placerad vid någon professor från England, USA eller allra värst från Ryssland i och med att min ryska är så knackig.

Inte förrän vid det näst sista bordet hittade vi våra namn. Gabbi och jag skulle få sitta vid samma bord fast på varsin ända. Det kändes ändå skönt att man kunde vinka lite åt varandra.  Alla vid bordet hade svenska namn (det är inte 100 % säkert att man talar Svenska ändå) och ett par av namnen kände vi även igen.

Efter en stunds mingel, toabesök, en titt på paketbordet och ännu en koll på namnlapparna vid borden så satte vi oss för att äta förrätt. En tallrik bestående av två sorters sill, lax, en ostbit och några gröna blad av olika form. Det var väldigt snyggt upplagt men jag har ju trots allt lite svårt för fisk men man vill ju uppföra sig vuxet.

Så jag körde en väl beprövad variant av att äta. En liten ostbit, några gröna blad och så kör man runt sillbitarna ett halvt varv på tallriken. Så en liten ostbit, ett par gröna blad och så var det dags för en åktur för laxen. Till sist såg förrätten halväten ut och jag lade nöjt ifrån mig besticken, klappade mig på magen och sa – Det där var utsökt! medan jag nickade professionellt åt de andra vid bordet.

Nu och då sjöngs det sånger ur sånghäftet. I vanlig ordning hittade jag rätt låt i samma sekund som man sjöng den sista strofen. Men det gjorde inte så mycket eftersom jag mimar så bra! Veterinärerna dominerade festlokalen vilket betydde att man måste sjunga ”hästens skål”. Det innebär att alla ställer sig på sin stol och sedan sätter vänstra foten på bordet. Det symboliserar hur man sitter upp i stigbygeln. Jag var mycket imponerad över att alla människor, även de i hög ålder, lyckades ta sig upp på borden. Att komma ner var desto värre och det tog en bra stund innan alla satt som de skulle igen. Ingen blev dock allvarligt skadad!

Som varmrätt fick vi oxe med sås och hasselbackspotatis vilket var jättegott! Det var tur att jag höll igen lite på förrätten.

Jag vill tacka mina trevliga bordsgrannar (åt både höger och vänster). Med mina högra grannar hade jag några väldigt intressanta konversationer. Ett ämne berörde varför ridlärare alltid lägger huvudet på sned när de undervisar, och då företrädesvis till vänster.

Många intressanta teorier lades fram men vi enades till slut om att graden av lutning på ridläraren anger graden av engagemang. Jag kommer nu under veckan själv att göra mätningar på mina kollegor för att se vem som engagerar sig mest på jobbet. Störst lutning vinner!

Många tal hölls. Några på engelska vilket jag i vissa fall hade lite svårt att hänga med på . Men det gäller att börja skratta en halv sekund efter att alla andra gör det så har man inte gjort bort sig i alla fall. Den viktigaste informationen vi fick under kvällen var att Peter (doktorn) äter biff (och helst prisvärd sådan) med bearnaisesås varje helg.

Det var mycket roligt att få vara med på middagen och vi är mycket stolta över vår husveterinär Peter som nu blivit doktor!

På lördagen var vi tillbaka till verkligheten genom att åka på kursen ”Utveckla Ridskolan” vilken vi har gått på under året. Detta var den sista träffen innan årets slut.  Jättekul att träffa instruktörer och styrelsemedlemmar från de andra ridskolorna även om det var lite tunt med folk denna gång.

Imorgon söndag är det klubbhoppning och stalltjänst som gäller. Min arbetsdag börjar strax efter sex på morgonen.

Så på måndag sänker sig lugnet igen och en helt vanlig arbetsvecka tar sin början. Det ska bli lugnt och skönt!

Här nedan en film från disputationsdansen. Vilken utfördes under levande musik!