Hör nu på go’vänner så ska jag för er berätta…

Jag är rädd att det dessa dagar pågår en speciellt allvarlig solstorm. Det blir faktiskt storm på solen ibland och då påverkas vi människor på helt osannolika sätt. Ungefär som vid fullmåne fast värre.

Jag började ana ugglor i mossen redan när Uffe ringde och ville byta dag för våra träningar. Men det var inte förrän jag svängde in på parkeringen vid stallet och fick se Sara sittandes i en SAAB som jag förstod att det verkligen är orkan på solen!

Sara slog på en tvärbroms när hon såg mig och elhissade (!!!) ner rutan. Ett stort leende mötte mig därinifrån.

-         Det här är min nya bil, visst är den fin?!! Sa Sara utan minsta darr på rösten.

Jodå, fin var den minst sagt. Men den var inte ”Sara”…

”Sara” är en gammal rostig Volvo 740, med rosthål i plåten som ger en skön luftgenomströmning året runt.  Sara själv kallade hålen för AIR-condition.

”Sara” är blöta strumpor när det har regnat ute och vattnet har sprutat upp genom rosthålen i golvet.

”Sara” är ett solkigt innertak som har lossnat och hänger ner över ögonen.

”Sara” är en skruvmejsel för att öppna bagageluckan, handskfacket och sätta tillbaka en del i motorn som har skakat loss.

”Sara” är en torsdagskväll klockan 22 och motorn har havererat…

”Sara” är en hel bil lastad med folk och hästar som hurrar när de nått över ett backkrön och ser nedförsbacken komma.

”Sara” är skrammel, stånk och stön.

Hur ska det bli nu? När Sara inte ens behöver kämpa för att få ner rutan på förarsidan. När hon inte behöver oroa sig för om hon ska komma hem eller inte när hon slutar jobbet. När Sara bara kan trampa gaspedalen halvvägs ner i golvet och hennes SAAB spurtar iväg mot nya mål.

Kanske blir Sara som oss andra som bara tar förgivet att bilen kommer att rulla bara för att man har vridit om nyckeln…

Ja du Sara, din nya bil var fin men jag är ganska säker på att det är storm på solen. Hoppas din älskade gamla ”OYK” får en bra plats på skroten bredvid min trogna ”OYJ”. Bröder in i slutet.