Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under oktober 2013

Av Ulrika Pernler - 29 oktober 2013 19:31

 

Hej! Dagen idag har bestått av ett massivt mörker, moln och regn. Men som väl är ingen storm. Det finns en ganska stor mysfaktor med såna här dagar. Så länge man får sitta inomhus i en mjuk fåtölj med tjocka strumpor och något bra på TV:n vill säga. Men att klä på sig och gå ut är helt enkelt inte något vidare. 


Jag är bortskämd! Vet inte exakt när det hände. Men så är det. 


I morse var valet mellan ridhus och utomhus inte svårt. Förr i tiden hade jag aldrig tvekat inför att klä på mig vad som behövdes och i med eller motvind ge mig ut i mörkret. Gabbi och jag hade en  arsenal av kläder för olika väder. Dessa förvarades i garaget hemma och vad man skulle ha på sig valdes nogsamt efter väderlek. 


Den stora orangea jackan på bilden ovan hade jag ärvt av pappa. Det var en gammal "vägverksjacka" klädd med vitt fluff och den släppte inte igenom en uns av väta. Släppte nog inte ut något heller... Jag hade i min ägo också en skoteroverall, blå med svart ludd invändigt och en väldigt praktisk lucka i baken. Närmare än så går jag inte in på det. 


Katla, hästen fick klara sig med sin egen fluffiga vinterfäll. Klippta hästar förekom inte och täcken i hagen hade de inte heller.  


På fötterna brukade vi ha olika sorters snörkängor. Egentligen alldeles för stora och klumpiga för stigbyglar. Men nödvändiga för att inte behöva amputera några tår. 


Jag hade ett par Graningekängor som jag tyckte extra mycket om. Det var snörning från tårna till strax över halva skenbenet. Så de tog sin stund att ta på och av men de var oslagbart varma. De kängorna hängde med många år och den sista vintern de var med så hade jag dem ibland på jobbet eftersom det var en sån där riktigt kall vinter.


Den allra sista gången jag använde Graingekängorna var den dagen jag hade dem på medan jag gjorde rent i stallet. Det var den där dagen när jag gick och irriterade mig på att jag fått tag på ett par strumpor som kasade ner och lade sig som en klump i tån. Men jag bet ihop och jobbade klart. 


Man ska inte låta stövlar stå i ett garage en längre tid utan uppsikt...


Mössen hade byggt bo i ena stöveln. Strumporna kasade helt enkelt inte ner och för de nyfödda musungarna gick det inget vidare efter en fömiddag i ett stall tillsammans med en uppsättning tår på en fot i en stövel. 


Jag hade en kort ceremoni för musungarna och stöveln innan jag lade dem till vila i soptunnan. Därmed var Graningenstövlarnas era förbi. (Förlåt alla djurvänner, men jag tror och tröstar mig med att livet nog flugit ur ungarna innan jag tog på mig stövlarna för de var inte alldeles färska!) Jag fick också av förklarliga skäl en vana att alltid hålla stövlarna upp och ned innan jag tar på mig dem. Sommar som vinter. En vana som hållt i sig. 

Av Ulrika Pernler - 27 oktober 2013 18:26

 

Hej! Idag avreds årets KM i Dressyr härhemma i ett fantastiskt oktoberväder. Fast vi var inomhus förstås. Men våra ryttare hade det nog bra när de lastade i och ur och red fram. Det kan ju lika gärna regna småspik den här årstiden.


Jättefina ritter och inte en enda i hela startfältet red fel väg. Rätt så fantastisk bara det.


I kategori B och C som var sammanslagna blev det Guld till My Sannestedt och hennes B-ponny Shamrocklake Marie Claire. I kategor D segrade Tova Gustavsson och Duke of Earl och silvret gick till Frida Engvall och Munsboro JoeJoe. Matilda Schenning och Kalle E vann Guldet för juniorer på stor häst medan Guldet för seniorer gick till Susie Gelinder och Cola. Cola får också pris för dagens fräschaste tjugofyraåring!


KM i hoppning rids den 24 november i samband med klubbtävling. Helgen innan det, den 17 november så är det KM i Working Equitation.


Själv har jag haft en "vek vecka" med nåt virus som gäckat mig. Ena dagen har jag legat plattfall och nästa har jag tänkt att "nu är det nog bättre" och så platt fall igen. Ibland är det bara att ge med sig. Men litegrand har jag ändå hunnit med mellan soffhänget. Bland annat har hela tjugosex ekipage varit med och tränat WE under veckan. Det märks verkligen att WE intresserar många. Hoppas nu bara att flera av dem som ännu inte provat på att tävla passar på den 17 november hos oss. Jag la ut banorna idag så att man kan tjuvkika och förbereda sig. Det bästa med Pay and Ride är att man kan få ta sig runt i lugn och ro och till och med få hjälp med sådant som krånglar.


På lördag förmiddag kom ett gäng på fyra ryttare och hästar som aldrig befunnit sig på en WE bana. Några av hästarna var konvalescenter på väg igång efter skada och för dem blev det nog ett roligt vändning i igångsättningen som annars oftast bara består av långtråkig skritt. Skritt runt hinder och över broar roar nog hästarna mycket mer samtidigt som det lösgör och gör av med hjärnspöken! Ekipagen verkade mycket nöjda efter träningen så jag känner på mig att vi kommer att ses igen.


Idag orkade jag till och med rida en stund på Lusen. Det har i och för sig inte gått nån nöd på honom. Igår red Frida barbacka och jag tror nog att han var väldigt nöjd med det. I vilket fall så red jag den nya slingan som går förbi bostadsområdet trots lite älgskräck. Igår när jag hade förmiddagslektionen på WE banan så hörde jag nämligen ljudet av klövar mot asfalten därborta och när jag tittade dit så kom en stor älgko med två kalvar gående på gatan mellan de nybyggda husen. Det såg ut som de var ute på en helt vanlig promenad. Idag såg jag tack och lov inte till dem. Fast jag såg avtrycken efter dem i marken där jag red.


I morgon börjar en ny vecka och jag hoppas jag vaknar och har lämnat alla virus kvar i den förra veckan :)

Av Ulrika Pernler - 24 oktober 2013 19:53

Hej! Igårkväll så hade vi ett möte i cafeterian för de medlemmar i klubben som har egen häst på ett eller annat sätt. 


Uppsala Ponnyklubb är ju en stor förening med hundratals medlemmar. På ridskolan har vi ungefär femhundrasjuttiofem ridskoleelever som sitter upp varje vecka. Vi har också ett hundratal medlemmar som inte rider på ridskolan men som har en egen häst, är fodervärd eller medryttare på en häst. Några är ute och tävlar medan andra hellre tränar och någon trivs bäst i skogen med sin häst.


Uppsala Ponnyklubb vill vara en klubb med bredd. Hos oss är alla välkomna! Det viktigaste är att man gör något med sin häst som både häst och ryttare gillar. Vi är stolta över att ha medlemmar som bland annat rider grenarna Hoppning, Dressyr, Distansritt, Fälttävlan, Engelska Ridklasser, Trab och Working Equitation. Inte minst har också en av våra medlemmar en åsna som visat upp sig på en specialtävling för åsnor. Det tycke jag är coolt. 


Gabbi och jag hade en snabb presentation av klubben och verksamheten där och sedan fick alla som var på mötet presentera sig lite kort. Lite drygt trettio personer hade kommit vilket var jättekul. Vi fikade (mycket viktigt!) och sen delade vi in oss i mindre grupper för att alla skulle få möjlighet att fundera över vilka aktiviteter som just de skulle vilja arrangerades i föreningen. En grupp som ska jobba för att representera våra medlemmar med egen häst har bildats men där finns plats för fler om ngon mer vill vara med. 


Efter en stund så samlade vi  ihop oss igen och gick igenom vad som skrivits ned på pappren. Det var massor av bra idéer! Några som jag kommer ihåg just nu är:

Föreläsningar om Stretching av häst, enklare sjukvård, massage, sitsträning med mera.

Extra träningstillfällen för tanter och gubbar med egen häst i både hoppning och dressyr

Extra träningar för dem som inte blivit tanter och gubbar såsom barn med ponny/ ungdomar

Åka iväg och träna fälttävlan/ ta fälttävlanskort tillsammans

Avsuttna träffar

Fler Pay and Ride Dressyr


Det var många fler poster som togs upp och jag kommer att skriva ner dem och lägga ut på hemsidan. Nu ska vi sätta oss ner och se över vad vi från ridskolan kan hjälpa till med och vad som medlemmarna själva kan bistå med. Ett par stycken tog redan under kvällen på sig att kolla upp med ett par föreläsare och någon tränare.


Det finns en önskan om träningar i olika grenar och nu hoppas vi på att den som känner att den har möjlighet att dra ihop tillfällen för en tränare och hålla i anmälan hör av sig. Vi bistår gärna med att lägga ut information på hemsida och i våra mailutskick så att infon sprids. 


Vi påminde också att all den verksamhet som anordnas i ridskolans regi också är öppen för våra medlemmar med egen häst. Inte bara lektionsverksamheten utan också klubbtävlingarna (15 st/ år), Pay and Jump/ Pay and Ride (20 st/år) kurser på lov, extra träningar som WE och hoppning/ dressyr inför lagtävlan, föreläsningar, PUFF, Ungdomssektionens halloweenkväll, frossarkväll, julshowen och allt det där andra. Ridskolan sjuder av liv och vi hoppas ni vill vara med! :)


En fördel då det finns en ridskola knuten till klubben är att man alltid kan lyfta på luren eller maila och få ett snabbt svar. Så hoppas ni fortsätter att höra av er med frågor och idéer och att vi kan få ihop roliga aktiviteter där ni känner att ni träffar på varandra. 


Den 19 november till exempel så blir det foderföreläsningar och fika förstås.

Välkomna på Foderföreläsning


Klubbtävlingarna är det full fart på. Det har varit en hoppning och en dressyr för dem som inte tävlat så mycket förut. Nu på söndag är det klubbmästerskap i dressyr och sedan kör vi fem söndagar på rad Dressyr, WE och Hoppning. Allt detta hittar ni under rubriken tävling på http://www.uppsalaponnyklubb.se 


Höstlovet bjuder på Pay and Jump, lastträning, tömkörning, löshoppning och dagridläger. 


Jullovsaktiviteterna kommer ut på hemsidan inom någon vecka. För dig med egen häst passar kanske träningsläger inriktning hoppning, dressyrkurs eller en heldag med Working Equitation. Som vanligt så är alla kurser öppna för den med egen häst. Håll ögonen öppna! 


Vår välbesökta julshow äger rum söndagen den 8 december. Kanske någon som har ett spektakulärt nummer att visa upp? Året då vi hade en sjungande konfrencier tyckte jag var trevligt så sångfågel eftersökes...


Jättekul att ses allihop! 


 

Av Ulrika Pernler - 19 oktober 2013 19:51

Hej! Idag stod banbyggarkurs i grenen Working Equitation på schemat för min del. Uppstigning vid sju och upphämtning vid Willys parkering av chauffören klockan åtta. 


Det var på sätt och vis en speciell dag då vi var fyra stycken som avsåg att samåka och tre av oss hade den stora turen att få heta samma sak, nämligen Ulrika. Det namnet är annars på utdöende har jag tyckt mig märka. I min ungdom fanns det minsann gott om oss. Bara i min klass i ettan var vi fyra stycken som gick under namnen Ulrika P, Ulrika W, Ulrika I och Ulrika E. ”Ullis P” hette jag långt upp i åren. Men någon gång i övergången till ”tant” så blev Ulrika rätt och slätt tydligen mer passande. 


Jag vet inte om vi Ulrikor är döpta efter Ulrika Knape eller en drottning  vid samma namn som levde något tidigare än Knape. Men namnet  var poppis vid samma tidpunkt som männsikan satte sin första fot på månen och ett tag framåt!


Det var varken Ulrika ”E”,”I” eller ”W” som åkte bil med mig idag utan Ulrika S ochUlrika D och så jag då, Ulrika P. Den fjärde medåkaren var Fredrik, fast vi funderade starkt på att kalla honom Ulrik... 


 


Med fyra kvicka hjärnor i bilen, två kartor utskrivna på Hitta.se, en GPS och fyra fungerande smartphones, så kan man ju tycka att det bara borde vara att åka raka spåret till destinationen. Men inte då, vi letade efter ”gula vägar”, körde en liten snutt på en gågata i Enköping, missade avfarten mot Eskilstuna, snurrade runt i ett villaområde i Strängnäs och kollade hur det såg ut ute på landet. Men till sist så var vi framme. 


På parkeringen blev jag uppringd av Ilse som också skulle vara med på kursen. 

-Var är ni? frågade hon.

-Precis framför dig svarade jag, och vinkade till Ilse som befann sig ungefär fem meter från mig. Som ni förstår så var det ett gäng samlade personer som skulle gå kurs. Skojigt nog så tror jag att vi var ungefär femton personer på plats. Det lovar gott för WE grenen! 


   


Förmiddagen bestod av hindergenomgång. Jag packade upp lite godis och andra förnödenheter som Pepsi Max. Av den senare hade jag ett rejält lager medtaget i väskan. Dagen skulle bli lång! 


Sedan delade vi in oss i grupper och ritade varsin bana som skulle redovisas på eftermiddagen. Jag blev anklagad för OCD när mina bordsgrannar såg min uppsättning med pennor. Men jag tror bara de var avundsjuka. Man vet aldrig när man behöver en blyertspenna. Och om udden går av eller tar slut så behöver man en till osv. Färgade pennor är alltid bra liksom kulspetspennor med lite olika grepp och färger. Tuschpennor är skojiga och en liten överstrykningspenna är inte fel. 


Möjligtvis kan jag hålla med om att jag lägger pennorna i lite väl raka rader... 


 


Efter banritning så var det äääntligen lunch. Viktigast på hela dagen förutom fikat! 

Ulrika D, Fredrik och jag hamnade mitt på långbänken. Det var bra  för vi kom inte därifrån utan att krypa under bordet. Det var bra gymnastik. Det är viktigt att röra på sig, speciellt när man blir äldre! Måste dock köpa lagningslappar till mina byxknän i morn. På bilden nedan är det dock Ulrika D som kryper. Det är så svårt att ta krypbilder på sig själv. 


 


Efter lunchen så gick nästan hela gruppen in i ridhuset för att bygga banor. Tre av oss blev kvar i lokalen för att göra provskrivning för banbyggare. 


Provet gick fint och precis när vi var klara kom de andra tillbaka stelfrusna efter ridhusvistelsen, medan vi provskrivare var varma. Ibland har man tur! Det sista vi gjorde idag var att redovisa de banor vi ritat och diskutera vad som blev bra och vad som kunde göras bättre. Nyttigt med nya idéer och tankesätt. Det är alltid bra att dela med sig! 

 

 


En intressant sak hände också mellan moment 1070 och 1081 i ett av mina Tävlingsreglementen. Eftersom jag är både dressyrdomare och WE domare så har jag samlat alla mina TR i en pärm. Det blir tre stycken TR I, TR II och TR X. Det blir  väldigt många papper. 


För att se bra så har jag dragit upp dem i A4 format också. Det blir lite pyssligt annars när man är på tävling och ska leta i det där lilla TR:et och samtidigt är lite stressad. Dessutom har bokstäverna krympt i mitt lilla TR... Antar att det blir så med tiden. 


Till saken. Jag hittade nämligen en välbevarad insekt i pressat tillstånd precis där mellan pappren när jag bläddrade. Riktigt praktexemplar. När man pressar löv mellan papper så kallas det ju Herbarium. Men vad kallas det egentligen när man pressar insekter? I vilket fall så kanske jag fortsätter att pressa en och annan mal mellan sidorna i min pärm med TR. Det blir som en trevlig överraskning när man hittar en färggrann fluga mellan moment 1070 och 1081. Livar upp liksom!

 

 


Tack för idag alla WE entusiaster! Bygg många banor och ordna många tillfällen för alla intresserade att få rida och träna WE!

Av Ulrika Pernler - 16 oktober 2013 15:13

 


Reflektioner från helgens träning

 

Dela upp

Sortera ut

För att få allt att stämma

 

Små, små saker

Som att lyssna hur hästen andas

Ta sig tid att känna in 

Och rida tysta steg i galopp

 

Inte forcera 

Vara här och nu

Lite som att ”gå på lina” 

Fullt fokus och balans

 

Närvaro 

 

Fantastiska lilla häst

Arbetar med mig

Och bär mig

Av Ulrika Pernler - 15 oktober 2013 15:46

  

Hej! Just nu byggs det för fullt på det nya området Lindbacken som kommer att angränsa precis till ridskolans marker. Ni har säkert både sett och hört det när ni varit i stallet hos oss. Det blir flera hundra bostäder som byggs under ett antal år framöver. Tyvärr fick ju våra stora fina sommarbeten stryka på foten till förmån för husen. Men som tur är så har vi kunnat behålla våra ursprungliga marker och hästarna kan fortfarande både gå ute i stora flockar plus att vi har marker kvar så att de kan gå ute dygnet runt på sommarhalvåret. 


När hästar få gå i flock så har de möjlighet att fungera just så som hästar ska göra. Förutom att vifta flugor åt varandra och klia varandra med tänderna så leker de också förvånansvärt mycket. Man skulle ju kunna tro att de unga hästarna hade större behov av lek men de äldre hästarna hänger också gärna med på skoj. 


De springer, skuttar och vänder och utövar gärna låtsasfajter mot varandra. Då hästarna har lekt färdigt i hagen så sköter de sig exemplariskt när de är tillsammans i ridhuset. Ibland tänker jag att de nästan är för snälla. Speciellt kan jag känna det då man står inför en grupp och förklarar varför det är så viktigt att hålla avstånd för att hästarna inte ska sparka eller bita varandra. Eleverna kan ha ridit många år men aldrig fått se det hända. 


Hästar som leker kan ta i ordentligt. Speciellt med tänderna. De gör låtsasutfall och ibland får de tag i lite hud på den andra hästen. Så emellanåt kommer nån häst in med lite hudskav på halsen. Då kan jag ofta få en fråga om hästen är utsatt för "mobbing" av de andra hästarna. Men jag brukar förklara att det säkert varit lek i hagen och att hästen har många kompisar. Faktum är att när man har så stora flockar så förekommer det nästan inte att någon häst blir utanför. Ser vi att någon häst inte riktigt passar i flocken så brukar den få byta till en annan hage med andra kompisar.  Däremot ser man att hästarna har olika behov av hur de vill tillbringa sin dag i hagen. Ibland går en åt sidan somnar och solar en stund medan ett annat gäng far omkring som skållade råttor och några andra står och käkar i en höhäck. 


Med tillräckligt stora hagar finns det valmöjlighet. 

     

Under sommarbetet när hästarna går ute dygnet runt så kollas de noga så att inga sår uppkommer. Sår tar gärna en annan vändning på sommaren när det är varmt och bakterier trivs. dessutom gör insketer att såren har svårt att läka. 


Den här sommaren var vi fullständigt förskonade från sår på hästarna. Trots att de var fyrtio stycken som gick ute tillsammans dygnet runt och vädret var väldigt varmt. Jag har aldrig varit med om en sommar med så lite insekter som i år och jag tror det gjorde mycket för att hålla små sår i schack. 


Därför fick vi förmodligen vår dos av sår den här veckan istället. Igår blev det "sjukstuga" i stallet. På PimPim upptäckte vi en förtjockning på ena frambenet i torsdags så honom lindade vi med Zinkbandage och lät vila över helgen. Eftersom förtjockningen kvarstod på måndagen så fick vår husveterinär göra ett besök. Ett litet bråck på kotsenskidan blev veterinärens bedömning och vi bestämde att vi skulle ta en tur till kliniken för att kolla det ordentligt idag tisdag. 


Så imorse klev Pim Pim på trailern och åkte på utflykt. Efter ett par timmar var han hemma igen. Bedömningen visade sig  vara riktig. Ingen hälta och vi ska inte göra något åt skadan eftersom den läker av sig självt. Så PimPim är alldeles snart "på banan" igen. Toppen! 


Som om inte det var nog så tyckte stallpersonalen att Barichello såg en aning stel ut när han skulle gå ut i hagen och vid närmare koll så hittades en svullnad på insidan av ett bakben. Men inget sår, vilket var mysko. Barre klämdes igenom lite till och så hittade vi ännu ett par svullnader som kallas "ödem". Ett på vardera skinka. Så han fick stå i en sjukhage under förmiddagen med regelbunden koll. Mitt på dagen hade han fått ett par "ödem" på ryggen också. Så då fick det ju bli koll av honom också då veterinären kom. Både veterinären och vi kliade oss i huvudet. Lymfangit (inflammation) eller allergisk reaktion... Efter lite betänketid så sattes behandling in och Barichello var piggare redan på kvällen och idag var han mycket bättre. Sådana reaktioner kan vara svåra att hitta orsaken till. Jag har varit medom hästar som reagerat på t ex getingstick. 


I vilket fall tycker man att det var nog med sjuklingar på en och samma dag. Men inte då. På kvällen när Hanna och jag skulle ha lektion så ropade Hanna från sin sida av manegen att hon behövde ta ut en halt häst, "Killen".  Så Hanna bytte häst och när vi haft klart lektionerna så blev det en koll av honom och jag hittade ett centimeterstort sår med svullnad på insidan av ena bakbenet. Så då fick hästarna vänta lite på kvällshöet medan jag gjorde rent såret och lade ett spritbandage för att dra ur bakterier över natten. 


I morse hade svullnaden minskat med hälften så han reder sig nog om vi håller rent och sköter om såret. Han har ju levt på hedarna på Irland under sin uppväxt och då brukar man vara härdad vad det gäller sår och tålighet för bakterier. 


Hur som helst så hittade vi inget mer den dagen och om man ska se d et positivt så var det "bra" sår och skador med kortvarig behandlingstid. Men man kan väl säga att vi tog igen för den sårfria sommaren på en och samma dag :) 


När jag ändå är inne på sår och hästskötsel så vill jag bara slå ett slag för att man tar sig tid att rykta sin häst extra väl under lerperioden. Om hästarna går med smuts i hårremmen och man lägger på en sadel ovanpå så kan det bli hudinflammationer som i sin tur orsakar knölar i sadelläget och i förlängningen kan sådana knölar bli riktigt besvärliga för hästen. 


Så veckans visdomsord: Ha ryktborsten i högsta hugg!




Av Ulrika Pernler - 11 oktober 2013 14:40

Hej! Tänk att dom där fyra tunna pinnarna till ben som hästar har håller för att bära upp en hel hästkropp och en ryttare och hoppa höga hinder och spränga fram i galopp på en grusväg. Men visst måste vi vara rädda om våra hästar och hela tiden tänka ett steg till. För en stor del av syftet med vår ridning ska vara att den bidrar till att hålla hästen stark och hel och inte minst glad.


När jag gick tränarutbildningen så var en av föreläsarna Lars Roepstorff. Lars är professor i Hästens funktionella anatomi vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. 


Den föreläsning Lars höll för oss nere på Flyinge handlade mycket om ridning på olika underlag och hur vi skulle tänka för att få en hållbar häst. Sammanfattningsvis kan man väl säga att variation i arbetet är nyckeln till en hållbar häst. Det var oerhört intressant och där finns mycket att lära.


En sak som fastnade var när Lars berättade att den ytliga böjsenan töjs ungefär 11-16 procent när hästen galopperar. I försök på senor har man sett att senan går av vid en töjning på 12-21 procent. Så när vi arbetar hästen maximalt så ligger vi i gränsen för vad hästens senor kan klara av. Lars berättade också att trötthet är en vanlig orsak till att senorna överbelastas. 

 

-Träna inte ökningar i slutet på ridpasset, kommer jag ihåg att Lars sa. Det var en sak som jag tog med mig och tänker på idag. Överhuvudtaget ska hästen vara väl tränad för det som vi utsätter den för som tävlingar och hårda ridpass. 


Här nedan har jag lagt en filmsnutt där Lars pratar om underlag och nedanför den en jätteintressant film från North Bay Farrier där man tydligt kan se hur hästens hovar och leder fungerar under rörelse. Det är mäktigt att se! Var rädd om din häst! 






Av Ulrika Pernler - 8 oktober 2013 17:08

     

 foto Frida Engvall     



Hej! Lusen och jag har en liten stund varje dag då vi tar det soft och kliar manken.  Just manken på en häst är väldigt känslig och ni kanske har sett att hästar som står tillsammans i hagen ofta kliar varandra.  Genom att klia en häst på manken eller i mankammen så frigör man endorfiner vilket gör att hästen blir lugn och mår bra. Så vi står inte där bara för att  se fåniga ut utan för att Lusen ska må bra. När han mår bra så mår jag också bra. Värdefull tid alltså! 


En annan sån där liten detalj är när vi ryttare klappar våra hästar då de varit duktiga. Att stryka hästen lugnt och fint över halsen verkar lugnande och är ett fint beröm. Men att klappa hårt på halsen verkar stressande och kan göra hästen orolig. Värt att tänka på!


I helgen som var så arrangerade vi Ridskole DM i hoppning och vi fick två medaljörer i kategori D. Tova Stenvi och Waldemar tog silver och Elinor Eriksson och Munsboro O'Malley tog silver. Snyggt jobbat! Resultaten finns på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se.


Nu till helgen är det klubbdressyr för nivå 3-7 på ridskolan och det är över femtio anmälda så här långt. Helt fantastiskt roligt att så många vill och vågar vara med. Jag är säker på att ni kommer att ha jätteroligt. Helgen efter det så är det hoppning för samma nivåer och det är runt femtio anmälda även där. 


Halloweenpartaj är också på gång. Där är det sextio anmälda och fullt. Ska bli kul att se alla rysliga spöken! Förra året blev jag livrädd...


Med tanke på anstormningen på våra aktiviteter så känner jag att vi har väldigt aktiva medlemmar vilket är mycket kul. Speciellt idag när man ofta hör att det är så svårt att engagera folk i idéella föreningar. Mycket är tack vare vår stabila ungdomssektion som verkligen lägger ner jobb på att göra ridskolan tillgänglig och rolig att vara på. Bra jobbat till er! 


Efter ovanstående så återstår två klubbdressyromgångar för högre nivåer och två klubbhoppningar för densamma. Dessutom ett Klubbmästerskap i hoppning och ett i dressyr samt en klubbtävling i WE innehållande ett KM. Det är flera av mina elever som stått och skruvat på sig framför anmälningslistan till WE tävlingen men inte riktigt tagit beslut om de vågar vara med. GÖR DET! säger jag bara. Ni kommer inte att ångra er och ni klarar absolut av det! 


Den åttonde december är årets Julshow inplanerad. Boka det datumet redan nu! Julshowskommittén har börjat snickra på idéer... 


För ganska precis en månad sedan så var Lusen och jag iväg till Sparreholm på tävling och häromdagen fick jag en film från teamet som var med. Skoj! För er som fortfarande tvekar på om ni ska våga vara med på klubbtävlingen så säger jag- titta på filmen- och anmäl er sedan. Det är så kul! 


Filmen från Sparreholm:

130908 WE RM from Niklas Simson on Vimeo.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards