Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under februari 2010

Av Ulrika Pernler - 28 februari 2010 19:16

Hej! Här sitter jag och förbereder morgondagens tretimmarskurs i det underbara ämnet LOK-stöd! Det är nya LOK-stödsprogrammet i Idrott Online som ska trimmas in och det är jag som äger den fina titeln "LOK-stödsansvarig".


Alla de där små strecken vi sätter på våra listor när ni rider, går på teorikurser eller är med på andra aktiviteter är jätteviktiga för föreningen. Det är nämligen de som ligger till grund för vår ansökan om Lokalt Aktivitetsstöd. Det betyder att föreningen får ett bidrag för varje litet streck som ni hjälpt oss att samla ihop.


Många bäckar små! Kom ihåg att säga till om era streck när ni är i stallet.


Över helgen har det varit töväder. Rätt så skönt faktiskt med lite "värme" även om jag blev väldigt blöt om fötterna idag när jag sprang ut och in med alla hästar mellan stall och hage.


Snön på taket har sjunkit ihop och är nu på väg att bestämma sig för om den ska ligga kvar eller falla ner. Den hänger sig tveksamt över takkanten och kikar ner mot marken.


För säkerhets skull har vi ställt ut koner runt hela ridhuset. Det kan se ut som en snygg dekoration men meningen är att ni ska se upp för snöras från taket. Det är på väg utför om man säger så.


I min bil har det den senaste veckan legat en stor hög med snö på golvet. Idag var det en stor sjö med vatten istället som skvimpade runt fötterna när man körde.


Ett säkert vårtecken!


Hoppas det blir lite sol i veckan så kan hästarna få slippa tjocka täcken när de är ute. Vore skönt om de fick lufta hårremmen, rulla sig "nakna"  i snön och kanske börja tappa den slitna vinterfällen.


ANNONS
Av Ulrika Pernler - 26 februari 2010 15:16

 

Hej! Den här helgen är det många som åker till Göteborg för att närvara vid Gothenburg Horse Show. Jag hoppas de är kloka och åker med tomma väskor och fulla plånböcker för det finns hur mycket som helst att handla på den stora mässan som ligger alldeles i anslutning till arenan.


Det är inte utan att jag är lite avundsjuk...


För om åren var tävlingen förlagd lite senare på säsongen och det gjorde att man alltid fick åka dit och möta våren som oftast kommit mycket längre där än vad den gjort här "uppe i norr". Så det är ju en tröst i år att det är minst lika snöigt och kallt i göteborg som det är här.


Hur många gånger jag närvarat vid hästtävlingarna i Göteborg vet jag inte. Men sedan Globentävlingarna kom så har det blivit lite glesare med Göteborgsbesöken. Fast de båda evenemangen kan inte mätas mot varandra.


Med risk för att verka tjatig så måste jag bara få ta upp min tjurridning en sista gång. För det grämer mig fortfarande att den där Tobleronen inte delades ut.


Jag har inte suttit på en tjur på ungefär sexton, sjutton år. Efter den där gången i Scandinavium så gick liksom luften ur mig bokstavligt talat.


Vi var ett stort gäng hästtjejer som var på mässan någon gång i början på 90-talet. Mitt i mässhallen hade man ställt upp en sådan där mekanisk tjur och marken runtomkring var klädd med tjocka gymnastikmattor i den händelse att man skulle flyga av...om...


Första pris var en stor Toblerone och jag som utan omsvep kallar mig för världens främsta kvarsittare tog mig naturligtvis an uppgiften. På största allvar!

Jag skulle sitta kvar i en eller om det var två minuter.


Jag svingade så vigt jag kunde benet över tjurens rygg (det var mode med stuprörsjeans då) och satte mig tillrätta. Framför "sadeln" (vilken förmodligen var smord med såpa) satt en repstump fäst.


-Du får bara hålla med ena handen! ropade tjurföraren överlägset.

Jag gav honom en blick och fattade tag med min vänsterhand om repet.


Ja, så började färden...


Tjuren krängde till och började ruska på sig. Tjurföraren flinade brett och likaså mina kära vänner som stod placerade runt tjockmattans ytterkanter.

Jag intog en lite djupare sits och kramade repet i handen.


Efter en stund ökade farten och tjuren krängde hit och dit i allt större rörelser och allt snabbare fart. Tjurföraren jobbade hårt med sin styrspak.


Men jag satt förstås som gjuten och hann till och med vinka till den hänförda publiken.


I allt högre fart så började arenan suddas ut inför mina ögon. Publiken blev till ett enda långt flerfärgat streck. En gång lyckades jag fästa blicken på tjurföraren och jag kan svära på att det rykte om styrspaken. Tiden måtte ha gått ut för länge sedan!


Så plötsligt kände jag en känsla som måste gått att jämföra med vad man känner då man fångas i en klass fyra orkan. Jag formligen lyftes upp i luften och repet slets ut min hand. Därefter en lång flygtur innan jag landande hårt i mattan som luktade gympasal.


Poff!


Det var då luften gick ur mig...


Mina vänner samlades i en ring kring mig och det enda jag kunde pressa fram var: Min Toblerone...

Så såg jag ett nytt ansikte i ringen, tjurföraren. Ännu ett sådant där överlägset flin och så:

-Tyvärr!

Han pekade med fingret mot sin klocka och skakade på huvudet.

- Du satt inte tiden ut.


Vilken hycklare.


Jag försökte fästa blicken på tobleronen men arenan snurrade fortfarande i snabb fart. Jag kröp/ släntrade bort från mattan och hittade en stol utanför en monter. Där satt jag resten av förmiddagen. Mina vänner hejade glatt och frågade hur det var varje gång de gick förbi.


Jag var oskadd. Snurrig, illamående, blåslagen men framförallt stukad i själen.


Jag glömmer aldrig min Toblerone!



ANNONS
Av Ulrika Pernler - 25 februari 2010 14:35

Hej! Stod i stallet på förmiddagen och rengjorde en box. Radion var på i bakgrunden. Så plötsligt gjordes ett avbrott mitt i en låt för trafikmeddelande. "Vi vill varna för åtta lösspringande hästar på väg 288... i höjd med Gimo."


Först is i magen och sedan en lång uttandning. Inte våra hästar alltså. Men ändå en klump kvar i magen för de åtta hästar som sprang på vägen några mil bort. Man tänker det värsta, att en bil och en häst ska kollidera. Det blir fruktansvärda följder när hästar blir påkörda av bilar, för hästen men också för den som kör bilen. Någons liv förändras på en sekund.


Det har hänt ett par gånger att enstaka hästar rymt från vår anläggning. Som tur är omges vi av sommarhagar och hästarna har oftast tagit vägen in i någon av dem och nöjt sig med att äta. Men det är ren skräck varje gång man upptäcker en rymmare.


I år är det extremt mycket snö och kyla. Det har snöat i sådana mängder att staketen i hagarna tycks ha krympt med flera decimeter. En bekant berättade faktiskt hur hans häst helt enkelt hade klivit över staketet i hagen och spatserat i väg ut på en åker.


Snön täcker hela marken och gör att hästarna blir sysslolösa. Det är okej att peta runt i snön ett tag men när man inte hittar något ätbart så får man börja leta någon annanstans. Det kan gå åt många staketstolpar så här års...


Att hästarna går med tjocka täcken gör dem dessutom okänsliga för elen i staketen. Igår såg jag en häst som hängde och lutade mot eltrådarna för att nå en liten hötuss som blåst ut i från hagen och låg i en driva på andra sidan staketet. Täcket fungerade utmärkt som isolering mot ström.


Det är inte bara människorna som börjat längta till våren. Uttråkade hästar kan göra en väg ut ur hagen och hamna i farliga situationer.


Se över staketen! Spänn trådarna och skaka bort frosten. Ge hästen sysselsättning genom att utfodra den ofta även utomhus.


Min erfarenhet är att hästarna ofta gör sina utbrytningar sent på eftermiddagen när det börjat skymma och längtan in i värmen och till maten har blivit stor. Har man inte möjlighet att utfodra utomhus i tillräckligt stor utsträckning kanske man har möjlighet ta in hästarna något tidigare i sådant här väder.


Lösa hästar på en väg kan betyda stundande katastrof! Jag hörde inget mer om de lösa hästarna på 288:an i morse så allt gick nog väl tack vare utropet i radion.


Radions tipstelefon har nummer 020-999 444 vilket kan vara bra att veta.



Snart kommer våren och då behöver inga hästar fundera på vad de vill göra!

  

Av Ulrika Pernler - 24 februari 2010 13:21

 

Hej! Brukar ni titta på ponnyakuten som går på SVT? Det brukar jag göra. Fast jag brukar se den på SVTPlay på nätet. Där kan man till och med se avsnitten en vecka i förväg.  

I avsnitt sju har jag precis sett hur eleverna på ridlägret får besöka Lisen Bratt Fredricsson och Peder Fredricsson. Lite senare får de själva rida en hopplektion för dessa.

Jättebra serie tycker jag. Passa på att titta på alla avsnitten på SVTPlay.

Här är länken till avsnitt sju: http://svtplay.se/t/122051/ponnyakuten 

Av Ulrika Pernler - 23 februari 2010 14:54

  

Hej! Nu är det sportlov på ridskolan. Det innebär att vi har teorikurser hela veckan. Ett teoritema som vi kör stadigt på loven är våra hästskötarkurser. Där får man lära sig allt från det allra enklaste som att gå in till hästen på rätt sätt, binda upp den med en säkerhetsknut, kunna sadla och tränsa och sköta om den.


Teorikurserna är öppna för alla som vill komma och vara med.


I slutet på veckan brukar vi ha examen för dem som vill bli skötare på någon häst på ridskolan.


Att vara skötare betyder att man är en väldigt viktig person för hästarna i stallet. Hästarna känner sina skötare väl och blir fint omhändertagna och ompysslade. Alla hästar behöver en alldeles egen skötare eller två!


Jag har också varit skötare. Fast på den tiden låg ridskolan vid Eke Gård. Min sköthäst hette Sirro och var en New Forest ponny. Han var född 1971 och när jag fick rida på honom första gången så var han nio år. Efter den gången så var det Sirro som gällde för mig och jag försökte övertala mina ridlärare att få rida på honom så ofta som möjligt.


Sirros pappa hette Silverlea Sirocco och hans mamma hette Silverlea Sunkissed. Jag minns att jag lärde mig hans stamtavla utantill i fem led och sedan kluddrade jag ner den på allt som gick att skriva på. I matteboken, på bänklocket och på lösa papperslappar. Fast "majjen" fick se att jag kluddrat på bänken och han stod kvar och tittade medans jag suddade ut alltihopa.


Jag hade Sirros fotografi i plånboken där de andra i klassen hade bilder på Boy George och Lili och Susi och jag drömde för jämnan om att få åka till stallet och borsta Sirro och kamma igenom hans tjocka ostyriga man.


Jag måse ha tillbringat hundratals timmar i spiltan med ryktborste och skrapa i högsta hugg.  Skraporna med stöv slog jag ut i stallgången och så skrev jag namnet i stövet precis som man gjorde på den tiden. Emellanåt borstade jag så länge att Sirro till slut vänligt men bestämt sa åt mig att gå ut därifrån.


Jag avslutade alltid dagen i stallet med att smörja hovarna med hovfett. Vegetabiliskt skulle det vara. Allra sist kammade över manen på vänstersidan av halsen. Så stoppade jag ner borstarna i hinken och gick för att låsa in den i min låda som stod uppe på höloftet.


Tiden som skötare lärde mig massor om att ta ansvar. Den fick mig att växa. Den gav mig också ett livslångt band till en häst som naturligtvis inte finns kvar på jorden längre men väl i hjärtat. För alltid.


Idag står det femtio hästar i vårt stall. Stora och små skötare ilar in och ut ur boxarna med borstar och hovkratsar i händerna. De borstar och fejar och kramar.

Var och en av dessa skötare är en väldigt viktig person för sin häst!

  

Av Ulrika Pernler - 21 februari 2010 18:12

Jag går upp tidigt på söndagmorgonen. Idag är det dags för Säkerhetsdagen som är förlagd till ridskolan vid Jälla. Då det har snöat hela natten så inser jag strax att det är lönlöst att ta bilen till jobbet. Bara att ta säcken på ryggen och pulsa till stallet. Tur att man bor bara på andra sidan vägen. Det är nog så jobbigt då snön når ovanför knäna. När jag vänder upp på stallvägen så har solen precis nått ovan grantopparna och det är oerhört vackert. Jag måste hala upp kameran och ta ett par bilder.

    

Förmiddagen går åt till att förbereda anläggningen inför evanemanget. Gunnar plogar och plogar och plogar...

    

Så blir klockan tolv och de första gästerna anländer punktligt. I ridhuset finns flera olika utställare som visar säkerhet inom sitt område. Hästtrailer, lås och larm, Rid- och hästutrustning, brandsläckare och annat. Även jag får ha ett litet bord och visa Gabbis och mina böcker som faktiskt också handlar en hel del om säkerhet.

                    

Ute på stallplanen får vi lära oss om bränder och olika brandsläckare. Det är viktigt att ha rätt släckare på rätt plats! Till exempel har vattensläckaren frusit idag när den stått ute i kylan.

            

Några passar på att njuta av den nyfallna snön!

      

Plötsligt börjar en trailer brinna och en liten brandman skyndar till för att släcka elden med pappa tryggt i släptåg. Lågorna slår höga men brandmannen höjer munstycket och sprutar släckvätska över elden som strax är släckt. Nöjd med resultatet stiger brandmannen ner från rampen under publikens jubel!

        

I ridhuset är det hästräddning på gång. Vad gör man om det börjar brinna i stallet? Hur reagerar en häst när brandmännen kommer rusande iförda rökdykardräkter och pysande masker?

Det är Chili som ska räddas! Han står i en Corall mitt i ridhuset när brandbilen kör in och brandmännen hoppar ur. Han står lugnt och tuggar på hö och verkar inte förstå att det börjat brinna.

   

           

Så får han syn på brandmännen  och höjer huvudet för att se vad som står på. Han backar lite i corallen men blir inte så där värst rädd. "Det här verkar vara en väldigt lugn häst", säger brandmannen som talar under visningen. Vi som känner Chili nickar för vi vet hur lugn och snäll han är. En annan häst hade förmodligen velat rymma ut ur ridhuset vid det här laget.

Brandmännen fångar Chili och räddar honom ur branden.

Nästa visning kanske vi kan ta en lite vildare häst, säger de samtidigt som de turas om att klappa den snälla hästen.

  

    

 De som kommit går runt mellan de olika utställningarna eller så går de upp i cafeterian för att få sin gratiskorv.

Chili får utstå en del denna dag. Bland annat får han en flaska med ketchup uthälld över sitt ben för att spela skadad. Så får han bandage omlagt. Han luktar misstänksamt på benet men bestämmer sig snart för att fortsätta äta av höet som han har fått.

                  

En timme senare är det dags för hästräddning igen. Jag frågar brandmännen om det är nu jag ska hämta den lite vildare hästen? Svaret dröjer lite men så säger de; Nej, vi vill nog ha den där snälla hästen i alla fall. Tänk att stora starka brandmän i full utrustning kan känna sig små i hästars sällskap.

  

Senare på eftermiddagen börjar alla utställare plocka ihop sina saker. Att ha en säkerhetsdag har varit väldigt roligt även om den stora publiken uteblev. Hoppas vi kan göra om detta och att ni alla kommer då för säkerheten är alltid viktigast! 

Av Ulrika Pernler - 20 februari 2010 18:55

Hej! Här kommer sent omsider en rapport från förra helgens Distriktsmästerskap för ridskoleekipage arrangerade på hemmaplan (UPK) som traditionen bjuder.


Tävlingen är öppen för ridskolehästar med ridskoleelever på ryggen.

I propositionen står bestämmelserna så här: Som ridskoleponny/häst räknas enligt TR ponny/häst som går minst 50 lektioner/månad. Ryttaren ska rida i ordinarie lektionsverksamhet på ridskoleponny/häst minst en gång/vecka.


Tävlingen rids på "riktiga" höjder och i klasserna LD, LD+5 och själva DM-klassen i LC.


I år kom hela sju Uppländska ridskolor till start i de olika  klasserna. Så många har det inte varit på länge och vi är så glada att ni ville komma till oss och vara med!


I år är det generationsväxling bland våra träningselever då många av dem som ridit längst har köpt egna hästar. Det är så roligt för det är ju egentligen ett av målen med ridskolan att eleverna ska tycka det är så roligt med ridning att de till slut vill ha en egen häst.

På det viset så har många lite nyare träningselever fått chansen att börja tävla så smått.


Dagen började med en av framridningsklasserna, LD bedömning A vilket på ett ungeför betyder att den som har minst antal fel i klassen vinner. Det kan bli flera likaplacerade om flera har samma antal fel.


Kategori A startade tävlingsdagen med tre söta Shetlandsponnyer från Sävfa. Sedan var det B-ponnyerna och där var Tova Gustavsson på Peperoni placerad etta av de två startande B-ponnyerna i klassen.

I kategori C tog Monarch två förstaprisrosetter med Sofia Nyborg och Sara Jacobsson i sadeln. Dock under två olika rundor.

I kategori D Blev det förstaprisrosetter för Linda Bergman på Felix, Josefine Wallbring på Waldemar och Amelie Krusing på Nemo.


Nästa klass var en LD+5 vilket betyder att hindren håller LD-höjd plus fem extra centimeter. Det var också bedömning två faser / A:0, A:0 vilket betyder att det är omhoppning efter felfri grundomgång. Här hade UPK endast ett par startande i kategori D och häst.


DM- klassen reds på LC höjd med samma bedömning som den föregående klassen.

Vi hade inga starter i kategori B. I kategori C hade vi tre ekipage med, Christine Jacobsson på Tiffy, Tova Gustavsson på Putte och Julia Hänström på Putte. Samtliga red jättefina rundor och radade upp sig precis utanför placeringsstrecket.


I kategori D red Vanja Qvarford en fyrafelsrunda på Felix och Sara Åkerblom på Waldemar en åttafelsrunda. Båda red riktigt fint men hade oturen att få med sig några bommar på vägen.


I kategori Häst Juniorer red Rebecca Angeldahl dubbelnolla på Kalle E och blev tredjeplacerad i klassen.


Bland seniorerna på häst var det äntligen dags för UPK att få medaljer i DM. Det var Lola E som kammade hem både Guld och Silver. Guldrundan stod Martina Kaponen för och Silvret gick till Ingrid Persson.


DM i dressyr rids som vanligt lite senare i vår.  


Av Ulrika Pernler - 19 februari 2010 15:51

Hej! Dagens första lektion höll jag klockan 07.00 Tänk så morgontidiga vi ryttare är. Man ska kanske inte klaga på dem som spelar golf...


När man åker på tävlingar på den tiden av året som golfbanorna håller öppet så vet jag inte hur många gånger vi suttit i bilen och skrattat åt de där tokiga golfarna som står på sin green och puttar.


Att vi själva var i stallet och började packa grejorna redan klockan 05.30 har vi redan glömt.


Efter lektionen så fick Ronaldhino dagens motion. Han är fortfarande extremt misstänksam mot att gå förbi dörren vid domartornet eftersom han under veckan hört misstänkta små ljud därifrån. Så man får hålla i sig lite extra där. Det är Kenneth som har byggt om i vårt isoleringsstall som ligger innanför hiinderboden. Nu är bygget i det närmaste klart och det blev så fint därinne att man skulle vilja bo där själv!


En kort nedsittning i köket så var klockan plötslig tio och Peter (veterinären) kom för att raspa lite hästtänder.


Idag var det Lemans tur. Han sliter sina tänder lite snett och behöver hjälp med något som kallas hakar. (En krok på tanden som kan bli vass.) Vid dagens koll såg hans tänder rätt så fina ut och det blev bara en lätt raspning. Däremot har han ett litet sår i munne och kommer därför att få gå med hackamore en vecka.


Ross tänder kollades också eftersom han är så pass ny för oss. Hans mun såg fin ut och vi antecknade i vår tandjournal. I den står alla hästars munnar med och där står också om det är något speciellt att tänka på med tänderna och ungefär hur ofta det ska kollas.


Ronaldhino fick sin årliga tandkoll därefter. Först en liten spruta med lugnande medel för att han skulle slappna av. Det gjorde han med besked...

Jag fick själv sticka in armen och känna på hans tänder. Trots att han hade munstegen som gör att munnen inte kan slås igen så känns det lite kymigt att sticka in halva armen i hästgapet.

Där fanns i alla fall ett par små åsar som behövde raspas. Efter det lämnade vi Rolle att sova en stund i fred.


Rafael fick en spruta mot stelkramp som han behövde få påfyllt och Whisper fick sin andra behandling enligt planen. Sedan var vi klara för denna gång.


Mycket snö har det fallit idag så kör försiktigt om ni ska till stallet ikväll!

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9
10
11 12 13
14
15 16 17 18 19 20 21
22
23 24 25 26
27
28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se