Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 26 februari 2010

Min alldeles egna Toblerone!

Av Ulrika Pernler - 26 februari 2010 15:16

 

Hej! Den här helgen är det många som åker till Göteborg för att närvara vid Gothenburg Horse Show. Jag hoppas de är kloka och åker med tomma väskor och fulla plånböcker för det finns hur mycket som helst att handla på den stora mässan som ligger alldeles i anslutning till arenan.


Det är inte utan att jag är lite avundsjuk...


För om åren var tävlingen förlagd lite senare på säsongen och det gjorde att man alltid fick åka dit och möta våren som oftast kommit mycket längre där än vad den gjort här "uppe i norr". Så det är ju en tröst i år att det är minst lika snöigt och kallt i göteborg som det är här.


Hur många gånger jag närvarat vid hästtävlingarna i Göteborg vet jag inte. Men sedan Globentävlingarna kom så har det blivit lite glesare med Göteborgsbesöken. Fast de båda evenemangen kan inte mätas mot varandra.


Med risk för att verka tjatig så måste jag bara få ta upp min tjurridning en sista gång. För det grämer mig fortfarande att den där Tobleronen inte delades ut.


Jag har inte suttit på en tjur på ungefär sexton, sjutton år. Efter den där gången i Scandinavium så gick liksom luften ur mig bokstavligt talat.


Vi var ett stort gäng hästtjejer som var på mässan någon gång i början på 90-talet. Mitt i mässhallen hade man ställt upp en sådan där mekanisk tjur och marken runtomkring var klädd med tjocka gymnastikmattor i den händelse att man skulle flyga av...om...


Första pris var en stor Toblerone och jag som utan omsvep kallar mig för världens främsta kvarsittare tog mig naturligtvis an uppgiften. På största allvar!

Jag skulle sitta kvar i en eller om det var två minuter.


Jag svingade så vigt jag kunde benet över tjurens rygg (det var mode med stuprörsjeans då) och satte mig tillrätta. Framför "sadeln" (vilken förmodligen var smord med såpa) satt en repstump fäst.


-Du får bara hålla med ena handen! ropade tjurföraren överlägset.

Jag gav honom en blick och fattade tag med min vänsterhand om repet.


Ja, så började färden...


Tjuren krängde till och började ruska på sig. Tjurföraren flinade brett och likaså mina kära vänner som stod placerade runt tjockmattans ytterkanter.

Jag intog en lite djupare sits och kramade repet i handen.


Efter en stund ökade farten och tjuren krängde hit och dit i allt större rörelser och allt snabbare fart. Tjurföraren jobbade hårt med sin styrspak.


Men jag satt förstås som gjuten och hann till och med vinka till den hänförda publiken.


I allt högre fart så började arenan suddas ut inför mina ögon. Publiken blev till ett enda långt flerfärgat streck. En gång lyckades jag fästa blicken på tjurföraren och jag kan svära på att det rykte om styrspaken. Tiden måtte ha gått ut för länge sedan!


Så plötsligt kände jag en känsla som måste gått att jämföra med vad man känner då man fångas i en klass fyra orkan. Jag formligen lyftes upp i luften och repet slets ut min hand. Därefter en lång flygtur innan jag landande hårt i mattan som luktade gympasal.


Poff!


Det var då luften gick ur mig...


Mina vänner samlades i en ring kring mig och det enda jag kunde pressa fram var: Min Toblerone...

Så såg jag ett nytt ansikte i ringen, tjurföraren. Ännu ett sådant där överlägset flin och så:

-Tyvärr!

Han pekade med fingret mot sin klocka och skakade på huvudet.

- Du satt inte tiden ut.


Vilken hycklare.


Jag försökte fästa blicken på tobleronen men arenan snurrade fortfarande i snabb fart. Jag kröp/ släntrade bort från mattan och hittade en stol utanför en monter. Där satt jag resten av förmiddagen. Mina vänner hejade glatt och frågade hur det var varje gång de gick förbi.


Jag var oskadd. Snurrig, illamående, blåslagen men framförallt stukad i själen.


Jag glömmer aldrig min Toblerone!



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9
10
11 12 13
14
15 16 17 18 19 20 21
22
23 24 25 26
27
28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards