Hej! Det kommer mer regn hela tiden. Regn betyder lera och för oss hästmänniskor betyder det smutsiga hästar, blöta hagar och ingenstans att hänga alla blöta täcken.

LERA 

Det är lätt att bli deppig!

 

Men lera behöver inte bara vara av ondo. För att överleva denna blöta period så ska jag ge er några positiva egenskaper för lera. Nästa gång ni tittar på er häst som ser ut som en lerstaty med två små hål där ögonen tittar fram så ska ni upprepa detta inom er:

 

Lera- är bra för hovarna som slipper torka ut!

Lera- ger en anledning att bada och göra sin häst extra fin, även om det gjorde att man missade middagen…

Lera- gör att man uppskattar sin häst ännu mer de dagarna den inte har rullat sig i hagen!

Lera- på skorna, byxorna, jackan, i ansiktet när du kommer hem efter stallet. Gå ut på gräsmattan och hoppa upp och ned en stund så har du strax berikat din gräsmatta med ett extra jordlager till våren!

Lera- kan finnas var som helst. Det är intressant att se vart man hittar leran efter att man har varit i stallet. I öronen, i näsan och i hårbotten, för att inte tala om den snygga svarta randen under naglarna!

Lera- kan vara trevligt om man går på drejkurs i vuxenskolans regi!

Det är LERA!

Ta på vadarbyxorna och din sydväst. Klafsa ut i leran och hämta din häst. Mys lite när du ser de andra hästägarna som försöker hitta en torr tuva att stå på medan de lockar på sin häst som står längst bort i hagen.

Försök att härda ut för snart är leran en minne blott och vi kan klaga på is och knaggel i stället! Efter det kan vi klaga på slask och då står det inte på förrän sommaren är här och vi kan klaga på att det är torrt och hårt i marken.

Ha det!

Hej! Idag har Fredrik varit här och räddat min dag. Hade han kommit igår hade jag nog sovit bättre…

 

Igår var dagen då jag hade tagit mod till mig att försöka koppla ihop två datorer till ett nätverk. Jag gick till affären och kom ut med ett trådlöst router, någon slags vit liten manick, ett par sladdar och ont i magen.

 

Jag kan använda min dator men jag har ingen aning om vad som händer inne i den lilla burken som står på golvet egentligen.

 

När man har en dator är det många sladdar. När man har två datorer är det en hel värld av sladdar i blått och rött och svart och vitt. Mest svart. För att veta vart sladden tar vägen är det lättast att lägga sig på golvet under skrivbordet och sedan följa sladden från kontakten till datorns baksida eller var det nu slutar. En gång följde jag en sladd ända till hallen!

 

När alla sladdar är på plats gör man bäst i att inte röra någonting och sedan skicka en snäll tanke till gud för varje dag som datorn fungerar!

 

Men nu var det alltså dags att rubba ordningen. Jag öppnade alla förpackningar och såg på högen av routrar och sladdar. Instruktionerna fanns på Engelska och Ryska. På ryska kan jag två ord så jag valde den Engelska.

 

Vis av mina fysiklektioner så skred jag till verket. I bakfickan har jag en väldans massa seriekopplingar. Ni kommer väl ihåg den där plattan där man skulle koppla samman lite trådar, muttrar och andra mojänger. I slutänden skulle en liten glödlampa lysa.

 

Det gjorde den aldrig…

 

En termin skulle vi bygga en egen motor bestående av en liten platta, några mojänger och skruvar och så en oändlig massa koppartråd. Runt en liten pinne skulle vi vira tråden. Ett varv i taget. Tråden fick inte bli böjd och varje litet varv skulle ligga exakt bredvid det andra.

 

Jag kommer ihåg att vi virade och virade. Den lilla koppartrådsrullen växte. Efter en hel termin så var det dags att koppla samman alla delarna till motorn. Batteriet fick vi hålla med själva.

 

Det var under stor andakt som vi kopplade den blå sladden på ena sidan av batteriet och den röda till den andra sidan. Nu skulle motorn börja spinna och snurra med ett behagligt surr.

 

Det gjorde den inte…

 

I vilket fall så vågade jag mig på en seriekoppling igår eftermiddag. Till slut hade jag hittat en ändstation till varje sladd och slog igång det hela. Inget hände. Visserligen blinkade lamporna på både datorer och modem men någon glödlampa såg jag inte till.

 

Jag drog ur sladdarna och började om. Inget hände. Så här höll det på till framåt femtiden då jag åkte en sväng till stallet för att lufta mig. Annars hade nog datorn åkt ut genom fönstret.

 

Ronaldhino fick sina hovar kratsade och sedan åkte jag hem för ett nytt försök. Gabbis och min bror, Stefan samt han son Linus hade slutit upp för att hjälpa mig. Linus är duktig på datorer så jag kände mig lugn.

 

Tror ni att det gick??? Efter mycket slit så konstaterade vi att det inte gick att komma längre och vi lade ner för natten.

 

Idag tog jag modemet under armen och knallade till Telias butik. Gabbi var med som moraliskt stöd. Vi fick hjälp av en mycket trevlig ung man i butiken som hade full förståelse för äldre damer med databesvär. Han förstod också snart att det inte var någon idé att göra mer ingående förklaringar av vad han gjorde. Efter en mycket liten stund konstaterades att modemet var trasigt! Det fick mig att känna mig aningen klokare. (Det gör jag alltid om jag kan skylla på någon annan…)

 

Efter en mycket utstuderad charmoffensiv från min sida så kunde vi knalla ut med ett nytt modem under armen trots att garantin på det gamla gått ut för tre år sedan.

 

Så kom FREDRIK!

-          Mamma är han ett geni? Frågade Rasmus

-          Ja, sa jag.

 

Fredrik är Matildas pojkvän och datageni. Han kopplade ihop sladdar, burkar och modem, slog igång datorerna och knappade en liten stund.

 

-          Så där ja, nu fungerar det, hörde jag efter bara en liten stund.

 

Det var sant! På båda datorerna såg jag startsidorna på internet och det v ar en vacker syn! Fredrik har verkligen hängt med på fysiklektionerna. Jag slår vad om att hans motor fungerade också!

 

Tack snälla Fredrik och Carina som kom hit. Utan er hade det inte blivit någon blogg idag!

Hör nu på go’vänner så ska jag för er berätta…

Jag är rädd att det dessa dagar pågår en speciellt allvarlig solstorm. Det blir faktiskt storm på solen ibland och då påverkas vi människor på helt osannolika sätt. Ungefär som vid fullmåne fast värre.

 

Jag började ana ugglor i mossen redan när Uffe ringde och ville byta dag för våra träningar. Men det var inte förrän jag svängde in på parkeringen vid stallet och fick se Sara sittandes i en SAAB som jag förstod att det verkligen är orkan på solen!

 

Sara slog på en tvärbroms när hon såg mig och elhissade (!!!) ner rutan. Ett stort leende mötte mig därinifrån.

 

-         Det här är min nya bil, visst är den fin?!! Sa Sara utan minsta darr på rösten.

 

Jodå, fin var den minst sagt. Men den var inte ”Sara”…

 

”Sara” är en gammal rostig Volvo 740, med rosthål i plåten som ger en skön luftgenomströmning året runt.  Sara själv kallade hålen för AIR-condition.

 

”Sara” är blöta strumpor när det har regnat ute och vattnet har sprutat upp genom rosthålen i golvet.

 

”Sara” är ett solkigt innertak som har lossnat och hänger ner över ögonen.

 

”Sara” är en skruvmejsel för att öppna bagageluckan, handskfacket och sätta tillbaka en del i motorn som har skakat loss.

 

”Sara” är en torsdagskväll klockan 22 och motorn har havererat…

 

”Sara” är en hel bil lastad med folk och hästar som hurrar när de nått över ett backkrön och ser nedförsbacken komma.

 

”Sara” är skrammel, stånk och stön.

 

Hur ska det bli nu? När Sara inte ens behöver kämpa för att få ner rutan på förarsidan. När hon inte behöver oroa sig för om hon ska komma hem eller inte när hon slutar jobbet. När Sara bara kan trampa gaspedalen halvvägs ner i golvet och hennes SAAB spurtar iväg mot nya mål.

 

Kanske blir Sara som oss andra som bara tar förgivet att bilen kommer att rulla bara för att man har vridit om nyckeln…

 

Ja du Sara, din nya bil var fin men jag är ganska säker på att det är storm på solen. Hoppas din älskade gamla ”OYK” får en bra plats på skroten bredvid min trogna ”OYJ”. Bröder in i slutet.

Hej! Ibland sker världsomvälvande händelser. Marken man står på börjar gunga och ingenting blir sig någonsin likt igen.

 

Året var 1992. Ulf Lind fick i uppdrag att komma till Uppsala Ponnyklubb på torsdagar klockan tio för att försöka banka lite vett i instruktörerna där.

 

Så skedde också. På torsdagen stod han där! Ibland i blankpolerade stövlar. Ibland i lite mindre polerade stövlar. En gång stod han förvisso inte där eftersom han hade försovit sig… (Det var då vi köpte en väckarklocka och räckte över under högtidliga former) Och en gång hade han skäggstubb… De sista åren har han suttit på en stol på grund av lite olika krämpor, men vi är lika rädda ändå.

 

Kaffe och bulle har alltid stått på sargkanten för att blidka Uffe i händelse av att vi inte skött oss så bra. Jag måste säga att det har funkat!

 

Uffe har alltid haft en renodlad känsla för hur han ska kunna hjälpa en på bästa sätt med sin ridning. Han har också sagt många väldigt kloka saker under åren eller vad sägs om:

 

-         Jag bryr mig inte om ifall hästen så skulle slänga sig på rygg. Du ska ändå sitta kvar mitt i sadeln!

-         Hur tror du hästen ska kunna fatta rätt galopp när du ligger på hästhalsen?

-         Låt det yttre sittbenet samverka genom spinalus och via kroppspulsådern ner i vänster lillfinger för att få ut den bästa samlingen precis när du är i den andra åttondelen av den första halvan på den tredje volten.

 

Torsdag klockan tio är så inbakat i min ryggmärg att jag aldrig skulle missa tiden.

 

Så händer det! Gabbi får ett samtal från Uffe. Han vill byta dag!

–        Skulle det kanske gå bra med onsdagar istället? Säger han som om det vore det enklaste i världen.

 

Gabbi ringer runt till alla inblandade och samtliga säger att det går så bra så jag känner mig tvungen att sälla mig till massan. I dimman hör jag mig själv säga ja, det går väl bra och i samma sekund har världsordningen rubbats.

 

Femton år av torsdagar klockan tio ska nu bli onsdagar klockan tio och jag har en klump i magen. En ny era tar sin början och det behöver inte vara dåligt. Det känns stort!

Har ni tränat på Discodansen än? Jag hittade en version med lite bättre muski på. Varsågoda!

Hej! Vi har ingen feber mer. Den sista toppen var i början på förra veckan och sedan dess har det inte blivit något mer. För säkerhets skull håller vi vår isolering till och med på söndag. Hoppas ni alla hunnit lära er en del om virus under tiden och kom ihåg att det är alltid lika viktigt att vara noga med att inte agera bacillspridare. Vare sig man har två hästar eller femtio hästar i stallet.

 

Nu går det således bra att boka igenridningar på ridskolan igen.

 

När det gäller igenridning tycker jag att vi har hittat ett bra system med avbokningspärmen. Där kan vi instruktörer ganska enkelt få en snabb överblick över var det finns lediga platser. Ridskolan är frikostig med igenridningar. Har man bara bokat av i tid så har man möjlighet att ta igen sin lektion på likvärdig grupp, under samma termin och i mån av plats.

 

Platser finns det men man får vara beredd att jämka lite med sin vardag och åka till ridskolan på en annan dag och tid än man är van vid.

 

Vårt igenridningssystem är som sagt frikostigt. Man har möjlighet att rida igen flera avbokningar och har man ridit en tid så finns många tider att välja på i och med att vår verksamhet är så stor.

 

Igenridning är ingen självklarhet utan en fömån. Det är inte alla ridskolor som erbjuder igenridning och de som gör det har olika system.

 

Vissa ridskolor erbjuder en dag i slutet på varje termin. Då får man komma till ridskolan och köa för sin igenridning. Alla nivåer får rida igen tillsammans.

 

Andra ridskolor har en viss tid uppsatt, t ex onsdag kl 18. Den tiden är öppen för igenridning och har man en tid att ta igen får man boka plats på den avsatta tiden och rida tillsammans med alla nivåer.

 

På de flesta ridskolorna finns ett tak för antalet igenridningar. Det brukar ligga mellan två till tre tillfällen per termin.

 

För skojs skull gick jag in på lite olika sidor och tittade hur de olika igenridningssystemen såg ut. Här nedan kommer ett antal utdrag från klubbar i mellansverige:

 

-         Du har möjlighet att rida igen din lektion i mån av plats i lämplig grupp.  Avbokning sker på telefonsvararen och måste ridas igen inom 2 veckor.

-         Ni får ett (1) igenridnings tillfälle/termin. Igenridning kan ej överlåtas till annan person. Teori och sitsträning kan ej ridas igen utan måste tas igen på annan liknande lektion, prata med din instruktör.

-         Igenridning sker i slutet av varje termin, se anslag i stallet på anslagstavlan.

-         Möjlighet till igenridning för Er som lämnat återbud till någon lektion under perioden v 32-41 finns fredagen den 10 oktober. Anmäl på lista i stallet.

-         Igenridning får endast göras under samma termin som frånvaron skett och endast på de igenridningstimmar som finns uppsatta.

-         Igenridning kan göras av tre lektioner om plats finns och inom samma termin. Inga garantier för igenridning kan lämnas. Du frågar själv ridinstruktören om plats för igenridning.

-         Vi kommer att tillåta max 2 igenridningar per termin

-         Igenridning kan ske vid särskilda dagar som anordnas i slutet av terminen.

-         Igenridning gäller endast vid sjukdom och då lektionen är avbokad i rätt tid.

-         Om du missar någon lektion erbjuds ett tillfälle till igenridning. Detta kommer att ske veckan efter ordinarie termin, vecka 24

-         Du har möjlighet att ta igen missade ridlektioner på igenridningen som jag genomför i slutet av terminen

-         Vi erbjuder ej igenridning fr.o.m höstterminen 2004.

 

För att igenridningarna ska fungera fullt ut är vi tacksamma för att ni avbokar era lektioner inom uppsatta tider. Titta in på vår hemsida www.uppsalaponnyklubb.se .

 Välkomna att rida igen era missade tider!

Hej! Inom dressyrbedömning används en skala mellan 0 och 10 för att poängsätta de olika momenten som ryttarna och hästarna visar upp.

 

Den lägsta poängen noll sätts enbart om ekipaget inte har utfört momentet eller om det har varit helt misslyckat. Som tur är delas det inte ut så värst många nollor. Oftast blåser domaren för felridning och så får man göra om momentet. Fast inte för många gånger. Den fjärde felridningen får man lomma ut med svansen mellan benen. Det kallas uteslutning…

 

En tia däremot uttrycker att det man gjort varit ”utmärkt”! Fast tio borde kanske betyda ouppnåeligt istället. Så vitt jag vet så delas det inte ut några tior heller utom i yttersta undantagsfall. De få gångerna det har hänt så blir domaren nästan ifrågasatt av omgivningen. Kommer man hem med ett protokoll med en tia i så tror folk att det är en förfalskning.

 

Den allra vanligaste poängen är sexan. Poängen sex är lika med godkänd. Godkänd blir man om man utfört rätt rörelse/gångart med mera på rätt plats med bra inverkan och i rätt form för klassen. Spannet på en ”dålig” sexa och en bra ”sexa” kan vara ganska stort men den slutliga poängen sex ser ändå lika ut för alla i protokollet. Det är trist men nödvändigt med sexor.

 

En femma får man om man nästan gjort rätt fast ändå inte riktigt men domaren ville ändå vara snäll. Får man en femma tycker man att det är okej, fast inte bra, men man kan kanske hämta in poängen på något annat. Får man många femmor blir man lite tvär och tycker domaren är en surpropp.

 

Åttor har blivit allt vanligare och förekommer faktiskt i större utsträckning nu för tiden. Åttor är snygga att se på och det blir fler poäng om man räknar ihop åttor än sexor. När man får en åtta tycker man att man varit duktig. Betyget åtta är lika med Bra! Vilket uttrycker att man varit just bra!

 

Har man fått en nia så sätter man upp protokollet i en guldram ovanför sin säng. Nio-  mycket bra! Nio är så nära tio det bara går att komma. Mycket bra borde bytas ut till gudabenådat.

 

Fyra får man när man inte skött sig som man borde. Fel galopp, avbrott, en sex meters äggvolt i stället för en femton meters travvolt, missat hörnen eller hästen beter sig som den aldrig blivit inriden. Får man en fyra blir man lite tvär och tycker domaren är en surpropp. Fyra betyder ej fullt godkänd. Jag önskar att man bara kunde stryka ordet ej för att höja statusen på fyran.

 

Poängen ett, två och tre innehåller ordet dåligt med mycket och ganska framför. Det låter tråkigt tycker jag. Får man en etta, tvåa eller trea blir man lite tvär och tycker domaren är en surpropp. Mitt förslag är att ordet dåligt borde ersättas med hoppsan. Om man fick tre avbrott i samma galopp och fick en etta skulle det betyda ”mycket hoppsan” vilket skulle kännas som man fick lite mer förståelse från domaren.

 

Till sist har vi sjuan kvar. En sjua är lika med Ganska bra. Det är egentligen också lite konstigt. För när man får sju i protokollet har man varit riktigt duktig men man får bara ”ganska bra”. Den som kommer upp i sjuttio procent i ett program vinner förmodligen hela klassen och ändå har den bara ridit ”ganska bra”… Vinner man klassen så tycker man att domaren har dömt bra! (Vilket är lika med en åtta…)

  

Skriv gärna ut detta och ta med er på nästa dressyrtävling. Så kan ni läsa på och komma ihåg vad de olika poängen i dressyr står för.

Hej! Vi har fått nya lysknappar i anläggningen! Det är speciellt smarta sådana eftersom lamporna tänds via rörelseavkännare. Jag hade ingen aning om att vi fått dessa förrän jag skulle gå in på toan i morse.

 

När jag öppnade toadörren och klev in så tändes lampan. Wow! Jag gick ut i korridoren igen och stängde dörren.

 

Så öppnade jag och klev in en gång till. Wow! Det funkade igen.

 

Jag gick in på toaletten och gjorde vad jag skulle. Lampan lyste under tiden. Så gick jag ut i stallet och började göra i ordning min häst.

 

Efter en stund kom min pappa till stallet. Han är ju pensionär sedan knappt ett år vilket betyder att vi väldigt ofta får hjälp med rengöringen av våra boxar och lite annat stallpyssel. Jag diggar pensionärer!!!

 

Pappa hade också varit in på toan och upptäckt det nya ljussystemet.

- Men hur vet man att det inte lyser när man inte är därinne? Frågade pappa mig och Gabbi.

Vi ryckte på axlarna. Pappa hade provat att hinna se om lyset släcktes i samband med att han stängde dörren men som ni förstår så ser man inte särskilt bra vad som händer bakom en stängd dörr om man själv står utanför.

 

Det måste ju vara lite som det där med kylskåpsdörren, tänkte jag. Hur vet man att lyset är släckt när dörren är stängd? Ja det där får man klura på…

 

Gabbi berättade att samma system installerats i köket där vi sitter och har våra raster. Inte så många förstås) Där var avkännaren inställd så att ljuset slocknade fem minuter efter att det aktiverats. Så igår vid lunchen hade samtliga som lunchade fått turas om att fara runt och vifta med armarna för att få tillräckligt med ljus att läsa tidningen.

 

- Inte så praktiskt, sa Gabbi.

- Men det är bra att spara på strömmen tänkte jag!

Kanske var de där avkännarna tillverkade i Italien… tänkte jag sedan. Det där med lyset borde ju kunna lösas genom att vi alla tänker lite mer Italienskt. Vi är nog rätt så dåliga på att gestikulera samtidigt som vi pratar här i Sverige.

 

Ja det var problemet tänkte jag, Italienska lysknappar i ett Svenskt stall.

 

Den här årstiden är annars ljus en bristvara i hela landet. Nu kommer det några veckor när man bara längtar efter att få hänga upp sina ljusslingor, julstjärnor och annat bara för att få det där extra ljuset!

 

Själv köpte jag en ny julstjärna idag eftersom det börjar bli så många tejp- och ståltrådsbitar på den gamla. Stjärnan ligger i sin förpackning i köket och bara väntar på att få bli upphängd.

 

Med tanke på julen… I måndags hade julshowsgruppen möte angående programmet på årets julshow. Jag har en liten idé om vilket framträdande jag vill göra i år och jag har redan börjat ”snickra” lite på det.

 

Däremot finns en dräkt föreställande sagohästen Pegasus med ryttare till övers för den som känner att den har mycket spring i benen. Säg bara till så kan vi prova den någon dag. Själv har jag inte särskilt mycket spring i mina ben men mitt framträdande kommer ändå bli både stilfullt och kraftfullt.

 

Julshowen kommer att gå av stapeln den 21 december!

Hej! Den här historien skickade Martina till mig. Jag har läst den flera gånger men kan bara inte förstå vad som skulle vara roligt med den?

Christer Sjögren ser väl knappast ut som någon pumpa eller?...

I helgen var det Halloweenfest i stallet. Runt 70 (!) av våra elever anlände till stallet vid 16.30 på lördagseftermiddagen. Den ena hiskligare än den andra. Det var häxor, vampyrer, spöken och andar som osaligt irrade runt i anläggningen.

Så kom pizzorna och plötsligt satt alla spöken på plats och åt. Det var tur det för lite senare skulle alla ut på spökrundan och då är det bra att ha mat i magen så man inte blir för rädd.

Ungdomssektionen hade placerat ut spöken lite överallt i skogen och i soptunnorna. Rätt var det var så dök dom upp och försökte skrämmas.

Vid det laget stod hästarna inne i stallet och mumsade på sitt kvällshö. De hade ingen aning om att det var Halloweenkväll.

Alla häxor och spöken blev bjudna på godis i massor och lekar i ridhuset. Huruvida kvällen avslutades med skräckfilm vet jag inte. Kanske var vampyrerna och spökena helt slut efter alla lekar och godiset och somnade i en stor hög uppe i cafeterian? Det vet bara dom som var där...

Nu väntar jag spänt på att få ta del av de hemska korten som togs under kvällen.

Halloween är över men det är ändå inte för sent att spela följande "spel" http://www.2flashgames.com/f/f-Pimp-My-Zombie-5192.htm

När du är klar med din Zombie så är det dags för Trick or Treat. Det gäller att kasta ner spindeln framför näsan på monstren. Då blir de så rädda att de kastar upp sitt godis och du kan fånga det.

http://skicklighet.spelo.se/trick-for-treats.html