Hej! Eke en vinterdag 1982

Det är kallt! Mer än tjugo minusgrader. Snön knarrar när vi går längs vägkanten från bussen och mot stallet. Det är så där kallt så att träden täcks av rimfrost och hela landskapet ser ut som en tavla. Vid varje andetag står ett moln av varm luft ur våra munnar.

 

Det är för kallt för att prata så vi går tysta och försöker skynda på stegen för att komma in och dela värmen hos hästarna i stallet.

 

Snart är vi framme. Jag vrider om den stora nyckeln i stalldörren. Snön har packat sig på marken och dörren går trögt. Så kliver vi in i stallet som känns lika hemma som där vi bor.

Hästarna har just fått sitt lunchhö och ett behagligt mumsande är det enda som hörs. Även om stallet är inrymt i en gammal ladubyggnad så är det betydligt varmare än ute. Det är hästarnas förtjänst.

 

Idag är det precis en vecka till jul och vi ska pynta stallet med granris och hemmagjorda julpynt. Varje skötare pyntar till ”sin” häst. Jag har en kasse i ena handen. Den är fylld med de saker som jag ska hänga vid Sirros spilta. Lite glitter och plastkulor. Men framförallt två stora runda brödkakor pyntade med färgad kristyr och sockerbitar. Dem ska jag hänga på varsin sida om hans stamtavla.

 

Sirro älskar granris! Visserligen står han i en spilta så själva pyntningen kommer att gå bra. Det är sedan det blir värre.  Varje gång han ska gå lektion så kommer eleven som ska rida att vända honom i väntan på att bli inropad i ridhuset. Han kommer att kasta sig över pyntet och försöka klämma i sig så mycket han hinner innan det är dags att ”gå till jobbet”.

 

Sirro kommer nog knapra i sig en del pynt under nätterna också. Han är nämligen en mästare på att rymma… En gång rymde han upp på foderbordet och det var inte det lättaste att få ner honom. Han var tvungen att ta ett skutt ner från bordet och landa i den trånga stallgången nedanför. En annan gång hittade vi honom längst bort i den andra delen av stallet. Där låg han och sov, mätt och belåten.

 

Nu har han en halsring på sig. Men rätt så ofta ger hans rymningsförsök resultat ändå…

 

Plötsligt blir det full aktivitet i stallet. Janne har kommit med granris som han har hämtat ute i den stora sommarhagen. Vi skyndar oss ut för att hinna sno åt oss några fina granruskor.

 

Så börjar pyntningen. Har man sköthäst i en spilta så är det lite lättare att sätta upp granriset så att hästen inte kommer åt det. Jag binder små knippar av ris och hänger dem längs takbjälken. Stolparna på sidan om spiltan kläs också in. Så hänger jag upp pyntet. Det är viktigt att välja saker som hästen inte kan göra sig illa på. Kulor av glas är bannlysta. Till sist är det brödkakornas tur. En på var sida om namnskylten som är invirad i tjockt silverglitter.

 

Jag är tvungen att ta av mig vantarna för att kunna knyta och pyssla ordentligt. Fingrarna blir snart alldeles stela. Men jag är klar nu och vantarna åker på igen. Oj, vad bra det blev! Jag sätter mig i det djupa fönstret bakom Sirros spilta och tittar på hans nya spiltfinish! Det drar kallt genom de enkla glasrutorna i fönstret och jag huttrar till.  Sirro står i sin spilta och sover djupt med huvudet sänkt mot marken.

 

Efter en stund börjar de flesta bli färdiga med sitt pynt. Golvet är täckt av små bitar av granris och vi tar varsin sopborste och börjar städa efter oss. Janne är väldigt noga med att golvet alltid ska vara sopat och rent.

 

Hela stallet har på bara en timme genomgått en total förvandling och nu sprakar det av julstämning. Det doftar redan av granris och kanelstänger. Vi går runt och beundrar varandras verk. Det är kulor och glitter, brödkakor och julkort.

 

Hästarna plirar nöjt mot oss genom sina granrisgardiner. Förmodligen står de bara och väntar på sin chans att ta den första tuggan.

 

Om några dagar är det jullov. Då ska jag vara i stallet varenda dag!

Hej! Känner ni till Murphys hästlag? Det gjorde inte jag heller förrän jag fick den på mailen idag. Här kommer den i alla fall:

Murphys hästlagar.

1. Om du kollar släpet ordentligt, så kommer bilen att få nåt fel.

2. Det finns inget sånt som en steril stallkatt.

3. Ingen märker nånsin hur du rider, förrän du faller av.

4. Den häst som gör minst nytta och är minst användbar i ditt stall äter
mest, behöver nya skor var fjärde vecka och veterinär åtminstone en gång i
månaden.

5. En hästs olydighet står i direkt proportion till antalet personer som
ser på.

6. Sadlar du inte gillar blir aldrig förstörda, täcken du inte gillar kan inte
förstöras, hästar du inte gillar blir aldrig sålda och lever längre än du själv.

7. Klippmaskinsbett blir slut enbart då när hästen är halvklippt.
Klippmaskinsmotorer ger upp enbart då när du enbart har hästens huvud kvar att klippa.

8. Om du funderar om du glömde att stänga av vattenkranen i stallet så
gjorde du det. Om du undrar om du band fast grinden till hagen, så gjorde
du det inte. Men åker du och kollar, ja då gjorde du det.

9. En häst är inte tillräckligt, två är för många.

10. Om du rör dig 50 meter från stallet i dina finkläder så blir du
smutsig.

11. Om en häst säljs för 5 000 €, då är det egentliga värdet inte mer än 3
000 €.

12. En okomplicerad häst kan förstöras med tillräckligt mycket skolning.

13. Man kan inte driva ett stall utan balband.

14. Hovkratsar emigrerar.

15. Vindstyrkan står i direkt proportion till hur bra din mössa är.

16. Det finns inget sånt som "den rätta fodergivan".

17. Om du ramlar av, så kommer du att falla precis på din senaste skada.

Tänk att den där gubben Murphy kände jag inte alls till. Men så gick jag ut på internet för jag tänkte att en gubbe som kan skriva lagar och förordningar måste ju vara ganska betydelsefull.

Det var han också. Jag hittade flera lagar skrivna av gubben Murphy. Hör här bara:

1. Om något kan gå fel, så kommer det att gå fel, och det vid sämsta tänkbara tidpunkt.

2. Om något som kan gå fel ändå inte går fel, så visar det sig senare att det hade varit bättre att det hade gått fel.

3. Om flera saker kan gå fel, kommer de att gå fel i den ordningsföljd som ger största möjliga skadeverkan.

4. Vad du än måste göra måste du göra någonting annat först.

5. Läsligheten hos en fotostatkopia står i omvänd proportion mot vikten av det som står på den.

På den där sidan hittade jag sedan en massa lagar skrivna av gubben Murphys kollegor. Väldigt tänkvärda och viktiga saker skrivna av kloka gubbar.

Gubben Parson skrev: Ingen är någonsin lika ful som sitt passfoto.

Gubben Crane skrev: Det finns tre sätt att få något gjort - gör det själv, anställ någon eller förbjud dina barn att göra det

Gubben Söderbergs skrev: Inget glas rymmer ens hälften av det som rinner ut då man slår omkull det.

Gubben Babcock skrev: Om det kan lånas och gå sönder, kommer du att låna det och ha sönder det.

Avslutningsvis så hittade jag en lag som jag tror möjligtvis kan vara skriven av en kvinna. Det var den enda lagen som inte var namngiven efter sin upphovsman, Läs och nicka: Ju mer påbyltat ett barn är, desto större är sannolikheten för att det blir kissnödigt.

Murphy visadesig vara filmregissör också för jag hittade den här filmen:

Bildtexten under bilden: ”1928 inträffade en materiellt svår bilolycka på riksvägen mellan Örkelljunga och Åsljunga. Det var en Örkelljungabo som körde på en köpman från Skånes Fagerhult. Vid den efterföljande rättegången i Klippan sades det att Örkelljungabon som var orsak till olyckan fick en förmildrande dom därför han hade druckit brännvin och därför hade svårt med att styra.”

 

Hej! Var det verkligen bättre förr? Jag fick denna bild och text från pappa som i sin tur fått det av en arbetskamrat på vägverket. Ett utdrag ur 1920 års körkortsbok följde också med:

 

Citat ur körkortsbok år 1920: ”De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc., bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

 

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.”

 

Idag kan man skratta gott åt sådana här texter fast i grund och botten är det inte så roligt. Nåja, jag tänkte ge några exempel ur de gamla ridhandböckerna också. Vilka är riktiga guldgruvor för roligheter! Det mesta vad det gäller ridning stämmer dock fortfarande.

Häromveckan fick jag överta en bok som heter ”Amatörryttaren” från en av mina mostrar. Man kan säga att den var hennes ”bibel” när hon som barna var hästfrälst. Boken är skriven av G. A. Boltenstern och utgiven 1927.

 I kapitlet som heter ”Söndagsryttaren” kan man läsa följande: ” Den så kallade söndagsryttaren, vilken naturligtvis i detta sammanhang kan tänkas uppträda vilken av veckans dagar som helst, utmärker sig på ett eller annat sätt för just det uppträdande man bör taga som varnande exempel.

 Söndagsryttaren är den som på en för timmen förhyrd häst vill uttaga största möjliga valuta för den erlagda penningen. Det blir ett flängande utan hänsyn till att djuret någon gång behöver vila- andas ut.

Till vägbanan tages ingen hänsyn, vare sig den är hårdfrusen med gropar och spår eller stensatt. Bara det går fram i slängtrav eller galopp- nota bene om det finns åskådare.

 

Nu måste man ju i rättfärdighetens namn säga att denna söndagsryttarens framfart ofta kan vara alldeles mot hans vilja. Hästen kan ha fått hemkänsla och helt enkelt vänt med honom..

 

Söndagsryttarens sällskapsridning är sorgligt iögonfallande eller löjeväckande. Tack vare Civila Ryttarförbundet och ett stegrat intresse för sporten i ridningen har söndagsryttarens mångfald minskats. Avlivad är han tyvärr ännu ej såsom sådan.

 

I ridinstriktion från 1940 finns ett kapitel som heter 1:a årets utbildning. Det beskriver vad de unga rekryterna skulle lära sig under sitt första år till häst. Balansridning ansågs som särskilt viktigt för att rekryterna skulle få en korrekt sits. Det kan jag hålla med om , däremot är de övningarna som beskrivs kanske inte riktigt likadana som de vi gör i dag. Hör här bara:

Bollkastning med vid ryttaren medelst ett snöre fäst boll, denna bör huvudsakligen kasts uppåt, varigenom en riktig ställning av huvud och överliv främjas.

 

Ryttaren avtager livplagget och påtager det därefter åter.

 

Ryttaren avtager mössan med t ex yttre handen och för den under samma sidas axel uppåt ryggen där den fattas av den över inre axeln förda inre handen.

 

Av- och uppsittning under rörelse. Ryttaren fattar med inre handen mantag ett par handsbredder framför manken och med yttre handen i framvalvet, svänger yttre benet över hästryggen, sänker sig med böjda armar långsamt mot marken, skjuter benen framåt och kommer ned jämfota. Sedan tages omedelbar sats till uppsittningen, varvid ryttaren med böjda armar håller sig så långt fram som möjligt så ryttaren vid uppsprånget icke kommer upp på hästens länd eller över på andra sidan…

 Det finns ett kapitel som handlar om simning med häst. Jag läste till och med raden; ”Hästarna föres i lina till vattnet med nakna ryttare…” Så tänkte jag att nu räcker det med exempel för idag!

Hej! Vi är nu i mitten av november och idag faller årets första riktiga snö, åtminstone här i Jälla. Tävlingssäsongen har börjat sin vila och endast enstaka tävlingstillfällen återstår.

Med det klimatet vi har så blir det ganska naturligt ett uppehåll över de kallaste månaderna eftersom det i många fall inte finns möjlighet att anordna tävlingar. En annan orsak är att många ryttare inte har möjligheten att hålla sin häst i tävlingskondition den kallaste tiden på grund av att man saknar tillgång till ridhus osv. Vid varmare breddgrader tävlar man året runt så fenomenet måste sägas vara ”Svenskt”.

 

Själv lade jag ner min tävlingssäsong precis i början på oktober. Jag hade egentligen tänkt rida en tävling till men då några hästar i stallet fick feber så kändes det naturligt att avsluta där. Ronaldhino fick några lugna veckor med mest skritt och joggingmotion då jag inte ville pressa honom ifall att han bar på virus.

 

Nu är han fullt igång igen och resten av vintern kommer jag att ägna åt att vidareutbilda honom mot start i högre klasser till våren.

 

Hur man planerar sin träning och tävling är väldigt viktigt och svårt. Jag tänkte berätta lite om hur jag själv tänker angående mitt tävlande som ”dressyrfjant”.

 

Mitt under en pågående tävlingssäsong så tränar man mest för att ha hästen redo för de klasser man tänker rida. Det är i de längre uppehållen mellan tävlingarna som man kan lägga krutet på att komma vidare. Att under pågående tävlingssäsong både träna för svårare klasser och samtidigt rida lättare klasser kan bli verkligt förvirrande för hästen.

 

Innan säsongen startar måste man sätta sig ner och noggrant tänka igenom vad man vill åstadkomma under nästa tävlingstermin. Själv väljer jag att inte göra så många starter per termin eftersom min häst fortfarande är ung och under utbildning. Jag har också tagit med i beräkningen att han växer och utvecklas vilket kan göra att jag måste ändra mina planer under pågående säsong beroende på dagsformen.

 

I höst planerade jag in fyra tävlingar samt en femte eventuellt. Den senare valde jag till sist bort eftersom det föll sig naturligt då Ronaldhino hade placerat sig vid tre av fyra starter. Vid två tillfällen har jag ridit två klasser och vid de andra tillfällena bara en.

Att jag inte startat fler gånger beror på att jag har en häst i början på sin ”tävlingskarriär”. Allt är fortfarande nytt och målet med tävlingarna har varit att hästen ska trivas med att åka iväg och tycka tävling är roligt. Därför har jag hållit nere antalet gånger och starter så att vi bara har haft ”glädje” med oss i bagaget hem.

 

Likadant tänker jag när det blir dags att rida svårare och mer krävande klasser. Då gör jag bara en start per tillfälle och ser till att det blir glest mellan tävlingstillfällena.

 

Jag resonerar så att min häst ska tycka om att tävla i minst tio år till. En häst som ”bränt ut sig” genom att tävla för mycket hittar nästan aldrig tillbaka till tävlingsglädjen igen!

 

Till våren blir det ungefär lika många starter fast endast på regional nivå har jag tänkt. Förhoppningen är att kunna avancera upp en klass till under sommaren.

 

Ofta får jag frågan om hur lång vila en häst bör få efter sin tävlingssäsong. Det är jättesvårt att svara på. Själv ställer jag aldrig av mina hästar eftersom jag anser att de mår bra av att hållas igång så länge de är friska.

Däremot lägger jag regelbundet in lättare perioder då hästen får skritta eller jogga. De perioderna känner jag in under den vanliga säsongen. Det finns perioder då hästen får det jobbigt. Det kan bero på pälsfällning, att hästen växer eller annat. Det är viktigt att man lyssnar på sin häst!

 

När tävlingssäsongen är över och man går mot ett uppehåll kan det vara klokt att låta kolla över sin häst. Har man tränat och tävlat mycket händer det att hästen är lite sliten i kroppen. Jag gjorde en koll av min egen häst förra veckan och det visade sig att han var mer än kärnfrisk. Det känns skönt att veta för den fortsatta planeringen!

 

Så nu när tävlingarna gått mot sitt uppehåll så börjar den verkliga träningen för mig och Ronaldhino. Det känns jätteskoj eftersom det är utvecklingen tillsammans med min häst är det roligaste i hela biten.

Här nedanför har jag satt in två bilder. Den översta är från den allra första tävlingen förra hösten och den nedre är tagen på dagen ett år senare.

 

Ha ett bra tävlingsuppehåll och var rädda om era dyrbara hästar!

Hej! Nu ska ni få höra något roligt. Vi väntar ju hem en ny häst i veckan. Det blir förhoppningsvis framåt onsdagen som ”Cali” kommer. Det är bara en sak. Jag har ju berättat att han har en hel rad med namn egentligen. Fast varken Gabbi eller någon annan här har vetat vad han egentligen heter. Det får vi se när papprena kommer, har vi sagt.

 

Hästen kommer från Skåne. Skåningar är riktigt trevliga människor! Det vet vi inte minst genom våra kontakter med E-hästarnas uppfödare Erik och Gunilla. Men det är en sak… Vi som bor i Mellansverige kan ha lite svårt att höra vad de säger ibland. Inte för att de pratar konstigt utan för att vi har så dåliga öron häruppe och inte kan översätta riktigt så bra som vi skulle behöva.

 

Hästens papper kom idag. Det betyder att vår nya häst har avslöjat sitt riktiga namn. Från och med idag heter han ”Rikki Tikki Tawi”.

Namnet kommer från berättelsen om mungon Rikki-tikki-tawi, som räddade sina ägare från ormar. Den berättelsen återfinner man i Djungelboken. Så jag hoppas ni kan ställa om från Cali till Rikki Tikki Tawi.

 

Ett annat ämne som jag vill ta upp är päls! Så här års växer det väldigt mycket päls, framför allt på ponnyer! Egentligen heter hästars hårbeklädnad ”hårrem” men så här års kan det inte kallas något annat än ”päls”. Det skulle möjligen vara med ordet ”vildvuxen” framför och ”utom kontroll” bakom ordet päls.

 

I en ponnys päls kan det gömma sig många saker. Smuts, svett och i enstaka fall också smådjur… (blä!) Jag vet också en som tappade sin mormors ärvda guldring i ponnyns päls under en ridtur. Ringen återfanns olyckligtvis aldrig.

 

Ur ridsynpunkt är det en säkerhetsrisk att rida en ponny med för mycket päls. Man kan trassla in både fingrar och fötter vilket slutar med att man inte kommer av ponnyn utan att ha en sax till hands.

 

För ponnyns del kan det bli jobbigt att ha för mycket hår på kroppen. Den blir svettig och blöt efter ett ridpass och hinner aldrig torka innan det är dags att ridas igen. Riktigt obehagligt blir det om hästen har så mycket hår på huvudet att synfältet faller bort. Då kan ponnyn gå in i dörrposter och ridhussarg och få ont i huvudet.

 

Det finns bara ett botemedel mot päls och det är klippmaskinen. Klippmaskinen är en dyr anordning av sladdar, skärblad och brinnande motorer. Den innehåller en massa små delar som gärna faller bort någon gång under själva klippmomentet. Men jag måste säga att klippmaskinen är oumbärlig för varje ponnyägare.

 

I alla stall med inneboende ponnyer kan man så här års återfinna pälshögar av gigantiska mått. Då vet man att en ponnyägare precis har tagit sig an sin ponny. Ponnyägarna tävlar gärna om att skapa den största hårhögen. Några väljer att klippa hela ponnyn medan andra väljer att klippa bara en del.

 

Klipper man bara en del så brukar slutresultatet bli något som liknar en pudel färdigställd för tävling. Men det kan vara befogat att bara klippa en del av ponnyn om den ska vara mycket utomhus eller så kanske klippmaskinen började brinna. Fast då brukar slutresultatet inte vara så symetriskt. Man rycker på axlarna och säger: - Det växer snart ut igen!

 

Här är det verkligen på sin plats att varna alla som tänker köpa ponny på vintern. Ta med pälsen i beräkningen! Jag vet flera stycken som trodde de köpt sig en robust och viktbärande ponny. Så kom de hem till stallet, tog fram klippmaskinen och se här nedanför vad som hände! Ponny bör man köpa på sommaren!

Hej! Igår var det bal på slottet. Ja, eller nästan. Disputationsmiddagen hölls vid Ekelundshov vilket också är väldig trevligt och festligt. Gabbi hade höga klackar på sig redan hemifrån och lyckades snava en gång på parkeringen vilket gav en lätt hälta och indikerar på en eventuellt begynnande kotledsinflammation.

Jag körde den mer mogna varianten och hade mina skor i en påse tills jag kom fram. Tanken var att vi skulle öva att gå i våra skor under veckan innan (det hade behövts). Gabbi hade helt låtit bli och jag hade använt mina en stund när jag satt framför datorn.

 

Klockan fem i sex stod vi utanför porten vid palatset, ensamma. – Undrar om det var sex eller sju… började Gabbi i samma veva som de första regndropparna föll och landade i mitt plattångade hår. Vi såg oss oroligt omkring. Strax hörde vi dock röster och självaste doktorn kom gående. Vi hade kommit rätt tid!(Det händer inte jämt…)

 

Vi hängde av oss och vissa av oss lite vuxnare bytte även skor. Vi lämnade över våra medhavda presenter till doktorn och erbjöd oss sedan att dela ut sånghäftena vid borden för att på så sätt tjuvtitta var alla 93 inbjudna personer skulle sitta. Jag hade fortfarande ont i magen i den händelse att jag skulle bli placerad vid någon professor från England, USA eller allra värst från Ryssland i och med att min ryska är så knackig.

Inte förrän vid det näst sista bordet hittade vi våra namn. Gabbi och jag skulle få sitta vid samma bord fast på varsin ända. Det kändes ändå skönt att man kunde vinka lite åt varandra.  Alla vid bordet hade svenska namn (det är inte 100 % säkert att man talar Svenska ändå) och ett par av namnen kände vi även igen.

 

Efter en stunds mingel, toabesök, en titt på paketbordet och ännu en koll på namnlapparna vid borden så satte vi oss för att äta förrätt. En tallrik bestående av två sorters sill, lax, en ostbit och några gröna blad av olika form. Det var väldigt snyggt upplagt men jag har ju trots allt lite svårt för fisk men man vill ju uppföra sig vuxet.

Så jag körde en väl beprövad variant av att äta. En liten ostbit, några gröna blad och så kör man runt sillbitarna ett halvt varv på tallriken. Så en liten ostbit, ett par gröna blad och så var det dags för en åktur för laxen. Till sist såg förrätten halväten ut och jag lade nöjt ifrån mig besticken, klappade mig på magen och sa – Det där var utsökt! medan jag nickade professionellt åt de andra vid bordet.

 

Nu och då sjöngs det sånger ur sånghäftet. I vanlig ordning hittade jag rätt låt i samma sekund som man sjöng den sista strofen. Men det gjorde inte så mycket eftersom jag mimar så bra! Veterinärerna dominerade festlokalen vilket betydde att man måste sjunga ”hästens skål”. Det innebär att alla ställer sig på sin stol och sedan sätter vänstra foten på bordet. Det symboliserar hur man sitter upp i stigbygeln. Jag var mycket imponerad över att alla människor, även de i hög ålder, lyckades ta sig upp på borden. Att komma ner var desto värre och det tog en bra stund innan alla satt som de skulle igen. Ingen blev dock allvarligt skadad!

 

Som varmrätt fick vi oxe med sås och hasselbackspotatis vilket var jättegott! Det var tur att jag höll igen lite på förrätten.

 

Jag vill tacka mina trevliga bordsgrannar (åt både höger och vänster). Med mina högra grannar hade jag några väldigt intressanta konversationer. Ett ämne berörde varför ridlärare alltid lägger huvudet på sned när de undervisar, och då företrädesvis till vänster.

Många intressanta teorier lades fram men vi enades till slut om att graden av lutning på ridläraren anger graden av engagemang. Jag kommer nu under veckan själv att göra mätningar på mina kollegor för att se vem som engagerar sig mest på jobbet. Störst lutning vinner!

 

Många tal hölls. Några på engelska vilket jag i vissa fall hade lite svårt att hänga med på . Men det gäller att börja skratta en halv sekund efter att alla andra gör det så har man inte gjort bort sig i alla fall. Den viktigaste informationen vi fick under kvällen var att Peter (doktorn) äter biff (och helst prisvärd sådan) med bearnaisesås varje helg.

 

Det var mycket roligt att få vara med på middagen och vi är mycket stolta över vår husveterinär Peter som nu blivit doktor!

 

På lördagen var vi tillbaka till verkligheten genom att åka på kursen ”Utveckla Ridskolan” vilken vi har gått på under året. Detta var den sista träffen innan årets slut.  Jättekul att träffa instruktörer och styrelsemedlemmar från de andra ridskolorna även om det var lite tunt med folk denna gång.

 

Imorgon söndag är det klubbhoppning och stalltjänst som gäller. Min arbetsdag börjar strax efter sex på morgonen.

 

Så på måndag sänker sig lugnet igen och en helt vanlig arbetsvecka tar sin början. Det ska bli lugnt och skönt!

Här nedan en film från disputationsdansen. Vilken utfördes under levande musik!

Hej! Jag vill bara meddela mina elever 17.30 att ikväll blir det vikarie. Denna fredag är nämligen den Stora disputationsdagen. Det är inte jag som ska disputera även om jag är bra på att reda ut dispyter. Det är vår veterinär Peter som är personen i navet denna dag.

 

Gabbi skickade över hans avhandling på min mail. Det var en väldans massa han hade skrivit och pappershögen blev så stor att jag kan använda den under huvudänden på min säng nästa gång jag blir förkyld. Naturligtvis var allt skrivet på engelska…

 

Att det handlar om färstingburna sjukdomar har jag kunnat lista ut i alla fall. Gabbi ringde och sa att jag gjorde bäst i att läsa på. ’

 

-          Man vet ju aldrig vem man får sitta bredvid på middagen, sa hon, och i nästa andetag fortsatte hon, Du får säkert sitta bredvid någon som pratar engelska!

 

Jag slängde på luren och sprang in i sovrummet för att plocka fram pappershögen från huvudänden på sängen. Efter en stunds bläddrande insåg jag att det skulle behövas minst ett år för att sätta sig in i avhandlingen eller för att ens översätta den första sidan.

 

Har jag tur får jag sitta bredvid någons gamla döva mormor, tänkte jag tyst för mig själv.

 

Lite senare åkte jag till stallet för att ha min dressyrgrupp. Gabbi satt på kontoret och läste i sin pappershög.

 

-Förstår du vad allt handlar om? Frågade jag lite ledande medan jag tittade henne över axeln.

Vad får jag se? Gabbi sitter och läser i en bunt papper på Svenska.

 

-Har du avhandlingen på svenska?

 

Snacka om att ha blivit förd bakom ljuset. På det här sättet dog mitt sista hopp om att åtminstone få vara lika oförstående som Gabbi ut. Nu skulle hon bara bli näst sämst och jag sämst.

 

Tydligen gick det att översätta dokumentet innan man skrev ut det…

 

Nåja, efter att ha övat dagligen på discodansen från videon här på bloggen så kommer jag att dansa bäst av alla på hela slottet!

 

Jag tänkte ha mina vita utsvängda byxor under klänningen med benen upprullade och när John Travolta drar igång så rullar jag bara ned benen och släpper loss. Vänta ni bara!

Hej! Nu har vi besiktigat Cali, vår nya "lilla häst". Cali bor i Skåne och kommer upp till oss så snart det går en transport hitåt. Han är cirka 155 centimeter hög och korsning med både arab och fjording i blodet. Vi hoppas Cali ska ingå under kategorin "barn- och tanthäst".

Naturligtvis är Cali brun med stjärn!