Hej! Eke en vinterdag 1982

Det är kallt! Mer än tjugo minusgrader. Snön knarrar när vi går längs vägkanten från bussen och mot stallet. Det är så där kallt så att träden täcks av rimfrost och hela landskapet ser ut som en tavla. Vid varje andetag står ett moln av varm luft ur våra munnar.

Det är för kallt för att prata så vi går tysta och försöker skynda på stegen för att komma in och dela värmen hos hästarna i stallet.

Snart är vi framme. Jag vrider om den stora nyckeln i stalldörren. Snön har packat sig på marken och dörren går trögt. Så kliver vi in i stallet som känns lika hemma som där vi bor.

Hästarna har just fått sitt lunchhö och ett behagligt mumsande är det enda som hörs. Även om stallet är inrymt i en gammal ladubyggnad så är det betydligt varmare än ute. Det är hästarnas förtjänst.

Idag är det precis en vecka till jul och vi ska pynta stallet med granris och hemmagjorda julpynt. Varje skötare pyntar till ”sin” häst. Jag har en kasse i ena handen. Den är fylld med de saker som jag ska hänga vid Sirros spilta. Lite glitter och plastkulor. Men framförallt två stora runda brödkakor pyntade med färgad kristyr och sockerbitar. Dem ska jag hänga på varsin sida om hans stamtavla.

Sirro älskar granris! Visserligen står han i en spilta så själva pyntningen kommer att gå bra. Det är sedan det blir värre.  Varje gång han ska gå lektion så kommer eleven som ska rida att vända honom i väntan på att bli inropad i ridhuset. Han kommer att kasta sig över pyntet och försöka klämma i sig så mycket han hinner innan det är dags att ”gå till jobbet”.

Sirro kommer nog knapra i sig en del pynt under nätterna också. Han är nämligen en mästare på att rymma… En gång rymde han upp på foderbordet och det var inte det lättaste att få ner honom. Han var tvungen att ta ett skutt ner från bordet och landa i den trånga stallgången nedanför. En annan gång hittade vi honom längst bort i den andra delen av stallet. Där låg han och sov, mätt och belåten.

Nu har han en halsring på sig. Men rätt så ofta ger hans rymningsförsök resultat ändå…

Plötsligt blir det full aktivitet i stallet. Janne har kommit med granris som han har hämtat ute i den stora sommarhagen. Vi skyndar oss ut för att hinna sno åt oss några fina granruskor.

Så börjar pyntningen. Har man sköthäst i en spilta så är det lite lättare att sätta upp granriset så att hästen inte kommer åt det. Jag binder små knippar av ris och hänger dem längs takbjälken. Stolparna på sidan om spiltan kläs också in. Så hänger jag upp pyntet. Det är viktigt att välja saker som hästen inte kan göra sig illa på. Kulor av glas är bannlysta. Till sist är det brödkakornas tur. En på var sida om namnskylten som är invirad i tjockt silverglitter.

Jag är tvungen att ta av mig vantarna för att kunna knyta och pyssla ordentligt. Fingrarna blir snart alldeles stela. Men jag är klar nu och vantarna åker på igen. Oj, vad bra det blev! Jag sätter mig i det djupa fönstret bakom Sirros spilta och tittar på hans nya spiltfinish! Det drar kallt genom de enkla glasrutorna i fönstret och jag huttrar till.  Sirro står i sin spilta och sover djupt med huvudet sänkt mot marken.

Efter en stund börjar de flesta bli färdiga med sitt pynt. Golvet är täckt av små bitar av granris och vi tar varsin sopborste och börjar städa efter oss. Janne är väldigt noga med att golvet alltid ska vara sopat och rent.

Hela stallet har på bara en timme genomgått en total förvandling och nu sprakar det av julstämning. Det doftar redan av granris och kanelstänger. Vi går runt och beundrar varandras verk. Det är kulor och glitter, brödkakor och julkort.

Hästarna plirar nöjt mot oss genom sina granrisgardiner. Förmodligen står de bara och väntar på sin chans att ta den första tuggan.

Om några dagar är det jullov. Då ska jag vara i stallet varenda dag!

 

Lill Hedlund

23 november 2008 15:05

Vilka underbara minnen. Blir alldeles varm i kroppen av att läsa om det. Känns på nåt konstigt sätt som om det va i förra veckan allt hände, fast det är nästan 15-20 år sedan.

 

Elisabet Gregerfeldt

26 november 2008 10:58

Hej Ulrika! Du skriver verkligen helt underbart. Precis så där var det!! Och för min del är det ju tom mer än 20 år sedan :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...