Jag fick svar på mitt inlägg om ärtor som jag gjorde häromdagen. Det var katten Mi-u som ville påtala att det inte är alla katter som ”hatar” ärtor. (Nu ska ni veta att katten Mi-u tillhör en kusin till mig så han är inte helt okänd.) 

”Mi-u har läst din blogg och hälsar att han älskar gröna ärtor! MEN det ska vara den djupfrysta sorten, nätt och jämt upptinade, och så ska man få jaga dem över köksgolvet innan man äter upp dem! Kanske kul även för kaniner? ” 

Jag tänkte att det var värt att pröva. Så jag fyllde ett litet glas med djupfrysta ärtor och hällde sedan några på golvet. Katten tittade snett på mig. Gick fram och nosade på en ärta. Så spatserade hon i vanlig ordning majestätiskt över golvet. Hoppade upp i soffan och la sig att sova hängandes över armstödet. 

Kaninen skuttade omkring som vanligt. Gömde sig bakom skorna i skohyllan, drog en repa in under sängen och sträckte till sist ut sig på sin lilla filt framför TV:n i vardagsrummet.

 Ärtorna? Dom brydde han sig inte om överhuvudtaget.

Den kaninen föredrar tvättade och skalade minimorötter! Helst ska han väl ha dem serverade på ett litet silverfat. Fast där går gränsen.. 

Det var framåt eftermiddagen ärtproblemet började… 

Vid tvåtiden skulle jag gå ut i köket och hämta ett glas vatten. Plötsligt fick jag något blött och mosigt mellan stortån och den tån som sitter bredvid (undrar vad den heter?) Jag lyfte på foten och plockade fram en mosad ärta. Den var inte längre frusen som ni förstår.  

Jag fyllde glaset med vatten och gick tillbaka mot datarummet där jag satt och jobbade. Det var då jag klev på den andra och inte heller den längre frusna ärtan…  

Nä du kusinen! Ska man hälla frysta ärtor på golvet så lär man först veta att katten eller kaninen tänker äta upp dem. Annars blir det inte vidare trevligt. 

Jag tror jag fortsätter att stoppa mina torkade ärtor i fodralet till min saccosäck. Åtminstone tills jag skaffar en ärt-ätande katt eller kanin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...