Hej! Just nu sitter jag och funderar på vad motsatsen till ”flashback” heter. Jag menar om man kunde få en glimt av framtiden. I vilket fall har hela den här dagen varit en glimt av min framtid.

Ulrika 90 år.

I morse vaknade jag med ett nackspärr som heter duga. Tillsammans med min redan onda rygg så gav det mig en något säregen gångstil som jag har anammat under resten av dagen.

Björn börjar sin semester idag. I lördags kväll var han till läkaren som konstaterade lunginflammation (Jo, man kan tycka att det är en sjukdom som drabbar åldringar, men vi är nästan där!).

Lunginflammationen är just nu under kontroll med penicillin. Däremot har Björn hostat så mycket att han vaknade i morse med ett ryggskott som heter duga. Detta gav även honom en något säregen gångstil som han har anammat under resten av dagen.

Björn 90 år.

Under timmarnas gång har vi vaggat fram och tillbaka genom huset med den där alldeles speciella stilen som man får när ryggkotor och nackkotor sitter ihop som en enda kaka. Vi har gjort allt för att slippa plötsliga huvudrörelser och ryggböjningar.

Allt som vi har tappat på golvet har fått ligga kvar!

Fattas bara att man halkar på något skräp som man tappat tidigare under dagen. Fast å andra sidan kanske en rejäl vurpa gör att man slår loss det som sitter fast.

Vad gör man? Jo man försöker med varenda huskur. Hela huset stinker av heatlotion. Men inget hjälper.

Så vi åker till Gränby istället och handlar sådant som ligger i ögonhöjd. Det andra lämnar vi för antingen ser vi det inte eller så når vi det inte.

På vägen ut går Björn lite före mig. Jag kan inte låta bli att skratta och peka. Han vaggar likt en pingvin. Ryggen är helt stel och benen är liksom före resten av kroppen som lutar bakåt i en omöjlig vinkel.

Jag skrattar men inser plötsligt att jag själv går precis likadant.

Det värsta händer nu på kvällen. Vi ligger i varsin soffa och glor på något dåligt TV-program. Så ropar ett av barnen på assistans från övervåningen.

…

…ingen av oss kommer upp ur soffan…

Håhå jaja, det var bättre förr.

Hej! Vilken tävlingshelg och vilken tur med vädret! Tack än en gång till alla funktionärer och till vår superba tävlingssektion för att ni ordnade och fick ihop denna stora tävlingshelg!

Jag fick en snäll "knäpp på näsan"av Emilie för att jag glömt de sista fem centimetrarna på 90-klassen igår. Det var naturligtvis en 0.95 metersklass och inget annat. Faktum är att de där sista centimetrarna kan göra en del för ryttarna och deras hästar.

Emilie skickade ocskå över några bilder från gårdagen. De kommer här;

Emilie och Kalle E med tredjeprisrosetten

Emilie och Kalle E på banan

Sara och Candy var snubblande nära placering i båda klasserna

Therese och Felize gjorde en fin runda i 1-10 klassen

Idag var det ponnytävling. Resultaten hittar ni på http://www.uppsalaponnyklubb.se/resultat090705.html

På ponnyhoppning blir det mer jobb för banpersonalen som måste höja hinder mellan alla de olika kategorierna.

Den första klassen som i resultatlistan kallas Lätt E var det felfri runda som gällde för att få rosett till ekipaget. Inga av klubbens B-ponny ekipage deltog där. Men i kategori C var Matilda Schenning och Putte felfria.

I kategori D var tre av klassens felfria ryttare UPK:are, nämligen Anna Wärvik- Rowan, Martina Edsman- Lopik's Felix och Vanja Qvarfordt- Lopik's Felix.

Sedan var det dags för Lätt D. Tre jättesöta A-ponnyer var med och samtliga var felfria! I kategori B Blev det felfri ritt för Jennifer Palm- Munsboro Custard och Tova Gustavsson- Peperoni.

I kategori C var Jasmine Seifi- Piece of Cake, Vanja Qvarfordt- Putte och Christine Jacobsson- Tiffy felfria.

Även i kategori D hade UPK två felfria ekipage, Johanna Åkerström- Nemo och Rebecca Angeldahl- Barichello.

Tredje klassen var en Lätt D+5. Det vill säga att man lagt på fem centimeter på hindren från föregående klass höjd. Nu var det dessutom både felfri grundomgång och omhoppning som gällde. I denna klass fick de startande UPK:arna med sig lite fel in i mål. Jasmine och Cookie hade endast ett litet tidsfel på en annars felfri grund och omhoppning. Våra "båda Jennifer" hade fyra fel vardera liksom emma och Popcorn.

Dagens sista klass var på LC-höjd. Jennifer Palm var dubbelnolla med Amadeus men tiden räckte inte riktigt för placering. I kategori C red Anna och Whisper dubbelnolla vilket räckte för en tredjeplats. I den sista kategorin, D kom Matilda Modig på en andraplats med Waldemar.

Många, många andra fina ritter fick vi också se under dagen. Bra kämpat allihopa!

Jag själv hann också klämma in en dressyrstart vid Rekasta i Enköping. Rolle Racer var på bästa bushumör och bjöd alla på en underhållande show. Han charmade nog både publik och domare och fick mellan busen fina omdömen i protokollet. Med det var jag mycket nöjd!

Nu ska jag snart sova djupt och gott!

Hej! Idag har det varit hästtävling på UPK. Ungefär 250 starter blev de under dagen i de fyra klasserna. UPK:arna var duktiga och stack fram näsan både lite här och där i resultatlistorna.

Jag måste säga att idag var vädergudarna på vår sida! Igår fick vi ett mycket välkommet regn som löste upp saltet på banorna vilket gjorde att vi så gott som slapp damm i dag! Solen sken så där lagom under dagen trots att det talats om spridda skurar.

Endast en stund under eftermiddagen såg det ut som om det skulle börja regna. Men vi var på något sätt i "stormens öga". Åskan mullrade på avstånd och så efter någon timme sken solen igen.

Duktiga var också alla klubbens funktionärer som ställde upp på de olika stationerna under dagen. Ett stort tack till er alla som kom och hjälpte till och gjorde ett jättebra jobb!

I dagens första klass, en 0.85 meter med bedömningen A gällde det att rida felfri runda för att erhålla en rosett. Camilla Boström och Muskot, Jenny Olsson och Lola E, Josephine Holmgren och Goliath var samtliga felfria i klassen.

Dagens andra klass var en 0.90 meter med grundomgång och omhoppning för felfria ekipage.  Emilie Wass och Kalle E kom trea i klassen efter felfri grund och en bra tid i omhoppningen. Anna Wärvik och Poppe E låg tätt i häl och knep fjärdeplatsen.

Tredje klassen var en 1.00 meter med samma bedömning som klassen innan. Tina Luther och Miktor satt en dubbelnolla och kom på sjätte placering.

Även i den sista klassen en 1.10 meter hämtade UPK en placering genom Sofia Perner och Gazcoigne som kom på 8:e plats med 2 små fel i bagaget.

Grattis till alla placerade och väl kämpat alla ni andra! Fullständiga resultat finns på http://www.uppsalaponnyklubb.se/resultat%20%20090704.html 

I morgon är det ponnytävling. Den startar klockan nio. Är det någon av klubbens medlemmar som inte är uppskriven som funktionär men ändå vill komma ut och hjälpa till så är ni varmt välkomna. Kom till sekretariatet bara och anmäl er närvaro.

Hej! Winston gjorde sig illa på sista träningen för Uffe för ungefär en månad sedan. I ett galoppsprång på ena långssidan blev han plötsligt halt. Det vi först befarade var en senskada visade sig sedermera vara någon slags vrickning och konvalescensen sjönk från 4-5 månader till endast fyra veckor. Ibland får man goda nyheter!

Vårens resterande tävlingar blev visserligen avblåsta men så är det när man har häst.

Nu har det blivit dags att sätta igång 800-kiloshästen igen. Mycket skritt, lite trav och snart också lite galopp. Hästar som har vilat tycker däremot att det är fel ordning på det hela. Mycket galopp borde nog göra susen tänker pigga och springsugna hästar.

I morse satt vi i på varsin häst i ridhuset när Gabbi plötsligt sa;

- Vet du att när man ska börja rida sin häst efter en vila så känns det ungefär som när man ska köra en bil för första gången efter att den stått en hel vinter. Det är rost på bromsskivorna och motorn hackar. Men eftersom man vet att det är en bra bil så kör man en runt en rejäl sväng. Så när man kommer tillbaka till garaget har man bromsat bort rosten och motorn spinner som en katt.

Jag nickade och förstod precis vad hon menade.

Rost på bromsskivorna, det får hästar ganska ofta. Inte bara efter en längre vila. Rost kan komma över en natt. Hackande motor är också ett vanligt problem. Ena dagen fungerar motorn som värsta V8:an och nästa dag vill den inte starta hur många gånger man än vrider om nyckeln. Vissa dagar surnar motorn ihop totalt.

Vi ryttare måsta ta hand om rost och motorer på bästa sätt. Rost på bromsskivorna avhjälper vi bäst genom att vara konsekventa och bromsa och gasa mjukt och försiktigt i lagom portioner. Rätt som det är fungerar allt perfekt igen!

En hackande motor måste man också ta om hand på bästa sätt. Att köra på vägar som motorn gillar är bra. Lagom mycket uppförsbackar och många lätta nedförsbackar då vinden får susa i håret. Pressar man en hackande motor så skär den till slut!

Inte är det så konstigt att även en häst kan känna sig rostig ibland!

Idag ska jag bara bjuda på lite hästsommar:

(Se fler betesbilder i vår Pixbox, http://www.pixbox.se/usr_show_id44112_page0_order1.html )

Hej! Visste ni att det går mode även i hästfrisyrer? Det gör det faktiskt även om det kanske inte svänger riktigt lika fort om hästhårsmodet som för oss.

Jag växte upp med läran att det var en absolut dödssynd att sätta saxen i manen såvida man inte skulle stubba manen förstås.

En hästman skulle ryckas en handsbredd kort och lagom tunn. Jag har haft otaliga blåsor i händerna efter att ha ryckt hästmanar. Fortfarande är just ryckning av manen det bästa sättet att tunna ur och få en hästman jämn och snygg. Däremot så har jag med åren sett att det faktiskt inte är alla hästar som uppskattar att få sin man ryckt. Hästar kan också vara hårömma. Så idag anser jag nog att hästen ska få vara med och bestämma över sin frisyr. Det finns smärtfria metoder att korta av en man.

Hade man inte en kort, ryckt man så kunde man ha en stubbad eller rakad man. Detta var rätt så vanligt när jag red ponny. Då talar jag inte om en ren ”fjordingstubb” utan om att man rakade manen så att den blev endast några millimeter lång.  Formen var viktig och en liten spetsig ”ås” skulle löpa längs med mankammen. Gabbi hade sin ponny rakad på det viset och det var en del pyssel med att hålla ”tredagarsstubben” i skick. Denna frisyr klädde både ponnyer och halvblodshästar.

Ett tag på 80-talet så hade våra hästar precis som vi korta frisyrer men med en sparad ”popfläta”. Vi sparade en tunn fläta ungefär mitt på halsen och så ryckte vi resten av manen. Det blev något av en tävling att se vem som kunde spara ut den längsta flätan. Naturligtvis hade vi själva samma frisyrer. Kort hår och så en lång tunn fläta hängandes från nackhåret. Jag försökte prata med någon om det där men personen såg helt frågande ut. Jag kan väl ändå inte vara den sista människan i världen som minns popflätan?

Någon gång på 90-talet började hoppryttarna klippa manen rakt av i mitt-på-halsen-längd på sina hästar. Det blev snabbt en fluga. Förmodligen var det någon känd hoppryttare som hade lite för många hästar med sig på tävlingen. För att spara tid så klippte han helt enkelt hästarna med en stor vass sax enligt löpande band principen och vips så hade han startat en trend. Så måste det ha gått till. Tidigare hade den där längden på man alltid gått under benämningen ”travarman”. Vilket inte hade varit i någon positiv mening (inget illa ment mot travarna, vilka har rastypisk man).

Lång man har väl alltid varit mer rastypiskt. För vissa hästraser som shetlandsponnyer, Islandshästar och Nordsvenskar så ingår den långa manen i rasens igenkännande. Människor som äger en långhårig häst brukar bli experter på inbakade flätor, fisknätsmönstrade flätor och så vidare. För när det är dags för tävling eller uppvisning så vill man ju liksom ”fläta fram” den under manen varande hästen.

Tjock man kan vara ett gissel. Det blir svårt att få manen att ligga snyggt. Det kan också vara rent omöjligt att fläta en för tjock man. Många av oss ”hästfrisörer” som stött på en tjock hästman har nog gjort misstaget att försöka använda en tandad urtunningssax av den modellen man använder till människor. Har ni inte gjort detta ännu? Gör det inte!

Efter några tag med en urtunningssax så ställer sig manen garanterat rakt upp. Det spelar ingen roll om den är kort eller lång. Jag lovar att en enmetersman kan ställa sig rakt upp om du så bara nuddat den med urtunningssaxen. Jag vet för jag har provat och det var ingen rolig historia!

Nej, det är nog så att på en tillräckligt tjock man är det bara den gamla ryckmetoden som fungerar. Men kom ihåg att först kolla av att din häst tycker det är okej att få sina hårstrån utryckta med rötterna bara.