Hej! Nu är det den sjätte veckan på terminen och vardagen är här. Rätt så skönt med rutiner faktiskt. Det har varit fint höstväder och jag försöker vara ute så mycket som möjligt med hästar och elever. Det är så mycket lättare att hitta på övningar utomhus på de stora fina banorna och man kan se hur hästarna uppskattar att få vara ute. Utomhus får varje häst plats  att vara sig själv, brukar jag säga.

Apropå vardag så pratade vi häromdagen om den gången jag fick något obehagligt i skon. De flesta har väl hört den förut men för den oinvigde så kommer här en repris.

Det har gått några år nu sedan detta hände men jag kan fortfarande känna känslan... Jag hade morgonpass i stallet och skulle åka hemifrån strax före sex. Det var mörkt och jag famlade efter ett par rena strumpor. Naturligtvis fick jag tag på ett par som var alldeles för stora och hela tiden hasade ner i skorna.

Strax efter sex klev jag av cykeln i stallet klev i ett par gamla Graningekängor och började arbeta. Vi jobbade på för att göra rent åt alla hästarna och jag gick runt med strumporna i en hög längst fram i stöveln.

Framåt förmiddagen var vi i alla fall klara och jag gick till omklädningsrummet för att byta om till andra ridkläder. När jag tog av mig mina graningekängor upptäckte jag att den ena strumpan var alldeles röd av blod. Jag blev inte helt förvånad eftersom jag även vid tidigare tillfällen råkat hugga mig i foten med grepen.

Jag tog av mig strumpan och satte foten i handfatet för att skölja rent och leta efter såret. Märkligt, foten var hel...

Då återstod bara att vända stöveln upp och ned för att se vad som var källan. Och till min fasa, ut ur stöveln ramlar tre små musungar. Ve och fasa! En stackars musmamma hade precis blivit av med sin familj och jag var en musplågare. Efter detta håller jag alltid stövlarna upp och ned en stund innan jag tar på mig dem.

Hoppas detta var första och sista gången!