Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 25 juni 2009

Med tjutande fläktrem mot Gotland.

Av Ulrika Pernler - 25 juni 2009 14:23

Hej! Jag skulle ju berätta om den där resan till gotland. Så jag satte mig ner och räknade bakåt på fingrarna. 2009. 2008. 2007...1994, femton år sedan, det kunde inta vara sant!


Men så var det. Gotlandsresan tog sin början den 9:e mars 1994. Det var Gabbi som satt vid ratten i den gigantiska ljusblå Mazdan och jag var bisittare.


Redan när vi vred om nyckeln på stallplanen så hörde vi ett ilsket tjutande från vad vi antog vara fläktremmen. Detta oljud skulle sedan komma att följa oss hela vägen till Gotland. Men det visste vi inte då.


Efter tio minuters intensiv färd svängde vi in för att göra vårt första stopp. Mariannes Grill. (Femton år sedan och ändå höjde Gabbi och jag på ögonbrynen för ett par veckor sedan när vi åt på Mariannes. De visste precis vad vi ville ha innan vi ens hade beställt...)Det visade sig till vår stora besvikelse vara stängt och nästa stopp blev inte förrän vid Eurostop och då restaurang "Gyllene Måsen". (För dem som inte v et; Mc Donalds.)


Hamburgarna satt fint inför båtresan och vi tjöt iväg med Mazdan mot Nynäshamn. Färjan skulle avgå klockan 24 och vi var framme vid luckan för att köra på i god tid.


Det var då vi fick påpekat för oss att man måste ha biljett för att få åka med. Till biljettkontoret med gasen i botten och fläktremmens ilskna tjutande. Efter fyra varvs körande runt hamnområdet hittade vi ett "hål" i staketet och svängde in. En något snurrig förklaring för tanten i biljettluckan och sedan tillbaka till båten med biljetten i högsta hugg. Se där, nu gick allt som på räls och vi kom in genom grindarna.


Hela bilkön stirrade avundsjukt på vår gigantiska bil som lät likt värsta amerikanaren. Med en häftig inbromsning stannade vi bakom en orange Saab med en liten nervös dam bakom ratten.


Framför bilkön tornade en jättelik ramp upp sig och högst däruppe syntes ett litet svart hål som vi skulle pricka med bilen. Jag kände handsvetten tränga fram...


Med minst 90 graders stigning började vi köra uppåt. G-kraften pressade våra kinder bakåt och jag höll hårt i sätet. Då hände det! Med ett sista puttrande stön stannade Saaben. Den lilla damen vred frenetiskt på nyckeln men ingenting hände. Vi pressade Mazdan till max för att inte störta ner i avgrunden igen. Svetten lackade!

 Så med en jättelik prutt, ett svart rökmoln och en stor suck startade Saaben och resan uppför rampen slutade lyckligt. Nu var vi inne i fartyget.


Vi parkerade och gick för att hämta nyckeln till vår svit på c-däck. Med rynkade ögonbryn ställde vi oss framför informationstavlan. Tio våningar tornade upp sig.


C-däck återfann vi längst ned i skrovet, under lastbilsdäck...

In i hissen. Gabbi tryckte på knappen och hissen började stiga UPPÅT? Hjälp! Till slut stannade vi. Nytt försök och det gick nedåt. Hissen stannade där vi börjat och efter "ole dole doff" valde vi en ny knapp. När dörranran öppnades steg vi ur med varsin väska i handen. Hissdörrarna gled igen bakom oss och hissen åkte iväg. Där stod vi på lastbilsdäck bland alla tora långtradare och däckpersonal som stirrade. Panik!

Efter hundra nya tryck på knappen kom hissen äntligen tillbaka och till slut kunde vi svettiga stiga ur på C-däck.


Nästkommande halvtimme ägnade vi oss åt att inspektera brandutgångarna, man kan aldrig veta... Till slut ramlade vi utmattade i varsin koj och somnade till skrovets knarrande mot is.


06.00 avstigning! Att köra nedför rampen var betydligt lättare. Gotland i mars var kallt, blött och blåsigt. Det passade fint i harmoni till vår tjutande fläktrem. Första anhalten blev hos tjocka släkten som bjöd på mastodontfrukost. Mätta och belåtna åkte vi sedan vidare till nästa station. Fläktremmen tjöt som den vore galen och vi väckte förmodligen varenda kotte som vi körde förbi.


Mot Boge för att hämta en barndomskamrat, Jens som skulle agera smakråd (till ponnyerna). Sedan 7 mils färd mot Klinte och Jan Johannessons gård. Gotlands slingrande vägar slet hårt på Mazdans fläktrem som fortsatte att protestera högljutt. Ljudet hade nu övergått till ett uppgivet skri.


Efter att ha rådfrågat diverse Gotländska bönder om vägen så svängde vi till sist ned på rätt gård. Jan kom ut och tog emot oss. Han tittade snett mot bilen. Sedan gick vi i samlad tropp ut i den stora och för årstiden leriga hagen som sträckte sig upp mot skogen. Där gick 85 ponnyer mellan två och fem år på lösdrift. Vi kunde skymta dem långt, långt bort i skogsbrynet.


Jan visslade och plötsligt kände vi hur marken började skälva och 85 ponnyer kom galopperande rakt mot oss.


-Gabbi, spring för livet! skrek jag.

Det var hästar överallt. Mitt i alltihop stod Jan helt lugn. Vi slutade springa och gick tillbaka in i den stora hästmassan. Nu skulle här väljas. Jan hade god ordning på alla sina hästar och kunde ålder och härstamning på var och en. Vi pekade och Jan berättade. Vi antecknade allt som verkade intressant.


När vi hade en lagom lång lista blev vi inbjudna i Jans kök för att äta choklad och bullar. När vi passerade stallplanen stod bågra av Jans gårdskarlar med näsorna i vår bilmotor och mekade. Efter det var den tjutadne fläktremmen ett minne blott.


Några timmar senare satt vi åter på båten. Hemresan hade tagit sin början. Efter att ha disskuterat ihop oss så köpte vi sex ponnyer och hästar. Dutch, Canon, Kilroy, Pajas, Mitch och Calippo tror jag att det var. Men det är en annan historia.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19
20
21
22
23
24 25 26 27
28
29 30
<<< Juni 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards