Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 24 juni 2009

Tips; Inga Nonstop i bilen!

Av Ulrika Pernler - 24 juni 2009 21:06

Hej! Ikväll har jag haft programridning på ridskolan. Sex ekipage var änmälda och fick rida varsitt program, träna på vissa delar som kunde förbättras och sedan rida programmet igen.


Det var riktigt roligt men också intensivt att vara bedömare. Jag hoppas att ni som red kände att ni fick något bra med er på vägen mot nästa tävling.


I morgon är det sex nya ryttares tur. Kom ihåg att träna in era program ordentligt.


Själv har jag haft en intensiv vecka och farit runt lite hit och dit med lite för lite hästar i bilden enligt eget tycke. Men jag har haft kul och jag har lärt mig mycket!


Det började med några bekantas bröllop på midsommaraftonen. Den dagen fick jag lära mig att man inte låter sina barn äta Non-stop i bilen. Vi hade nämligen låtit den yngsta sonen köpa en påse nonstop. Allt verkade vara fird och fröjd i bilen till vi hörde en liten röst från baksätet:
- Mamma, åt jag verkligen upp alla mina nonstop?
- Jag har ingen aning, svarade jag.
- Nej mamma, jag hade många kvar…
Jag vred huvudet mot baksätet med en konstig känsla av visshet i magtrakten.
- Lyft lite på rumpan, sa jag.
- Där är dom ju, sa sonen.
Halva påsens innehåll satt fast i bilens klädsel och den andra halvan av innehållet i byxbaken.

-Det där var ju … färglatt! Tänkte jag för mig själv medan jag letade efter hushållspappret.


En annan lärdom fick jag under de nästkommande två dagarna som vi tillbringade på midsommarracet i Hedemora. Då bilen var fullpackad av familjemedlemmar, verktygslådor, matsäckar och extrakläder så var vi tvugna att stuva in äldste sonens Gokart i husvagnen...


Vi trixade en stund och plötsligt gled den genom dörrhålet med ett dovt plopp. Vi parkerade den i dubbelsängen i husvagnens bakre del. Där stod den fint. Tills den skulle ut...


Jag  har allt på film och tror att vi kommer tycka det är skojigt om tjugo år sisådär. Än värre blev det när vi skulle hem. Då hade dörren krymt och vi var tvugna att montera ned Karten för att få in den överhuvudtaget.

Den dagen lärde jag mig att man måste ta med i beräkningen att husvagnar faktiskt kan krympa.


Direkt då vi kom hem från Hedemora packade familjen om och vi gav oss iväg på kryssning till Tallin. Där gick jag runt en hel dag och sa "Tervää toula" till alla som jag mötte. Fast jag har ingen aning om vad det betyder utan ville bara vara artig.

Det var mycket kullersten i Tallin och mycket backar... Men det var en vacker stad.


På hemvägen insåg jag att det gått många dagar sedan jag fick vara i stallet och framförallt sedan jag red sist. Efter det så var det det enda jag kunde prata om och de andra tyckte nog att jag var en pina.


Jag satt ibussen hem och drömde om hur det kändes att fatta galopp och galoppera längs långsidan i ridhuset.


Så blev det inte...


Jag sprang direkt till stallet när jag kom hem för att hinna rida en stund innan jag skulle ha programridningen. Jag sadlade Rolle och ledde in honom i ridhuset. Så ställde jag upp honom och drog ner stigbygeln.


Här skulle det ridas!


Då hördes ett pip och sedan såg jag bara en grå kanonkula som hoppade runt med mig i tygeländen.

Jag ställde upp Rolle fint på medlelinjen igen och satt ena foten på pallen.


Piiip! Kanonkulan var i luften, igen.


Det var bara att hämta longerlinan och släppa ut vilddjuret på linan för en stunds rastning.


Efter tjugofem minuter såg han fortfarande ut som en rodeotjur och jag förstod att det var lika bra att lägga ner ridplanerna.


Nåja jag har lärt mig att man kommer långt med tålamod och det får bli ett nytt försök i morgon bitti.


Imorgon hoppas jag hinna uppdatera lite på hemsidan. Men nu ska jag sova. Godnatt!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19
20
21
22
23
24 25 26 27
28
29 30
<<< Juni 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se