Hej! Strawberry Bob verkar smälta mångas hjärtan. Förmodligen på grund av den lite ovanliga färgen som förresten heter stickelhårig. Han har varit duktig och snäll vid hantering och ridning vilket personalen utför under dagtid. Han fick först prova att stå i spilta vilket han verkade trivas rätt så bra med. Däremot blev han lite orolig och överraskad när det sprangs mycket bakom honom. Därför fick han byta plats och står nu i box tills han vant sig vid ståhejet i ett  ridskolestall.

Ni som inte hunnit med att se honom sedan han flyttade från "välkomsstallet" till lektionsstallet får kika in i "Felix" box som han lånar nu.

När jag var yngre så tränade jag och tävlade i gymnastik.  Många kvällstimmar tillbringades på de grå svettluktande mattorna i gympasalen. När något nytt skulle läras in så var det bara att bita ihop och jobba på. Jag vet ju att jag inte gick ner i spagat för att tränaren spände ögonen i mig och sa att jag måste utan det låg många långa timmars hård träning bakom. Men hade jag inte fått sakkunnig hjälp och mycket beröm på vägen och dessutom tyckt att det var roligt så hade jag nog aldrig brytt mig om att komma dit.

En sak som jag haft i tankarna idag är det här med hästar, ridning och att ställa rimliga krav. Är hästar lata av naturen? Är en häst envis för att den inte vill hoppa en oxer? Är en häst olydig för att den inte vill fatta galopp?

Det finns en hel del vackra ord inom ridsporten. Ett är ridkonst- ridning är verkligen en konst och man blir aldrig, aldrig fullärd.  Konsten för mig ligger inte i att veta hur man rider en skänkelvikning eller en bakdelsvändning utan konsten är att lyssna in sin häst och läsa av den på rätt sätt för att den ska få bästa möjlighet att lyckas med det man ber den om.

Jag är till exempel säker på att en häst som till exempel inte fattar galopp väljer att stå över för att det känns övermäktigt på ett eller annat sätt. Hästen kanske blir spänd eller helt enkelt rädd. Eller tänk om den faktiskt inte orkar.

Vad krävs då för att en häst ska våga prova något som den är spänd inför? Enligt min syn flera olika ingredienser.

En av de viktigaste är förstås tillit till ryttaren som sitter på ryggen. Om hästen inte har förtroende för sin ryttare så är det förstås omöjligt att få till någon kommunikation mellan ryttare och häst. Hur blir man värd hästens tillit då? Först och främst genom att vara rättvis i vad man ber om! För att vara rättvis måste man vara lyhörd inför vad hästen utrycker.

På en ridlektion för ryttare under utbildning har instruktören stor del i att vara lyhörd för sina hästars skull. En ovan ryttare kan omöjligt hinna läsa av allt som hästen ”säger”. Instruktören får vara med och berätta vad hästarnas olika uttryck står för. Att hålla en lektion för tio ryttare kräver full uppmärksamhet från den som står i mitten och är en mental utmaning. Men en fantastiskt rolig sådan!  

Hästen behöver vara i god balans för att överhuvudtaget kunna göra den där galoppfattningen. Det inte alltid så lätt för den häst som har en obalanserad ryttare på ryggen att hålla sin egen balans och det är också en vanlig orsak till att hästen bryter av från galoppen eller river den där bommen när man hoppar hindret.

För att hitta sin balans behöver hästen förutom en ryttare som sitter i jämvikt dessutom styrka. Styrkan är inget man bygger upp över en natt utan det är ett arbete som man gör varje ridpass under hästens ”yrkesverksamma” liv. Ju svårare övningar man ber hästen om desto mer balans och styrka behövs. Man får inte glömma bort hur viktigt det är med styrkan för att hästen ska förmå göra olika övningar som att hoppa ett hinder eller fatta galopp.

Ridning blir mycket roligare om man är ödmjuk inför svårigheterna och förstår varför. Då uppskattar man också framstegen mycket mer.

En rättvis ryttare ber inte alla sina hästar att utföra samma sak eller på samma sätt och kan också glädjas över det som är ”stort” för just den hästen eller det ekipaget.

Lycka och ro i själen för mig är att se en häst sträcka på sig när den känner att den gjort något bra, oavsett om det är en galoppiruett eller ett hinder på 20 centimeter!