Hej! Söndagesförmiddagen tillbringade jag på Kulla Vreta för att döma WE tävling. Jag hade läst på nätet att det skulle bli ostadigt väder. Så att det istället var sol och behaglig värme ända tills vi åkte hem vid ettiden gjorde ingenting. Bilen var fullastad med trevligt sällskap. Maria, Mita, Sandra och Sofie hängde med för att hjälpa mig med diverse uppgifter. Vi var ett välfungerande gäng och jag tycker att allt flöt på toppenbra. Riktigt roligt och jättetack till hela sällskapet och till teamet på Kulla Vreta! 

När vi svängde ut mot Örsundsbro hade det börjat dra ihop sig och vi såg blixtar och hörde muller i fjärran. Jag släppte av sällskapet på lite olika håll och sedan åkte jag till stallet och tog in hästarna. Någon timme senare brakade det loss och jag drog ur alla sladdar till modem och datorer. Vill ju inte att det splitternya modemet i stallet ska åska sönder nu när vi precis bytt efter förra åskovädret. 

Ena sekunden haglade det och i nästa kom det ösregn och så hagel igen. Rätt så mysigt att sitta inne men lite värre för de åttio startande som var på Pay and Jump hos oss. Trots vädret såg jag bilar och hästtrailers som svängde in till anläggningen under hela eftermiddagen. 

I morgon börjar höstterminen på ridskolan. Vi pratade om det på konferensen vi var på i slutet av veckan och jag tror vi alla längtar lite till att få komma igång. Det ska bli så kul. 

En annan sak som också är rolig är att det nu börjar närma sig ett av årets mål för mig och Lusen, Riksmästerskapet i WE på Sparreholm Slott som Lusen och jag har kvalat till och ska rida 7-8 september. Så här långt är tio färdigkvalade ekipage anmälda i seniorklassen och jag skulle tro att det blir några till. Det blir spännande att få möta ekipagen från södra Sverige. De som är härifrån de norrare delarna har jag ju hunnit möta ettt par gånger. Det är jättesvårt att säga hur det kommer att gå. Många av dem som är med är duktiga och har även mer rutin än mig i denna gren. Men vi ska göra vårt allra bästa och framförallt ska vi vara väl förberedda! 

Lusen och jag har ju varit kompanjoner i drygt ett år nu och när han kom i början på förra sommaren så hade jag inga direkt uppsatta mål utom att låta honom komma igång försiktigt och bygga upp sig i lugn och ro. 

De första månaderna så stegrade vi långsamt längd och intensitet på passen. Varierade mycket och tömkörde, red ut och hoppade förutom att rida dressyr och WE. I mitten på augusti så red vi den första dressyrstarten, vad jag vet den första gången han tävlade ren dressyr. En LB där vi hamnade på andraplats med 68%. Jag har en bild från den tävlingen och det blir uppenbart hur mycket en häst kan förändras i kroppen när jag jämför den bilden med en från denna vår. Det är inget man tänker på när man ser hästen varje dag. Titta själva.

Det är ganska precis en månad kvar till RM nu och man kan väl kalla detta för slutfasen i själva förberedelsen. Så jag tänkte låta er hänga med genom att rapportera lite den här månaden om hur vi lägger upp själva arbetet. Tävlingen benämns Riksmästerskap då det är första gången det arrangeras ett mästerskap i WE i Sverige. När man arrangerat två RM (tror jag att det är) så övergår det till att heta SM. 

Under Juli månad så fick Lusen en lugn period. Jag red ut mycket i skogen och rörde på honom lite lagom. Han behövde en paus efter vårens arbete både kroppsligt och mentalt. Han hade gått från sin första start i LB som är en "styrklass" till att ha kvalat färdigt för att få starta i MsvB där man rider galoppombyten och skolor bland annat så det var ett jättejobb han gjort.  Under de tio dagar som gått i augusti så har han fått komma igång med arbete igen och han känns väldigt glad, fräsch och pigg. 

Här kommer denna veckas upplägg med start lördag; Igår bestod passet i galopparbete på våra ridvägar, det gäller ju att ha bra flås i Teknik och Speedmomenten. Vi jobbade också med att hoppa banken på hoppbanan från alla möjliga och omöjliga håll. Jag lovar att Lusen uppskattade det jobbet. Idag fick Frida rida honom då jag var borta och dömde. Jag skulle tro att det blev barbacka och lite skoj. :) Imorgon blir det dressyrarbete tillsammans med Gabbi och Sky. Vi rider väldigt ofta samtidigt då vi kan hjälpa varandra genom att titta och stötta medan vi rider. På tisdag tänkte jag ta lite WE hinder och på onsdag stämmer vi av formen med en Medelsvår klass i WE på Kulla Vreta. På torsdag blir det skogstur och på fredag ett dressyrpass igen. På lördag startar vi en Medelsvår B dressyr i Gävle och på söndag avslutar vi veckan med  vila och skogstur. Vilodag för mina hästar är oftast uteritt då jag tycker att friska hästar behöver röra på sig speciellt om de tränat eller tävlat dagen före.

Själv ska jag försöka bättra på konditionen ytterligare bland annat genom att Gabbi och jag fortsätter med vår stavgång på luncherna. Skratta ni bara, men det är otroligt jobbigt att gå med stavar om man använder dem rätt. Man tror att armarna ska trilla av redan efter den första kilometern ... Vi kör på bra skor, gott sällskap och en App i mobilen så man så att man hela tiden förbättrar sina resultat! Jag kanske till och med får så bra flås så att jag orkar springa en bit...

Vi ses imorgon alla måndagselever, skötare och arbetskamrater (hästarna inräknat). Det ska bli så roligt!

Hej! Idag och imorgon är vi som jag berättade tidigare på konferens. Resan gick till Sparreholms slott. Olyckligtvis så glömde jag nämna igår att även Linnéa skulle med så hon har suttit hela dagen och kastat små svarta blickar. (obs. skämt) Vi har jobbat på jätteduktigt idag och fått massor gjort. Kom tillbaka till rummet först nu när klockan är 23.45 och vi har suttit och konfererat ända fram till nu faktiskt. Tidigare på dagen har vi haft en hemlig aktivitet dessutom. Här kommer lite bilder.

Första stoppet på väg till Sparreholm var vid godisaffären. Ni får sjävla gissa om detta var till alla eller bara mg!

Så kom vi fram till slottet.

Rummen var helt okej och nu undrar vi om man kanske har tur och får se något slottsspöke under natten.

När vi installerat oss så drog vi direkt till stallet för att rida såklart. Vad skulle vi annars göra när vi åker iväg för att få lite tid tillsámmans? Bowla, gå på spa eller vad?

Vi red på Lusitanohingstar. Min hette Urano och vad de andras hette får jag återkomma till då det var väldans långa namn. Det var här jag menade på att jag skulle ha fördel då jag ju har en alldeles egen Kusitano hemmavid, Fast jag vet inte jag, vi red nog rätt så bra allihopa! Kul var det i alla fall.

Väl hemma på slottet så duschade vi lite lagom så där som hästtjejer gör. Sedan satte vi oss ett par timmar och arbetade med de dokument vi tagit med oss. Vid halvsju var det middag i stora salen.

Efter middagen så spelade Linnéa lite på flygeln i salongen. Jag är rätt så säker på att det var första gången hon satt vid ett piano... Men jag sa inget.

Linnéa hälsade också på Björnen som bor under biljardbordet. Han var snäll och vi tycker ju mycket om djur allihopa. Efter detta å satte vi oss som sagt och jobbade vidare. Nu är klockan slagen tolv och jag ska släcka och vänta på spökerierna. Berättar mer i morn!

Hej! Det har varit några arbetsamma men roliga veckor med dressyrläger och nu i veckan läger med våra jätteduktiga träningselever och elever med egen häst. Nu återstår endast veckoslutet och på måndag börjar höstterminen på ridskolan. Det ska bli så roligt att träffa alla elever igen och komma igång med lektionerna.

Men innan vi startar upp på måndag så ska vi ta oss iväg på konferens. Gabbi, Therese, Erica, Lisa och så jag. Denna gången blir det Sparreholms slott som vi gästar. Förra året var vi på Härjarö och levde vildmarksliv så denna gången känns det bra med lite mer ordnade förhållanden. Umdrar bara vilken av mina aftonklänningar jag ska packa ner... Skämt åsido, det är otroligt värdefullt för oss att hinna sitta ner och planera verksamheten på ridskolan tillsammans. Vår strävan är ju att hela tiden utveckla vårt koncept så vi utvärderar, spånar idéer och går igenom alla våra dokument och ser om vi vill göra förändringar.

Vi ska såklart ha en hemlig aktivitet också. Jag hoppas det finns möjlighet att koppla upp sig mot internet på slottet för i så fall ska jag uppdatera er därifrån. Men jag kan säga som så att jag tror att jag kan ha en liten fördel gentemot de andra. Men vi får väl se, jag vet ju att alla de andra är riktiga tävlingsmänniskor de också.

Det finns en annan bra sak med att få åka till Sparreholm också och det är att jag kan gå runt där och reka platsen i lugn och ro inför att jag ska tillbaka dit och tävla i början av september. Det kanske också ger mig en fördel tänker jag att jag vet var t ex toaletten ligger och inte går vilse på väg till cafeterian.

Ordning och reda är viktiga saker på tävlingsplatsen! Då menar jag inte bara häst och utrustning utan också insidan på mitt huvud. Det är inte bra när det händer för många oförutsedda händelser. Man ska förbereda för det mesta för det kommer ändå överraskningar.

Jag har till exempel alltid med mig två av de flesta av de saker jag packar ner. Inte sadeln då men träns, stövlar, grimma och sådana saker som har en benägenhet att gå sönder när det inte passar sig.

Men även om man gör vad man kan för att täcka upp för eventuella händelser  på tävlingsplatserna så kan det hända ändå. En gång skulle jag bara titta till min häst i transporten och så blåste dörren igen när jag var därinne. Naturligtvis så hade vi tagit bort det lilla snöret som man kunde dra i för att öppna dörren inifrån eftersom min häst hade en benägenhet att öppna dörren så fort man kom ut på en större väg. Jag antar att han gillade att känna vinden i pannluggen. Jag kunde inte öppna i vilket fall och parkeringen var helt tom på folk. Så det blev bara att stå där och vänta tills jag hörde röster närma sig. Sedan började jag banka och ropa för att bli utsläppt. Det tog en stund innan någon fattade vad det var som lät och det var rätt så pinsamt...

En annan gång så hade jag helt räknat fel på tiden och fick slänga på sadeln och rida rätt in på banan i ett LA program. Jag red en halvblodshingst som var så där härligt ”hingsttrög” och det var nog en av de mest förskräckliga uppvisningar jag presterat. Envis som synden red jag hela programmet. Det var riktigt svårt att klämma fram det där leendet vid den sista halten. Men felet  var ju mitt och inte hästens. Så nu för tiden är jag väldigt noga med att vara ute i tid. Dessutom är ju fasta starttider en välsignelse. Om det inte är den där helgen när man ställer om klockan och glömmer att göra det förstås...

Förberedd är ett viktigt ord för mig när det gäller att prestera sitt bästa!

Hej! I kväll är det ”målgång” för dressyrlägret som jag haft under veckan som varit. Jag kan faktiskt inte komma ihåg hur många somrar vi kört detta läger exakt samma vecka på sommaren. Det är nog sex år eller möjligtvis ”bara” fem, förmodligen åtta. Jag ska fråga deltagarna i kväll för många av dem sexton som går i år har  varit med varenda gång. 

Jag skulle tro att ryttarna är lite möra så här på fredagen. Jag är det i alla fall trots att jag ”bara” haft uppgiften att dirigera dem under ridpassen samt pratat mig torr i halsen under teoripassen. 

Den här sommaren har  vi haft lite otur med vädret. Vi red ute första dagen men sen har  vi prickat in regnvädren varenda ridpass. Tur ändå att vi har ridhus! 

Nu står dressyrprogramridningen för dörren och jag vet att några av ryttarna skulle samlas på en altan i ett villaområde redan vid tiotiden idag för att träna programridning. Det finns en liten chans att de filmar detta då jag bad dem snällt och länge. Vi får se! 

Sist avslutar vi med att grilla och ventilera veckans upplevelser och börja planera för nästa sommar förstås! 

På teorilektionerna i år  har vi pratat en del om hur små detaljer kan göra ett helt ridpass bättre och med positivt för både ryttare och häst. 

En sak som vi tog upp är hur viktigt det är att hålla efter hovarna på sin häst. Främst då tänker jag på att göra rent hovarna före och efter ridpass. Själva verkningen och skoningen av hästarna sköts av ridskolans hovslagare. 

När vi diskuterade hur viktigt det är att kratsa hovarna på hästen före och efter ridpasset så var det flera av eleverna som uttryckte att det är både svårt, lite läskigt och framförallt tungt och jobbigt. Speciellt när det sitter lera i hovarna. Men efter att jag förklarat en del om hovens funktion så var det flera som satt och nickade och nog egentligen förstod hur viktigt det är.

Hoven kallas ibland för hästens extra hjärta då en av hovens uppgifter förutom att ”sitta längst ut på benet” är att hjälpa hjärtat att pumpa runt blodet i kroppen. Dessutom sker cirka 70 procent av all stötdämpning i hoven. Vi tittade på en bild av hoven i genomskärning och då ser man att själva hornet egentligen bara är ett tunt hölje som skyddar en väldigt känslig insida bestående av hovben, strålben, kronben och kötthov.

Undersidan av hoven måste rengöras ofta för att undvika att det ligger bakterier som gror och orsakar infektioner. Slarvar man så kan det leda till flera olika sjukdomar i hoven. Dessutom måste strålen få möjlighet att arbeta just för att pumpa runt blodet i kroppen. 

Sulan som är under till på hoven mår inte heller bra av att det ligger en tjock klump med lera och skapar ett konstant obehagligt tryck. 

Vi hade en liten demonstration av hovkratsar också. Det tyckte alla var roligt. Först den vanliga sorten som alla känner igen i böjd metall och med ett tunt gummiklätt handtag i någon glad färg. Jag skulle tippa på att ridskolan gör av med runt 100 stycken sådana på ett år. De sllits ut, tappas i halmen eller faller undan på något hemligt ställe där vi aldrig hittar dem mer. Det är en ren kostnadsfråga att det är denna sort vi köper på ridskolan eftersom de ska betalas med elevernas kursavgifter som vi helst inte vill höja. 

Vi kunde konstatera att dessa inte är så greppvänliga. Speciellt inte om man ska kratsa hovarna på många hästar i rad eller om leran i hoven är väldigt torr och hård. 

Demonstration två var av en hovkrats med tjockare och mer greppvänligt handtag. Med den blev det lite lättare att få ur hård lera och den var också mer bekvämt att hålla i. 

Hörni, sa jag. Ni kanske skulle göra en investering! Köp er alldeles egna hovkrats, med tjockt handtag och i en färg ni gillar. Ni kan ju alltid hänga den i en karbinhake i byxhällan och spatsera runt med den när ni inte använder den. 

Jodå, nästa dag var det ett par elever som hade med sin egen hovkrats! Men de ville inte ha den i byxorna. Det ser inte så  snyggt ut när man rider sa de.

Det må vara hänt. Man kan ju alltid lägga den i  jackfickan. 

Hur det än är så är vi alla överens om att man måste göra sig besväret att böja på ryggen och hjälpa hästarna att bli av med skräpet i hovarna så de mår riktigt bra när de rids. Eller som jag sa; Jag tror ni alla tycker det är bättre att springa en timme i ett par mjuka ”Nikeskor” än en timme i träpjuck!