Hej! I stallet på Eke var stallgångarna lagda i grå cement. Det var lite gropigt på sina ställen men det hindrade oss inte från att rykta våra hästar noga och slå ut stövet i den uppblötta stallgången. Om vi använde den runda skrapan så lade vi den försiktigt mot golvet och knackade med ryktborsten ovanpå så att det blev en fin stöv-vit oval. Hade vi den fyrkantiga skrapan så knackade vi nogsamt ut stövet i fina fyrkanter. Det måste bli perfekt.

Sedan blötte vi fingret på en svamp och ritade bokstäver av stöv-ovalerna. Ju mer vi tränade desto finare bokstäver kunde vi forma.

Stallgången på ridanläggningen vid UPK Lunda  är fylld med sågspån för att dämpa ljudet. Men kanterna är av fin cement och där går det utmärkt att slå ut stöven när man har ryktat.

Först behöver man blöta golvet med en fuktig svamp och sedan är det bara att sätta igång!

Vi brukade skriva namnet på vår sköthäst i stövet. Alla hade sin egen stil och jag kommer ihåg att det fanns vissa som var väldigt duktiga och skrev med så fin stil. Jag stretade på för att förbättra min egen teknik.

Lina och jag började tävla om vem som kunde slå ut flest skrapor och till slut så skrev vi långa meningar i stöv där bokstäverna först var ljust grå och på slutet av meningen helt vita. Våra ponnys glänste ikapp i spiltorna!

"Bättre en ponny i stallet än tio i skogen" skrev jag och Lina kontrade med "som man sadlar får man rida".

När vi skrivit något riktigt långt brukade Sirro titta surt på mig som för att säga "nu får du väl ge dig, min hårrem är snart helt avnött".

Vi skrev våra ordstäv i stöv i stallgången ända till den sommaren ridskolan lade ner. Efter det antar jag att jag blev för gammal för att skriva i stöv... Dessutom var stallgången i mitt nya stall gjord av grova träplankor.

Jag saknar verkligen de fina stöv-konstverken och jag hoppas någon flitig hästskötare tar upp en gammal tradition någon gång.