Hej! Ingen snö idag heller. För lite snö är inte bra. För mycket snö kan också vara dåligt... En gång för mer än tio år sedan så kom det ett fruktansvärt snöfall redan i slutet på oktober.

Detta var en lördag och vi hade naturligtvis stalltjänst. Bara att ta sig ut från huset visade sig vara en bragd. Pappa hade snöskyffeln i högsta hugg och skottade så att snön yrde vida omkring.

Han skottade och skottade och så till slut hade han gjort en startsträcka från garaget och en bit ut på gatan. Han gasade upp bilen och trampade sedan pedalen i botten. I nästa sekund formligen flög han över snön och sedan var det bara att fortsätta  gasa.

Han släppte av Gabbi vid stora vägen och hon fick pulsa genom snön upp till stallet. In till stan igen för att hämta mig. Det var fortfarande inte plogat och bilen stånkade sig fram genom snön.

Klockan hade hunnit bli åtta, nästan två timmar efter utsatt tid och hästarna stod undrande och hungriga i stallet när Gabbi till slut kom fram. Det fick bli en sen frukost! Pappa och jag kom strax efter.

På den här tiden började lektionerna redan halv nio men vi tänkte att det nog inte skulle komma några elever denna dag.

Det var dock innan vi visste hur trogna våra elever på UPK är. En kvart senare var nästan hela gruppen samlad och stod klara för ridning. En fråga återstod dock, var fanns instruktören Lisa. I samma stund ringde telefonen i stallet. -Hjälp, jag är insnöad. Det var Lisa som ringde.

Pappa fick sätta sig i bilen igen och köra genom snövallarna. Gabbi fick ha den första lektionen så länge. Framåt tiotiden hade man plogat de flesta vägarna och de som inte varit uppe i ottan visste inte vad vi genomlidit på morgonen. Bilen blev sig nog aldrig lik och så mycket snö som det kom den natten har man nog sällan sett i oktober.

En annan gång skulle Gabbi och jag rida ut i skogen. Det hade snöat mycket på natten men vi var vana vinterryttare. På med tjocka kläder och ut i snön.

Jag red på Sirro som var lite rädd för bilar eftersom han varit med i en olycka där han blev påkörd. Därför red vi i åkerkanten intill vägen. Det var bara det att det hade kommit ett väldigt snöfall kvällen innan.

Min ponny klarade sig väl okej i snön. Men Gabbis ponny, Martini som hade betydligt kortare ben tyckte det hela steg honom över huvudet. Bildligt talat.

Efter halva sträckan bestämde han sig helt enkelt för att det fick vara nog med snöpulsande och la sig ner. Inte något som förvånade oss eftersom den här ponnyn hade många trix för sig. Det var som att han sa: -Nu ligger jag här. Ni får göra vad ni vill men jag stannar här!

Gabbi fick helt enkelt hoppa av hästen. Jag stannade kvar och höll vakt medan hon pulsade tillbaka mot stallet.

Efter en stund återvände hon med stallägarens son i släptåg. Samt en stor snöskyffel. Det blev till att gräva fram hästen.

-Det var bättre, tänkte Martini, och reste sig upp. -Nu går vi hem till stallet.

När han kom in i sin box såg han väldigt förnöjd ut. Han tänkte nog att det här var det dummaste som någon människa kunnat hitta på. Ut i snön och rida när det var en sån bra  dag att bara stå i stallet och mysa.