Hej! Gabbi och jag har blivit bjudna på Disputation. Det är vår veterinär som ska Disputera om någon bacill och förmodligen hålls föredraget på latin. Vi blev i alla fall jätteglada att vi skulle få komma!

 När en hästarbetare blir bjuden på kalas så går det inte många sekunder innan man inser att man inte kan gå på galej klädd i ridbyxor…

Så öppnar man sin garderob och där ligger ridbyxorna på hög i rader.

 – Går det inte ens med de vita ridbyxorna? Undrar jag.

På inbjudan står det saker som smoking men det har jag absolut för mig är ett klädesplagg för herrar…

Efter lite runtfrågningar bland bekanta i både stallmiljön och utanför så har Gabbi och jag insett att vi måste ta en tur och inhandla varsin festblåsa.

-         Du måste ha nagellack också, säger Gabbi.

-         Hon måste skoja, tänker jag och håller upp mina kortklippta stallnaglar. För där någonstans måste ju gränsen gå. Jag tänker mig själv i lösnaglar. Den första skulle ramla av redan innan jag hann lämna hemmet. Den andra skulle jag tappa i bilen. Vid framkomsten till festen skulle mina naglar vara precis överallt utom på fingrarna.

På onsdagen tar vi tag i shoppingen. Det är faktiskt något vi är väldigt bra på. Speciellt vi två tillsammans. Vi är båda metodiska, bra på att ta snabba beslut och vågar säga till när den andra har tagit på sig något som ser för sorgligt ut. Det utrycker vi med glada skratt och tillrop!

Vi hittar våra klänningar i den allra första butiken vi besöker.

- Vi ska på Disputation, säger Gabbi till expediten som blir väldigt imponerad, det ser jag!

- Den där blir hur snygg som helst med lite nagellack till, säger expediten.

Jag kastar en svart blick på henne och ser i ögonvrån hur Gabbi står och fnissar.

I nästa butik köper vi smycken och varsin löjlig liten väska. Man går inte på Disputation utan en liten löjlig väska under armen har jag förstått. Jag vet inte vad jag ska ha i min. Visserligen har jag fått ett gratis läppglans i den första butiken så det lär jag ha med mig. Kanske lägger jag i Rasmus Nintendo DS också. Ifall att det blir för mycket latin… Jag har kommit jättelångt på Super Mario!!!

I den tredje butiken köper vi strumpbyxor. Jag köper flera par eftersom jag vet att det kommer att gå maskor på löpande band i de där tunna strumporna. Det är däremot då man har nytta av nagellacket. Ingenting stoppar en flyende maska så bra som en liten dutt med nagellack. Det bör dock vara ofärgat så ingen på festen tror att man har mässlingen på benen. Det kan skapa kaos. Fast på en fest full av veterinärer skapar det nog mest intresse...

På en timme har vi handlat allt utom skor. Det kommer att bli riktigt trixigt inser vi så vi går och äter lunch istället!

Med mat i magen kan man ta sig an det som verkar omöjligt. Nämligen att hitta ett par skor med lagom hög klack. (Inga benbrott tack!) I den första affären provar Gabbi ett par skor och vi skrattar gott en stund. Det här kommer att ta tid! Själv hittar jag ett par skor som ser ut som sådana där man ser i modereportagen. Jag tänker för allt i världen inte köpa dem eftersom det skulle vara förenat med döden att ramla ner från de klackarna. Jag är nog mer nyfiken på hur man får ner fötterna i ett par sådana.

Det får man inte!!!

Mina fötter går inte i på långa vägar. De har helt fel form. Jag ser mig om i butiken efter en slägga eller något liknande. Ett rejält slag mitt på foten borde ordna saken. Gabbi har fått något tillfälligt magknip eftersom hon ligger dubbelvikt på provbänken. Stackare, hon måste ätit något dåligt på lunchen!

Jag ställer tillbaka skorna och inser att de är gjorda för fotomontage!

Så har skojakten tagit sin början. Vi springer mellan de olika skoaffärerna och vänder och vrider på skorna. I vår ålder får inte skor bara vara snygga de måste vara praktiska också!

Det där ordet praktisk skrämde slag på mig när jag hörde mig själv säga det för första gången. Men nu har jag blivit så gammal att ordet blivit en naturlig del i mitt dagliga vokabulär.

Till slut hittar vi varsitt par skor. Betydligt dyrare än vad vi hade tänkt från början men oh så praktiska och tidlösa. Dom här kan vi ha hela livet, säger vi till varandra för att priset ska kännas bättre. Vi har plötsligt glömt bort att fötterna växer minst en storlek om året efter att vi fyllde trettio…

Nöjda och glada med de dyrbaraste kassarna längst ut på våra ”Paris Hilton solfjädrar” beger vi oss hemåt. Vi har inhandlat allt vi behöver på under tre timmar!

Utom nagellack, HA!!!