Hej! Idag gästbloggar Sara Husén. Hon har skrivt ihop ett välförtjänt tack till alla som "jobbar i kulisserna" när man tävlar. Jag håller helt och fullt med henne att all hjälp man får under tävlingsdagarna är ovärderlig. Här kommer det:

Ett litet tack så här i slutet av året

Nästa söndag är det julshow på UPK. Julshowen innebär slutet för verksamhetsåret och samtidigt början på nästa.

För några veckor sedan avreds också klubbmästerskapet. När klubbmästerskapet är över är också (för det mesta) tävlingssäsongen över och en period av vila och träning inleds. Och därmed vill jag ta tillfället i akt att tacka alla hästskötare under året som gått.

     Att hålla på med den fantastiska sporten ridning innebär att man inte bara engagerar sig själv och sin häst utan hela familjen blir indragen i sporten. Detta har säkert ni pojk-/flickvänner, mammor/pappor, små-/stora syskon, mormor/morfar/farfar/farmor, kompisar m.fl fått erfara… Helt plötsligt är det fullständigt normalt att gå upp kl 4.15 en söndagsmorgon när snålblåsten viner runt knuten och minusgraderna bara blir fler och fler!

     Men det är ju så att utan er och ert stöd skulle vi inte kunna hålla på med denna fantastiska sport! Jag tänkte därför passa på att tacka några av er, vissa har följt med mig på tävling andra jag har observerat vid andra tillfällen. Men vi nämner ju inga namn här på bloggen så allt är helt anonymt…

     Som hästägare med heltidsjobb och pendling uppskattar man hästskötare tant A (också mormor till ”min” häst) som en lördagsmorgon, just när stackars hästägaren står med dammtrasan i ena handen och tvättpåsen i den andra och undrar hur dygnets timmar skall räcka till, skickar ett sms ”jag har aptråkigt hemma och vädret är för dåligt för promenad, så nu åker jag ut till stallet och mockar och gör mat till madame”. Sånt kan få en hästägare att nästan gråta av tacksamhet. Att dessutom alltid få boxen mockad tävlingsdagar är en obeskrivlig lyx!

     Några andra (lite yngre) hästskötare, vi kan kalla dem fröken ”Åker” och fröken ”Berg”, följde med på tävling en dag och fick där uppleva hur deras instruktör efter avslutat program och omklappning av hästen försvann som en virvelvind ut i kulisserna arg som ett bi… Det gick dock fort över och idag är jag nöjd även med den tävlingen och tackar er för god omvårdnad av hästen och mycket skratt i bilen.

     En annan hästskötare (dock lite äldre) är mamma i team Pernler. Hon ser till att ryttaren alltid har vätska att dricka och tvingar ryttare att efter avslutat program berätta allt man gjorde bra inne på banan. Usch så svårt det är men visst har vi blivit bättre?

     Tränaren är också någon ovärderlig i teamet kring tävling. Tränaren i detta fallet, hon börjar på U och brukar vanligtvis skriva här på bloggen, förtjänar också ett tack. En tränare får stå ut med så mycket kommentarer under en träning att jag ibland undrar hur hon orkar. ”fasen också att jag inte kan rida ordentliga hörnpasseringar” – sa adapten. ”Hm, nej du misslyckades ju förstås med 1 av ca 25st i det här programmet”  - svarade tränaren och fick därmed tyst på adapten. 

     Några andra som är värda att tacka är alla mammor. En viss mamma, tant F som äger ett konditori i staden, tycker gärna om att matcha hästens täcke med sin väst vilket lyser upp tillvaron för oss alla. Hon är också expert på resultaträkning och att prata med sekretariaret.

     Att hela familjen engageras syns t.ex i familjen …. (något som behövs för att glödlampan ska lysa eller något som vatten kan vara). Morfar lånar ut bil, mormor tröstar & grattar & går med hästen, mamma är allmänt nervös & kör bilen & sms:ar fortfarande tränaren dagen innan och kollar att hon räknat rätt på starttid (det är nog tur att hon gör det för det är oftast fel…) och dotter rider.

För en annan (aningen yngre) hästskötare var dagen en mognad och upplevelse, vi kan kalla henne ”fröken Guvå”. Hon insåg snabbt att en pendlande chaufför som är lagom nervös inför tävlingen gärna sjunger med falskt i alla reklam – jinglar på radio, hon insåg också att en dressyrtävling håller på LÄÄÄNGE på söndagkväll och att gympaskor & tunna överdragsbyxor inte är rätt klädsel vare sig på tävling eller när man skall åka moppe hem på kvällen i minusgrader…

     Sist men inte minst vill jag tacka två som faktiskt inte får vara anonyma. Det är mina underbara föräldrar som under hösten har fått återuppväcka tävlingshjälpen och följde med en gammal Volvo till Hallstahammar och hem igen.

Mamma - jag hoppas du förstod piken om mina stövlar, det är snart jul… För er som inte förstår kan jag berätta att mamma kommenterade att mina stövlar hållit i snart 10år och jag svarade ”jo så blir det. De är ju så dyrt att köpa nya”… Och pappa – du var jätteduktigt på att ta av benskydd, putsa stövlar och lugna nervös dotter, så som du alltid gjort.

     Så till ALLA hästskötare där ute, ni gör ett underbart jobb och utan er skulle inte sporten funka! God jul på er och jag hoppas och tror att alla UPK:are fortsätter att ta lika väl hand om er och visa er uppskattning nästa säsong som vi gjort under denna.

 //Sara H

Här kommer så dagens julevisa kombinerat med en dans som man kan öva in om man vill.