Hej! På bilden här ovanför ser ni Gabbi och Winston på framridningen till en dressyrklass i somras. Både häst och ryttare är djupt koncentrerade på uppgiften. Men strax efter detta fick Winston lång tygel och många klappar på halsen.

Att rida ska vara glädje! För både häst och ryttare. Som jag har berättat för er tidigare så är mitt högsta mål med min ridning att hästen ska känna glädje i arbetet. Både hemma i den vardagliga träningen och ute på tävlingsplatsen. Känner inte min häst glädje under ridpasset så kan jag aldrig be den att utföra ett bra arbete.

Alla hästar ska få känna glädje i det arbete de gör. Det spelar ingen roll om hästen rids utomhus i skogen, tränas hemma på banan eller trimmas för höga klasser i dressyr eller hoppning.

”Ridning handlar om att skapa rätt förutsättningar” De kloka orden har förstås min ”ridfröken” Ulf Lind uttalat. Alla hästar kan fatta galopp, hoppa hinder eller göra en skänkelvikning. Men de måste få känna att de är förberedda för uppgiften. Det är vår uppgift som ryttare att förbereda våra hästar.

Som ryttare har man ett stort ansvar i hur man bemöter hästen. Hästen har aldrig ansvar för om ryttaren haft en dålig dag, sovit för lite, har dåligt tålamod eller har svårt att koordinera sin ridning. Man kan aldrig låta sin frustration gå ut över hästen.

Hur behåller man glädjen i arbetet då? Ett bra sätt är att ösa med berömmet. Tala alltid om för din häst när den har gjort rätt eller varit duktig. Varenda eftergift du ger din häst är ett slags beröm. Ett annat slags beröm är att klappa din häst på halsen eller uppmuntra den med rösten.

Ibland när jag har lektion kan jag känna att det skulle finnas mer utrymme för beröm. Eleverna klappar oftast inte hästarna förrän de ger lång tygel i slutet på lektionen och då efter uppmaning från instruktören. Därför försöker jag hela tiden att bli bättre på att påminna mina elever om att berömma sina hästar.

Tänk på vilket stort arbete varje häst genomför för varje ryttare och efter sina egna förutsättningar. En galoppfattning, en skänkelvikning, ett bra språng över ett hinder eller bara något så litet som en fin avsaktning från galopp är värt att berömmas. Tänk också på att det som kan tyckas vara en liten prestation för en häst kan vara ett jättejobb för en annan. Vi arbetar alltid efter hästens och våra egna förutsättningar.

Jag använder ofta rösten som beröm i min ridning. När man använder rösten så behöver man inte släppa tygeln eller ändra sitsen och man kan ge hästen berömmet i direkt anslutning till det man gör. ALLA hästar jag känner reagerar positivt på beröm. De spetsar öronen, ökar tempot, slappnar av och ser allmänt lyckliga ut.

Acceptera att hästen har olika dagar. Även en elev som kommer bara en dag i veckan kan ibland känna att samma häst kan kännas helt olika mellan två olika pass. Ibland kan eleven säga till mig efter avslutad lektion:

-Det kändes annorlunda förra veckan.

-Javisst, brukar jag svar, det var ju ett annat ridpass

Det var en annan dag, ett annat väder, en annan känsla, en annan övning. Jag tycker det är så självklart att varje dag känns olik den andra. Att människor har dagar då de känner sig pigga, trötta, uppåt, neråt, stela, rörliga och så vidare är det ingen som tycker är konstigt. Men varför ska inte hästar få känna likadant?

Jag kan aldrig exakt veta hur mitt ridpass kommer att se ut innan jag har ridit det. Jag kan inte heller lägga upp mina övningar på en speciell nivå innan jag känt efter vad min häst och jag har för förutsättningar just den dagen.

Man rider alltid efter de förutsättningar som är just den dagen. En dag får jag kanske ägna mig år grundövningar eftersom min häst är seg i kroppen. Nästa dag är vi båda på topp och vi kan öva in en ny rörelse som vi håller på att lära oss.

Hästen är en levande varelse, den känner, ser och hör. Det är därför jag fortsätter att rida år efter år och fotfarande känner att jag lär mig hela tiden och att jag får den utmaning jag vill ha. Utmaningen att lära mig förstå och ge varje häst rätt förutsättningar.

Det bästa som finns är att se en häst som blir nöjd över något den just presterat. Hästar har ett mycket tydligt kroppsspråk. Man behöver bara lära sig att känna igen de olika signalerna.

När min häst har presterat något extra till exempel ett lyckat galoppombyte eller en jättefin ökning så ger jag den alltid lång tygel i direkt anslutning till prestationen. Detta är ju inte alltid möjligt vid ridning i grupp. Men en klapp på halsen och några berömmande ord finns det alltid utrymme för!

Jag hoppas ni alla kan känna glädje i ridningen för det är hästarna alltid värda! Hästar är helt fantastiska djur

Så till dagens julinslag. Jag brukar sträcka mig till att ha en liten blinkande ljusslinga runt min förstubro. I USA är det annorlunda. Ni har kanske sett "Ett päron till farsa firar jul"... Efter en titt på youtube så vet jag nu att den filmen är sann. titta här: