Idag var dagen jag var glad att jag följde mina egna råd!

Dan före dan före doppar dagen och 1 minusgrad ute och solen lyser. Den perfekta dagen för en skrittur i skogen med andra ord. Åker ut till stallet och träffar där på en annan uppstallare som tänkt precis som jag. Sagt och gjort, på med varma kläder, ländtäcken på hästarna och ut i skogen begav vi oss. Candy fick agera den världsvana och trygga (?, ni som känner henne förstår…) och gick således först genom både lera och vatten, dock först efter viss övertalning på vissa ställen. Efter 40 min i det härliga vädret började vi närma oss UPK igen, bara upp för backen och ned igen så skulle vi vara hemma!

     Vi satt där i godan ro och pratade om vilken skön ridtur det varit och så fint hästarna skött sig. Då hände det såklart! Den andra hästen uppfattade någon form av spöke eller tiger i skogen och innan vi vet ordet av ligger ryttaren på marken med smärtor i foten, hästen är lös och Candy dansar mer på två ben än fyra…

Den andra hästen sprang till skogs och själv höll jag i mig för glatta livet. Tillslut lyckas jag i alla fall hoppa av i farten, men att försöka närma sig min ridkompis var ingen idé, människor skall INTE ligga på marken resonerade Candy. Det var bara att ta fram mobiltelefonen och ringa stallet och berätta vad som hänt och vart vi befann oss.

     Efter bara någon minut kommer Karro gående för att fånga den lösa hästen och Kennet kommer med traktor för att skjutsa hem ryttaren. Själv tog jag en annan väg hem gående bredvid Candy och var så glad för att jag denna dag hade följt mitt eget råd – ALLTID minst två (gärna tre) om man skall rida ut, ALLTID berätta för någon vart man rider och när man beräknas komma tillbaka, gärna mobiltelefon med sig och reflexer på hästen och sig själv (även om det är ljust när man rider ut så mörknar det fort och det kan ta några timmar att hitta hästen om olyckan är framme)!

     Som tur var gick allt bra den här gången, hästarna står i stallet utan några men och min ridkompis har en något större fot och går nu runt på tå eftersom det var hälen som tog mest stryk (hon hävdar dock själv att det är bra träning inför de höga klackarna på skorna till nyårsfesten!). Så tänk på detta ALLA nu när julaftonsritten närmar sig.

     GOD JUL & GOTT NYTT ÅR // Sara H

Hej! Idag är det dan före dan före dopparedan! Fast vi har redan börjat fira. I min familj innebär dagarna före och kring jul nämligen att fasligt firande dag ut och dag in. Jag måste få säga att i min famillj har vi varit väldigt dåliga på att fördela högtidsdagarna över året!

Igår fyllde storebror Stefan år. Det är ganska lätt att köpa present åt honom eftersom han sedan barnsben älskat gröna gelékulor. Så varje år får han ett berg med gröna gelékulor som förmodligen räcker framåt vårkanten fast då kan de inte vara speciellt goda längre.

Jag är förundrad över att de ens finns att köpa längre för jag har aldrig träffat någon annan som tycker att de är goda...

Jag skulle förstås kunna tänka mig att han har slutat gilla de där gelékulorna för länge sedan men att han tar emot dem med ett leende för att inte göra släkten ledsen.

Det skulle kunna var så. Jag har nämligen ett annat exempel på sådana företeelser. Björn fick nämligen flera år i rad randiga kalsonger från Polarn och Pyret av sin mamma (De finns i vuxenstorlek och är av väldigt fin kvalitet!). Så ett år råkade han vädra någonting om de  där kalsongerna här hemma på sin födelsedags mogon. Barnen hörde förstås! Det gör barn alltid.

När hans mamma anlände till partajet några timmar senare så frågade Rasmus:

-Farmor, vad är det i det där paketet.

- Det talar jag inte om , sa farmor.

- Bara det inte är såna där kalsonger, sa Rasmus, pappa HATAR dom!

Det var naturligtvis kalsonger i paketet... Det var också det sista året Björn fick sådana av sin mamma. Föresten kanske han inte vill att jag skriver något om det här på bloggen...

Tillbaka till festirandet runt jul. Igår var det julshow hela dagen lång. Samling på morgonen för generalrepetitioner och lotterifixning och annat. Så showen i all sin glans och därefter det inte lika roliga undanplockandet och letandet efter all sin rekvisita.

I morgon fyller Max år. Han hade den äran att anlända endast fyrtio minuter innan julafton. På grund av det så missade jag det året bingolottos uppesittarkväll. Förmiodligen var det också året då jag skulle ha vunnit superchansen.

Nåja, släkten kommer i alla fall och vi firar och äter än en gång tårta och öppnar paket och frågar varandra vad vi har hittat på sedan vi sågs i förrgår.

På julaftonen fyller min ridande svägerska Anette år. Hon kan ju inte rå för sina föräldrars dåliga planering utan måste naturligtvis få fira att hon är född.

Så blir det julfirande, Naturligtvis så träffas vi i familjen. Fast den här gången äter vi julmat, men vi öppnar paket och frågar varandra plikttroget vad vi har hittat på sedan igår och i morse.

På julaftonskväll kommer vi hem till ett hus fyllt med födelsedagsgirlanger och ballonger. I kylen står en halväten prinsesstårta kvar. Ingen är längre sugen på att äta tårta eller ens öppna paket för den delen.

För att inte vakna upp itill verkligheten för bryskt så brukar familjen ändå träffas och äta lite mat på annandagen!

Det här är i och för sig kanske inget som ni är intresserade av att läsa men då är det ju bara att hoppa över bloggen idag och se om det står något mer intressant i morgon!

Här nedan en liten repris på ett kärt inslag:

Hej! Idag har vi haft JULSHOW på ridskolan. Den 21:a i ordningen om jag inte räknat fel. Alla ni som var med i år var jätteduktiga och hade verkligen lagt ner tid på att göra era nummer så bra som möjligt.

Vi hade flera sånginslag och de ljudfilerna kommer jag att lägga ut på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se så snart som möjligt.

Alla bilder från showen ligger i vårt fotoalbum http://www.pixbox.se/usr_show_id44112_page0_order1.html .

Tack också till alla våra sponsorer för de fina priserna på lotterierna!!!

En lista över alla vinstnummer på de olika lottringarna kommer att ligga på hemsidan från och med i morgon. De flesta priserna är uthämtade men några sitter säkert på en vinstlott.

Här nedanför kan ni se några av bilderna från showen:

Hej! Nu är det dagen före julshowen och jag antar att det är många som sitter hemma och syr de sista stygnen på sina julshowsutstyrslar.

Jag träffade bland annat den ”ridande julklappen” i stallet bärandes på sin kostym. En stor, fyrkantig, otymplig skapelse i rosa och glitter med en stor rosett på. Eventuellt skulle hon testa kostymen till häst nu ikväll för att se om hon över huvud taget skulle komma upp på hästryggen. Den som lever får se…

Såg ni Gabbi på det första uppslaget i kulturdelen i dagens Uppsala Nya? I vilket fall hade hon fått svara på tre frågor. Intressant och så. Fast jag hade nog ställt tre andra frågor…

Kanske:

Är du ägare av Carola Häggkvists första LP-skiva ”Främling”?

Har du någonsin fastnat djupt ner i leran ute på en åker och blivit räddad av din pappa utrustad med en spade?

Har dörren gått i baklås när du befann dig på herrarnas toalett när du var med din familj på camping?

Sådana frågor skulle jag vilja ha svar på. Men det kanske blir nästa gång.

Varmt välkomna till julshowen imorgon klockan 13.00 Kom i tid så ni får sittplats.

Hej! Igår kväll tränande Ungdomssektionen på sitt nummer till julshowen. Jag kunde se lite genom fönstren till cafeterian och anar att det blir något med dans. Eller så hade de sett en jätteläskig spindel krypa in bakom elementet. Dom stod i alla fall och hoppade upp och ned och viftade med armarna i luften. Det är väl ungefär så det ser ut när ungdomar dansar, eller?

Även om jag inte vet exakt vad de sysslade med så kan jag bestämt säga att det inte rörde sig om balett. Det hörde jag när jag satt på kontoret som ligger under cafeterian. Det bullrade och skakade däruppe i taket så att lysrörsarmaturerna skallrade. Nu behöver vi inte damma av gallren på lamporna något mer i år! Kontorsstolen med hjul under hoppade omkring på golvet som om den fått eget liv.

Det hoppades runt en bra stund innan det lugnade ned sig igen. De där tjejerna har fortfarande bra med energi. Men vänta bara några år så ska ni se. Då blir man trött bara av att tänka på dans. Det ska bli spännande att se ungdomssektionen uppträda live på söndag. Jag tänker vara där!

De senaste instruktörsridningarna så har några av lektionshästarna fått öva på de färgglada hindren som brukar ingå i hoppnumret. Ett långhårigt rosa hinder, diverse hinder utsmyckade med paket och glittrig folie. Så det lysande hindret förstås. Lilla Monarch har förstått att det snart är dags för uppvisning. Han älskar ju att tävla och visa upp sig och på den senaste träningen la han upp sitt allra bästa vinnartempo. Med tanke på hans färg och omfång ser han ut som en stor levande julgranskula när han speedar runt i manegen.

Det har också snickrats på ett mycket hemligt nummer av vår Tävlingssektion. Med tanke på att jag vet vilka som ingår i den sektionen så kan det numret bli mycket spektakulärt och jag har skyhöga förväntningar! Fast huvudsaken är förstås att deras barn skäms!

Luciatåg, käpphästkadrilj, ride and run och mycket annat komemr ni att få se.

Söndag klockan 13.00 är det som gäller. Kom i tid så ni får sittplats!

Titta på inslaget från ridskolan idag på Unt:s web-TV. Länken hittar ni här nedanför.

Hej Igår var Unt hos oss och gjorde ett reportage om Gabbis jobb och ridskolan. Det inslaget kan ni se nu om ni går in på länken ovanför.

Hej! Avsaknaden av snö gör det alltid lite svårare att fina julkänslan. Ändå är det mer regel än undantag att marken ligger bar vid jul nuförtiden. Det är inte alls så jag kan minnas jularna från förr. Jag undrar om kalla vintrar, frusna fingrar och frostiga träd var vanligare då eller om det bara är minnet som spelar ett spratt?

Stallet där vi hade hästarna var inrymt i en mycket gammal bondgård. En gång i tiden hade Carl von Linné använt gården som sin sommarbostad och de tillhörande små husen vid sidan av stallplanen, ett vitkalkat tvåvåningshus och en träbyggnad, var minnesmärkta.

Att även stallbyggnaden var gammal märktes inte minst på de kraftiga plankorna som täckte golven i det tre stallavdelningarna. Inredningen var målad i vitt och rött och i några av boxarna satt sådana där riktigt gamla krubbor av gjutjärn. Varje krubba måste ha vägt över femtio kilo.

Det var min tur att morgonfodra de 11 hästarna som stod i stallet. Genom att hukande klättra över foderborden som fortfarande fanns kvar sedan byggnaden inrymt kor så kom man mellan stallavdelningarna. Man kunde också gå ut genom dörrarna men just nu var det alldeles för kallt. De enkelglasade fönstren var täckta av rimfrost i fantastiska mönster och snön hade blåst in lite genom gliporna i dörrarnas nederdel.

Jag gav hästarna i den övre stalldelen foder först. Längst in i hörnet stod Sonette, Gabbis D-ponny. Hon hade en stor fin box med fönster som vette ut mot stallets baksida. Boxen var stor nog att inrymma en halvblodshäst men i den här delen av den gamla byggnaden var det mycket lågt i tak. I nästa box, en hörnbox med fönster mot stallplanen, bodde Picador. Han var fyra år och hade gjort sin kvalitetstävlan under hösten. Nu hade han tyvärr vrickat en framkota och var tvungen att vila några veckor. En tredje häst stod i stallet, Molly, ett fuxfärgat godmodigt äldre halvblodssto med en bred vit bläs över hela nosryggen. I den fjärde boxen var det för tillfället tomt. Men snart skulle en ny häst flytta in där.

Hästarna tog tacksamt emot sin mat och jag gick till den mellersta stalldelen för där stod det fler hästar och väntade på att få sin frukostgiva. Jag bar med mig en stor murarspann fylld med betfor och delade ut en skopa till var och en.

Czardas, en halvblodshingst som jag brukade rida, stod lite vid sidan av de andra. På grund av sin position i stallet så var han mån om att få sin högiva och sin betfor först. Det lilla russet Bettan var näst på tur och mumsade glatt på sin betydligt mindre hög med hö. Stallgången svängde runt foderbordet och längst ner i hörnet stod Lady, en väldigt rund liten ponnydam, som nu bankade på dörren med sin ena framhov för att inte bli bortglömd. Fjärde häst i denna del var travarstoet Camilla som var dräktig och redan imponerande i sitt omfång.

Föregående dag hade det varit nära en katastrof för den tjocka Camilla som halkade omkull ute i hagen och inte kunde resa sig. Vi blev alla väldigt oroliga för hennes fölunge därinne i hennes runda mage. Vi provade först att sanda runt henne där hon låg. Men det verkade som om hon inte vågade försöka ta sig upp på fötter igen. Så sprang vi upp i skogen och bröt grankvistar som vi lade runt henne. Till slut efter att vi alla hjälpts åt så kom hon upp på benen och gick rädd och försiktig in i sin box.

Jag fick ta ett stort kliv för att komma upp på det gamla foderbordet. Så gick jag framåt böjd över bordet och höll till sist undan en gammal jutesäck som hängde i ”dörrhålet” till den tredje stalldelen. Ett stort steg nedåt och sedan stod jag i en kvadratisk avdelning med fyra boxar. Där bodde Cachou, stallets äldsta häst som inte längre reds utan mer tjänade som sällskapsdam. Crysophylax, också ett sto, samt hennes dotter Katla. En fjärde häst stod  i den delen av stallet, en fullblodsvalack som tävlade i dressyr. Men hur jag än försöker kan jag inte minnas hans namn.

Alla hästarna var utfodrade och jag gick tillbaka upp i den övre delen av stallet. När det var så extremt kallt som idag fick hästarna lov att stanna inne. Annars kallnade stallet fort och vattenledningarna frös.

Jag gick in vår lilla sadelkammare och hämtade min ridhjälm. Trots den bitande kylan hade jag bestämt att Katla skulle få komma ut på en skogstur. Jag hade stor erfarenhet av kombinationen kallt väder och hästar och var varmt klädd från topp till tå. Min orangea pälsfodrade jacka med tillhörande byxor var arvegods från pappas jobb ute på vägarna. Kängorna var tillräckligt stora för att rymma flera par raggsockor. Jag hade en tjock mössa under ridhjälmen och en halsduk virad runt halsen och upp över halva ansiktet.

Jag sadlade Katla och ledde ut henne på stallplanen. Vi hade en gammal träbänk att sitta upp från stående vid stallväggen.  Jag ledde fram hästen och klättrade upp på bänken och sedan vidare upp i sadeln. Så red jag in på skogsstigen som ledde till våra ridvägar. Min andedräkt letade sig upp under halsduken och gjorde att det bildades rimfrost i mina ögonfransar. Då och då fick jag gnugga bort frosten med vantarna för att inte ögonen skulle ”frysa igen”.

Strax kom jag ut på fältet som vi kallade Svedden. Där är det idag är massor av bebyggelse, men då var det fortfarande stora ängar med skog runtomkring. Det var en bitande kyla och jag drog upp halsduken tills bara ögonen stack fram under skärmen på hjälmen. Solen hade börjat gå upp och snötäcket gnistrade som om någon hällt ut miljontals små diamanter över hela stället.

Så mins jag vintrarna från förr.

Hej! Idag blir det en mycket kort blogg. Jag är mellan julklappsinslagning, ringa elever, laga mat, ringa elever, gå på sonens julspel, ringa elever och så förstås titta på akutfall på TV4 fakta. Sen ska jag ringa lite elever också.

Hittade en alldeles färsk liten julvideo på youtube så den får ni här: