Idag var dagen jag var glad att jag följde mina egna råd!

Dan före dan före doppar dagen och 1 minusgrad ute och solen lyser. Den perfekta dagen för en skrittur i skogen med andra ord. Åker ut till stallet och träffar där på en annan uppstallare som tänkt precis som jag. Sagt och gjort, på med varma kläder, ländtäcken på hästarna och ut i skogen begav vi oss. Candy fick agera den världsvana och trygga (?, ni som känner henne förstår…) och gick således först genom både lera och vatten, dock först efter viss övertalning på vissa ställen. Efter 40 min i det härliga vädret började vi närma oss UPK igen, bara upp för backen och ned igen så skulle vi vara hemma!

     Vi satt där i godan ro och pratade om vilken skön ridtur det varit och så fint hästarna skött sig. Då hände det såklart! Den andra hästen uppfattade någon form av spöke eller tiger i skogen och innan vi vet ordet av ligger ryttaren på marken med smärtor i foten, hästen är lös och Candy dansar mer på två ben än fyra…

Den andra hästen sprang till skogs och själv höll jag i mig för glatta livet. Tillslut lyckas jag i alla fall hoppa av i farten, men att försöka närma sig min ridkompis var ingen idé, människor skall INTE ligga på marken resonerade Candy. Det var bara att ta fram mobiltelefonen och ringa stallet och berätta vad som hänt och vart vi befann oss.

     Efter bara någon minut kommer Karro gående för att fånga den lösa hästen och Kennet kommer med traktor för att skjutsa hem ryttaren. Själv tog jag en annan väg hem gående bredvid Candy och var så glad för att jag denna dag hade följt mitt eget råd – ALLTID minst två (gärna tre) om man skall rida ut, ALLTID berätta för någon vart man rider och när man beräknas komma tillbaka, gärna mobiltelefon med sig och reflexer på hästen och sig själv (även om det är ljust när man rider ut så mörknar det fort och det kan ta några timmar att hitta hästen om olyckan är framme)!

     Som tur var gick allt bra den här gången, hästarna står i stallet utan några men och min ridkompis har en något större fot och går nu runt på tå eftersom det var hälen som tog mest stryk (hon hävdar dock själv att det är bra träning inför de höga klackarna på skorna till nyårsfesten!). Så tänk på detta ALLA nu när julaftonsritten närmar sig.

     GOD JUL & GOTT NYTT ÅR // Sara H

 

A

22 december 2008 22:01

Å så skönt att det gick bra! Men spöke eller tiger i skogen tror jag knappast det var, det måste ju såklart varit TOMTAR!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...