Olá!

Det är bara att hänga med när livet svänger, även om man får hålla i sig ibland! In i det sista var det osäkert om Svenska Ridsportförbundets Domarutbildning för grenen Working Equitation skulle bli av. Men halvtvå på natten fick jag ett SMS att så var fallet. Efter en oväntad vändning så hamnade jag på en cowboyranch någonstans i skogarna utanför Strängnäs. Jag skakade fram en vikarie till helgens WE träningar och skrev ihop en beskrivning. Klockan sex på lördag morgon klev jag upp, packade och satte mig i bilen för att åka till vad som skulle visa sig vara en cowboyranch någonstans utanför Strängnäs.

Oservera att det står Saloon på fönstret!

Den exakta destinationen hade jag inte men som ni vet gillar jag att gå på magkänslan. Man upptäcker en hel massa nya platser på det sättet. Ni vet, slalombacken i Danderyd med ett hästsläp bakom bilen eller naturreservatet utanför Enköping där vägen tog slut på en liten ö utan möjlighet att vända och naturligtvis också ett hästsläp bakom bilen.

Dessutom var min pappa chaufför och han är en levande kartbok så med honom bakom ratten kommer man alltid fram!

Fast inte självklart till rätt ställe… Som tur var så åkte vi i god tid för att hinna åka fel. Den första cowboyranchen som vi anlände till var således fel ställe men en snäll och hjälpsam kvinna i cowboyhatt och med lasson under armen förklarade vägen till en annan ranch för oss.

Därefter åkte vi längs en vindlande liten smal väg längre och längre in i skogarna utanför strängnäs. Jag antar att inte ens min beresta pappa varit där förut! Hade jag åkt utan honom hade jag med all säkerhet varit försvunnen för alltid vid det här laget. Men pappa hittade förstås och vi svängde in på den lilla grusplanen framför saloonen precis i tid. Hade jag haft en häst hade jag kunnat slänga tyglarna över stocken utanför och låtit min häst stå där medan jag satt inne på saloonen och spelade kort. Men nu hade jag ingen häst med mig utan knatade direkt in för att presentera mig för de andra.

Från Sverige leddes kursen av bla Charlotta Ingvarsdotter och Cecilia Hansson. På plats var också två fantastiskt kunniga internationella Working Equitationdomare och medlemmar av World Association of Working Equitation – WAWE, João Ralão Duarte och Claudia Elsner-Matos från Portugal. Det kändes fullständigt overkligt att träffa dessa i skogen utanför Strängnäs.

Vi körde igång så gott som direkt (med ett uns av europeisk mañana förstås). Det var WE tävlingar på platsen denna dag så vi fick direkt sätta oss i ridhuset för att se på och kommentera dressyrmomentet. Ekipagen visade program från LA till Svår klass. Därefter var det genomgång av teknikbanan och Speedbanan som skulle ridas under eftermiddagen.

Så fick vi lunch!!! Var ganska hungrig vid det laget. : )

Eftermiddagen tittade vi på Teknik och Speed vilket var jättekul. Jag hade turen att hamna bredvid João Ralão Duarte som berättade precis vad han såg och vad han tittade efter så jag tycker att jag fick en massa bra vinklar att se saker från och många bra tips.

Under sen eftermiddag, kväll satt vi inne på saloonen till skenet från väggarnas lysande koskallar och lyssnade på våra Portugisiska lärare som gav oss ingående beskrivningar om det internationella reglementet. Vi fick också se jättebra instruktionsvideos på samtliga moment från olika tävlingar. Varje moment visades med fyra, fem olika ekipage och vi kunde se på skillnaderna och prata om vad som är rätt och fel.  Det var nyttigt eftersom en del saker skiljer sig från vad vi tycker är traditionell dressyr.

Eftersom kursen blev så hastigt arrangerad fick jag sova bakom stallet i ett litet rum utan kudde eller täcke. Precis som när man var yngre och följde med som hästskötare på tävlingar. Fast då sov jag i både boxar, spiltor och längst bak i utrymmet i hästbussen.  Lite nostalgi alltså utan kudde, lätt förkyld och så lite lagom ont i nacken…

Dag två tillägnades fortsatt genomgång av rörelser i dressyr och teknik. Nu hade de fått in ett par värmeelement i saloonen så klimatet var desto trevligare. Vi gick igenom galopprörelser och de olika hindren i tekniken. Våra Portugisiska lärare åkte vid tvåtiden för att hinna med sitt flyg. Jag hoppas att de hittade vägen ut ur skogen… Sedan tog de Svenska representanterna vid och vi fortsatte med det Svenska tävlingsreglementet under eftermiddagen.

Vid fyra avslutade vi och det var tur det för då var det inte plats för mer information i mitt huvud för den här gången.

Vi svängde ut från ranchen och påbörjade färden hemåt mot storstaden Uppsala. Med en massa nytt material i väskan och en massa ny kunskap i huvudet. Jag fick uppleva en jätteintressant helg som jag behöver smälta nu.

Jag måste ju också skicka ett jättestort ”Bra jobbat” till alla de personer som ställde upp och ordnade med kursen. Jag vet ju att de jobbade dygnet runt för att få ihop detta.

Nu blir det till att praktisera på alla som vill vara med! …och förstås sätta upp mitt fina diplom på väggen!

Não se preocupe, ele vai trabalhar sempre

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...