Hej! Efter tre dagar i Skåne så vet jag hur det känns att vara blåst! 17 sekundmeter från morgon till kväll och så regn på det. Så mycket flanerande runt Flyinge Kungsgårds ägor har det sannerligen inte blivit. Fast å andra sidan hade vi aldrig hunnit det heller eftersom vi suttit på föreläsningar från åtta på morgnen tills solen gått ner.

I vilket fall så gav vi oss iväg direkt efter att vi ridit på måndagmorgon. Ni ska veta att flertalet av proffetiorna i måndagens förskrivna blogg slog in alldeles som jag förutsett. Vi lyssnade på´gammal svensk trallmusik, åt grillkorv med pommes frites och jag letade tecken på att Skåne närmade sig.

  Vi åkte och åkte genom skogar och öppna landskap. "Gepis" visade vägen och talade om när vi åkte fel med sitt "gör en U-sväng nu!".

Efter många långa timmar såg jag havet. Även om det inte ser speciellt inbjudande så här års så blev jag glad eftersom det betydde att vi närmade oss vårt mål. Sedan kom vindkraftverken som jag tycker är så mäktiga och lugna på sitt eget vis. Till sist kom en pilallé vilket jag alltid envisas med att tro är ett säkert tecken på Skåne. Och till min glädje var en av pilarna i allén precis så som jag vill att de ska se ut. Vindpinad, klippt och knotig. Förmodligen hade den varit sjuk...

En timme senare och efter ett kort besök på Flyinge för "rekning" så rullade vi in på hotellets parkering. Den fösta skylten som mötte mig var den nedan. "Boulebana"! Oj, vad lyxigt tänkte jag! Men det skulle bli bättre!

 Gabbi hade nämligen bokat "Green Room"! Är inte det speciellt så säg. Jag har sett Green Room en massa gånger på melodifestivaler och annat men aldrig varit där själv. Förrän nu då. Jag klev andaktigt in genom dörren. Där var grönt! Klädskåpet, skrivbordet, "soffan", bordet, pallen, sängen, lampan, garderoben,

ja till och med den täckta gardinstången var grön. I taket satt en dyrbar bård med änglar. Ja se det var ett rum med klass!

          Jag sov gott den första natten. Gabbi gjorde det inte. Men hon sa inget om att jag snarkat. Tidigt på morgonen blev det Flyinge för dagens portion av föreläsningar.

Hästens inlärning och beteende med Margareta Rundgren och sen hästens exteriör och rörelsemekanik med K:H Heimdal. Roligt och viktigt!

Bilderna nedan är från Flyinge Kungsgård i stormen. Fast vädret ser mycket trevligare ut på bild än vad det var på riktigt. I vilket fall såg vi knappt till en enda häst eller människa utan det var märkligt ödsligt. Bilden nedanför den på det gula huset föreställer en slags rundbana under tak som byggdes på artonhundratalet för att man skulle kunna rida de unga remonterna även vid dålig väderlek. En slags ridhus helt enkelt. Där rider man än i dag. Gabbi och jag var in och kikade och tänkte att det var väldigt låg till tak. Så länge man slipper luftfärder gick det väl an men annars hade man nog försvunnit bland takstolarna fortare än kvickt. Vi konstaterade snabbt att vi var alldeles för gamla för att försöka oss på en ridtur inne i den där rundbanan i alla fall. Till sådan finns det kamikazepiloter.

  På bilden ovan ser ni dressyrbanan där Kyras dressyrfilmer spelades in. Nedan lektionssalarna som var inreda i en äkta skånska "stenladugårdslänga".

  Jag hade också sett framför mig att få fotografera några storkar eftersom det finns gott om storkbon på stalltaken i Flyinge. Men inte en enda stork var hemma så jag gjorde ett montage på hur jag tror det ser ut vid fölleveransen på Flyinge.

Andra dagen lyssnade vi på Avel och Sport som presenterades av Elisabeth Olsson från Avelsförbundet för Svenska Varmblodiga Hästen. Under eftermiddagen kom Lars Roepstorff och pratade prestation och hållbarhet. Jättekul dagar med mycket repetition och en del nytt och nyttigt. Jag återkommer till föreläsningarna!

När sista föreläsningen avslutats hade solen redan börjat gå ner och vi hade sju timmar framför oss i bil. Men när man ska hem så känns sju timmar kortare än när man ska bort. Vädret visade sig bli än sämre med starka orkanvindar och slagregn så det första timmarna gick väldigt långsamt.

För oss svenskar är det inget konstigt med mörkret så här års men en lite rolig sak hände när vi stannade för att tanka vid niotiden på kvällen. Regnet öste och natten var kolsvart. En skärrad man klev in på bensinstationen med kragen uppfälld och stirrig blick.

- Excuse me but do you sell glasses with night vision? It's black out there! Sweden is black! There is no light ...

Kassörskan såg lite osäker ut men fick fram ett -No...

Mannen vände tillbaka i natten och försvann.

Jag antar att mannen inte tyckte det var ett dugg roligt.

GAbbi och jag köpte lite färdkost och klämde in "One hit Wonders" från 80-talet i CD-växlaren. Sedan åt vi godis och sjöng högt hela vägen hem till uppsala. Vi kom hem vid den där tiden som man inte tror finns på klockan egentligen eftersom man oftast sover då. I alla fall i vår ålder.